Det här är mer en gissning men hela Barkarbystaden byggdes ursprungligen som bostadsrätter med enbart ett minimum av hyresrätter, sedan kom krisen och ingen ville köpa dessa bostadsrätter. Inte något lokalt problem för Barkarbystaden, ett av felet man gjorde var att bygga ”lyxiga” lägenheter som var relativt dyra. Siktet låg på övre medelklass med hus med bland annat aktiv administration och konnessörtjänst i entrén osv.
När dessa nu inte såldes vill de bolag som byggt dem knappast bli hyresvärdar med bestånd som betalar tillbaka sig själva på 100år. De byggdes för att krängas till köpare på ett år, dvs det finns dyra lån att betala tillbaka, investerare förväntar sig sina massiva vinster. Kvar finns då att sälja bostäderna till de som jobbar med uthyrning. För att kunna rädda situationen och ändå få ut en bra slant blåser man upp (eller fortsätter att tro på sin original bild) värdet, bland annat genom att sätta rikthyror som (om någon hyrde för dem) skulle betala tillbaka priset på relativt kort tid. Hyresvärd går på detta och köper husen för överpris och måste nu ta ut denna hyra för att inte gå back.
Området som skulle vara lyxigt och välmående med bara bostadsrätter blir nu en mix av hyresrätter och Airbnb och klientelen blir samma som i Kista.
Det jag tycker varit ett misslyckande är att det mesta bara byggts som bostäder. Går man runt så känns större delen som bakgator där man inte hör hemma. Ta istället Sundbyberg där det är krav på att bygga lokaler i entréplan, där känns allt som centrum och det finns gott om billiga lokaler så att små konstiga butiker kan uppstå. Tyvärr så byggs nästan allt nytt även där som 3d fastigheter där BRF bara är bostadsdelen och de de hyresinbringande affärslokalerna ägs av andra bolag. Det gör tyvärr att lokaler kan komma att stå tomma för att det anses bättre än att hyra ut dem för billigt. De som ägs av BRF hyrs ut för självkostnadspris och bidrar till en bättre stadsmiljö för de boende, men det är ju inget som fastighetsbolagen bryr sig om så de får stå tomma.
När dessa nu inte såldes vill de bolag som byggt dem knappast bli hyresvärdar med bestånd som betalar tillbaka sig själva på 100år. De byggdes för att krängas till köpare på ett år, dvs det finns dyra lån att betala tillbaka, investerare förväntar sig sina massiva vinster. Kvar finns då att sälja bostäderna till de som jobbar med uthyrning. För att kunna rädda situationen och ändå få ut en bra slant blåser man upp (eller fortsätter att tro på sin original bild) värdet, bland annat genom att sätta rikthyror som (om någon hyrde för dem) skulle betala tillbaka priset på relativt kort tid. Hyresvärd går på detta och köper husen för överpris och måste nu ta ut denna hyra för att inte gå back.
Området som skulle vara lyxigt och välmående med bara bostadsrätter blir nu en mix av hyresrätter och Airbnb och klientelen blir samma som i Kista.
Det jag tycker varit ett misslyckande är att det mesta bara byggts som bostäder. Går man runt så känns större delen som bakgator där man inte hör hemma. Ta istället Sundbyberg där det är krav på att bygga lokaler i entréplan, där känns allt som centrum och det finns gott om billiga lokaler så att små konstiga butiker kan uppstå. Tyvärr så byggs nästan allt nytt även där som 3d fastigheter där BRF bara är bostadsdelen och de de hyresinbringande affärslokalerna ägs av andra bolag. Det gör tyvärr att lokaler kan komma att stå tomma för att det anses bättre än att hyra ut dem för billigt. De som ägs av BRF hyrs ut för självkostnadspris och bidrar till en bättre stadsmiljö för de boende, men det är ju inget som fastighetsbolagen bryr sig om så de får stå tomma.
Redigerat:
Dom nya "stadskvarternen" har bilar överallt och det dom enda som rör sig i området är dom som bor där.H HenrikHuslöse skrev:
Alltid samma sak också gym, pizza , mäklare minilivs o.s.v.
Att miljonprogrammet ser ut som dom gör idag är nog snarare ett paradexempel på misslyckad invandring inte stadsplanering .
Butiksdöden handlar ju mer om att kundbasen har förändrats. Yngre människor konsumerar färre prylar är tidigare hordergenerationer och de prylar de köper handlar de via nätet och inte via det skrala överprisade utbud som finns i en lokal butik. På dagligvarusidan accepterar man inte det begränsande utbud som den lokala lilla Coop har utan åker till ICA Maxi.C cpalm skrev:
T o m i Stockholms innerstad är det kört med sin höga kunddensitet. Kan rapportera att halva Vasastan står tom, småbutikslokalerna byggs nu snabbt om till kontor och hobbyverksamheter av olika slag. Det enda som tycks fungera i denna miljö är restauranger. De relaterade caféerna lever inte längre på fikande ungdom utan på de äldre - pensionärsstugor. Unga umgås inte genom att fika som förr utan finns på sin telefon.
