Nu överdriver du väl ändå. Dessa bostadsområden uppfördes ju inte som något socialt välgörenhetsprojekt, utan som bostäder för företagets personal i ett kontext där det var brist på sådana bostäder. Konceptet med arbetarbostäder är förvisso rätt främmande i nutiden, men i ett historiskt perspektiv är det ingalunda något unikt. Det finns ju i varenda gammal bruksort i landet.J jawen skrev:
Sen i det specifika sammanhanget är ju inte LM Ericsson något kollektiv direkt.
Kanske skulle vara en bra idé att återuppliva det konceptet, men idag är generellt inte företagen så "mäktiga" att man förmår sig på sådana projekt.
Nej kapitalist-sjukan har drabbat dom, Sverige har "tappat" sin moraliska kompass.C cpalm skrev:
För det finns idag ännu fler "mäktiga" företag därute, men HELA fokuset har hamnat på kapitalet.
Fokuset ligger Inte på varken människan bakom, arbetsmiljön eller långsiktighet, & företagens enda primära mål nu är att krama ur all kapitalvinst som går (likt vatten i en tvättsvamp), & sedan med "avancerad skatteplanering" försöka göra ALLT för att slippa betala skatten.(bilda ett 50-100-tal dotterbolag så att det blir svårt att "följa pengarna" är modernt)
Förr var arbetarna väldigt lojala emot sina arbetsgivare & det var en ömsesidig relation.
Idag är personalen allmänt sett som "ett onödigt ont" för företagen, & inte värda mer än spetsen på en blyertspenna....Går spetsen av så är det bara att ersätta den.
makhno_ skrev:
Njae, man var nog lika giriga förr, det är nog en grundläggande mänsklig egenskap, på gott och ont. Det var knappast av välgörenhet företagen byggde bostäder till sina arbetare, utan för att de öht. skulle kunna bo nära fabriken. Det var ju innan bilar och till stor del kollektivtrafik etc. fanns så ville man ha någon som kunde komma till jobbet varje dag var de tvungna att bo nära.J jawen skrev:
Jo, man får väl nyansera vad man lägger i "mäktig".J jawen skrev:
Vad jag menar är att i dag är det få företag i Sverige som gör såpass enorma etableringar att tillgången på arbetskraft på den lokala orten blir ett reellt problem som företaget måste lösa.
Men visst saknar dagens relation mellan arbetsgivare och arbetstagare en ömsesidighet som kanske också borde återupplivas. Krasst sett underlättas det dock inte direkt med dagens skatteregler.
Nej, dom var inte lika giriga förr (troligen för att ALLA förr visste hur hårt det kunde vara att "bara" överleva)K Kallens skrev:
Gällande LM Ericsson så höll dom första ca 50 åren till centralt i fabriker i STHLM/Tulegatan, & folk gick eller cyklade till jobbet.
Sedan fanns förövrigt redan 1,3 milj fordon 1960 & Sveriges kollektivtrafik dominerades av bussar, spårvagnar & tåg, & dom började tom subventionera kollektivtrafiken 1960 för att bilar inte skulle "ta över" (så att ta sig fram var inget problem)
LM Ericssons expansion var
Telefonplan 1940
Större utbyggnaden i Älvsjö började 1955
Centrallagert Flemingsberg 1965 & 1975
1968-1974 uppfördes Ericssons stora fastigheter i Västberga
Så jo, det var nog rätt mycket "välgörenhet" i LM Ericssons tänk, & ett långsiktigt tänk där han också ville utbilda "folket" & b.la skapa fler ingenjörer.
Dagens skatteregler !C cpalm skrev:
Sedan 30-40 år tillbaka så gör dem större företagen & den rikaste % i Sverige ALLT för att "smita ifrån" skatten. Inga av dessa vill längre " göra rätt för sig", & avancerad "skatteplanering" kryper längre & längre ner i "företags hierarkin" ....tom 1-mans företag/konsulter sysslar med detta nuförtiden !
Man vill åt HELA marknaden/folket/kunderna MEN INTE ge någonting tillbaka.
Inget välfungerande system/samhälle klarar den "ekvationen", & marknaden är väl ändå skapad just för att främja samhället.
eller ?
& vilka inkomster/skatter ska då "föda" ALLA Sveriges invånare?
Jo man/politiker siktar in sig på "småfolket" (den stora massan) som fortfarande INTE har tillgång till denna avancerade "skatteplaneringen".....Så beskattar man dessa för att kompensera "ekonomibalansen"
Otroligt trist, men sant.
