Har du fått en kopia på anläggningsbeslutet?M Matthies skrev:
Jag håller med.Alfredo skrev:
När man skapar konto- och objektplaner så måste man också tänka på att någon skall använda strukturen operativt. I en samfällighetsförening får man inte vara för ambitiös:
- Titta vilket fint hus jag har byggt. Det tog en jäkla tid men nu är det klart! Det är på 27 m2, det har 63 rum och varje rum har sju väggar.
- Ja, det är fint. Verkligen! Fast det är ju lite synd att ingen kan bo där.
- ?
Den i särklass bästaste och mest lättarbetade strukturen får man när man håller isär kontodimensionen (typ av affärshändelse) från övriga dimensioner (t.ex. organisation, objekt, ändamål, tid). Det reducerar komplexiteten, ger en klarare bild av verksamheten och gör analyser enklare. Men trots att många är vana från jobbet att fylla i objekt, avdelning, kostnadsbärare, kostnadsställe, resultatenhet, projekt och gud vet allt så används konton i stor utsträckning för att täcka alla dimensioner. Men dimensionerna försvinner inte bara för att man ignorerar dem. Det blir tidsödande, det genererar lättare fel och leder till ytterligare konton när den nya kassören inte begriper kontoplanen.
Tvärtom mot vad man kan tro så går externredovisningen (=finansiell rapportering till intressenter utanför företaget, inkl. ägare) mot förenkling. Bokföringsnämndens regelverk K1 och K2 är exempel på detta. De finansiella rapporterna är kraftigt förenklade eftersom de som läser dem inte behöver detaljer utan översikt. I K2 tillkommer detaljer som noter för den som är intresserad. Vad man vill undvika är det klassiska "Jag ser inte skogen för alla träden!".
/Urbota
Jag har en gång i tiden jobbat med redovisningsfrågor inom en rätt stor organisation med närmare hundra väldigt fristående "avdelningar" där varje avdelning hade stora friheter att utforma sin egen objektplan. Min erfarenhet är att de med de enklare modellerna var de som hade bäst koll. Ju mer avancerade modeller som fanns, desto svårare blev det att få ut vettig information i praktiken. Så för mig är förenkling ofta förbättring.Urbota skrev:
I BRFer är det nog mer att man inte ser träden för skogen, i alla fall i årsredovisningarna. Sida upp och sida ned med generiska intetsägande sammanställningar och nyckeltal utan värde. Allt relevant gömt i noter.
Rekommenderas inte i samfällighetsföreningar som har så otroligt enkel ekonomi.
Ja, om man endast behöver göra bokslut och inte en årsredovisning så förenklar det en hel del. Balans- och resultaträkning ska vara försedda med noter enligt K2-reglerna, men det gäller endast de enskilda posterna plus lite om redovisningsprinciper. Det finns inga ytterligare krav på nyckeltal, vilket är rimligt eftersom redovisningen ser så annorlunda ut. Men vissa anläggningsdelar intresserar ofta medlemmarna mer än andra och då är det bra att man enkelt kan göra en särredovisning av detta i till exempel "styrelsens berättelse".Claes Sörmland skrev:
Nu när jag tänker på det skulle jag vilja säga att det är själva förvaltningen som är det stora problemet, inte själva redovisningen. Men det kan också gå i varandra: om redovisningen är otydlig eller inte svarar mot medlemmarna upplevda behov kan det i sin tur leda till problem med förvaltningen genom att stämman inte kan fatta nödvändigt beslut pga upplevd brist på information. Det gäller i synnerhet när avståndet mellan medlemmarna blir större, fysiskt eller socialt.
Som kassör har man två vägar att gå. Antingen så gör man det på en sådan nivå att medlemmarna bara gapar och inte vågar ställa en enda fråga. Kostym och slips hjälper har jag märkt. Eller så vinnlägger man sig om att förklara allt pedagogiskt för att räta ut eventuella frågetecken. Jag har provat båda och de har ungefär samma effekt, men den första är inte särskilt demokratisk.
/Urbota
Ja, men det gav inte så mycket tycker jag. Dels bara standardformuleringar, dels gjordes anläggningsbeslutet innan vattenanläggningen byggdes i sin nuvarande form (innan det ens var klart att den skulle anslutas till ett kommunalt nät).P pmd skrev:
Ser ingenting som ser ut att ge utrymme för samfälligheten att införa strafftaxor.
