Svårt att hyra ut nyproduktion till "marknadspris"

[heimlaga]

inte riktigt samma priser i helsingfors som det är i stockholm eller?

Absolut inte men grundmekanismen är något av den samma. Även om det inte på långa vägar har gått lika långt. Vår nuvarande regering i Finland vill förvärra läget enligt svensk modell. Ett liknande problem lär även finnas i Oslo enligt halvbekanta som har bott där.

I grunden handlar det om att folk tvingas att flytta till storstäder. En del gör det frivilligt och för att de vill bo och leva i storstad och sådana skall naturligtvis flytta dit, men väldigt många dras med för att de inte ser några möjligheter i hemtrakten och väljer det alternativ som hela samhället marknadsför som den enda lösningen det vill säga flytt till en storstad.
Eftersom fler flyttar dit än det egentligen finns utrymme för rent fysiskt så galopperar bostadsmarknaden. Allt som gör att bo i blir värt en förmögenhet. I viss mån dras lönerna med upp men köpkraften är rent ut usel i storstaden. Det "löser" bankerna och politikerna ge folk vansinnigt stora lån som bostadsköparna inte kan betala någonsin.
Eftersom bankerna får låna ut icke existerande pengar blir detta en bokföringsmässig BNP-tillväxt, något som politiker älskar. Samtidigt som storherrarna med sitt svårplacerade penningöverskott som strängt taget inte existerar får någonstans att placera pengar i form av lån som de livegna kommer att betala ränta på med riktiga pengar i evig tid.
Genom att det går att låna pengar mot värdeökningen på bostaden och eftersom det blir en kapprustning i värdeökning vilket innebär ständiga och onödiga ytrenoveringar och eftersom folk som på ett eller annat vis kommer över litet pengar inte kan köpa något annat än konsumtionsvaror i storstaden så förvrids den lokala ekonomin i riktning mot byggande och tjänsteproduktion. Sedan tas byggandet över av lågavlönade utlänningar och då är tjänsteproduktionen kvar.
På grund av de höga fastighetskostnaderna blir det svårt för en vanlig medborgare att starta någon verksamhet i en producerande bransch. Därför blir småföretagen tjänsteproducenter inte varuproducenter. Medan den usla köpkraften leder till att folk köper sina konsumtionsvaror från billigaste kinesfabrik driven med trälar.
Eftersom tjänstebranscher ofta är dåligt avlönade och arbetet där inte räcker åt alla ökar bidragsberoendet och i nästa generation kriminaliteten.

Och där står storstäderna nu...... och invånarna begär mer av samma sort.

När den enkla lösningen är en regionalpolitik som gör det möjligt att bo kvar på hemorten eller i enstaka fall flytta bort från storstäderna så att endast de som verkligen vill dit flyttar till storstan.

 

[maria01]

Absolut inte men grundmekanismen är något av den samma. Även om det inte på långa vägar har gått lika långt. Vår nuvarande regering i Finland vill förvärra läget enligt svensk modell. Ett liknande problem lär även finnas i Oslo enligt halvbekanta som har bott där.

