Nu är det såklart olika i olika branscher, men generellt när det gäller mer kvalificerade yrken (som jag tolkar dig som att ditt yrke är), där erfarenhet och kunskap kan väga tungt, och där dessutom är arbetsbrist, så är det inte ovanligt att folk som byter arbetsplats får ett lönelyft i samma veva.Jumos skrev:
När det gäller utbildning så är det nog väldigt olika beroende på yrket. Jag jobbar inom IT, och fick jobb innan examen. Och inte vid ett enda tillfälle vid någon anställningsintervju, löneförhandling eller motsvarande har min utbildning varit uppe på bordet annat än i förbigående, och jag har inte sett något som indikerat att den hjälpt mig till högre lön (däremot kanske jag troligtvis haft svårare att ens få det där första jobbet utan den, men det är en annan sak). Kanske har dom gått kurser, och tagit certifieringar, som mer eller mindre motsvarar din utbildning? Eller kanske har de längre arbetslivserfarenhet.
Men som sagt, om du misstänker att det är pga att dom är män, och du är kvinna, så borde du ta upp det med din chef.
Usch vad obehagligt. Omoget beteende av dom, och verkligen oprofessionellt. Man får hoppas att det var ett undantagsfall. Annars, åter igen, ta upp detta med någon ansvarig.
Jag tycker att det är mansplaining att berätta hur det är att vara kvinna på en mansdominerad arbetsplats och hur lönesättningarna fungerar när man inte har någon egen erfarenhet ur det perspektivet. Lika lite kan jag uttala mig om hur man bemöts eller lönesätts som exempelvis mörkhyad eftersom jag är vit.jimih skrev:
Löneförhandlingar förekommer rent praktiskt inte på min arbetsplats. Min chef vill höja min lön, men har inte möjlighet då personalkontoret sätter stopp. Att ge ett sådant ultimatum är lönlöst, det finns de som slutat eftersom löneförhandlandet egentligen inte existerar. Företagets policy verkar vara take it or leave.
För att det ska vara diskriminering måste det gå att bevisa, och det finns nästan alltid sätt för företagen att komma undan och motivera sig ur det. Jag är inte intresserad av att driva en sådan fråga, jag belyser bara ett faktum.
Edit
Tog bort inlägget. Vill inte fortsätta OT linjen
Tog bort inlägget. Vill inte fortsätta OT linjen
Redigerat:
Vi har väl olika syn på begreppet, antar jag. Att uttala sig om hur det är att vara kvinna på en arbetsplats, när man själv är man, är nog i normalfallet inte speciellt trovärdigt (givet att man inte utgår ifrån statistik/forskning i någon form), och kan mycket väl vara både naivt och rent ut sagt idiotiskt sagt, men jag skulle inte kalla det för mansplaining per se. Jag tycker helt enkelt att kriteriet av nedlåtenhet ("in a manner regarded as condescending or patronizing") är en vital del av definitionen av ordet, och anser inte att man nödvändigtvis uttrycker sig på ett nedlåtande sätt bara för att man uttalar sig sådär.Jumos skrev:
Då skulle jag definitivt välja det senare. Dvs jag skulle sluta, omgående. Eller ännu rättare, jag skulle aldrig ens börjat där. Åtminstone om jag visste att det fanns alternativ, vilket det borde finnas då det som jag förstått det är arbetsbrist i din bransch (eller?). Men det är klart, allt annat på arbetsplatsen kanske är jättebra, så självklart är den en avvägning. Men för min del väger möjligheten att löneförhandla extremt tungt. Allt annat fullkomligt osar grå betongsocialism enligt min ståndpunkt. Men det kanske bara är jag...
Det där låter som ännu en negativ egenskap som jag försöker undvika på mina arbetsplatser. Dvs chefer som vill sopa problem under mattan. Det är en sak om du anklagar chefen själv för diskriminering, men du går naturligtvis till hans/hennes chef, eller ännu högre, om det är så att din chef inte ger dig bra svar på dina frågor. Och när det gäller det olämpliga beteendet från de inhyrda arbetarna, som du pratade om... Där är det väl självklart att din chef agerar om du skulle berätta om det, om det hänt liknande saker flera gånger? Om inte, ja då måste jag helt sonika anse att jag inte tycker att din arbetsplats är så bra som du verkar anse att den är.
Jo, men jag menar bara att om du belyser frågan för din chef, eller någon högre, och det handlar om allvarliga saker, ja då är det deras skyldighet att driva saken vidare. Om det är en bra arbetsplats, dvs.
