Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 202 inlägg
Vad är fel sätt då? Jag använder man som generiskt pronomen, men hen i tredje person om jag skriver om någon okänd. Pratar jag så gissar jag nog ofta kön, så att en bilmek blir han och ett affärsbiträde hon. Tror jag.T tanaris skrev:
Hen använder jag just för att slippa uttrycka mig på ett annat sätt om jag inte ska skriva han om en godtycklig person. Det gör i mina ögon ordet hen väldigt bra, då det kan utrota politiskt korrekta omskrivningar som vederbörande eller bara han eller hon.
Jag skulle kunna resonera precis likadant om man och en, men det gör jag inte. Språkbruket är sällan så enkelt eller logiskt.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 202 inlägg
Näe, men läsa skånska kan du väl?Isakare skrev:
jag är ju Stockholmare och hör knappt vad Skåningarna säger
Och även om man föredrar att byta böjs oregelbundet, som byta, bytte, bytt eller rent av starkt som byta, böt, bytit så är den svaga byta, bytade, bytat egentligen minst lika logisk.
Men som sagt, byttat, det passar inte in någonstans, så det får du gärna klaga på.
Min sexåring och hennes kompisar älskar att böja ord på logiska och regelbundna sätt. Nu när de börjat skriva också så utmanas pappan. Jag gillar att stava konventionellt, men det är svårt att argumentera mot logiken hos en som precis lärt sig bokstävernas ljud.
"Han jede mej den".
Jag gillar när det är systematiskt och konsekvent. Tur att jag även gillar onödig kunskap; annars hade jag inte kunnat lära mig något språk
"Han jede mej den".
Jag gillar när det är systematiskt och konsekvent. Tur att jag även gillar onödig kunskap; annars hade jag inte kunnat lära mig något språk
Inte heller ordet ”människa” är ju könsneutralt, och därför utsatt för kritik då och då, precis som ordet ”man”.
Inget nytt.
Läs gärna klassikern ”Egalias döttrar”, om den påhittade värld där det är kvinnor som är normen och ”människa” och ”man” konsekvent bytts ut mot ”kvinniska” och ”kvinna”.
Inget nytt.
Läs gärna klassikern ”Egalias döttrar”, om den påhittade värld där det är kvinnor som är normen och ”människa” och ”man” konsekvent bytts ut mot ”kvinniska” och ”kvinna”.
Det där med man/jag tycker jag är intressant, och något som jag sällan ser diskuteras (till skillnad från man/en).
Det var tv-programmet Lyxfällan (läxfyllan?) som gjorde mig uppmärksam på det - där är det snarare regel än undantag att deltagarna säger ”sedan orkade man inte öppna räkningarna längre” eller ”man började ta sms-lån för att betala Gucci-väskorna” etc etc. Omedvetet avståndstagande, antar jag
Jag tycker att ”hen” är toppen och använder det ofta i mer formella texter, men jag tycker att ”en” istället för ”man” ofta gör texten otydligare. Då försöker jag hellre formulera mig på ett annat sätt.
"man" för mig i sammanhanget är flera.
"Så här brukar man göra" betyder att jag och andra brukar göra så.
I annat fall säger jag, jag eller hänvisar till personen som brukar göra så.
Könet är helt ointressant, men om det är intressant använder jag män eller kvinnor gör så här.
"Så här brukar man göra" betyder att jag och andra brukar göra så.
I annat fall säger jag, jag eller hänvisar till personen som brukar göra så.
Könet är helt ointressant, men om det är intressant använder jag män eller kvinnor gör så här.
Dyr hyra och billiga priser. I mina ögon skaver dessa begrepp. Hög hyra och låga priser brukar jag säga själv.
Det verkar som att det är någorlunda accepterat att använda billig/dyr hyra och billiga/dyra priser. Vad säger ni?
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/dyr-hyra-i-tarnaby-hyresgaster-flyttar
Det verkar som att det är någorlunda accepterat att använda billig/dyr hyra och billiga/dyra priser. Vad säger ni?
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/dyr-hyra-i-tarnaby-hyresgaster-flyttar
Den där könsdebatten gällande olika ord förstår jag inte.
Datorn är han och stolen är han och klockan är hon och skottkärran är hon. Så är det på min dialekt och på många andra.
Det är bara folk som har tappat bort ordens genus som kan hålla på med ordgenusdebatt. Troligen för att de är vilsna.
"Dyra priser" är ett typisk språkfel som vietnameser gör när de har lärt sig svenska. Ingenting att bry sig om i munnen på en vietnames som bara gör sådana betydelselösa fel efter att ha lyckats lära sig ett så totalt främmande språk..... fast riktig svenska är det inte.
Datorn är han och stolen är han och klockan är hon och skottkärran är hon. Så är det på min dialekt och på många andra.