Vi måste acceptera att småbutiksverksamhet snart är helt borta och sluta bygga butikslokaler av denna typ. Lokal service är helt dött och kommer inte tillbaka. Det finns bara i detaljplanerares låtsasvärld.
Möjligen skulle vi kunna fördröja döden genom att ta bort all skatt för sån verksamhet, att de kan sälja varor och tjänster utan moms och inte betalar inkomstskatt, arbetsgivaravgifter eller vinstskatt. Men gissa om vi skulle få skatteplanering och fusk när alla storbolagen ombildar sig till tiotusentals "småbutiksföretag"...
Man kan studera Dalen i södra Stockholm. Läget är utmärkt insprängt mellan 30-miljoners-villor och fashionabla funkisförorter, promenadavstånd till Södermalm. Trots detta är det ett område som har stora problem med våld och annan brottslighet. Det särskiljande draget är just stadsplanering och arkitektur. Området är byggt som en komplex labyrint av passager och innergårdar där polisen får svårt att arbeta. Otryggheten späds på av att husen är låga och skjutningarna bokstavligt talat sker framför sovrumsfönstret.
Det är ju inte så att alla miljonprogramområden blir nästen för gängen men nog finns det försvårande omständigheter inritade i arkitekturen och planeringen.
Det är ju inte så att alla miljonprogramområden blir nästen för gängen men nog finns det försvårande omständigheter inritade i arkitekturen och planeringen.
Det är väl exakt så vi vill ha det när vi planerar förorter för boende? Eller tycker du man ska planera för att en massa tillresta lösdrivares ska röra sig i ytterförorter som t ex Barkarby? Att det är bilar överallt är ju naturligt, svårt att leva utan bil i Barkarby. Eller ens någonstans.G Greger_08 skrev:
Snart lägger pizzerian och minilivsen ned. De bär sig inte. Gymmet kan bära sig, unga människor bygger sitt liv kring ett gym, men inte kring hämtpizza.G Greger_08 skrev:
Eller nja, dessa områden har alltid varit lågstatus och valts sist på bostadsmarknaden. Även före den stora invandringen. Så nog är det fel på stadsplaneringen och arkitekturen. Formatet är fel för människor, for stort helt enkelt. Ger ingen social kontroll och kontakt med den omedelbara närheten. Det stora formatet gör det tidsödande att transportera sig och eftersom allt är så utspritt så träffar man heller ingen. Går att bo där i det grå vinterrusket och inte träffa en granne på veckor. Om man ens vet vem som är ens granne eller vad personen heter.G Greger_08 skrev:
Här tycker jag du har fel, mycket kan man tycka om Barkarbystaden men någon bil behöver man inte direkt. Du har massvis med bussar till norrsidans alla hörn och pendeltågsstation precis bredvid. Har man lite tålamod så har du snart tunnelbanan och även stopp för långfärdstågen. Med både Ica Maxi, Stora Coop och IKEA och hela handelsområdet som närmsta grannar behöver du enbart bil om du ska vidare ut till landet till sommarhus eller släktingar på annan ort.Claes Sörmland skrev:
Jag bekräftar bara hur det ser ut i dessa nya "städer" som enligt mig är rena tråkiga bostads områden där man stirrar rakt in i lägenheten på andra sidan gatan.
Själv gillar jag 40-50 tals bostadsområden där majoriteten består av hyreshus på 3-4 våningar med mycket grönområden mellan samt en liten park mitt i och ett centrum..
Att miljonprojekt varit lågstatus från början må vara korrekt men dom problem som finns idag i vissa områden existerade inte.
Just Barkarystaden har ju ett gigantiskt ICA Maxi och en stor Lidl så några närbutiker får svårt att konkurrera. Återstår pizza, frisör och fitness 24/7.
Parkeringsreglerna ändrades strax efter första husen var klara så gatuparkering är inte ett alternativ. Därefter skärptes reglerna i icas garage så de boende har brist eftersom parkering numera underdimensioneras.
Parkeringsreglerna ändrades strax efter första husen var klara så gatuparkering är inte ett alternativ. Därefter skärptes reglerna i icas garage så de boende har brist eftersom parkering numera underdimensioneras.
