Svenska språket

[harry73]

Nu får ni hjälpa en importsvensk.

Jag trodde att man sa "för mig själv" i betydelsen av ensam, där ensam kanske har en lite mer negativ betydelse.
Och då förstår jag att det blir "själv" i vardagsbruk.
Är jag fel ute?

 

[yonna]

Jag trodde att man sa "för mig själv" i betydelsen av ensam, där ensam kanske har en lite mer negativ betydelse.
Och då förstår jag att det blir "själv" i vardagsbruk.
Är jag fel ute?

JA!
Som tidigare sagts sitter du som 3-åring och äter själv. Jag tror du är äldre än så

 

[Kurtivan]

Fett är också ett ord som ges en helt annan betydelse emellanåt.

 

[Nyfniken]

Jag trodde att man sa "för mig själv" i betydelsen av ensam,

Nej, du är inte fel ute. "För mig själv" är synonymt med ensam. Däremot är "själv" inte det.

 

[Maria T]

Jag trodde att man sa "för mig själv" i betydelsen av ensam, där ensam kanske har en lite mer negativ betydelse.
Är jag fel ute?

Tror inte alls du är fel ute, jag tolkar också "för mig själv" som något jag vill understryka att jag vill göra ensam.
Om jag säger "jag vill/önskar få äta själv" så lägger jag inget negativt i det då det är självvalt.

Tydligen var mina första ord "pappa", sen "mamma" och efter det "kan själv" fast finmotoriken inte var den bästa.

 

[Robert63]

Jag hakar upp mig på slitna fraser. Just nu (i Stockholm) har vi:

• "I min värld så..."
• "Ja men lite så"

"Eller hur..."

 

[Kurtivan]

"Eller hur..."

Är "exakt" ett passerat stadium?

 

[Staffans2000]

Är "exakt" ett passerat stadium?

Typ!

Staffan

 

[Nötegårdsgubben]

Jag tror att själv vinner mark på bekostnad av ensam för att det inte har samma negativa konnotationer. Sen är väl alltid den typen av eufemismer svåra. Ord som singel istället för ensamstående känns snabbt krystade. Tycker man att det verkar ensamt och tråkigt så gör man.

Men om vi nu har människor som på den lite impertinenta frågan ”satt du där och åt alldeles ensam?” svarar ”ensam, nej, men alldeles själv” får till ytterligare svar något om att man inte förstått skillnaden på ensam och själv, vem är det då som inte förstått, och vad?

 

[lordi]

Jag hakar upp mig på slitna fraser. Just nu (i Stockholm) har vi:

• "I min värld så..."
• "Ja men lite så"

Just uttrycket "I min värld så..." tycker jag låter otroligt stöddigt, eller tyket som vi säger här söderut

 

[major_tom]

"Eller hur..."

men snälla, "eller hur" har man ju sagt iaf 15 år! antingen som "eller hur!" (dvs, "ja precis"), eller "eller hur..." ("det tror jag inte på"). men om det finns de i tråden som fortfarande stör sig på "sjukt" som förstärkningsord, då förstår jag att vi har lite olika perspektiv på vad som är "nya" uttryck

 

[Nyfniken]

Just uttrycket "I min värld så..." tycker jag låter otroligt stöddigt, eller tyket som vi säger här söderut

Det kanske låter så, men det är inte det Stockholmaren menar. Man öppnar upp för att det här är en åsikt färgad av erfarenheter och att någon annan kan ha en annan bild.

 

[b8q]

Jag tror att själv vinner mark på bekostnad av ensam för att det inte har samma negativa konnotationer. Sen är väl alltid den typen av eufemismer svåra. Ord som singel istället för ensamstående känns snabbt krystade. Tycker man att det verkar ensamt och tråkigt så gör man.

Men om vi nu har människor som på den lite impertinenta frågan ”satt du där och åt alldeles ensam?” svarar ”ensam, nej, men alldeles själv” får till ytterligare svar något om att man inte förstått skillnaden på ensam och själv, vem är det då som inte förstått, och vad?

Själv äter jag ibland allena...

 

[Nyfniken]

Äter man ensam så äter man garanterat själv.

 

[major_tom]

När AS400 var på modet så gick jag en kurs om hanteringen med den. I den maskinen fick man ju skapa det man behövde använda, kursledaren sa kriäjta

påminner om när jag pluggade media för ett decennium sen, och någon frågade vad "kasta majsboll" betydde. (customizable)