I grunden handlar det om att folk tvingas att flytta till storstäder. En del gör det frivilligt och för att de vill bo och leva i storstad och sådana skall naturligtvis flytta dit, men väldigt många dras med för att de inte ser några möjligheter i hemtrakten och väljer det alternativ som hela samhället marknadsför som den enda lösningen det vill säga flytt till en storstad.
Eftersom fler flyttar dit än det egentligen finns utrymme för rent fysiskt så galopperar bostadsmarknaden. Allt som gör att bo i blir värt en förmögenhet. I viss mån dras lönerna med upp men köpkraften är rent ut usel i storstaden. Det "löser" bankerna och politikerna ge folk vansinnigt stora lån som bostadsköparna inte kan betala någonsin.
Eftersom bankerna får låna ut icke existerande pengar blir detta en bokföringsmässig BNP-tillväxt, något som politiker älskar. Samtidigt som storherrarna med sitt svårplacerade penningöverskott som strängt taget inte existerar får någonstans att placera pengar i form av lån som de livegna kommer att betala ränta på med riktiga pengar i evig tid.
Genom att det går att låna pengar mot värdeökningen på bostaden och eftersom det blir en kapprustning i värdeökning vilket innebär ständiga och onödiga ytrenoveringar och eftersom folk som på ett eller annat vis kommer över litet pengar inte kan köpa något annat än konsumtionsvaror i storstaden så förvrids den lokala ekonomin i riktning mot byggande och tjänsteproduktion. Sedan tas byggandet över av lågavlönade utlänningar och då är tjänsteproduktionen kvar.
På grund av de höga fastighetskostnaderna blir det svårt för en vanlig medborgare att starta någon verksamhet i en producerande bransch. Därför blir småföretagen tjänsteproducenter inte varuproducenter. Medan den usla köpkraften leder till att folk köper sina konsumtionsvaror från billigaste kinesfabrik driven med trälar.
Eftersom tjänstebranscher ofta är dåligt avlönade och arbetet där inte räcker åt alla ökar bidragsberoendet och i nästa generation kriminaliteten.

Och där står storstäderna nu...... och invånarna begär mer av samma sort.

När den enkla lösningen är en regionalpolitik som gör det möjligt att bo kvar på hemorten eller i enstaka fall flytta bort från storstäderna så att endast de som verkligen vill dit flyttar till storstan.

fortfarande folk som flyttar till sverige istället för helsingfors

 

[BirgitS]

Men ingen större skillnad mot affärer med bostadsrätter och fastigheter, där har vi fri prissättning på marknaden.

Problemet uppstår väl främst känslomässigt (och praktiskt) eftersom hyresgäster ofta inte vill flytta och upplever hyresobjektet som "sitt". Då blir helt fri hyressättning problematisk för ska hyresgästen kunna förhandla så krävs en flexibilitet avseende möjlighet och vilja att flytta. Men det är inte olösligt utan kan lösas med ett tak för hyreshöjningar per år utifrån ett index.

Att köpa hus/bostadsrätt är inte samma sak som att bygga och förvalta ett hyreshus. Ett hyreshus ska gå med vinst hela tiden, det behöver inte vare sig din eller min bostad utan tvärtom accepterar man att man har kontinuerliga kostnader för att bo, och som inte leder till ett ökat värde på bostaden. Ett hyreshus som går med förlust leder till konkurs, vilket inte bara drabbar de boende utan en massa andra företag som plötsligt får ökade kostnader.

Det sista liknar det jag hörde från Nederländerna, vilket har lett till att det i eftertraktade områden finns en stor andel hyresrätter som bara hyrs ut på korttidskontrakt (utan besittningsskydd), och varje ny hyresgäst får en högre hyra än vad det skulle bli om hyran skulle ha följt index. Folk måste ju bo så de blir ju tvungna att hoppa runt bland hyreslägenheterna ändå.

 

[BirgitS]

Jag vet inte hur många myndigheter det fanns under början av 1900-talet, däremot vet jag att de var väldigt få jämfört med dagens antal (300+). Om de var 3 eller 20 är fullständigt ointressant. De var relativt få jämfört med idag. Sen var det mycket mindre byråkrater anställda på dessa myndigheter förr så i antal anställda var de ännu färre.
Förstår inte ditt intresse att veta exakt antal myndigheter. Men ifall du är intresserad av att veta så kan du säkert klara att få reda på det utan min hjälp, för jag är ointresserad av exakt antal. Räcker att veta att de var relativt få.

Om du vill att jag (eller andra) ska byta åsikt och tycka att du har rätt så får du ju komma med fakta som underbygger din åsikt. Utan fakta så låter det ju bara som att du håller på och önskedrömmer.

 

[BirgitS]

Det är alltid skillnad på olika saker. Lik förbannat funkar fri prissättning bättre än politiska diktat. Det är på grund av de senare vi inte har en fungerande hyresmarknad.

