Prismässigt är dessa marknader rätt lika varandra.Mikael_L skrev:
Minst lika enkelt är det att ta in aktörer som kan vittna om att GNP-prislistan är rena hittepåsiffror som absolut ingen betalar. Dessutom är detta vittnesmål sant. Skicka PM när det är aktuellt så visar jag mina faktiska priser från någon av de större grossisterna och då är jag ändå inte ens i elbranschen.
Sen är det ju frågan om det verkligen är så lätt att hitta din typ av aktör. Att "lura" kunder är en sak men frågan är hur många aktörer i branschen det finns som är beredda att ljuga i rätten och påstå att GNP-priserna faktiskt betalas. Mened är ett synnerligen allvarligt brott med upp till fyra års fängelse i straffskalan. Jag tor inte speciellt många aktörer är villiga att blåljuga i rätten när de inser digniteten av sitt handlande och hur svårt de skulle ha att klara sig undan påföljd.
Inse att du blev ägd istället för att fjanta dig.Alfredo skrev:
Hade jag råd med hembiträden sket jag i mjölkpriset.
Det räcker inte med att hantverkaren visar prislistan, en prislista betyder ingenting om priserna inte tillämpas.
Det är ju detta som många butiker fått smäll på fingrarna för, finns en tråd om XXL här som tar upp det vill jag minnas. De anger sina rabatter mot "listpriser", men eftersom de inte kan bevisa att produkterna verkligen säljs till dessa "listpriser" så räknas det som vilseledande.
Edit: Här finns t.ex. en artikel om detta
https://www.svt.se/nyheter/konsument/trademax-far-bota-fyra-miljoner-for-pahittade-mobelpriser
Hantverkaren måste kunna påvisa att kunder verkligen betalar priserna på prislistan.
Precis som flera har påpekat så är det inte kunden som ska behöva stå för täckningen när hantverkaren gör dåliga affärer.
Kan upplysa att i kundens inlaga till Tingsrätten fanns i bevismaterialet bland annat flera skärmdumpar från BH med de verkliga priser som elfirmorna betalar.
Elfirman å sin sida borde väl i motbevisningen i så fall kunna prestera utskrifter av fakturor från grossisten och det lär inte bli så lätt. Har läst här på BH att vissa av grossisterna har en tjänst för utskrift utan rabatter - att presentera detta för tingsrätten tror jag inte är tillrådigt.
Redigerat:
Det var inte så jag tänkte.
Man kommer ju alltså istället berätta att GNP-prislistan finns och den är korrekt såsom hantverkaren i tvist visar den.
Sen i nästa andetag berättar man att iom en del köper material för flera miljoner om året så får de en bra volymrabatt.
Men visst, det är helt klart uppförsbacke, de flesta vågar/orkar inte låta det gå till rättslig prövning, kanske någon advokat också avråder. Och så sitter vi här helt utan rättsfall att luta oss mot för att se hur sakerna ska bedömas.
Det finns rättsfall om just den paragrafen (lagen.nu)
Den säger att hantverkaren har bevisbördan. Om man sedan tittar väldigt snävt på prisberäkningssätt kan man såklart begränsa sig till konsumenttjänster inom elinstallation, men det står också gängse pris, och då blir plötsligt jämförelse med byggmarknaden och näthandel relevant.
Sedan ska man kanske titta bredare än bara el och konsumenter. Då finns det plötsligt hel annan branchpraxis i de tillgängliga standardavtalen (AB, ABT, ABS).
Skulle det inte blivit förlikning hade elinstallatören haft de väldigt svårt att komma nånstans utan att visa leverantörsfakturan
Japp, ungefär så är det nog,Nötegårdsgubben skrev:
...och tillsammans med ett hyggligt gjort arbete så är det nog inte svårare än så att få nöjda kunder.
Fast som kund borde man kanske ta sig en funderare över rimligheten i att en leverantör skulle sälja varor under sina inköpspriser.N Nerre skrev:
Naturligtvis kan det förekomma i speciella situationer men de företag som regelmässigt köper in varor dyrare än de sedan säljer dom brukar inte leva länge...Jo, jag reflekterade också lite över det, men det är ju inte helt ovanligt att produkter t.ex. reas ut för att man vill tömma ett lager. Ibland så händer det också att man anser att det är viktigare att ta hem affären än att göra maximal vinst (fast det är nog extremt ovanligt bland hantverkare ).
Men när nån pratar om att sälja saker under sitt inköpspris så bör man kanske som kund fråga varför man får en sån stor rabatt. Har hantverkaren saltat timpenningen så mycket att han kan bjuda på en del av priset på prylarna?
).Men när nån pratar om att sälja saker under sitt inköpspris så bör man kanske som kund fråga varför man får en sån stor rabatt. Har hantverkaren saltat timpenningen så mycket att han kan bjuda på en del av priset på prylarna?
Det är nog ingen som tror det. Men de flesta tror nog att grosisten har bra priset och det är rimmligt att en storkund har 15% rabatt. Då förväntar man sig inte ett pris långt över handeln.
Men "20% rabatt på mitt inköpspris" betyder ju att han säljer grejerna 20% billigare än vad han själv betalar för det.
Det är en annan sak att säga "20% rabatt på ordinarie inköpspris", då kan jag förstå att man menar att man har fått rabatt på grund av större inköp och kan ge den rabatten till kunden.
Exempel:
Styckpris 500 spänn styck.
Pris vid köp av 100 stycken, 400 spänn styck.
Om då hantverkaren betalar 500 spänn och säljer för 400 spänn är det rätt suspekt.
Om hantverkaren betalar 400 spänn och säljer till kunden för 400 spänn är det mer rimligt.
Även om hantverkaren köper 100 stycken för 400 spänn styck och sen säljer enstaka för 500 till kund är det rimligt.
Men om hantverkaren betalar 300 i styckpris och 200 om han köper 100 så är det inte rimligt att han påstår att de kostar 500 spänn och säljer vidare för 400. Särskilt inte om kunden kan köpa själv för 200 spänn styck i valfri nätbutik.
Det är en annan sak att säga "20% rabatt på ordinarie inköpspris", då kan jag förstå att man menar att man har fått rabatt på grund av större inköp och kan ge den rabatten till kunden.
Exempel:
Styckpris 500 spänn styck.
Pris vid köp av 100 stycken, 400 spänn styck.
Om då hantverkaren betalar 500 spänn och säljer för 400 spänn är det rätt suspekt.
Om hantverkaren betalar 400 spänn och säljer till kunden för 400 spänn är det mer rimligt.
Även om hantverkaren köper 100 stycken för 400 spänn styck och sen säljer enstaka för 500 till kund är det rimligt.
Men om hantverkaren betalar 300 i styckpris och 200 om han köper 100 så är det inte rimligt att han påstår att de kostar 500 spänn och säljer vidare för 400. Särskilt inte om kunden kan köpa själv för 200 spänn styck i valfri nätbutik.
Det är nog ingen som tror att man får ett lägre pris än inköpspris.
Plötsligt kom jag på att hantverkarformuläret borde vara det som är gängse prisberäkningssätt för hantverkartjänster mot konsumenter.
Och då blir det plötsligt väldigt naturligt att hantverkaren redovisar sin självkostnad mha leverantörsfakturor