Det viktiga att kolla efter är hur kostnaderna ska fördelas, vad som ska fördelas efter andelstal och vad som ska fördelas efter förbrukning och formerna för den fördelningen.M Matthies skrev:
I anläggningsbeslutet verkar allt kretsa kring andelstal, och det enda som kan påverka andelstalen är om ett fritidshus rivs så att fastigheten blir obebyggd, eller ändras till ett helårsboende.M martin.sveg skrev:
Att ta betalt efter förbrukning nämns inte alls i anläggningsbeslutet, så jag vet inte hur det har uppstått.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 365 inlägg
Och värre blir det från och med i år, då alla BRF:er tvingas upp i det mer omfattande regelverket K3. Allt i förhoppningen att ekonomiskt illitterata ska kunna räddas från sig själva.
Oops. Det låter som att samfällighetsföreningen har gått rogue och tecknat avtal med VA-huvudmannen om central mätning och fördelning av VA-avgifterna utan ett anläggningsbeslut som ger rätt att göra det. D v s den lösning som ni tycks ha ett anläggningsbeslut för är att varje delägare är abonnent hos VA-huvudmannen med egen mätning och egen betalning till VA-huvudmannen. Samfällighetsföreningen står bara för VA-ledningarna.M Matthies skrev:
Det finns inte en omprövning av GA:n med ett modifierat anläggningsbeslut?
Så vitt jag vet finns det inget modifierat anläggningsbeslut. Jag har begärt ut anläggningsbeslutet från Lantmäteriet baserat på referensnumret i föreningens stadgar, och det jag fick verkar vara det ursprungliga anläggningsbeslutet.
Det skulle inte förvåna mig om föreningen kört sitt eget race gällande faktureringen, det skulle inte strida mot deras modus operandi.
Gjordes det inte en förrättning när vattenanläggningen byggdes om?M Matthies skrev:
Men dokumentation av en sådan måste du väl begära ut separat antar jag..
Ring och fråga Lantmäteriet eller begär ut samtliga handlingar för både gemensamhetsanläggningen och samfällighetsföreningen. Om man pratar med Lantmäteriet så brukar de kunna titta och se vilka handlingar som finns, och då kan de svara på om det finns flera förrättningar.M Matthies skrev:
Moderator
· Stockholm
· 57 888 inlägg
Det är nog rätt vanligt.
I vårt första hus vi bodde i, ett parhus från mitten av 80 talet, hade vi kommunalt vatten via en liten samfällighet. Finessen för medlemmarna var att det blev väldigt låg fast avgift. Finessen för kommunen var att husen låg på en höjd, och det kommunala vattantrycket räckte inte, utan fungerande tryckhöjningspump blev det inget vatten ur kranarna i badrummen på övervåningen. Men vid överlämningspunkten nedanför kullen var trycket godkänt. Så samfålligheten ansvarade för tryckhöjningspumpen.
Från början hade man inte individuella vattenmätare, utan alla kostnader fördelades ut enl-. andelstalen som var samma för alla ca 20 husen.
Men så något år innan vi flyttade dit, så hade vissa medlemmar börjat bråka om att vissa slösade på vatten, tvättade bilen, typ dagligen osv. Så man införde individuella mätare, och fördelade istället samtliga kostnader efter individuell förbrukning (även underhållskostnader). Jag var lite fundersam över hur OK detta egentligen var i förhållande till anläggningslsbeslutet. Men jag hade ju flyttat dit från bosatdsrättsföreningen med 800 lgh, som jag varit ordf. i. Och ville för guds skull inte engagera mig i samfälligheten, jag hade gjort mer än min plikt i föreningar. Men jag är ganska övertygad om att det det saknades grund för den nya debiteringsmodellen.
Den som "tjänade" mest på införandet av mätarna, fick sin vattenkostnad sänkt med ca 150 kr/år. Mätarna kostade ca 2000 / hus.... Och styrelsen fick dessutom gå runt och läsa av mätarna en gång om året. Och var då även tvugna att samma dag läsa av kommunens mätare som finns nere i en gatubrunn, tillsammans med pumpen.
Avläsningarna brukade göras nära jul., så det var inte helt lätt att få ordning på siffrorna efter att ha bjudits på glögg hos 20 medlemmar... (jag undkom inte styrelsearbetet sista två åren vi bodde där).