Ericsson kanske är ett undantag? Tror inte en sekund på att företag(are) generellt var mindre giriga "förr". Men exempel på mer eller mindre finns såklart både nu och då. Förra sekelskiftet tänker jag snarare på som högpunkt för girigkapitalismen bland storföretagen.K Kallens skrev:
Att just personalbostäder är sällsynta idag är nog mer för att de inte behövs, och de flesta föredrar egen bostad och inte ett kollektiv med kollegor. Skulle du själv välja att bo i samma lägenhetshus som alla dina kollegor, om du hade möjligheten att välja att bo någon annanstans?
Tror det är ett tankefel att betrakta storföretag som någon sorts mänsklig varelse med ett etiskt, moraliskt, socialt och solidariskt medvetande.J jawen skrev:
I den mån det framstår så handlar det om att det ligger i företagets affärsmässiga intresse. Företagens "medvetande" är i stort sett mekaniska reaktioner på omständigheterna.
Du kan lika gärna skuldbelägga landets pensionärer i så fall. Det är trots allt de som sitter på majoriteten av kapitalet.
Med skatteregler menar jag så klart att det inte är snutet ur näsan idag att erbjuda sina anställda suventionerad bostad, bil, parkering, resor, mat, fritidsaktiviteter osv. Markeringen från samhället är tydlig att detta inte är något arbetsgivaren skall lägga sig i.
Redigerat:
Stora delar av vårt "samhälle" är från början typ "arbetarbostäder, STHLM norr för att ta ett exempel se längs Drottningholmsvägen Nockeby, Bromma norra & södra Ängby, Råcksta, Vällingby, Spånga, Hässelby mm.K Kallens skrev:
Massor med gamla mindre "arbetarvillor" & en det områden är 10+ milj, så din formulering "samma lägenhetshus som alla dina kollegor" blir då väldigt missvisande.
& tur vår kung Gustav III ville underlätta sin resa till Drottningholms slott & därmed lät bygga både Drottningholmsvägen & dem 3 broarna Tranebergsbron, Nockebybron och Drottningholmsbron.
För hur hade det sett ut annars?
Men vart inte "företagandet" viktigt för Sverige/samhället just för att det främjade oss människors överlevnadsmöjligheter ?C cpalm skrev:
Jag menar, tror du ens Sveriges ledning genom århundraden hade underlättat så mycket som dom gjort till dessa "entreprenörer", om det INTE hade gagnat samhället ?
Man "ger & tar" ett moraliskt uttryck.
& våra svenska företag har genom Sveriges ledning bara under 1900-talet fått 1000-tals miljarder i olika former av "bidrag/subventioner/gåvor" o.s.v., och vilken annan anledning skulle finnas för dessa "bidrag/subventioner/gåvor menar du, än att dessa gavs för att "gagna samhället/Sverige".
Självklart gagnar kapitalet samhället genom skatteintäkter, arbetstillfällen och varor och tjänster som underlättar medborgarnas liv.J jawen skrev:
Men det är ju synergieffekter och statlig reglering, inga allmosor.
Hmm, visst att det var arbetarbostäder, eller nja, snarare för lägre medelklass är nog närmare sanningen. Men inte var områdena du nämner byggda som personalbostäder av något företag. Och att vissa områden som förr låg i stadens utkant nu inte gör det och har blivit dyra känns inte som att det hör till frågan ens?J jawen skrev:
Enormt många var "arbetarbostäder" som lät byggas av 100-tals olika entreprenörer från mycket stora till relativt små. Den gemensamma nämnaren är att dom gjorde det utan kapitalvinstintresse.K Kallens skrev:
Här ett exempel av dom i text från Minnesberg /Ulvsunda gård
"Hjalmar Du Rietz var en mycket intresserad botanist och tog hem plantor från sina resor och planterade dem uppe i Minneberg. Fortfarande finns dessa ovanliga växter kvar.
Sandvik var som en bruksort, i Stockholm. Direktören Hjalmar Du Rietz tog väl hand om sina anställda och bestämde det mesta. Ett pensionssystem inrättades och de anställda hade fri läkarvård och fri medicin. De hade också egna trädgårdsland och direktören såg till att dessa sköttes väl. Barnen gick i Alviks skola och i söndags skola i Missionskyrkan bakom Johannelunds gård. Sandvik utvecklades och bredde ut sig på udden, fler arbetarbostäder byggdes."
https://www.brftranan.com/index.php/om-minneberg/historik/