Fine, och det funkar så länge mäklaren är aktiv/anställd.RicRos skrev:
På de köpekontrakt och depositionsavtal som ställs ut så finns det ett brevhuvud och sidfot med mäklarföretagets namn och kontaktuppgifter inkl orgnummer. När mäklaren signerar dessa så gör han det i rollen som representant/anställd/bemyndigad för mäklarföretaget.
Därför kan/bör mäklarföretaget göra damage control precis som i Erik Olsson-fallet, speciellt när ansvarsförsäkringen inte räcker till eller när det måhända är värt något att vårda sitt företagsnamn och varumärke.
Nu har jag spanat på ett utdrag från fastighetsregistret.
Säljarna köpte fastigheten juni 2022 för 5.300.000kr.
I samband med det togs pantbrev ut upp till ett sammanlagt belopp av 4.505.000kr
Av det kan vi dra slutsatsen att säljarna har ett lån hos sin bank på 4.505.000 minus eventuell amortering som skett sedan 2022.
Köparna har betalat in handpenning på 420.000kr.
Vilket pekar mot att köpesumman juni 2025 var 4.200.000kr
2024-05-10 (!!) togs ett skriftlig pantbrev på 245.000kr ut. Det är innehavsantecknat på en privatperson.
Köparna har enligt tidningsartikel hittat huset våren 2025 och köpt det i juni 2025.
Alltså ett år efter att det skriftliga pantbrevet togs ut.
Både mäklare och köparens bank borde därmed ha upptäckt att det finns ett skriftligt pantbrev.
Och köparens bank borde absolut ha ställt frågan till mäklaren om det skriftliga pantbrevet.
Men med tanke på att säljarna har sålt fastigheten till ett lägre pris än vad de köpte den för, och till ett lägre pris än det belopp de har lånat av sin bank så borde det hela vägen ha stått klart och tydligt att säljarens bank inte skulle genomföra tillträdet eftersom alla lån inte kan lösas. Även om handpenningen står kvar på klientmedelskonto så räcker inte summan att lösa alla lån.
Detta helt oavsett att det finns ett skriftligt pantbrev på 245.000kr och ett lån till en privatperson. Säljarens bank struntar ju i skulder som säljaren har till någon annan, de vill ju bara ha pengarna själva.
Sen vet vi ju inte vad säljarna har sagt till sin bank, de kanske sa att det fanns pengar på annat håll. Beroende på vilken bank säljaren har hade problemet även kunnat lösas genom ett blancolån.
Samtliga inblandade parter har gjort ett dåligt jobb. Tyvärr kommer köparna i kläm, det går liksom inte att kräva av dem att hålla koll på hur sånt här funkar. Det är ju därför det finns mäklare och banker.
Säljarna köpte fastigheten juni 2022 för 5.300.000kr.
I samband med det togs pantbrev ut upp till ett sammanlagt belopp av 4.505.000kr
Av det kan vi dra slutsatsen att säljarna har ett lån hos sin bank på 4.505.000 minus eventuell amortering som skett sedan 2022.
Köparna har betalat in handpenning på 420.000kr.
Vilket pekar mot att köpesumman juni 2025 var 4.200.000kr
2024-05-10 (!!) togs ett skriftlig pantbrev på 245.000kr ut. Det är innehavsantecknat på en privatperson.
Köparna har enligt tidningsartikel hittat huset våren 2025 och köpt det i juni 2025.
Alltså ett år efter att det skriftliga pantbrevet togs ut.
Både mäklare och köparens bank borde därmed ha upptäckt att det finns ett skriftligt pantbrev.
Och köparens bank borde absolut ha ställt frågan till mäklaren om det skriftliga pantbrevet.
Men med tanke på att säljarna har sålt fastigheten till ett lägre pris än vad de köpte den för, och till ett lägre pris än det belopp de har lånat av sin bank så borde det hela vägen ha stått klart och tydligt att säljarens bank inte skulle genomföra tillträdet eftersom alla lån inte kan lösas. Även om handpenningen står kvar på klientmedelskonto så räcker inte summan att lösa alla lån.
Detta helt oavsett att det finns ett skriftligt pantbrev på 245.000kr och ett lån till en privatperson. Säljarens bank struntar ju i skulder som säljaren har till någon annan, de vill ju bara ha pengarna själva.
Sen vet vi ju inte vad säljarna har sagt till sin bank, de kanske sa att det fanns pengar på annat håll. Beroende på vilken bank säljaren har hade problemet även kunnat lösas genom ett blancolån.