Var har fri prissättning på hyreslägenheter lett till en väl fungerande hyresmarknad?

 

[BirgitS]

Ni försvarare av dagens krigsprusreglering (ja, hyresregleringarna är en rest från andra världskriget) har en hel del att bevisa beträffande deras fördelar. Och innan ni springer benen av er: att någon som köat i 30 år eller har kontakter som tar dem förbi kön kan få en billig hyresrätt i innerstan är inte en fördel.

Jag har inte försvarat dagens system utan i huvudsak ställt frågor kring den och alternativ. Det är inte så att någon som inte är 100 % med dig är 100 % mot dig. Världen är inte så enkel att allting är antingen svart eller vitt.

 

[Nötegårdsgubben]

Absolut inte men grundmekanismen [för priset på bostäder i storstäder; min anm.] är något av den samma.

Så är det.

I grunden handlar det om att folk tvingas att flytta till storstäder.

Nej, i grunden handlar det om att fler utbildar sig allt mer (för mycket eventuellt) till följd av en allt mer specialiserad marknad. Det i sin tur leder till att de söker sig till där de jobben finns.

***

Jag ska inte försöka recensera din ekonomiska teori utan nöjer mig med att säga att jag inte håller med.

***

Trots olika uppfattning om mycket i sak tilltalas jag av din vilja att hålla liv i landsort och landsbygd genom mindre reglering som håller den nere. Jag har lättare att förstå och sympatisera med en grävmaskinist än en kulturgeograf; jag tycker helt enkelt att den förre normalt bidrar mer. Men urbaniseringen, mekaniseringen och även tjänstesamhället har gett oss en massa rikedom, såväl i pengar och fritid som mindre slitna kroppar. Att allt inte bara är positivt är ett orimligt mått att mäta med.

 

[Nötegårdsgubben]

Var har fri prissättning på hyreslägenheter lett till en väl fungerande hyresmarknad?

Var har det inte gjort det, och var har reglering funkat bättre?

Det är naturligtvis du som förespråkar ingrepp som är svaret skyldig, inte jag som tycker folk ska få välja själva.

För att ändå i någon mån gå dig till mötes. Om vi undantar socialfall och studenter, alltså de som inte är förmögna att själva finansiera sitt boende oavsett boendeform så har vi ju en fungerande bostadsmarknad i Sverige, bara inte för förstahandskontrakt på hyresrätter (eftersom de är prisreglerade).

Vi behöver dock inte gå längre än till Finland för att se en avreglerad hyresmarknad (den avreglerades på 90-talet så kanske har vi användare här som minns före och efter).

I Helsingfors kan du inte bara få tag på ett förstahandskontrakt, du kan välja på motsvarande vis som vi kan välja bostadsrätter och villor. Det innebär förstås att attraktiva lägenheter kostar mer, men det är något annat än att marknaden inte fungerar.

 

[lbgu]

Om du vill att jag (eller andra) ska byta åsikt och tycka att du har rätt så får du ju komma med fakta som underbygger din åsikt. Utan fakta så låter det ju bara som att du håller på och önskedrömmer.

Du ber om fakta som inte har något med saken att göra. Det har ingen betydelse för saken som diskuteras exakt hur många myndigheter det fanns 1930. De var relativt få jämfört med dagens antal, det räcker att veta. Ser man till antalet anställda som antagligen är viktigare så var de ännu mindre.

Att jag ska övertyga dig är det nog ingen som tror. Sen har du en debatteknik som med fulknep försöker trötta ut den du debatterar med, det är rätt tröttsamt.

 

[makhno_]

Det är bostadsbrist nästan överallt i Sverige. Det finns orter med motsatt problem men de är rätt få.

