På t ex skärgårdsöar kan man se intressanta företag, som Bosses bilverkstad och massage, men kombinationen bilverkstad, handkirurgi (handspående?) och tvätteri var udda.Intet skrev:
När jag var yngre användes ordet "senior" - mig veterligen - bara i tre olika betydelser:Nötegårdsgubben skrev:
1. För att skilja mellan två personer med samma namn, t.ex. "J. Ohlsson senior" och "J. Ohlsson junior". Detta bruk har funnits mycket länge, och förekommer frekvent i de allra tidigaste årgångarna av Svenska Dagbladet (1885 - ).
2. Inom studentnationsvärlden för att beteckna studerande som befinner sig på det andra eller senare studieåret (i motsats till "recentiorer", förstaårsstudenter). Detta har också förekommit sedan länge och finns i SvD från 1885.
3. För att beteckna idrottare som lämnat junioråldern bakom sig. I den betydelsen har vi också haft ordet i svenskan länge, åtminstone sedan 1895 då jag finner den första förekomsten i SvD: "Derefter följde längdlöpning för seniorer, afsedd att utgöra en försökslöpning för den nästa söndag inträffande mästerskapstäflan." I samma notis används f.ö. beteckningen "juniorer" för yngre idrottare.
En annan, tidigare, betydelse av "senior" var att beteckna den äldste personen inom någon viss krets, företrädesvis då i de högre samhällsskikten: "Professor Monrad, Kristiania Universitets senior, firade den 19 dennes sin 70:e födelsedag." (SvD 1885)
Man kunde på samma sätt även tala om en grupp av äldre personer - återigen inom en viss specificerad krets - som "seniorer": "En af den danska läkarekårens seniorer och mest ansedde män, statsrådet S.E. Larsen, afled i tisdags morse i Köpenhamn, 89 år gammal" (SvD 1890).
Uppenbarligen var det en kombination av kronologisk ålder och professionell status som avgjorde om man var "senior" i dessa senare betydelser. En 40- eller 50-årig professor omtalades aldrig som "senior", hur framstående han än var inom sitt område. Så detta bruk var inte helt ekvivalent med det nutida sättet att kombinera "senior" med yrkestitlar, och det tycks ha fallit ur användning någon gång runt 1900-talets början.
För övrigt kan man ju undra om "senior" verkligen är så mycket att ståta med. På engelska (i synnerhet i USA) är ju en "senior citizen" vilken jämrans pensionärsgubbe/gumma som helst.
En fundering apropå betydelse (2) ovan: är det inte märkligt att vi ännu inte apat efter den amerikanska seden att beteckna varje årgång på universitet och högskolor med ett separat begrepp (freshman/sophomore/junior/senior)?
Redigerat:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 365 inlägg
Ska vi prata klassiker i ämnet måste väl denna upp, så helgafton det är.BengtH skrev:
Medlem
· Blekinge
· 12 319 inlägg
Ni kommer ändå inte förstå den tyska titelfloran, än mindre den österriskiska.
Ni kommer aldrig heller förstår du/ni regler i tyskan, och vem som kan föreslå att lägga bort titlarna, dvs övergå från Ni till Du. Knappt jag själv förstår alla finesser.
Medlem
· Blekinge
· 12 319 inlägg
Vi använder Jämjö ved och porr som synonym till företagsamhet. Tätt knytet till vanliga personbilar omgjorda till A-traktorer.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 365 inlägg
För egen del, på svenska, använder jag i första hand punkt, i andra hand fasta mellanslag. När man skriver för webb och andra dynamiska format är punkt ett enkelt sätt att slippa fula radbrytningar i stora tal. Fasta mellanslag är kanske bättre, men svårare att se om de finns och hopplösa att skriva på telefonen.T Thomas_Blekinge skrev:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 365 inlägg
Som sagt, det är lättare sagt än gjort i vissa lägen, och än svårare att se om andra gjort i många editorer. Att du tycker att det finns ett bättre sätt är inte detsamma som att alla ser det som ett praktiskt lämpligt val.
Och använder man decimalkomma korrekt på svenska (och strängt taget annars också beroende på hur man grupperar siffrorna) så är sammanblandningsrisken ändå minimal.
Och använder man decimalkomma korrekt på svenska (och strängt taget annars också beroende på hur man grupperar siffrorna) så är sammanblandningsrisken ändå minimal.
Funderade på hur en del ord glidit i betydelse det senaste seklet, Anders de Wahl myste då han hyllades för att vara den mest patetiske skådespelaren i svensk historia, det skulle knappast uppfattas som en hyllning idag.
Likadels med "begåvningsreserven" som då användes om begåvade som förvägrats högre utbildning men om de fick den skulle kunna blomstra, de senaste årtiondena har det väl bara kunnat användas ironiskt.
Likadels med "begåvningsreserven" som då användes om begåvade som förvägrats högre utbildning men om de fick den skulle kunna blomstra, de senaste årtiondena har det väl bara kunnat användas ironiskt.
Jag har nyligen reagerat på hur luffare har kommit att betyda slashas/slusk/pundare (nästan) och att boomer ofta används nedsättande om en lite äldre person som inte hänger med. Stofil och bakåtsträvare skulle ev passa bättre i det senare fallet? Det är för många som tar genvägen med engelska uttryck.B Bitterhetsakademin skrev:
De äkta luffarna lär ha försvunnit under kriget och s k boomers är de födda åren 1946-64. Därefter används de här bokstäverna X, Y, Z... Ett ganska amerikanskt fenomen att vilja karaktärisera och kategorisera, kan man tycka.
I likhet är trettiotalist en författare som debuterade under 1930-talet, men används nu för vem som helst, alltsedan Ludvig Rasmussen tillät sig att skämta om detta. Jag kallar mig emellertid "sextiotalare", eller boomer och ibland genX. (Alla mina LP är från 70-talet, så då vet man vad jag är för en...).
Jo, nog glider betydelser: Kåt = glad, eng. gay =glad, fitta = strandäng. Och många fler skojiga exempel.