Varför skulle utlandsverksamheten få stryka på foten? Den om någon borde väl vara avgiftsfinansierad antingen så att kundländerna betalar eller att SIDA betalar av biståndsmedel. Det är ju en annan fråga om personalresurserna inte räcker, men så länge vi har fastigheter med äldre data av ulandskvalite borde staten kanske ta sig an dem först. Jag förstår att detta inte kan göras i en hast, men det är hög tid att börja. Lämpligen kunde väl praktikanter från lantmätarutbildningarna få börja med att leta rätt på och mäta in gränsmarkeringar och mot slutet av utbildningen också få bereda ärenden och lägga fram och ev identifierade specialproblem dem för en kvalificerad lantmätare. Lantmäteriet är inte bara till stor del självfinansierat, förrättningsverksamheten verkar också kraftigt överfinansierad för det är väldigt mycket overhead som tas ut. Mätteknikerna kostar ju 1500 kr/h och lantmätarna 1500-1900 kr/h och dessutom är det diverse andra avgifter. En lantmätarlön+arbetsgivaravgifter kommer väl ändå inte upp iF Falckman skrev:
168h/mån x 1700kr/h = 285600 kr/mån? En fastighetsbestämning kan ju i viss mån jämföras med en rättsprocess och rättprocesser kan visserligen bli dyra, men själva domstolen tar bara ut en begränsad avgift.
Vad gäller att det även tidigare gick att överklaga så är det så att den "förmoder" som fick friköpa den fastighet jag har erfarenhet av var drygt nittio år när avstyckningen gjordes. Hon var född i slutet av 1830-talet och hur det stod till med hennes skolgång vet jag inte riktigt. På en del håll fanns skolor sedan tidigare annars kom folkskolestadgan 1842 men socknarna hade fem år på sig att inrätta folkskolor och de lyckades nog inte på alla håll och undervisningen var kort och primitiv. Jag vet heller inte om hon hade tillgång till glasögon för att läsa de ultrasmå bokstäverna på den i o f s prydliga (men kanske inte så bra) kartan. Det är alltså, även om hon lär ha varit klar i knoppen på sin ålders höst, mycket begärt att hon skulle kunnat kontrollera detaljerna i kartan och driva ett överklagande. Hon hade nog inte råd att anlita någon för att göra det heller och lantmätarn borde varit en garant för en korrekt förrättning.
Intressant uppgift att teodoliterna började bli vanliga på 30-talet, men hur lång tid tog det innan de gamla metoderna var borta och lantmätarna lärt sig de nya ordentligt? Länken till lantmäterihistorian var intressant men där fanns ingen tiduppgift för när teodoliterna kom.
För all del, lantbruksnämnden ska inte glömmas, särskilt historiskt har den ju haft ett stort inflytande över hur landsbygden utvecklats. Numera är det dock jordbruksverket som tagit över dess roll som jag förstått det.M -MH- skrev:
Jo du har helt rätt och det är tyvärr en brist att kunskapen om gamla regler vad gäller vatten och grund inte alltid är på en helt önskvärd nivå.B nord123 skrev:
Men ibland kan det bli ganska rörigt, det är inte heller alltid som laga skiftena är helt tydliga och ibland kan det kompliceras ytterligare av speciallagar som inte är direkt jättekända, som exempelvis lag (1926:322) om rätten till vissa vatten i övre delen av Västerbottens län. Ett annat exempel som kan vara rätt rörigt är om en fastighet som har rätt till vatten och grund vid något tillfälle styckat av marken närmast stranden men i beslutet framgår inte att rätten till vatten och grund följde med lotten vilket då innebär att stamfastigheten ett par decennier senare har rätt till en eventuell uppgrundning längst med strandkanten. Om det sedan har gjorts ett par förrättningar där ursprungsfastigheterna genom fastighetsregleringar utplånats, styckats av i omgångar etc. kan det snabbt bli en rätt snårig labyrint att hitta i.
Ytterligare problem kan uppstå om t.ex. ett laga skifte lämnade en del vatten oskiftade samtidigt som det hänvisas till ett storskifte, som med lite otur inte finns bevarat.
Men generellt har du helt rätt, ett stort problem som jag förstått det är att för många (yngre) lantmätare är det ibland väldigt svårt att läsa de gamla skiftena eftersom skrivstil inte är något som lärs ut längre. Vidare läggs inte alltid så mycket fokus på utredningsbiten, inte minst eftersom det är en kostnadsdrivande åtgärd som lätt leder till missnöjda sakägare som inte kan förstå varför deras avstyckning blir så dyr. Sen ska det också nämnas att en del av akterna är i tämligen dåligt skick och i vissa fall inte ens längre finns kvar (arkiv som brunnit etc.).