Några kommentarer

1. Stockholm kan såklart bli mycket större. Det är inget problem med stora städer.
2. Det finns skäl att befolka hela landet och ha fungerande välfärd och infrastruktur överallt.
3. Trenderna kring var man vill bo varierar men urbaniseringen har varit konsekvent länge. Folk flyttar helst till städer. Senare årens nya gröna våg har inte gett avtryck i statistiken .
4. Trenderna är kopplade till ekonomiska och praktiska förutsättningar tex regionalpolitik. Nya gröna vågen hade inte förutsättningarna utan var mer eller mindre ren livsstil trots svårigheterna med bostäder i Stockholm.
5. Bostadsmarknaden fungerar just nu ingenstans. Snacket om att avreglering löser problemen har ingen empirisk bas. De länder där bostadsfrågan är bäst skött, med avseende på folks valmöjligheter angående bostad, är de som är mest styrda och subventionerade.
6. Hyresrätten är den minst subventionerade boendeformer just nu. Det satsas enormt på bla. rut och rot men även privatlån, avdrag etc. Hyresrätten är en dålig form då boende är utsatta gentemot hyresvärdar och politiker men det är också en bra form på grund av de friheter det ger boende när det finns utbud. Toleransen mot grannar etc ökar också när ens besparingar inte står på spel. Viktigt i dagens samhälle. Det är också enda rimliga, nu existerande, formen för unga. Tyvärr slussas pengar hela tiden till ägarna men bankerna har ju liknade roll vid "ägt" boende.
7. Förutom de skäl jag redan nämt till varför bostadsmarknaden är annorlunda skall det tilläggas att: Kostnaden för misslyckande är enormt. Samhället har inte råd att privata aktörer gör för stora misstag. Insatsen i co2 är för stor för att ens teoretiskt riva och göra om. Riskerna för sociala problem och den lavin av bekymmer som följer med det är också för stor för att låta dumheter ske. Byggherrar blir aldrig ansvariga för dessa saker så marknaden kan inte ta med den risken.

Läser man ursprungsartikeln så är det rätt uppenbart att hyrorna i nyproduktion måste sjunka och utbudet måste bli bättre anpassad till behoven.

Vi måste bygga nya hyresrätter med rimliga hyror och med bra boendekvaliteter i hus och områden. Kvaliteten får inte vara sämre än äldre bebyggelse.

Det finns inga skäl att tro att detta löses via marknaden. Argumenten är bara tomma mantran utan samtida exempel. Sverige har redan oerhört svag bostadspolitik och hög marknadsanpassning. Igen måste jämförelser ske med andra länder. Svenskars självbild som sosseland är fel när riktiga jämförelser görs. Tomma slogans om marknadens genialitet är meningslösa.

Social housing skulle inte funka att införa 2025. Sverige saknar organisatorisk och kulturell infrastruktur för att genomföra det. Risken för förvärrad slum är för stor.

 

[BirgitS]

Var har det inte gjort det, och var har reglering funkat bättre?

Det är naturligtvis du som förespråkar ingrepp som är svaret skyldig, inte jag som tycker folk ska få välja själva.

Jag förespråkar inget utan försöker få fram mer information om hur det verkligen fungerar med olika alternativ. Du förespråkar en radikal ändring av nuvarande system och vill du övertyga mig om att det är rätt väg att gå så får du komma med fakta som talar för det, t.ex. genom att redovisa för hur det fungerar på ställen där det gäller det som du förespråkar och har en väl fungerande bostadsmarknad.

Yle har en artikel från 2015 där det inte ser ut som en fungerande hyresmarknad i Helsingfors, här: https://yle.fi/a/7-987508

Helsingfors har redan i dag en bostadskö på 23 000 personer, och kön väntas växa ordentligt nästa år när de asylsökande börjar få uppehållstillstånd.

Upp till 30 000 bostäder står tomma i huvudstaden, men Koro-Kanerva påpekar att siffran kan vara missvisande.

En stor del av bostäderna är till salu men går inte åt på grund av den höga prisnivån, speciellt i de södra stadsdelarna.

Sen börjar det tydligen byggas väldigt mycket (ställer förstås krav på kommuner att släppa mark, hantera bygglov etc.). En annan för ett år sen: https://yle.fi/a/7-10059024

Det finns överutbud av hyreslägenheter framför allt i huvudstadsregionen, men trots det vill hyresvärdar inte sänka hyran.

