Det är inte perfekt givetvis men vad som helst är bättre än hur det är nu. Gillar tanken av att ingen styr och ställer, ingen skor sig, förskingrar pengar etc.M -MH- skrev:
Problemet är dessa människor driver föreningen inte i syfte av att ha fina vägar för alla men bara för sig själva genom att bara genomföra underhåll på sin egna väg etc. Jag inser att om man startar en ny förening blir det likadant.tio_Pepe skrev:
Man tar ett initiativ till att ta reda på vad det eventuellt kostar, sedan går man och talar med alla delägare och hör med dem om det är vad de vill. Om samtliga vill detta så betalar man gemensamt och får det gjort. Behöver inte vara svårare än så.M -MH- skrev:
Att det i längden skall funka utan en gemensam förening är nog naivt att tro. Nu vet jag inte var i Sverige det gäller, men även längst söderut behövs snöröjning ibland, skall då ”någon” gå runt och fråga, skall vi ordna snöröjning? Vill ni vara med och betala? Faller på sin egen orimlighet. Enda sättet är nog att få till en förändring som gör de flesta nöjda. Alla blir nog aldrig nöjda.
"Varje delägare i en marksamfällighet eller gemensamhetsanläggning har rätt att när som helst begära att en samfällighetsförening ska bildas. När en sådan begäran framställs till Lantmäteriet ska en förening alltid bildas."
https://www.lantmateriet.se/bilda-samfallighetsforening#faq=3443
Har inget med politik att göra.
https://www.lantmateriet.se/bilda-samfallighetsforening#faq=3443
Har inget med politik att göra.
Den typen av frivilliga vägföreningar är en stor källa till fullkomligt orimliga grannfejder som lever i generationer. Där vi hade sommarstuga när jag växte upp fanns en sådan lös "förening". Någon gick runt typ var 5e år och samlade in 450 kr per fastighet för att lägga på lite grus på vägen.
INGEN tog på sig att göra om insamlingen när man gjort det en gång. Min mamma skötte insamlingen en gång, det tog 3 månaders med ständiga förhandlingar och lirkande och enorma mängder med fika. För att få med ca 80%. Men på vägen dit blev det mordhot, vandalisering av vår tomt. En granne gick med på att betala, men bara på villkor att absolut ingen andades om att han hade betalat, hans bästa vän, granne skulle bränna ned hans hus om det kom fram att han hade betalat (och det fanns anledning att tro på det).
Motsvarande erfarenhet har en kollega till mig. Han blev kassör i en riktig samfällighetsförening, men där man i många år hade försökt jämka olika åsikter utan hänsyn till andelstal. Ett antal medlemmar ansåg sig av princip inte skyldiga att betala ngt kollektivt (husen i det området kostar från 20 milj. och uppåt...).
Min kollega skickade ut ett krav till vägrarna, som skrattade åt honom. Dagen efter förfallotid skickade han kraven till kronofogden, som meddelade att det skulle utmätas 2 veckor senare. Samtliga vägrare betalade omedelbart, och därefter var allt gammalt groll slut. Föreningen fungerade utan strul, aldrig mer problem att få in avgifterna. Det behövdes bara att någon satte ned foten och berättade att lagen ser ut så här, du kan tycka att du inte skall betala, men jag är skyldig att följa lagen, och kräva in avgifterna. Detta accepterades.
Så formella vägföreningar har sin nytta.
INGEN tog på sig att göra om insamlingen när man gjort det en gång. Min mamma skötte insamlingen en gång, det tog 3 månaders med ständiga förhandlingar och lirkande och enorma mängder med fika. För att få med ca 80%. Men på vägen dit blev det mordhot, vandalisering av vår tomt. En granne gick med på att betala, men bara på villkor att absolut ingen andades om att han hade betalat, hans bästa vän, granne skulle bränna ned hans hus om det kom fram att han hade betalat (och det fanns anledning att tro på det).
Motsvarande erfarenhet har en kollega till mig. Han blev kassör i en riktig samfällighetsförening, men där man i många år hade försökt jämka olika åsikter utan hänsyn till andelstal. Ett antal medlemmar ansåg sig av princip inte skyldiga att betala ngt kollektivt (husen i det området kostar från 20 milj. och uppåt...).
Min kollega skickade ut ett krav till vägrarna, som skrattade åt honom. Dagen efter förfallotid skickade han kraven till kronofogden, som meddelade att det skulle utmätas 2 veckor senare. Samtliga vägrare betalade omedelbart, och därefter var allt gammalt groll slut. Föreningen fungerade utan strul, aldrig mer problem att få in avgifterna. Det behövdes bara att någon satte ned foten och berättade att lagen ser ut så här, du kan tycka att du inte skall betala, men jag är skyldig att följa lagen, och kräva in avgifterna. Detta accepterades.
Så formella vägföreningar har sin nytta.
Givet att samfällighetsföreningens företrädare gör det de ska, problemet är med vår förening att detta inte är fallet.H hempularen skrev:
För övrigt låter det första exemplet som vår "ideella förening" (mordhot, slagsmål, skrik, gap, bråk, nepotism, mutor, förskingrade pengar, felaktig redovisning, "försvunna pengar" etc)
Sedan skall man tillägga att det finns risker med vägsamfälligheter också.
Där i vårt sommarstugeområde, så försökte kommunen få fastighetsägarna att bilda en samfällighetsförening. Lockade med bidrag till vägunderhållet. Framförallt ett par fastighetsägare med strandtomter (snåla) lockades av statsbidraget, och propagerade för samfällighet. Till saken hör att just de familjerna var de mest rabiata med att försöka hindra allmänhetens tillträde. Deras tomter slutade ca 50m från vattnet. Med de risiga vägarna kom det "lagom" (tyckte de flesta) med utomstående besökare, inget problem.
Ända tills någon påpekade att med bidrag, så får man inte hindra allmän trafikt längre... Lite grävande visade att kommunen hade färdiga planer för att hävda att trafiken på vägen nu med allmän trafik hade ökat så mycket att föreningen är skyldig att uppgradera vägen, bredare och asfalterad. Samtidigt låg det (hemliga) färdiga planer på att expropriera delar av strandfastigheterna för att bygga parkeringsplatser för allmänheten. Sedan var tanken på vägsamfällighet död och begraven...
Där i vårt sommarstugeområde, så försökte kommunen få fastighetsägarna att bilda en samfällighetsförening. Lockade med bidrag till vägunderhållet. Framförallt ett par fastighetsägare med strandtomter (snåla) lockades av statsbidraget, och propagerade för samfällighet. Till saken hör att just de familjerna var de mest rabiata med att försöka hindra allmänhetens tillträde. Deras tomter slutade ca 50m från vattnet. Med de risiga vägarna kom det "lagom" (tyckte de flesta) med utomstående besökare, inget problem.
Ända tills någon påpekade att med bidrag, så får man inte hindra allmän trafikt längre... Lite grävande visade att kommunen hade färdiga planer för att hävda att trafiken på vägen nu med allmän trafik hade ökat så mycket att föreningen är skyldig att uppgradera vägen, bredare och asfalterad. Samtidigt låg det (hemliga) färdiga planer på att expropriera delar av strandfastigheterna för att bygga parkeringsplatser för allmänheten. Sedan var tanken på vägsamfällighet död och begraven...