Det är bara folk som har tappat bort ordens genus som kan hålla på med ordgenusdebatt. Troligen för att de är vilsna.
"Dyra priser" är ett typisk språkfel som vietnameser gör när de har lärt sig svenska. Ingenting att bry sig om i munnen på en vietnames som bara gör sådana betydelselösa fel efter att ha lyckats lära sig ett så totalt främmande språk..... fast riktig svenska är det inte.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 202 inlägg
Dom som bestämd artikel
Jag har som sagt börjat skriva dom här istället för de och dem. Ibland glömmer jag bort mig och får återfall, men försöker då rätta mig. Det är ju ändå ett experiment.
Följande mening skulle därför ”rättas”:
”Om jag som gående ska korsa en cykelbana och stannar framför den kommer de flesta cyklister att strunta i mig trots att de ser mig och vet att jag har företräde.”
”de flesta cyklister” är alltså problemet, det blir i mina ögon konstigt att skriva dom där, i synnerhet kombinerat med cyklister i obestämd form. Det borde ju inte vara någon skillnad, men för mig blev det det. Och då jag inte var bekväm med att byta mot ”dom flesta cyklisterna” heller, då det är mindre abstrakt, blev det ”flertalet cyklister” istället.
Det är lustigt vad hjärnan spelar en för spratt. Jag kan säga det jag inte vill skriva, men det hjälps inte, i skrift känns det fel. Vi får se om jag kommer över det, går tillbaka till att skriva de/dem eller börjar skilja på de som bestämd artikel och dom som personligt pronomen.
Det gäller att ta de viktiga fajterna med sig själv!
Jag har som sagt börjat skriva dom här istället för de och dem. Ibland glömmer jag bort mig och får återfall, men försöker då rätta mig. Det är ju ändå ett experiment.
Följande mening skulle därför ”rättas”:
”Om jag som gående ska korsa en cykelbana och stannar framför den kommer de flesta cyklister att strunta i mig trots att de ser mig och vet att jag har företräde.”
”de flesta cyklister” är alltså problemet, det blir i mina ögon konstigt att skriva dom där, i synnerhet kombinerat med cyklister i obestämd form. Det borde ju inte vara någon skillnad, men för mig blev det det. Och då jag inte var bekväm med att byta mot ”dom flesta cyklisterna” heller, då det är mindre abstrakt, blev det ”flertalet cyklister” istället.
Det är lustigt vad hjärnan spelar en för spratt. Jag kan säga det jag inte vill skriva, men det hjälps inte, i skrift känns det fel. Vi får se om jag kommer över det, går tillbaka till att skriva de/dem eller börjar skilja på de som bestämd artikel och dom som personligt pronomen.
Det gäller att ta de viktiga fajterna med sig själv!
En sak jag tycker mycket illa om är att vi har så många fina bokstäver som låter på olika sätt, men väljer att använda helt andra istället. Varför vi skriver "dom" istället för "dåmm" är oklart. Det uttalas ju | dåm´ | och inte | dom´ |.Dom som bestämd artikel
Jag har som sagt börjat skriva dom här istället för de och dem. Ibland glömmer jag bort mig och får återfall, men försöker då rätta mig. Det är ju ändå ett experiment.
Följande mening skulle därför ”rättas”:
”Om jag som gående ska korsa en cykelbana och stannar framför den kommer de flesta cyklister att strunta i mig trots att de ser mig och vet att jag har företräde.”
”de flesta cyklister” är alltså problemet, det blir i mina ögon konstigt att skriva dom där, i synnerhet kombinerat med cyklister i obestämd form. Det borde ju inte vara någon skillnad, men för mig blev det det. Och då jag inte var bekväm med att byta mot ”dom flesta cyklisterna” heller, då det är mindre abstrakt, blev det ”flertalet cyklister” istället.
Det är lustigt vad hjärnan spelar en för spratt. Jag kan säga det jag inte vill skriva, men det hjälps inte, i skrift känns det fel. Vi får se om jag kommer över det, går tillbaka till att skriva de/dem eller börjar skilja på de som bestämd artikel och dom som personligt pronomen.
Det gäller att ta de viktiga fajterna med sig själv!
En stavningsreform vore på tiden. En mann kan ha en man (eller så kan en man ha en maan; skit samma, så länge det är konsekvent) men det är ju vanligare på en hesst (eller en hest då, för ingen uttalar väl djuret "häst"?). När min stackars sexåring skriver så jör det onnt i mej när jag rettar henne: "nej, glöm det skruttan; stava inte som det låter för så stavar man ju nästan aldrig".
På dagarna är jag kodapa och när vi stöter på något så här rörigt så skrattar vi länge och rått för att sedan kasta ut det.