Det beror på - det finns strax under 50000 samfällighetsföreningar i Lantmäteriets register. Men om vi antar en gemensamhetsanläggning i ett storkvarter med en kommunal(ägd) leverantör av VA-tjänster så ingår normalt samtliga ledningar från kommunal anslutningspunkt i gemensamhetsanläggningen.D DanielSt81 skrev:
Medlemmarna äger alltså ledningarna och är tills vidare skyldiga att upprätthålla deras funktion. Beroende på förrättande lantmätare ingår också ofta en skrivning om att det ingår i samfällighetens ändamål att se till att det finns vatten i ledningarna. Allt underhåll av ledningar mellan kommunala anslutningspunkter och brukare ingår därför i samfällighetsföreningens ändamål.
Detta underhåll, eftersom det ingår i ändamålen, ska finansieras genom uttaxering, inte genom förbrukningsavgifter och det är så som anläggningsbesluten skrivs. Faktum är att produktion och medlemmarnas individuella förbrukning av kallvatten inte tillhör föreningens verksamhet utan föreningen fungerar endast som en betalningsförmedlare. VA-bolaget producerar, medlemmarna konsumerar och det finns normalt inga undanträngningseffekter i det samfällda ledningsnätet. Något ”slitage” av ledningarna går heller inte att koppla till förbrukad volym. Föreningens utbetalningar för medlemmarnas kallvattenförbrukning är därför inte en kostnad för föreningen och medlemmarnas inbetalningar till föreningen för förbrukat kallvatten är inte en intäkt för föreningen. Det är däremot in- och utbetalningar för underhållet.
Observera att situationen kommer i ett annat läge om VA-nätet inte ingår i gemensamhetsanläggningen. Men om så är fallet ska samfällighetsföreningen heller inte hantera uppbörden för förbrukning. En annan situation är när själva produktionen av kallvatten ingår i gemensamhetsanläggningen, dvs. att föreningen driver sin egen VA-verksamhet. Föreningen kan då, i likhet med kommunala vattenleverantörer behöva vidta åtgärder för begränsa förbrukningen för att det inte ska uppstå vattenbrist, t.ex. genom bevattningsförbud.
Avslutningsvis så är anläggningsbeslut olika. Det kan dels bero på lokala förhållanden men också på den förrättande lantmätarens sätt att skriva sina beslut. En del uttrycker sig glasklart och stänger dörren till olika tolkningar (även för de lekmän som skall tillämpa beslutet), andra gör det inte. Det enda som är säkert är att anläggningsbeslutet gäller tills det ändras av lantmäteriet.
/Urbota
Rent bokföringstekniskt: En räkning på 10 000 kr kommer som ska betalas av de tio delägarna. För exemplets enkelhets skull så förbrukar delägarna alla exakt lika mycket vatten, de tio delägarna ska således betala 1/10 var, 1000 kr.Alfredo skrev:
1510 Kundfodringar 10 000 kr debiteras (tio olika kundfordringar i reskontran om 1000 kr styck)
1930 Bankkonto: 10 000 kr krediteras
Sen när en delägare betalar sin skuld så krediteras 1510 Kundfodringar 1000 kr och 1930 Bankkonto debiteras 1000 kr.
(Jag kan inget om vilka kontonummer som är aktuella, jag googlade. Det var länge sedan jag läste bokföring.)
Så bara utgifter och inkomster, inga kostnader eller intäkter. D v s resultatet och omsättningen berörs er.
Redigerat:
Fast gör man verkligen så? Det låter minst sagt udda. Och hur hanterar man de avvikelser/förluster/läckor som rimligen uppkommer då summan av delägarnas mätare aldrig kommer att stämma helt med kommunens faktura?Claes Sörmland skrev:
För mig känns det helt standard. Men hur faktiskt de olika samfällighetsföreningarna ute i landet stansar sin bokföring vet ju inte jag. Kompetensnivån är ofta väldigt låg. Ett antal samfällighetsföreningar kanske inte ens har bokföring med debit och kredit utan bara för en lista över inkomster och utgifter. Då får de ju inte ens ut en resultaträkning i slutet av året. Samfällighetslagen ställer inga krav på bokföringen vad jag minns.
När summan av förbrukningen inte stämmer så har man vanligen mätarfel eller läcka. Om det saknas pengar p g a att förbrukningen som är uppmätt lokalt understiger den som är uppmätt levererat blir den delen en kostnad för samfällighetsföreningen och uttaxeras enligt andelstalen för drift. Då får man fixa samfällighetens läckor och vattenmätare.
Det har man alltid. Det är en ren utopi att mätarna skulle visa exakt samma sak som kommunens faktura. Bara det att avläsningstidpunkterna skiljer sig åt gör detta omöjligt.
