Krilleman
Svenska språket skall ju vårdas och nyttjas.
Men vad händer med svenska språket när det misshandlas så?

Kan dom äldre föra en korrekt konversation beträffande sitt intag av medicin och allmänna behov inom äldrevården idag med sin personal?

Var är vi på väg med just det svenska språket...?!
 
  • Gilla
Magnus E K och 1 till
  • Laddar…
Nötegårdsgubben Nötegårdsgubben skrev:
Ja, men jag tror det var olika för första och andra person plural (i alla fall i många dialekter).


Singular
Jag (och du, han, hon, den, det) kommer

Plural
Vi komma
I kommen

Så jag tror komma I var en udda/ovanlig/felaktig form. Men jag kan verkligen ha fel.
Den som vill fördjupa sig i den historiska utvecklingen av svenskans verbböjning kan ha mycket glädje av en doktorsavhandling av Adam Horn af Åminne vid Uppsala Universitet. Tillgänglig via https://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:1631368/FULLTEXT01.pdf.
 
  • Gilla
Weimik
  • Laddar…
H hhallen skrev:
Naturligtvis kan praxis ha skiftat, särskilt i handskrifter, och mer ju längre bak i tiden man går. På 1500- och 1600-talen var det ju inte ovanligt att man till och med stavade samma ord på olika sätt i ett och samma dokument.

Men om vi håller oss till 1800-talet, då en mer enhetlig praxis utbildades genom utgivningen av olika ordböcker (sådana fanns långt före SAOL och SAOB, fast utgivna av enskilda aktörer) så får man nog säga att "fv" i slutet av ord inte förekom alls, och att det nästan alltid användes när ord som slutade på f fick en böjningsändelse.

Jag ska f.ö. komplettera mitt tidigare inlägg med att det inte var helt korrekt att säga att f blir fv då en stavelse tillkommer. Det gäller bara när den tillagda stavelsen börjar på vokal.

T.ex. "räfven", men "räfjagt"; "djefla" men "djefvul".
För mig är tillräckligt komplicerat att kunna tolka bokstäver och ord i äldre skrifter för att kunna förstå vad som skrivs, tillsammans med att även få en förklaring till okända ord som används.😀
Mestadels är det 1700-1800 talet med mycket liten del 1600-tal.
 
H hhallen skrev:
Om hon var från Västergötland sa hon nog "I sa väl inte stå där". Det är en lustig egenhet i Västgötamålet, åtminstone i stora delar av landskapet, att k:et i "ska" faller bort.
Det finns i andra götamål också, exempelvis vissa småländska dialekter.
"En sa va gla att en ä som en ä, när en inte ble som en sulle!"
 
  • Gilla
Kakelugnen566 och 5 till
  • Laddar…
A Abies koreana skrev:
...och här en bokälskare till som möblerar hemmet med fyllda bokhyllor. Har läst böcker i hela mitt liv och har en rejäl samling numera.

Aldrig en keramiktupp eller annan prydnad har någonsin fått plats i mina bokhyllor 😆
Jag har en underbar keramiktupp som dessutom är en lerpipa men den står inte i mina bokhyllor utan tas fram på buffébordet till påsk. För övrigt så står mina bokhyllor i matsalen och de är tre stycken i mahognyfanér specialgjorda av Svenskt Tenn till mina föräldrar när de gifte sig 1957. Deras mått är utifrån det s k gyllene snittet. Min farmors bror var klen- och silversmed hos Svenskt Tenn och beställde de tre bokhyllor som inte kom i produktion utan bara blev en bröllopspresent. Och den smides-katt som jag har som bär ett blockljus som min farmors bror tog fram kom inte i produktion. Men det är kära släktklenoder.
 
  • Gilla
  • Älska
Maria T och 8 till
  • Laddar…
A AndersS skrev:
Ett exempel på husbesiktning 1815 och inte allt för krånglig.
[bild]
Och där jag försökt renskriva. och asterisk där jag inte vet.

1sta Förstugan 12 1/2 aln lång 91/4 dito bred vid ingången
2 enkla fönsterluften (färgnyans) reviterade väggar
överstrukna med vatten **g**färg, dubbla
dörrar på gångjärn med alla behör och befunet
utan brist å godt stånd; 2ra Kammare till vän-
ster härifrån, 7 1/2 aln lång 6 do bred med 2ne stora
fönsterluftar och tegel kakelugn, med ****-
*** gran reviterade väggar överstrukna med
vattenfärg, och vitmålad panel samt 2ne dör-
rar med alt behör utan brist. 3dje Hörn kam-
Imponerand! Tyckte min mormors handstil var svårläst ibland men… 🙂 Men lämplig AI borde kunna kötta igenom det där ganska snabbt tänker jag?
 
  • Haha
kashieda
  • Laddar…
H heimlaga skrev:
På min dialekt uttalas orden stjärna så som det skrivs. Utom o i slutet. S-tj-ärno.

Stj och skj och sk är andra stavningar i skriftspråket för samma uttal. Skjorta uttalas stjåorto.

Längre norrut i Österbotten uttalas djävul och djur med d i början.
Min man, som var s.k. "klyktattare" (från Västernorrland), uttalade alltid d i djur. Det lät helt underbart! ( Och jag bara älskar den finlandssvenska dialekten! Kuriosa, och jag vet inte om det är sant, men det påstås att det ställe på jorden där proportionellt sett flest människor talar svenska är Korsholm i Finland.)
 
