Stämde grannen: servitut för rörledningar fanns

[RoTe]

Man begär ut handlingarna hos tingsrätten med dom uppgifterna man har, oftast räcker namn om dom inte är vanliga annars namn plus datum eller födelsedatum personnummer osv. Finns säkert guider på flashback om ni inte förstår vad jag menar. Dessutom formulär hos tingsrätten så... Det är INTE raketforskning.

 

[Tjälkroken]

Det här var intressant, fick på omvägar reda på att allt processande gått på nära 1,2 miljoner. Bara för att få reda på att detaljplanen säger att man ska ansluta VA vid egen fastighetsgräns och att det inte fanns något servitut för att ha ledningarna över grannens tomt när de köpte sitt hus. Det har ju spekulerats i tråden vart ledningarna ligger. Vet nu att de ligger mitt under grannens hus, hur fasen kan man vilja ha ledningarna där??? Har sett många krångliga grävningar men den här tar nog priset. Tydligen har både tingsrätt och hovrätt nu kommit fram till samma slutsats. Jag hade grävt schackt för nya ledningar för halva pengen.

 

[daddydj]

Kul med uppföljning. Rättsprocesser är dyrt.

 

[Claes Sörmland]

Trådens sensmoral. Inte bråka och lägga dina pengarna på jurister. Lägg pengarna på grävning och ledningar istället.

 

[Nötegårdsgubben]

Nåja. Bara för att det inte lönar sig att stämma någon som inte gjort något fel så innebär det inte alltid att man bara ska ge upp och bita i det sura äpplet.

 

[Kardan79]

Nåja. Bara för att det inte lönar sig att stämma någon som inte gjort något fel så innebär det inte alltid att man bara ska ge upp och bita i det sura äpplet.

Det är nog sannolikt att de flesta som får fel vid prövning i domstol efter att ha stämt någon TROTT att de ska fått rätt.
Eller vad tror du?

Jag hålller nog med @Claes Sörmland.
Om man stämmer någon ska man vara redo att bära kostnaden det innebär att förlora, och det är de flesta inte.

 

[hempularen]

Vi får väl anta att det finns en rättskyddsförsäkring som tar större delen av kostnaden.

 

[Kardan79]

Vi får väl anta arr det finns en rättskyddsförsäkring som tar större delen av kostnaden.

Troligen inte.
Taket brukar vara några hundra tusen och självrisken hög.
De kan väl iofs ha haft någon specialare.

 

[Nötegårdsgubben]

Är rättegångskostnaden över en miljon gör det nog inte det. En sådan täcker väl normalt upp till 3–400 tkr och redan där med 20 % självrisk.

Det är nästan alltid dyrt att förlora.

 

[Nötegårdsgubben]

Det är nog sannolikt att de flesta som får fel vid prövning i domstol efter att ha stämt någon TROTT att de ska fått rätt.

Ja

Eller vad tror du?

Att det är dyrt att vara naiv och tjurskallig.

 

[Nötegårdsgubben]

För att förtydliga vad jag menar: Backar man ett år tillbaka i den här tråden ser man en konsensus om att ifall tjänande fastighets ägare inte kände till servitutet så gäller det inte mot dem då det inte var inskrivet. Det är tämligen trivial fastighetsrätt.

Att då som part inte längs resans gång sätta sig in i frågan och sluta tro att servitutet kan hävdas bara för att man själv känner till det är oseriöst. Det är också sånt man har advokat till, att få förklarat för sig om man har fel och ens vinstchanser små.

Nu har jag inte läst domen, och det finns kanske detsljer som gör att de hade rimliga förhoppningar om att vinna, men saknade de stödbevisning för att grannen kände till servitutet och denne blånekade så var deras chanser usla.

Och det bör man ta reda på som part, men även ta hänsyn till innan man generellt avvisar rättsväsendet som väg framåt som @Claes Sörmland (lite tillspetsat) gjorde.

 

[Claes Sörmland]

Jag tänker att de som arbetar som juridiska rådgivare i processer som involverar t ex konsument har som huvuduppgift mot sin arbetsgivare att sälja konsulttimmar. De kommer således inte ge raka raka råd av typen: "Ni har mycket låga chanser i det här fallet, det är troligen bättre att betala en markgubbe att lägga ny ledning istället. Då vet ni vad det kostar och vad ni får." Rådet blir kanske istället: "Man kan aldrig veta förrän det enskilda fallet har prövats rättsligt. Det som talar er sida av saken... Jag förstår om ni vill gå vidare med detta."