I huvudstadsregionen har hyrorna till och med stigit lite i början av året, enligt Statistikcentralens siffror.
Ekonomer talar nu om en störning i hyresmarknaden.

Det verkar ju inte riktigt som att hyresmarknaden fungerar väl.

Överflöd på lägenheter fanns det i Stockholmsområdet efter miljonprogrammet, då kunde man få en 3:a på dagen i t.ex. Botkyrka och Kungsängen. Det var så dålig efterfrågan att allmännyttiga Botkyrkabyggen plomberade ett av sovrummen och hyrde ut 3-rummare som 2-rummare. Det har ju inget att göra med fri prissättning på hyresmarknaden.

 

[Nötegårdsgubben]

Jag vet inte vad du tror en välfungerande hyresmarknad är @BirgitS, men som jämförelse har Stockholm 857.000 i bostadskö. I Helsingfors antar jag, med stöd av dina Yle-artiklar, att det är de utan egen förmåga att skaffa ett boende. Socialfall alltså. Jag tycker de förtjänar hjälp, men genom just socialen, inte genom att förstöra marknaden för alla.

I övrigt verkar dina länkar rakt av ge min bild stöd. Det finns hyresrätter att få tag på samtidigt som de som vill sälja eller hyra ut inte verkar lida av någon nämnvärd panik och det byggs hyresrätter.

Att det skrivs tidningsartiklar om bostadsmarknaden som drar stora växlar på små problem ser jag inte direkt som specifikt för Helsingfors eller den här frågan.

 

[Claes Sörmland]

Var har fri prissättning på hyreslägenheter lett till en väl fungerande hyresmarknad?

Tycks fungera mycket bra med fri hyresmarknad i Tyskland och jag har själv upplevt det när jag bodde där. Och då bodde jag ändå i Heidelberg som vid tiden var Tysklands näst dyraste stad på hyressidan.

 

[TypRätt]

Att det är många i bostadskö är väl nästan irrelevant. Det är ju inte det samma som att dessa är bostadslösa eller inte bor i Stockholm. Det har ju funnits en tradition att sätta sina barn i kö så fort det går. Många är ju där för att få en bättre lägenhet (lägre hyra / mitt i city / bättre gatuadress osv). Vet inte om Finland på motsvarande vis har en gemensam kö eller om det är decentraliserat och man måste kontakta varje enskilt bolag. Men är det krångligare att stå i kö eller andra regler som spelar in så kan det ju givetvis påverka hur lång en kö är.

 

[Zodde]

Fri hyresmarknad har vi här i Norge. Relativt få kommunala bolag jmf med Sverige. Vanligast e större privata bolag men även privatpersoner som köper lägenheter som investering å hyr ut. I min bekantskapskrets (inkl mig själv) är det många som äger 2-5 lägenheter som de hyr ut. Över 5 beskattas man som rörelse å inte som privatperson så flera väljer å inte gå över den gränsen.

Vanligt är också en mindre lägenhet för uthyrning i egen villa. Här e en stor fördel i att hyresintäkten e skattefri (gäller längre hyreskontrakt å inte a la AirBnb)

Det att många köper lägenhet för å hyra ut har drivit upp priserna och debatten är livlig hur man kan hjälpa ”förstagångsköpare” in på marknaden.
Eftersom vi har förmögenhetsskatt i Norge så har man nyligen höjt värdet på sk sekundärbostäder å nu räknas 100% av värdet in i förmögenheten jmf med 25% för primärbostaden. Detta har lett till färre lägenheter som hyrs ut å fler som äges direkt.

De som hyr är ofta studenter eller pendlare. Känner ingen som hyrt samma bostad i en längre tid (5+ år)
Då köper ma n hellre.
Norrmännens sparande ligger i stor utsträckning i den egna bostaden. Aktiefonder etc e inte alls lika vanligt som i Sverige.

Jag e för fri prissättning men ser problemet i övergången från reglering till fri marknad.