SIDA betalar som jag förstått saken LM för utförda uppdrag, men det kräver ju fortfarande personal, personal som inte kan arbeta i förrättningsverksamheten. Sen är det enligt avtalet mellan SIDA och Lantmäteriet så att LM ska se till så att deras personal har den kompetens som krävs för att arbete med tjänsteexporten, vilket ju leder till en del kostnader i form av internutbildningar etc. Men framför allt är det ju som sagt en personalfråga. Givetvis kan man tycka att staten borde prioritera sina resurser så att det svenska fastighetsregistret är i bättre skick innan man skickar sin personal till andra länder, men det är tyvärr inte en åsikt regeringar genom åren har delat... Det är ju inte helt ovanligt att svenska regeringar gör märkliga prioriteringar när det kommer till skattemedel, statsanställda och nyttomaximering för medborgarna kontra välvilliga utlandsprojekt. Så verkar även fallet vara när det kommer till LMs tjänsteexport.F FGLIN skrev:
Att hitta gamla gränsmarkeringar är i regel inte det stora problemet, problemet är hur gränsen ska fastställas när markeringar saknas. I sådana fall är det i regel inte så lämpligt med praktikanter eftersom det är tämligen avancerade utredningar som behöver göras, se t.ex. mitt tidigare inlägg och inte minst nord123s inlägg #702 om vatten och uppgrundningar.F FGLIN skrev:
Vad gäller överfinansiering kan jag inte uttala mig, men nej en månadslön med tillhörande arbetsgivaravgifter kommer inte upp i 285600 kronor, efter lite gogglande verkar genomsnittet ligga någonstans mellan 37 000-44 000 kronor i månadslön. Jag har dock inte djupdykt i statistiken och det finns folk med arbetstiteln "lantmätare" som inte jobbar inom det statlig eller ens kommunala lantmäteriet. Jag tycker att jämförelsen mellan en fastighetsbestämning och en rättsprocess haltar något, just eftersom det inte är så att parterna själva gör utredningsarbetet vid en fastighetsbestämning. Anledningen till att en domstol tar ut en begränsad avgift är för att parterna antingen själva eller via ombud gör mycket av arbetet (i princip allt arbete utom själva lagtolkningen, vidare är domstolar som jag förstått det inte egenfinansierade på samma sätt som lantmäteriet är). Vid en fastighetsbestämning gör lantmäteriet allt arbete, så för att liknelsen ska hålla kan du inte räkna bort samtliga kostnader som ingår i en rättsprocess. Även om jag fortfarande har vissa invändningar mot liknelsen, framför allt eftersom en fastighetsbestämning egentligen inte är en tvist på samma sätt som vid en civilprocess, en fastighetsbestämning går snarare ut på att lantmäteriet utreder hur en oklar gräns har sin sträckning, detta oaktat vad sakägarna kan tänkas framföra för argument för hur dessa anser att gränsen går.
Det kan man förvisso tycka, men det är i min menig än mer begärt att någon annan än berörda fastighetsägare ska betala för att få gränsen säkerställd. Det är trots allt så att de som äger fastigheten idag kunnat ta reda på hur det förhåller sig, förrättningsakterna är allmänna handlingar så för den intresserade finns inget hinder för att utreda frågan på egen hand för att vid exempelvis ett fastighetsköp ta denna omständighet i beräkning när köpeskillingen bestäms. Givetvis är det inte en bra situation, men som sagt, att lägga kostnaderna på ett större kollektivt än berörda fastighetsägare tycker jag bara bir än mer orättvist.F FGLIN skrev:
Det törs jag faktiskt inte uttala mig om, men det ska väl påpekas att triangulering trots allt bara är en uppskattning av förhållandet. Minstakvadratmetoden kom på 1820-talet, men jag törs inte säga när den började få spridning inom det svenska lantmäteriet. Det äldsta modeller av teodoliter jag kan hitta några uppgifter om är från 1911, se pdf-dokumentet "Äldre teodoliter, takymetrar mm" i tidigare länkade hemsida (http://www.nllf.se/aldre-geodetiska-instrument/). Från och med 1600-talet verkar det dock som att en typ av triangulering användes , se PDF-dokumenten "Bilder från äldre mätteknik mm." samt "Leonhard Zubler 1625" (http://www.nllf.se/aldre-geodetiska-instrument/).F FGLIN skrev:
Redigerat:
Så här skrev lantmätare i PM på 60talet, angående vattenområdet.