  • Gilla
Maria T och 1 till
  • Laddar…
Mina Billy-hyllor saggar inte. De hyllor som innehåller de större och tyngre böckerna har fått 50mm "ryggrader" i samma material som hyllan, skruvade och limmade på plats.
 
  • Gilla
fribygg
  • Laddar…
D dilemma skrev:
Imponerand! Tyckte min mormors handstil var svårläst ibland men… 🙂 Men lämplig AI borde kunna kötta igenom det där ganska snabbt tänker jag?
😂Har "lekt" lite med transkriberingsfunktionen som Riksarkivet testat/tränar och är inte så imponerad. Men kanske i en framtid och för de som idag har svårt med vanlig skrivstil.
Det måste vara mycket bra kvalite på dokumentet och tydligt skrivet för att det ska bli något läsbart, har testat lite men fortsätter med egen tolkning.
Vill någon prova finns den här.
https://www.dis.se/transkribus
 
  • Gilla
kashieda och 1 till
  • Laddar…
Nötegårdsgubben Nötegårdsgubben skrev:
Ja, men jag tror det var olika för första och andra person plural (i alla fall i många dialekter).


Singular
Jag (och du, han, hon, den, det) kommer

Plural
Vi komma
I kommen

Så jag tror komma I var en udda/ovanlig/felaktig form. Men jag kan verkligen ha fel.
Nu ögnade jag igenom avhandlingen som @hhallen länkade och det verkar som att det du säger stämmer för äldre nysvenska (tidigare än ca 1750) men sedan övergick det till ”i komma” under den yngre nysvenskan.

Tabell om historiska svenska personformer i plural indikativ och imperativ för äldre och yngre fornsvenska samt nysvenska.
 
  • Gilla
Magnus E K
  • Laddar…
Helena S Helena S skrev:
Min man, som var s.k. "klyktattare" (från Västernorrland), uttalade alltid d i djur. Det lät helt underbart! ( Och jag bara älskar den finlandssvenska dialekten! Kuriosa, och jag vet inte om det är sant, men det påstås att det ställe på jorden där proportionellt sett flest människor talar svenska är Korsholm i Finland.)
Nej det var Korsnäs. En bit ned efter kusten. Sedan flyttade det in en finsk familj till och nu lär andelen svenskar i Korsnäs kommun vara den samma som på någon mindre ort i Sverige som jag inte minns namnet på. Delad förstaplats.
 
  • Gilla
Helena S
  • Laddar…
H hhallen skrev:
Om hon var från Västergötland sa hon nog "I sa väl inte stå där".
Säkerligen, men nu var min poäng hur i utvecklats till ni, inte att fånga alla eventuella avvikelser från dagens standardspråk.

Som vi ser i @heimlagas exempel kan det finnas en lång rad varianter i både stavning och böjning i olika dialekter och jag gör inga försök att imitera det, utan konstaterar bara att N:et hoppat från att historiskt vara en ändelse på verbet till att bli inledande bokstav i pronomenet.
 
  • Gilla
kashieda och 2 till
  • Laddar…
Jag brukar kalla det som skrivs under 1700-talet för perioden när vi har det svensk/tyska, kanske fel.
Men jag har bara fokus på att kunna tyda, läsa och förstå, lägger ingen vikt vid annat.
 
A AndersS skrev:
Jag brukar kalla det som skrivs under 1700-talet för perioden när vi har det svensk/tyska, kanske fel.
Men jag har bara fokus på att kunna tyda, läsa och förstå, lägger ingen vikt vid annat.
Man använde ofta så kallad "tysk stil" när man skrev för hand på 16-1700-talen.
Det språkliga inflytandet från tyskan är av äldre datum, alltså medeltiden. I Kalmar var en stor del av borgarna tysktalande under hansatiden, för att ta ett exempel.
Ett tyskt lån är, förutom en massa ord relaterade till bland annat borgerligt stadsliv, är ändelsen "-ig", som i "tokig". Men det är så gammalt att vi inte ens ser det som ett lån. Hela ord är lättare att identifiera som lånade, även om många av dem remarkabelt nog blivit väl inkorporerade i vårt tungomål.
 
  • Gilla
AndersS
  • Laddar…
D dilemma skrev:
Imponerand! Tyckte min mormors handstil var svårläst ibland men… 🙂 Men lämplig AI borde kunna kötta igenom det där ganska snabbt tänker jag?
Var tvungen att testa och tog den tidigare texten och körde med Transkribus och tolkning enligt The Swedish Lion I som tagits fram för text från 1700 och framåt i tiden. Och det blir så här.
Gammal handskriven text från 1700-talet med linjer och svårtydda ord, använd i test av Transkribus och transkriberad enligt The Swedish Lion I.
Inloggade ser högupplösta bilder
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder

Och så här var min eget försök att tolka texten
1sta Förstugan 12 1/2 aln lång 91/4 dito bred vid ingången
2 enkla fönsterluften (färgnyans) reviterade väggar
överstrukna med vatten **g**färg, dubbla
dörrar på gångjärn med alla behör och befunet
utan brist å godt stånd; 2ra Kammare till vän-
ster härifrån, 7 1/2 aln lång 6 do bred med 2ne stora
fönsterluftar och tegel kakelugn, med ****-
*** gran reviterade väggar överstrukna med
vattenfärg, och vitmålad panel samt 2ne dör-
rar med alt behör utan brist. 3dje
Hörn kam-
 
  • Wow
  • Gilla
Magnus E K och 1 till
  • Laddar…
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.