Många TROR att de har koll, utan att ha tillräckligt bra koll.L lbgu skrev:
Det kan bli dyrt.
Till det kommer att det är skillnad på att ha rätt och att få rätt.
Instämmer helt.Nötegårdsgubben skrev:
Jag tror få advokater räknar in sitt eget arbete och fakturering som ett yrkesetiskt hinder att tillvarata klientens intressen. Tvärt om tänker jag mig att man ser det som att man hjälper sin klient.
Men jag är ute på djupt vatten nu och kan inte advokaters formella yrkesetiska reglerdokument, står det något om det, att man särskilt ska försöka hålla nere omfattningen av hjälpen man ger sin klient? Att man ska avstå uppdrag i möjligaste mån? Jag har svårt att tro det.
Har man kommit så långt så har ju redan timmarna börjar rulla och skrivelserna har gått fram och tillbaka ett antal gånger. Då har man ju uppfyllt sin skyldighet mot sin arbetsgivare att sälja konsulttimmar till konsument. Och yrkesetiken hamnar inte i strid med att tjäna pengar för det.
Moderator
· Stockholm
· 57 829 inlägg
Men i det här fallet måste det rimligen finnas komplicerande faktorer, annars förstår jag inte hur advokaterna kan få ihop debitering på 1,2 milj. Det som har kommit fram i tråden verkar ju visa på ett relativt simpelt fall.
U
Utsliten och utdömd
Byggnadsvårdare
· 2 801 inlägg
Utsliten och utdömd
Byggnadsvårdare
- 2 801 inlägg
ja nåt ska man väll få för pengarna
Typ 15-20 veckors full arbetstid för en advokat
Dock brukar de ha minst 1h i debitering som lägst så läser de ett mail 15min på morgonen och sen skriver svar 15min dagen efter så kan de säkert debitera för 2h
Typ 15-20 veckors full arbetstid för en advokat
Dock brukar de ha minst 1h i debitering som lägst så läser de ett mail 15min på morgonen och sen skriver svar 15min dagen efter så kan de säkert debitera för 2h
Det som sagts är att berg hindrar en alternativ förläggning. Att man inte sett något realistiskt alternativ till nuvarande sträckning.T Tjälkroken skrev:
Så kan det säkert vara, men berg på tomten är väl i princip alltid hanterbart, även om det kanske gör det lite krångligare eller dyrare. Att hellre propsa på juridiskt för att behålla rören under grannens hus är för mig helt obegripligt. Jag hade alla dar i veckan haft egen infrastruktur på egen tomt me full rådighet över framtida underhåll och risk. Sen kanske det är enklare för vissa att krångla till det juridiskt om man har tummen mitt i handen... Med tanke på området så lär det ju finnas en detaljplan som redan bestämt vilken markanvändning som tillåts eller inte. Givet utfallet så lär det i allafall inte vara angivet där att det är på på granntomten man ska ha sina rör.
Jag anlitade en stor advokatbyrå för några år sedan och specifikationen på den fakturan var inte nådig!U Utsliten och utdömd skrev:
Dom debiterade för varje minut, dvs timtaxan delat i 60.
Så det var ganska på minuten dom tog betalt. Det kunde vara flera punkter på en dag med totalt kanske 25minuter fakturerat.
Så när man betalar 1800kr/h plus moms så är det inte riktigt för varje påbörjad timme man betalar.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 234 inlägg
Nåja. Jämför jag @hempularens historia med en advokat som ville lägga ner arbetet efter minimalt motstånd efter en upparbetad kostnad på 10 tkr och din beskrivning ”att de som arbetar som juridiska rådgivare i processer som involverar t ex konsument har som huvuduppgift mot sin arbetsgivare att sälja konsulttimmar” så ser jag en viss diskrepans.Claes Sörmland skrev:
Vilken version man tror är mest representativ får väl var och en avgöra för sig.