Med den fonden avvisar jag nog generellt rättsväsendet som rationell väg framåt som utgångspunkt för konsument när stjärnorna inte på ett extremt tydligt sätt visar att man har just rätt.

Sen var det ju i trådens fall inte förlorande part som sprang till tingsrätten och den situationen kanske gjorde det ännu svårare för dem att agera rent psykologiskt. Det tycks ju finns någon sorts märklig föreställning utbrett att när något nått tingsrätten så måste det värkas ut s a s. Som om man förlorar agens och egenmakt när en konflikt har gått så långt.

 

[Nötegårdsgubben]

Jag tänker att de som arbetar som juridiska rådgivare i processer som involverar t ex konsument har som huvuduppgift mot sin arbetsgivare att sälja konsulttimmar.

Nåja, de är också bundna av en yrkesetik att alltid tillvarata klientens intressen (om vi likt jag gjorde pratar om advokater, jag noterar att du valt en bredare grupp att misstro). För seriösa firmor skulle jag också säga att det ligger i egenintresset att inte förorda att man driver orimliga mål.

De kommer således inte ge raka raka råd av typen: "Ni har mycket låga chanser i det här fallet, det är troligen bättre att betala en markgubbe att lägga ny ledning istället. Då vet ni vad det kostar och vad ni får."

Min erfarenhet är den motsatta. Det är svårt att hitta en avtalsrättare som inte är riskavert till klientens förmån och ser ett snabbt förlikande som bästa utfall.

 

[hempularen]

Min erfarenhet är den motsatta. Det är svårt att hitta en avtalsrättare som inte är riskavert till klientens förmån och ser ett snabbt förlikande som bästa utfall.

Vi har bekanta som köpte ett fritidshus. Efter köpet visade det sig att mäklaren hade ljugit om en sak, även inskrivet i köpeavtalet. Utan att gå in på detaljer så tyckte jag att mäklaren uppgift var uppenbart felaktig, det handlade om en 3e part som inte var del av avtalet.

Nåväl kompisen anlitade advokat som påstod att de självklart hade rätt till skadestånd och skrev ett kravbrev till säljaren. Säljaren och mäklaren blånekade till att ha påstått att denna rättighet fanns, torts att den var inskriven i köpeavtalet.

Då säger advokaten "de nekar ju, så det här bör ni inte driva", och så debiterade han 10 000 för att han hade skrivit kravbrevet.

Som jag ser på sakfrågan, så var det iofs inskrivet i köpeavtalet. Men om jag skriver köpeavtal med Kalle, och Kalle i avtalet lovar att grannen Pelle kommer att sopa vår garageuppfart i all framtid. Så borde vem som helst inse att den punkten i avtalet inte kan vara giltig.

Och hur en advokat kan påstå att man givetvis skall kunna vinna ett sådant case känns obegripligt. Nu var det inte en fullt så orimlig avtalspunkt, men i princip.

De valde även att anmäla mäklaren till fastighetsmäklarinspektionen. Mäklaren valde att avregistrera sig själv och gå i pension, innan nämnden fattade beslut.

 

[lbgu]

Om man stämmer någon ska man vara redo att bära kostnaden det innebär att förlora, och det är de flesta inte.

Agerar man så måste man antingen vara väldigt rik eller ha offermentalitet.

De med offermentalitet gör sig själva till offer med ett sådant agerande. Eftersom det inte finns några garanterade vinster i rättsystemet så blir effekten att folk som inte är väldigt rika alltid får ge sig ifall någon gör något som drabbar dem. Blir det känt att man har den mentaliteten så kommer gamarna att flockas. Endast småmål återstår för dessa.

Så jag tycker att det räcker att man själv är övertygad att vinna för att stämma någon. Detta kräver givetvis att man har en del koll själv eller får råd från någon man litar på. Att blint lita på för en obekanta jurister är givetvis ingen smart ide. Det är lite som att lita på en mäklare/bilförsäljare. Man ska aldrig lita på okänt folk som tjänar pengar på en om de ger vissa svar.
Annars blir man ju bara en slagpåse för den giriga omgivningen.