Svenska språket

[useless]

Ja, varför stavar vi inte saker som dom låter?

Inloggade ser högupplösta bilder

Logga in

Skapa konto

Gratis och tar endast 30 sekunder

 

[b8q]

Ja, varför stavar vi inte saker som dom låter?

För då skulle svenska språket bli som finska; dubbla vokaler för att visa på långt vokalljud.

 

[useless]

Enligt Svensk nomenklatur är det lång vokal om den följs av en enkel konsonant och kort vokal om det är dubbel konsonant efter. Det behövs inga dubbla vokaler.

 

[b8q]

Enligt Svensk nomenklatur är det lång vokal om den följs av en enkel konsonant och kort vokal om det är dubbel konsonant efter. Det behövs inga dubbla vokaler.

”Man”.

 

[useless]

Ja, det som hästen har på huvudet.

 

[AndersS]

Ja, varför stavar vi inte saker som dom låter?


[bild]

Blir för många ord för samma sak utifrån dialekt

 

[AndersS]

Ja, det som hästen har på huvudet.

Eller en man var manisk?

 

[heimlaga]

En sak jag tycker mycket illa om är att vi har så många fina bokstäver som låter på olika sätt, men väljer att använda helt andra istället. Varför vi skriver "dom" istället för "dåmm" är oklart. Det uttalas ju | dåm´ | och inte | dom´ |.

En stavningsreform vore på tiden. En mann kan ha en man (eller så kan en man ha en maan; skit samma, så länge det är konsekvent) men det är ju vanligare på en hesst (eller en hest då, för ingen uttalar väl djuret "häst"?). När min stackars sexåring skriver så jör det onnt i mej när jag rettar henne: "nej, glöm det skruttan; stava inte som det låter för så stavar man ju nästan aldrig".

På dagarna är jag kodapa och när vi stöter på något så här rörigt så skrattar vi länge och rått för att sedan kasta ut det.

Tå ja talar så segär ja nåo "häst". Just såleiss såm tå man skriivar he.

 

[a.o.f]

En sak jag tycker mycket illa om är att vi har så många fina bokstäver som låter på olika sätt, men väljer att använda helt andra istället. Varför vi skriver "dom" istället för "dåmm" är oklart. Det uttalas ju | dåm´ | och inte | dom´ |.

En stavningsreform vore på tiden. En mann kan ha en man (eller så kan en man ha en maan; skit samma, så länge det är konsekvent) men det är ju vanligare på en hesst (eller en hest då, för ingen uttalar väl djuret "häst"?). När min stackars sexåring skriver så jör det onnt i mej när jag rettar henne: "nej, glöm det skruttan; stava inte som det låter för så stavar man ju nästan aldrig".

På dagarna är jag kodapa och när vi stöter på något så här rörigt så skrattar vi länge och rått för att sedan kasta ut det.

Häst uttalas häst. Hesst måste vara stockholmska.

 

[halper]

Häst uttalas häst. Hesst måste vara stockholmska.

Ska tänka på hur de uttalar det när jag pratar med en stockholmare nästa gång. Själv är jag smålänning.

 

[halper]

Tå ja talar så segär ja nåo "häst". Just såleiss såm tå man skriivar he.

Trevligt! Mina finska släktingar pratar också ganska mycket som de skriver

 

[a.o.f]

Ska tänka på hur de uttalar det när jag pratar med en stockholmare nästa gång. Själv är jag smålänning.

Kollade uttalet med https://sv.forvo.com/search/h%C3%A4st/ och där låter häst som häst.

 

[Dan1891]

För då skulle svenska språket bli som finska; dubbla vokaler för att visa på långt vokalljud.

Och det vill man ju inte! Finska är ju det fulaste hemskaste språk jag vet! (nu kommer jag få mycket skit här, men jag står för det!)

 

[Maria T]

Och det vill man ju inte! Finska är ju det fulaste hemskaste språk jag vet! (nu kommer jag få mycket skit här, men jag står för det!)

Det är spännande det här med språk, både vilken språkmelodi vi tycker är härlig att lyssna till och vilka vi ogillar, finska tillhör inte det språk jag tycker är vackrast men i mina öron finns flera som låter värre.
Sen har jag en egen, högst empirisk fundering just gällande språk vars slutsats är att personer jag känner (har en relation till) har jag inget som helst problem att lyssna till medan övriga (personer som är för mig obekanta) kan vara svåra att stå ut med.
När en nära vän till mig talar finska så kan jag nästan finna det melodiskt och vackert, medan jag i andra fall tycker det är rätt hårt och metalliskt. Så då handlar det om vem som talar.

I ett motsatt fall så tycker jag att portugisiska som talas i Brasilien är vacker, för att jag har vistats där många gånger, men samma (nästan) språk som talas i Portugal låter i mina öron väldigt hårt.

Nu har jag totalt spårat ut så känn er manade att skjuta mig, innan jag påstår att det vackraste jag vet är dalmål från Ore socken

 

[Dan1891]

Det är spännande det här med språk, både vilken språkmelodi vi tycker är härlig att lyssna till och vilka vi ogillar, finska tillhör inte det språk jag tycker är vackrast men i mina öron finns flera som låter värre.
Sen har jag en egen, högst empirisk fundering just gällande språk vars slutsats är att personer jag känner (har en relation till) har jag inget som helst problem att lyssna till medan övriga (personer som är för mig obekanta) kan vara svåra att stå ut med.
När en nära vän till mig talar finska så kan jag nästan finna det melodiskt och vackert, medan jag i andra fall tycker det är rätt hårt och metalliskt. Så då handlar det om vem som talar.

I ett motsatt fall så tycker jag att portugisiska som talas i Brasilien är vacker, för att jag har vistats där många gånger, men samma (nästan) språk som talas i Portugal låter i mina öron väldigt hårt.

Nu har jag totalt spårat ut så känn er manade att skjuta mig, innan jag påstår att det vackraste jag vet är dalmål från Ore socken

Jag tycker det var en väldigt intressant utläggning om språk! Men jag vidhåller trots det att Finska är det tristaste tråkigaste språk jag vet.

Jag tycker ju tex att Arabiska är vackert, men att Hebreiska är väldigt hårt och inte vackert alls.