Jag ser ingen motsättning här. Är man anställd att sälja konsulttjänster till konsument så är det ens huvuduppgift på arbetsplatsen. Och det kan ibland innebär att nöja sig med att fakturera 10 000 kr precis som @hempularen tydligen har erfarit.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 234 inlägg
Min bedömning är att det är Svea hovrätts mål T 9427-25 vi pratar om. Dom avkunnades 2026-06-12.B BirHan skrev:
Jag har iofs. tingsrättsnumret med, men det är underordnat.
Nu ska jag skumma domen och se om något sticker ut. Referat kommer.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 234 inlägg
Rättsfallsreferat
Hovrätten fastställde i allt väsentligt tingsrättens dom, så nedanstående är framför allt utgående från tingsrättsdomen. Trots vad vi får anta är en rätt summarisk process i hovrätten har rättegångskostnaderna bara där som svaranden behövt ersätta käranden med varit på 188 tkr. Totalt har de behövt ersätta käranden för rättegångskostnader om 517 tkr plus ränta. Utöver sina egna kostnader.
Käranden begärde att frånkoppling skulle ske av vattenledning över deras fastighet då inget servitut finns för sådan. Bland bevisningen presenteras deras köpeavtal av vilket framgår att servitutet inte tas upp i detta och att säljaren lovar att inget servitut finns utöver ett för fjärrvärme (som alltså är något annat än det som frågan gäller här). Käranden gjorde vidare vissa ifrågasättanden av att servitutet någonsin varit gällande (vilka domstolen sköt ner) samt begärde att svaranden skulle betala 100 tkr/månad i vite för varje månad som ledningen inte är bortkopplad efter lagakraftvunnen dom plus en tid om två månader). Käranden menade avslutningsvis att svaranden kan koppla på sig till VA-systemet vid sin egen tomtgräns.
Svaranden menade att ingen bortkoppling krävs då det finns ett servitut för ledningen, och finns det inget servitut så finns det en nyttjanderätt genom konkludent handlande eller hävd (det sista släpptes inför överklagandet till hovrätten). Svaranden menade vidare att bortkoppling inte kan göras då det vore omöjligt att göra annan anslutning. För detta anfördes såväl tekniska som ekonomiska skäl samt att svaranden inte kan göra själva arbetet själv.
Domstolen gick närmast helt på kärandens linje, med reservation för att längre tid gavs för att koppla bort ledningen pga. den tid det skulle ta att få en ny på plats. Det ansågs alltså inte skäligt att svaranden skulle bli utan VA-koppling av skäl de inte kunde råda över.
Vad gäller servitutet konstaterade rätten att det förvisso var giltigt i sig, men inte mot käranden eftersom det inte var inskrivet och det i köpeavtalet inte bara inte nämndes, utan att där även intygades att inget sådant servitut fanns. Därmed ansågs käranden ha fullgjort eventuell undersökningsplikt för om de borde känt till servitutet. Var i kedjan av tidigare ägare som servitutet frikopplats från fastigheten utreddes inte vidare.
Vitesbeloppet om 100 tkr/månad från av rätten fastställt slutdatum fick käranden igenom, sånär som på att formen skrevs som 50 tkr vardera för de båda svarande.
Avslutningsvis beskrev tingsrätten ärendet som att det varit "förhållandevis omfattande och till viss del innefattat komplexa frågeställningar" varför det relativt höga omkostnadsbeloppet var skäligt.
Reflektion
Det är som sagt dyrt att förlora. Här kan man konstatera att svaranden sannolikt tidigt i processen kände till kärandens köpeavtal och att servitutet inte var med där. Men istället för att släppa processen anfördes istället ett antal alternativa yrkanden – det ena mer fantasifullt än det andra – vilka förstås alla kostade pengar att utreda för båda parter. Svaranden band alltså ris åt egen rygg genom att inte acceptera det som vi på läktaren torde se som rätt uppenbart – att de inte hade en fot att stå på.
De har företrätts av advokater (samma byrå i båda instanserna) och jag vill tro och hoppas att dessa avrått från den här processen, för oavsett vad man tycker om hur det borde vara så är i mina ögon rättsfrågan uppenbar. Och det har kostat paret enormt mycket pengar att driva denna utsiktslösa sak.