Trots detta ritar Kommunala lantmäteriet om fastighetsgränser med "hittepå gräns 60 m upp i skogen där det aldrig funnits någon gräns. Samme lantmätare som förfalskar namteckningar i ansökan till något annat och ändrar i protokoll efter förrättningsmöte!
PM skrivet av Lantmätare P R 1963
Någon begränsning för xxxviks och xxxxxfjärdarna utåt mot öppna havet finns icke angivna å skiftes kartan från år 186x. Med hänsyn till vad skifteshandlingarna sålunda innehålla synes mig sannolika skäl tala för, att det till öppna havet hörande vattenområdena utanför fastighetens stränder blivit skiftade i samband med laga skiftet å stranden.
Enligt praxis skall i fall som det aktuella vattenområde betraktas som delat med stranden enligt 1 kap 5 jordabalken då, det ej vid skiftet blivit avsatt för gemensamt behov eller eljest uttryckligen undantagits från delning och tillräcklig anledning ej heller i övrigt föreligger att ange ett sådant undantagande (presumtionsregeln) (Enskilt vatten min kommentar).
Vid tillämpningen av presumtionsregeln är redovisningen i skifteshandlingarna av särskild vikt. Av betydelse är också förhållandena efter skiftet.
Som framgår av tidigare gjorda utredningar är vattenområdena i laga skiftet knapphändigt redovisade. Den redovisning som gjorts i ägobeskrivning, hävdeförteckning och taxeringslängd före delningen och i sammandraget efter laga skiftet ger liten vägledning
Någon anledning att med figurnummer redovisa den exakta avgränsningen fanns dock inte.
Fortfarande finns ingen (exakt) avgränsning eller beslut .
(För besvärligt, dyrt och omöjligt att fysiskt rörlägga i vattenområdet , Min kommentar)
Ovanstående redogörelse har påvisat skälen för att man i flera fall ansett den vid förrättnings tillfället gällande strandlinjen som rätt gräns med motivering att strand ägarna hävdade marken ända ned till strandlinjen (Enskilt vatten min kommentar)
På så sätt har även en konsekvent tolkning att äganderätten till uppgrundningar har hävdats till närmaste strandfastighet i hela byns by ostridigt (och för min stamfastighet som varit helt befriad från tvistemål.)
Den ovanför strandlinjen liggande marken har alltid ansetts ingå vid tiden för respektive lantmäteriförrättning,
På så sätt anses har praxis uppkommit inom Byns by .
Vid dessa senare förrättningar har till fram mot mitten på 60 talet stor hänsyn tagits till det aktuella vattenståndet. Gränsen mellan enskild mark och bysamfälligheten bestämdes i flera fall till strandlinjen.
Den tolkning av laga skiftet som över lantmätaren gjort på 30-talet syns ha ansetts som tillräckligt stöd för förrättningsmännen och sakägarna vid förrättnings tillfällena. Inte heller vid hovrättens behandling av besvär över laga skifte å xxxxx 2:12 fastställd 1937, syns samfällighetens existens ha ifrågasatts. Praktiskt har man dock vid förrättningarna uppenbarligen ansett att uppgrundningar efter överenskommelse mellan berörda markägare och byamännen skulle anses ingå i angränsande stamfastighet .
Trots detta ritar Kommunala lantmäteriet om fastighetsgränser med "hittepå gräns 60 m upp i skogen där det aldrig funnits någon gräns. Samme lantmätare som förfalskar namteckningar i ansökan till något annat och ändrar i protokoll efter förrättningsmöte!
PM skrivet av Lantmätare P R 1963
Någon begränsning för xxxviks och xxxxxfjärdarna utåt mot öppna havet finns icke angivna å skiftes kartan från år 186x. Med hänsyn till vad skifteshandlingarna sålunda innehålla synes mig sannolika skäl tala för, att det till öppna havet hörande vattenområdena utanför fastighetens stränder blivit skiftade i samband med laga skiftet å stranden.
Enligt praxis skall i fall som det aktuella vattenområde betraktas som delat med stranden enligt 1 kap 5 jordabalken då, det ej vid skiftet blivit avsatt för gemensamt behov eller eljest uttryckligen undantagits från delning och tillräcklig anledning ej heller i övrigt föreligger att ange ett sådant undantagande (presumtionsregeln) (Enskilt vatten min kommentar).
