Så var det kanske, jag googlade bara och högg första resultat, så det kan mycket väl vara lite fel.D Dilato skrev:
Kan inte låten den passera...S sunqan skrev:
Att söka på Google och ta första bästa, kommer alltid att vara "Jag Har Tur" eller bättre översatt "I'm Feeling Lucky"
Vilket är exakt vad @Mikael_L gjorde.
En funktion som nästa aldrig användas förutom i att hitta roliga resultat.
(Japp, en nörd. Hade det varit i ett annat ämne, så kanske...)
Belysa samhällsproblem? Hur tänker du där? Tjejgissar du eller?Nyfniken skrev:
Ditt exempel verkar vara taget ur ditt eget huvud, eller så lever du i en alternativ värld. Men visst, så kanske det fungerar på din arbetsplats men inget jag någonsin varit med om.
Haha, precis som om jag skulle bry mig om vad du, eller andra här på forumet, tror om mig. Jag vet, du/ni tror. Det är skillnaden.
Jag tror att det är en del av samma fenomen som det här med att kunna saker. Mellansvensken säger antingen att han inte kan eller att han kan. Om han kan anser han sig vara expert. Österbottningen eller norrlänningen från glesbygden i norra norrland säger ofta "jag kan det inte men jag kan få det gjort"...... för det är det naturliga mellansteget. Man kan tillräckligt för att få arbetet gjort men man är inte expert och det inser man själv.V videopac skrev:
Sambon som är från Hälsingland brukar påtala det där. Att jag i samtal med sörlänningar beskriver min kunskapsnivå på ett vis som de förstår som "inte kan". Samtidigt som sörlännigarna verkar så tvärsäkra så fort de kan litet.
Tror du missade min "putslustighet" - killgissning och mansplainig är ju nåt man kan ondgöra sig över, när det sen kommer en kommentar där personen följer upp med "jag googlade bara och högg första resultat, så det kan mycket väl vara lite fel", så gör det att den första kommentaren faller inom ramarna för killgissning/mansplaining men där man inte gissat helt själv. Därav "googlegissning" - jag googlar lite och tar ett svar jag tycker verkar rimligt trots att jag egentligen inte vetMaxHugo skrev:
Gissning by proxy...
Och att söka på/via Internet, t.ex. med Google, så finns det något att tänka på "som man frågar får man svar"
Fuskar lite med historia/släktforskning och om man inte utgår från ord, språkbruk och ordföljd vid en viss tidsperiod kan det bli riktigt tokigt och svårtolkat Vilket även gäller vem som skrivit, en militär, präst, rättsprotokoll, lantmätare, journalist, inblandning av latin, etc, så skiljer det och många ord som inte används idag En del ord har försvunnit utifrån samhällsförändring.
Fuskar lite med historia/släktforskning och om man inte utgår från ord, språkbruk och ordföljd vid en viss tidsperiod kan det bli riktigt tokigt och svårtolkat Vilket även gäller vem som skrivit, en militär, präst, rättsprotokoll, lantmätare, journalist, inblandning av latin, etc, så skiljer det och många ord som inte används idag En del ord har försvunnit utifrån samhällsförändring.
Här är min något pompösa inlagaH heimlaga skrev:
Jag har under alla år lidit av ett stort problem - jag har alldeles för bra minne både i tid och rum. jag minns alltså när saker hände relativt varandra och var nånstans plus att jag kan använda det minnet för att dra slutsatser med hög sannolikhet att de är rätt. Med åren har jag lärt mig stänga av, så tillvida att jag aktivt undviker att komma ihåg saker (tro mig det är inte lätt). Idag är jag 65 och har äntöigen lyckats komma så långt att jag ibland kan säga att jag inte minns och kämna mig glad över det.
Sen har jag självklart nån "diagnos" med okänt antal bokstäver, när jag var liten var jag hyperaktiv typ, men min mamma tyckte (tack och lov) inte det var nån bra lösning att trycka i mig amfetamin (vilket var distriktläkarens förslag) (not -jag är onte hundra på att det var amfetamin, jag hörde inte själv läkaren säga det och mitt minne är till stor del hörselbaserat).