Märk väl, jag vill inte verka som någon som hackar ner på din arbetsplats och/eller dina chefer. Jag har bara utgått från vad du beskrivit här, och sagt att om (OM) du anser att du är diskriminerad, och företaget struntar i det, ja då är det kanske inte en jättebra arbetsplats. Men om du bara belyst några undantag, och du generellt tycker arbetsplatsen är bra, ja då har jag inga synpunkter.
...förutom det att det då kanske verkar lite märkligt att du först antyder att du blivit diskriminerad, bara för att sen anse att allt är bra.... Men det kanske bara är jag, som sagt...
Vet du vad, grattis du har precis gjort det. Min lön var under flera år lägre än mina manliga kollegor, trots samma bankgrund, erfarenhet etc. Inte mycket, och det fanns en förklaring (hade att göra med vem som var chef nör jag anställdes) men den var lägre ända tills jag sade ifrån på skarpen och krävde rättning. Det tog emot men det gick till slut.SueCia skrev:
Tyvärr har jag väldigt många kollegor som sitter i liknande situationer. Ibland glr man något åt det och ibland inte, det kan vara så att den lägre lönen delvis kompenseras med andra fördelar (inte förmåner), som flexibel arbetstid och möjlighet att jobba hemifrån.
Jag förstår att du känner starkt att det jag säger är skitsnack, och inte tror på mig, och det kan jag inte göra något åt. Men om du tittar på lönestatisk, i stället för hur det ser ut i din bekantskapskrets, kommer du nog se att jag inte har fel.
Vad gäller att bli en i gänget är min erfarenhet att männen tittar på en som man är en utomjording när jag använder samma ton, språk, skämt och ton som de. Det är OK för mig att vara en i gänget så länge jag inte försöker vara en i gänget....
Men nu hamnade vi väldigt långt OT, och för att återgå till ämnet så är kommunikation väldigt bra och det är klart att man måste kunna prata om"obekväma" saker, men TS måste också vara medveten om vad det kan bli för följder av resonemanget och hur det kan påverka hans sambos framtid.
Beklagar om mitt inlägg lett till en jämställdhetsdebatt, det var inte min mening, jag ville bara belysa ett perspektiv som inte kommit fram tidigare.
Over and out
Varför skulle jag känna att det är skitsnack? Jag har ingen anledning att misstro dig. Det är dock väldigt svårt att inte få vinklad statistik när det gäller den här frågan.KristinaRT skrev:
Det är konstigt att folk ska vara så svart eller vitt, precis som att jag skulle vara någon kvinnohatare för att jag hävdar att det inte är vanligt förekommande med löneskillnader för kvinnor och män i samma yrke i samma företag med likvärdig bakgrund.
Jag har en dotter själv och jag skulle bli vansinnig om jag fick reda på att hon när hon är vuxen fick sämre lön enbart pga. sitt kön än sina manliga kollegor. Däremot kommer jag förklara för henne att om hon vill tjäna pengar så kanske hon inte ska satsa på låglöneyrken som många andra kvinnor faktiskt gör. Det krävs ingen raketforskare för att gå in på vilket äldreboende som helst och konstatera att det är mest kvinnor som jobbar där t.ex.
Jag vill även tillägga att jag verkligen tycker att lönerna för personer som sliter med våra äldre på äldreboenden runtom in Sverige är för låga, jag tycker att deras löner borde vara högre, men inte på grund av att det är mest kvinnor som jobbar där utan för att jag tycker att de som väljer att jobba med att ge våra äldre vård förtjänar mer lön för hur mycket dom faktiskt sliter.
Redigerat:
Du menar att t.ex ett äktenskapsförord innebär en planering för att det inte funkar? Och du menar då också att ett äktenskapsförord i sig självt leder till större sannolikhet för skillsmässa?Adam F skrev:
Edit: eller egentligen, om man tänker efter så är det du säger ännu värre än så... Slutsatsen måste bli att äktenskapsförord (t.ex) garanterat leder till skillsmässa. Om inte, ja då får du uttrycka dig lite tydligare. Det kanske hade hjälpt om du citerat det du svarade på
Redigerat:
Självklart, det kan till exempel vara så att man är lite mer benägen att få förhållandet att funka, om det också står större värden på spel. Om man redan från början har förberett för en skilsmässa, är den också enklare att välja.jimih skrev:
Har du några bevis för att det är så eller är det bara taget ur luften?thomasx skrev:
Eller så beror det inte på äktenskapsförord i sig, men finns det en större andel egoister bland som som gör att det blir fler skilsmässor.
Ha ha klockrent!Jonatan79 skrev:
Men hellre att deras x tar pengarna än staten om det är till någon tröst 😎