Vid tillämpningen av presumtionsregeln är redovisningen i skifteshandlingarna av särskild vikt. Av betydelse är också förhållandena efter skiftet.
Som framgår av tidigare gjorda utredningar är vattenområdena i laga skiftet knapphändigt redovisade. Den redovisning som gjorts i ägobeskrivning, hävdeförteckning och taxeringslängd före delningen och i sammandraget efter laga skiftet ger liten vägledning
Någon anledning att med figurnummer redovisa den exakta avgränsningen fanns dock inte.
Fortfarande finns ingen (exakt) avgränsning eller beslut .
(För besvärligt, dyrt och omöjligt att fysiskt rörlägga i vattenområdet , Min kommentar)
Ovanstående redogörelse har påvisat skälen för att man i flera fall ansett den vid förrättnings tillfället gällande strandlinjen som rätt gräns med motivering att strand ägarna hävdade marken ända ned till strandlinjen (Enskilt vatten min kommentar)
På så sätt har även en konsekvent tolkning att äganderätten till uppgrundningar har hävdats till närmaste strandfastighet i hela byns by ostridigt (och för min stamfastighet som varit helt befriad från tvistemål.)
Den ovanför strandlinjen liggande marken har alltid ansetts ingå vid tiden för respektive lantmäteriförrättning,
På så sätt anses har praxis uppkommit inom Byns by .
Vid dessa senare förrättningar har till fram mot mitten på 60 talet stor hänsyn tagits till det aktuella vattenståndet. Gränsen mellan enskild mark och bysamfälligheten bestämdes i flera fall till strandlinjen.
Den tolkning av laga skiftet som över lantmätaren gjort på 30-talet syns ha ansetts som tillräckligt stöd för förrättningsmännen och sakägarna vid förrättnings tillfällena. Inte heller vid hovrättens behandling av besvär över laga skifte å xxxxx 2:12 fastställd 1937, syns samfällighetens existens ha ifrågasatts. Praktiskt har man dock vid förrättningarna uppenbarligen ansett att uppgrundningar efter överenskommelse mellan berörda markägare och byamännen skulle anses ingå i angränsande stamfastighet .
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 188 inlägg
Varje diskussion om Lantmäteriet kan väl inte behövas för att vädra ditt personliga ärende, @nord123. Det är en sak att exemplifiera med sin egen situation, en annan att låta den ta över allt. Vore trevligt om du försökte undvika det senare.
Det är ju du själv samt några till som är betydligt flitigare och vädrar era personliga åsikter i stort sett de mesta trådarna här på forumet som typ besserwissrar utan lagstöd i många fall..
Jag vädrar inte varje tråd med mina personliga åsikter jag citerar här vad överlantmätare och lantmätare tidigare haft för syn på hela byns vattenområde mm vilka jag anser har haft bättre koll än vad dagen lantmätare som bara stirrar i dataskärmen och inte kollar gränserna ute i verkligheten som är de gällande eller noggrant undersöker alla förrättningar eller Dommar.
Tyvärr syns ju ej Fastighetsdomstolens, Hovrättensdomar eller Högsta Domstolens domar i fastighetsregistret eller hos lantmäteriet ej heller överlantmätarens utredningar till ägodelningsdomare i äldre förrättningar eller äldre arrenden och förhållanden före laga skiftet som avvittringen eller storskiftet mm.
Dessutom var det jag som startade denna tråd och jag har varit rätt passiv jag har inte lagt ut alla detaljer eller alla underligheter jag fått vara med om...
Redigerat:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 188 inlägg
Rimlig invändning. Benar vi ut dina långa citatinlägg kommer vi dock fram till att även dina inlägg är ett tyckande om att det ena beslutet var rätt men att senare är grunda, oinformerade och fel. Tyckande alltså.B nord123 skrev:
Min poäng är dock inte att vad du tycker är problematiskt, utan att du löpande drar in diskussionen i din bild av ett närmast ogenomträngligt ärende.
Det jag redovisar är beslut som vunnit laga kraft och är orubbliga idag, och vilka grunder dessa beslut är tagna på. Ingen behörig sakägare har heller överklagat dessa .Att sen lantmätare ändrar som hen ( eller efter stugägares önskan som ej är sakägare)tycker i DRK-kartan utan underliggande beslut det är tyckande som saknar laglig grund eftersom hen anser att det finns ingen lag som styr digitala kartan så där kan de ändra som de vill hemma på kontoret plus en massa annat som de inte ska syssla med. Och som får allvarliga konsekvenser eftersom många till och med lantmäteriet själva litar på digitala kartan mer än de gällande fastighetsgränser eller gränsmarkeringar som finns eller inte finns och kanske aldrig funnits å marken eller i vatten. Inte ens i laga skiftes kartan..........