Det var lite bakgrund
Det där har med åren fått två effekter - mina kollegor litar på att det jag säger är rätt (jag gissar, men ändå inte), när det är någpt de behöver hjälp med (behöver inte ens vara jobbrelaterat) komer de förvånansvärt ofta till mig för att diskutera och är det nåt jag inte kan så vet de att kan aldeles för mycket nästa dag. Ingen av dessa personer skulle beskylla mig för att uttala mig självsäkert och kategoriskt om nånting jag rimligen inte kan ha nån aning om. Jag har jobbat inom samma ämnesområde men i olika brancher de gånger jag bytt branch har folk på det nya stället ofta undrat hur sjutton kan han det där lika bra som de som jobbat här flera år (och det beror ju på att tidigare jobb på sätt och vis tangerat det nya ställets område). Jag har däremot aldrig (sic) gett mig in i något med attityden att jag kan det här, orasken är naturligtvis (?) att jag exakt vet mina begränsningar och tillkortakommanden. De gånger jag hamnat i situationer där jag blivit tvungen att sticka ut hakan utanför mitt komfortområde, har det alltid känts jobbigt eftersom jag då varit tvungen att "ljuga". Sen spelar det ju ingen roll att en vecka senare kunnat tillräckligt.
Det andra är att folk "i periferin" tycker jag är en dryg jävel. (Det förutsätter jag att Ni redan gissat).
Mina föräldrar kommer från kalixtrakten, jag är född och uppvuxen i stockholm (kallhäll) så jag vet inte i vilken av kategorierna norrlänning/sörlänning jag hör till
Vad gäller renoveringar, så är min initiala inställning att jag inte vet hur man gör och knappt ens grundkraven. Många saker har jag däremot fått grundläggande kunskapet om dels pga att vi har en del hantverkare i släkten, del pga att pappa renoverade själv. Nu hjälpte jag ju inte honom (fick nog inte), men jag hörde råden han fick av folk som kunde, såg honom utföra och slutligen hörde jag vad han svor över när han gjorde fel. Och det har i kombination med moderna tiders möjligheter att hitta information och en överdriven noggrannhet gjort att jag kunnat göra ett hyffsat bra jobb - eftersom jag ju egentligen vetat hur man gör och inte gör.
Vad vill jag ha sagt då? Jo -
förringa inte folk som gissar på ett självsäkert sätt, det kan ju vara så att de faktisk vet utan att inse det själva.
Förringa inte folk som förklarar "självklara" saker för andra - det är inte alltid det är så självklart, och det är ofta bara av välvilja - jag vill själv t.ex inte bara berätta hur en person ska åtgärda det akuta problemet jag vill ju även hjälpa dem att inte hamna där igen om ett par dar vilket de kommer att göra med 90% sannolikhet, jag har även en tendens att påminna folk om saker som kan vara självklara, men där jag vet att jag själv skulle göra precis det felet och där konsekvenserna oftast är ett stort slöseri med tid.
Förringa inte folk som "tror de vet" men som ni upplever att de är "ute och cyklar".
Men framförallt - förringa inte andra
Det i sig är ju ett samhällsproblem som i sig själv leder till ojämlikhet.V videopac skrev:
Det är ju lätt att säga "Ja, men det är väl fritt fram för tjejerna att gissa bäst de vill?". Och det kan man såklart tycka, men om man tänker längre än näsan räcker så kan man fundera på hur det blivit såhär.
Min egen teori är nog att kvinnor på många arbetsplatser är på väg in i en mansdominerad arbetsmiljö. En man som självsäkert gissar fel och blir motbevisad i en sådan miljö kan kanske rycka på axlarna och säga: "Jaha, jag hade fel." (eller komma med svepande bortförklaringar om att det bara rör sig om ett missförstånd och att man egentligen diskuterade något snarlikt). Om en kvinna blir ertappad med en felgissning så kanske det blir ett återkommande tema hur "Jeanette sa att en giraff kan springa 90 km/h!" *fniss*
Det har du helt rätt i, om jag hade uttryckt det som att jag visste hur det låg till. Det är då begrepp som "killgissa" kommer till nytta. För att belysa att bara för att någon snabbt slänger ur sig något som fakta så behöver det inte vara sant. Nu finns det givetvis kvinnor som killgissar också men det är nog trots allt till övervägande del män, men då får den där klicken killar med ömma tår helt enkelt stå ut med att det heter killgissa ändå.V videopac skrev:Det där låter som en riktig killgissning
Nu tycker jag att jag var tydlig med att det bara var en teori.