Samtliga inblandade parter har gjort ett dåligt jobb. Tyvärr kommer köparna i kläm, det går liksom inte att kräva av dem att hålla koll på hur sånt här funkar. Det är ju därför det finns mäklare och banker.
Läser man lokaltidningen, antar ursprungliga källan (som länkats ovan) så framgår det att det missade pantbrevet är från 2024. Sen har DN förändrat lite, Marlene i BH artikel har förändrat lite, vissa förståsigpåare i tråden förändrat lite… å vipps har vi en helt annan situation.H hempularen skrev:
Bra jobbat! Älskar när vi får fakta på bordet. Misstänkte nåt i denna riktning…E ellep666 skrev:
Då vet vi att många andra i tråden resonerat utifrån helt fel förutsättningar.
Även Marlene s artikel här på BH innehåller direkta felaktigheter.
Här borde man förutsätta att mäklaren/säljaren har kommunicerat med banken angående problemet att köpeskillingen var lägre än lånebeloppet. Och hur banken ställer sig till att omvandla överskjutande till ett blancolån.
Det innebär väl också att pantbrevet från 2024 har sämre rätt (prioritet, har glömt svenska ordet) än bankens.
Och borde därför INTE vara direkta anledningen till att banken stoppade affären
Så 85% belåningsgrad. Ungefär 40 månader med amortering (om de nu klarat detta) på 2% ger ungefär 300 tkr amorterat. Kvar blir en skuld på 4.2 vilket motsvarar försäljningen, men, sedan ska mäklaren ha arvode ur detta. Och kanske amorteringarna pausades ett tag.E ellep666 skrev:
Fortfarande lite otydligt vilken av bankerna som sa nej.
Är det därmed olagligt för mäklarföretaget att gå in och göra damage control?
Vad är det för handläggningstid på FRN-ärenden? När får köparen ett beslut?
Nej ibte alls men när lagstiftarna kommit fram till en ordning hur det ska fungera ser jag ibte anledningen till det.ClasseClas skrev:
Alla dylika instanser tar sjukt kång tid oå sig tyvärr.
I detta fall har jag inte läst in mig på om det är mäklaren säljaren eller köparens ansvar det är. Eller en kombination. Så om företaget ska eller inte hjälpa till vet jag ibte men det är i så fall goodwill
Tråden är lite rörig så jag fick uppfattningen att så inte skedde, men det kanske var fel?Z Zodde skrev:
Om inte, varför är då handpenningen "försvunnen"?
Det är "handpenningen förlorad" som jag undrade över.
Vad är det för process där detta kan ske? Vems är kontot? Vem har spärrat det?Z Zodde skrev:
Är det inte bara rimligare att handpenningen betalats ut till säljaren och denne säger en saker som kanske inte riktigt stämmer med verkligheten.
Hade pengarna gått till ett klientmedelskonto hos mäklaren hade detta varit tydligt skrivet i alla mediaartiklar och man hade enkelt backat denna historia. Köparna instruerades ju även att stämma säljaren. Det enda rimliga är att handpenningen gått till säljarens konto. Om någon spärrat kontot lär det vara bankens egna bedrägeriavdelning. Huruvida de kan göra det eller hur man kan få klarhet i detta ser jag som nästintill en omöjlighet i att reda ut. Det är nog bara säljaren som kan lämna få uppgifter gällande detta (och rättsväsendet) och därmed så går det inte riktigt att få en objektiv bild av det hela.
Men jag kan bara konstatera att det verkar som att bankens system verkat fungerat. Grundproblemet är att handpenningen inte har hållts på ett klientmedelskonto hos mäklaren.
Lärdomen från detta blir då att man måste kontrollera säljarens ekonomi om handpenningen ska betalas ut till säljaren. En enkel varningsklocka blir då att se upp om det säljs för mindre än vad det köptes för.
Så här står det i mitt depositionsavtal:M merbanan skrev:
Håller med om att man kan fundera på var pengarna egentligen befinner sig utifrån uppgifterna i artiklarna. Samtidigt är det väl troligen köparnas ord och de kanske missuppfattat vissa detaljer? Sammantaget låter det väl ändå inte helt osannolikt att det skulle vara mäklarens klientmedelskonto man pratar om? Om mäklaren kände till situationen långt innan tillträdet kan det ju faktiskt vara så att denne hållit inne med utbetalningen.