Hovrätten fastställde i allt väsentligt tingsrättens dom, så nedanstående är framför allt utgående från tingsrättsdomen. Trots vad vi får anta är en rätt summarisk process i hovrätten har rättegångskostnaderna bara där som svaranden behövt ersätta käranden med varit på 188 tkr. Totalt har de behövt ersätta käranden för rättegångskostnader om 517 tkr plus ränta. Utöver sina egna kostnader.
Käranden begärde att frånkoppling skulle ske av vattenledning över deras fastighet då inget servitut finns för sådan. Bland bevisningen presenteras deras köpeavtal av vilket framgår att servitutet inte tas upp i detta och att säljaren lovar att inget servitut finns utöver ett för fjärrvärme (som alltså är något annat än det som frågan gäller här). Käranden gjorde vidare vissa ifrågasättanden av att servitutet någonsin varit gällande (vilka domstolen sköt ner) samt begärde att svaranden skulle betala 100 tkr/månad i vite för varje månad som ledningen inte är bortkopplad efter lagakraftvunnen dom plus en tid om två månader). Käranden menade avslutningsvis att svaranden kan koppla på sig till VA-systemet vid sin egen tomtgräns.
Svaranden menade att ingen bortkoppling krävs då det finns ett servitut för ledningen, och finns det inget servitut så finns det en nyttjanderätt genom konkludent handlande eller hävd (det sista släpptes inför överklagandet till hovrätten). Svaranden menade vidare att bortkoppling inte kan göras då det vore omöjligt att göra annan anslutning. För detta anfördes såväl tekniska som ekonomiska skäl samt att svaranden inte kan göra själva arbetet själv.
Domstolen gick närmast helt på kärandens linje, med reservation för att längre tid gavs för att koppla bort ledningen pga. den tid det skulle ta att få en ny på plats. Det ansågs alltså inte skäligt att svaranden skulle bli utan VA-koppling av skäl de inte kunde råda över.
Vad gäller servitutet konstaterade rätten att det förvisso var giltigt i sig, men inte mot käranden eftersom det inte var inskrivet och det i köpeavtalet inte bara inte nämndes, utan att där även intygades att inget sådant servitut fanns. Därmed ansågs käranden ha fullgjort eventuell undersökningsplikt för om de borde känt till servitutet. Var i kedjan av tidigare ägare som servitutet frikopplats från fastigheten utreddes inte vidare.
Vitesbeloppet om 100 tkr/månad från av rätten fastställt slutdatum fick käranden igenom, sånär som på att formen skrevs som 50 tkr vardera för de båda svarande.
Avslutningsvis beskrev tingsrätten ärendet som att det varit "förhållandevis omfattande och till viss del innefattat komplexa frågeställningar" varför det relativt höga omkostnadsbeloppet var skäligt.
Reflektion
Det är som sagt dyrt att förlora. Här kan man konstatera att svaranden sannolikt tidigt i processen kände till kärandens köpeavtal och att servitutet inte var med där. Men istället för att släppa processen anfördes istället ett antal alternativa yrkanden – det ena mer fantasifullt än det andra – vilka förstås alla kostade pengar att utreda för båda parter. Svaranden band alltså ris åt egen rygg genom att inte acceptera det som vi på läktaren torde se som rätt uppenbart – att de inte hade en fot att stå på.
De har företrätts av advokater (samma byrå i båda instanserna) och jag vill tro och hoppas att dessa avrått från den här processen, för oavsett vad man tycker om hur det borde vara så är i mina ögon rättsfrågan uppenbar. Och det har kostat paret enormt mycket pengar att driva denna utsiktslösa sak.
Klart det går att hantera, men det är inte bara lite krångligare och dyrare att spränga vs. att gräva för frostfri förläggning.T Tjälkroken skrev:
1,2 Mkr dyrare kan ju diskuteras, men denna typ av tvister präglas ju av fenomenet att det först känns rimligt ekonomiskt, för att sedan tippa över till att man investerat så mycket pengar i tvisten att man inte kan backa.
Nu låter du så där härligt maga-manlig.L lbgu skrev:
Det handlar inte om att låta sig bli trampad på. Det handlar om riskmedvetenhet och att inte agera rent ut sagt korkat.