Ja, det är väl smidigt? Det är inte byggt kring bilen, men det tillåter bilar.G Greger_08 skrev:
Vem annars ska röra sig i ett bostadsområde? Det är samma sak i ett villaområde: De som rör sig bor där eller ska besöka någon som bor där. Det brukar ses som positivt.G Greger_08 skrev:
Ja, men det har ju alltid varit så. För 100 år sedan var det speceriaffärer, bagerier och slaktare i alla städer. Människor är människor.G Greger_08 skrev:
Nej, det misslyckades från dag ett, långt innan invandringen. Inte allt förstås. Det byggdes massor med villor, radhus och lyckade lägenheter också. Men de arketypiska miljonprogramshusen med loftgångar eller punkthus misslyckades. De är människofientliga.G Greger_08 skrev:
Eller om du jobbar någonstans där tunnelbanan inte går. Barkarby är så pass nära Stockholm att jobb också finns utåt.T TypRätt skrev:
Det är lite svårt. Stadsbyggnation nådde sitt optimum runt år 1900, men vi kan inte återskapa dåtidens butiker och vi kan inte bli av med bilarna. Vi har i alla fall fått elsparkcyklar som passar i en mer mänskligt skala än bilar.makhno_ skrev:
Det kan jag hålla med om. Då fungerar det just som en punkt. Att använda terrängen på ett naturligt sätt blir ofta bra.
Ja jo, det är ju till stor del den drivande faktorn. Men det borde ju på ett naivt logiskt plan leda till lägre marknadshyror för butikslokaler, vilket det dock i många fall inte gör och lokalerna tenderar istället att förbli tomma/outhyrda.
Så är det ju, men det gäller ju även om du bor närmare stan. Infallsvinkeln mot Barkarbystaden som Claes ursprungligen anförde var att den låg för långt ut från Stockholms city (”långt ifrån allt annat”) för att vara attraktiv. I det fallet av att man jobbar än längre ut är detta ju enbart en fördel, och kanske anledning att bo där.H HenrikHuslöse skrev:
Dalen är ju just den typ av pseudo kvartersstad som varit gällande sedan Hammarby sjöstad. Där är det inte bilgator men det mimar kvartersstad.S Staffan-N skrev:
Dalen är väldigt uppskattat av familjer på grund av sina små gårdar. Har hört att gemenskapen är bra. Jag ogillar Dalen pga miljonprogramsbyggteknik kombinerat med pseudotraditionell arkitekteur. Det blir extremt klumpigt och otrevligt.
Områdens problem är inte kopplade till arkitekturen men ofta timingfrågor som avgör om allt för många med sociala problem kommit dit. Givetvis ökar den risken om ingen vill flytta dit vid färdigställandet. Hökarängen var katastrof trots att det är fint där på grund av soc.
T TypRätt skrev:
Argumenten för kvartersstad är att det skall bli mer stadsmässigt. Att man automatiskt undviker förortskänslan genom stadsplaneringen och skapar ny attraktiv stenstad. I städer rör sig människor som inte bor just där.
Verkligheten är att det blir förort ändå bara i en lite annan form. Förorternas, för att inte säga städernas, "funktionella form" är fortfarande miljonprogram. Bilburet bostadsområde med möjlighet till promenader i natur. Man skall också möta känslomässiga och estetiska behov men det går inte att låtsas allt för mycket i stadsplanering innan det upplevs motsägelsefullt. Kraven från byggherrar, byggteknik, bbr, trafik, ekonomi, detaljhandel och till viss del boende omöjliggör stenstad. Att bygga områden som lajvar stenstad blir då spöklikt.
Jag är uppväxt lantligt och har bott internationellt i riktigt stora städer. Jag kunde inte tänka mig att bo i mellantinget förort. Stad ja. Landet ja. Flyttade till närförort när jag återvände till Sverige för fasen barn och var nyfiken ur ett proffesionellt perspektiv. Måste erkänna att sossarna hade rätt. Det är en form som funkar för realistiska liv. Jag önskar dock att det fanns fler möjligheter för orealistiska liv .
Jag har tänkt mycket på den speciella melankoli som finns längs gångvägar i förorter men inte lyckats komma till en slutsats om vad som skapar den. Fejkkvarter har en annan men liknade känsla.
Redigerat:
Känns som att du minns lite fel, miljonprogrammet hade rätt höga byggkrav (för den tiden)H HenrikHuslöse skrev:
Och man måste förstå, att före den här tiden 1950-60, så bodde många i smutsiga "skyffen"
(prop. 1967:100): "Hela befolkningen skall beredas sunda, rymliga, välplanerade och ändamålsenligt utrustade bostäder av god kvalitet till skälig kostnad."
Inga bostadslån gavs ut om man inte uppfyllde samtliga kriterier, & på Wikipedia kan man läsa:
Villkoren var att de förmånliga lånen endast gavs till byggnader som uppfyllde fastställda normer för standard i fråga om utrustning och storlek, det gällde båda privata som kommunala byggherrar. Villkoren fanns beskrivna i normsamlingen God bostad som Bostadsstyrelsen gav ut mellan åren 1954 och 1976. God bostad utgjorde krav för att få statliga bostadslån. I skriften behandlades varje del av bostaden, allt från måttregler för rumsytor till hygienutrymmen, standard för skåp till garderober och kök samt arbetsytor i köket.[36] För reformens krav på produktion av en miljon lägenheter passade standardiserade kökssnickerier och typritningar för kök utmärkt. Det skulle produceras en miljon nya kök på tio år och den svenska köksstandarden kom väl till pass.