Jag kan bara jämföra med hur vi hanterar gemensam el i vår BRF. Här bokförs hela elfakturan som en kostnad för föreningen. Det vi sedan debiterar medlemmarna efter deras förbrukning blir en intäkt. För mig känns det självklart att göra så även om det naturligtvis inte är det enda möjliga sättet.
Problem och problem. För mig känns det bara som ett konstigt och krångligt sätt att bokföra men jag har heller ingen erfarenhet av redovisning i samfälligheter utan bara från andra företag och organisationer. Man kommer regelbundet att få en slaskpost i balansräkningen som på något sätt måste hanteras och redovisas. Jag förstår inte fördelarna med att göra så. Man håller ju nere den redovisade omsättningen och det kanske finns någon poäng med det som jag inte ser.tveksamt skrev:
Det gör jag också.pacman42 skrev:
Gemensamt är att samtliga inskränkningar genomförs av de som producerar kallvattnet eftersom tillgången inte är oändlig. Argumenten handlar endast om produktion och kapacitet, inte om distribution (typ ”det sliter på rören”). Om en gemensamhetsanläggning endast distribuerar vatten finns alltså inga likheter. Om en gemensamhetsanläggning dessutom producerar kallvatten så föreligger det stora likheter.
//Urbota
Fördelarna med att göra så här är att det ger en rättvisande bokföring som speglar verksamheten:
1. VA-fakturorna är ingen kostnad för samfällighetsföreningen eftersom föreningen inte använder sig av några VA-tjänster och inte förbrukar något vatten. (Undantag är ofta VA-avgifter för dagvattenavlopp som tar emot vatten från gemensamhetsanläggningens allmänna vägar och ytor. Det är en kostnad och ska bokföras som en sådan. Kostnaden täcks av uttaxering enligt andelstalen för drift).
2. Det är orimligt att en samfällighetsförening med kanske 100 hushåll med 1 000 000 kr i VA-fakturor ett år men med en kostnad för underhåll av gemensamhetsanläggningen på 3 000 kr (man bytte två trasiga vattenmätare det året) och administrativa kostnader på 17 000 kr ska redovisa kostnader på 1 020 000 kr. Det ger inte en rättvisande bild av verksamheten i föreningen som ju i verkligheten omfattar 20000 kr.
Enklast via ett clearing-konto (ett slags balanskonto) med utbetalningar i debet (fordran på medlemmarna) och inbetalningar i kredit (skuld till medlemmarna). Saldot stäms av vid årets slut och påförs nästkommande faktura enligt stadgeenlig fördelningsnyckel. In-och utbetalningar passerar således inte via resultatkonton eftersom de inte är/ska vara resultatpåverkande: föreningen inte gör någon egen prestation (intäkt/inkomst) och förbrukar heller inte några resurser (kostnad/utgift). Om man registrerar som intäkter/kostnader skapas inte en rättvisande bild av föreningens verksamhet.
/Urbota
Hårdrar man detta resonemang gör vi i då fel i vår BRF som kostnadsför samtliga elräkningar och tar upp den del vi vidarefakturerar som en intäkt?Urbota skrev:
Men jag förstår naturligtvis att det kan finnas motiv att göra på olika sätt och vi kanske inte ska gräva ner oss för djup i detta i denna tråd då det inte har något med sakfrågan i tråden att göra utan mer handlar om redovisningsteknik. 😀
Det som brukar kallas ”svinn” (mätarfel, avläsningsfel, inskrivningsfel, läckage, tappställen utan mätare och Gud vet vad) framkommer som ett saldo i debet när man gör avstämning av det clearingkonto som vattnet bokas mot. Står saldot i kredit har föreningen debiterat ut mer än den själv betalat. Detta torde vara ovanligt men inte omöjligt.
/Urbota
Ja, det kanske kan vara så beroende på storlek. Jag bodde i en samfällighet med 5 hus. Kommunalt ansluten men med ett abonnemang. Alla hade sin mätare. Det enda samfälligheten gjorde var att dela upp fakturan enligt förbrukning. Vi hade en vattenläcka som var ganska omfattande och det fanns ingen tvekan om att det kommunalägda vattenbolaget stod för notan samt att fixa ledningen. Däremot ansvarade ju varje ägare för den biten som fanns på egen tomt. Men det hamnade inte på samfälligheten om det hade behövts förnya.
Sen kanske det är något annat när det är betydligt större och en del av ledningen går över samfällighetens mark men inte den enskildas bara.
Däremot så ska det inte regleras genom förbrukningsavgiften. Och det verkar inte heller vara anledningen här eftersom det är ett nytt påhitt. Hade den ”straffavgiften” varit för underhåll och så vidare borde den alltid ha funnits. Den infördes istället när det blev problem med uthyrningar. En vattenledning slits inte sönder snabbare för att det rinner 200 m3 mer per år igenom.