Det är omöjligt att ändra beslut utan förrättning samt att beslut tagna med laga kraft är i princip orubbliga, det krävs extraordinära rättsmedel för att ändra dessa. Speciellt laga kraft före 1970 (FBL & JB) .
Går ej att rubba.
Tack för ordet
Redigerat:
Nej, LM blir inte motpart men som någon skrev så " Lantmäteriet får lämna ett yttrande, men annars handläggs frågan av mark och miljödomstolen som i princip bara utreder vem som har rätt om jag förstått det korrekt.".R Räknenisse skrev:
Jag har överklagat en faktura från LM och då blir inte dom motpart i juridisk mening men självklart får dom försvara sin faktura och yttra sig i överklagandet, i mitt fall ljög dom oblygt. Rätten(mark- och miljödomstolen) gick så klart på LM¨s linje även fast jag hade mailkonversation som bevisade att LM ljög i sitt yttrande.
Att LM inte är motpart betyder egeG grodis skrev:
Att LM inte är motpart i juridisk mening betyder egentligen bara att dom inte kan överklaga Mark- och miljödomstolens beslut, dock får dom yttra sig och försvara sitt ursprungliga beslut som alltså då överklagats till mark- och miljödomstolen.Claes Sörmland skrev:
Hej!
Riksrevisionen har granskat Lantmäteriet
Här är en länk till en sida på Riksrevisionens webbplats, som jag tror ni kommer att tycka är intressant!
https://www.riksrevisionen.se/rappo...W_-1pGXS_254-UIkah3sx93XpPehDq7-hNu4xHo5KQMDc
LANTMÄTERIET BEHÖVER EFFEKTIVISERAS
Riksrevisionens slutsats släpptes idag:
- Handläggningstiderna är orimligt långa
- Ärendena är allt för kostsamma
- Myndigheten är ineffektiv
Att göra fastighetsbildning, -reglering eller -klyvning är många gånger avgörande för att verksamhet ska fungera och kunna rationaliseras, inte minst på landsbygden.
Riksrevisionens kritik är befogad, men en lösning vore att Sverige - som i många andra länder - låter privata aktörer utföra delar av arbetet istället.
Det är inte rimligt att handläggningstiderna ska vara så långa, ej heller att kostnaderna ska vara så oförutsägbara och höga.
Låt oss effektivisera lantmäteriet.
Riksrevisionen har granskat Lantmäteriet
Här är en länk till en sida på Riksrevisionens webbplats, som jag tror ni kommer att tycka är intressant!
https://www.riksrevisionen.se/rappo...W_-1pGXS_254-UIkah3sx93XpPehDq7-hNu4xHo5KQMDc
LANTMÄTERIET BEHÖVER EFFEKTIVISERAS
Riksrevisionens slutsats släpptes idag:
- Handläggningstiderna är orimligt långa
- Ärendena är allt för kostsamma
- Myndigheten är ineffektiv
Att göra fastighetsbildning, -reglering eller -klyvning är många gånger avgörande för att verksamhet ska fungera och kunna rationaliseras, inte minst på landsbygden.
Riksrevisionens kritik är befogad, men en lösning vore att Sverige - som i många andra länder - låter privata aktörer utföra delar av arbetet istället.
Det är inte rimligt att handläggningstiderna ska vara så långa, ej heller att kostnaderna ska vara så oförutsägbara och höga.
Låt oss effektivisera lantmäteriet.
Det viktiga är att man inte behöver betala deras rättegångskostnader om man förlorar tänker jag.G grodis skrev:
Ingen nyhet direkt. Det dom kom fram till var ju att allt i princip beror på att det är för få lantmätare.samma som all granskningar som tidigare gjorts. Det är väl dock inte säkert att lösningen är privatisering, det finns fortfarande för få lantmätare.B nord123 skrev:Hej!
Riksrevisionen har granskat Lantmäteriet
Här är en länk till en sida på Riksrevisionens webbplats, som jag tror ni kommer att tycka är intressant!
[länk]
LANTMÄTERIET BEHÖVER EFFEKTIVISERAS
Riksrevisionens slutsats släpptes idag:
- Handläggningstiderna är orimligt långa
- Ärendena är allt för kostsamma
- Myndigheten är ineffektiv
Att göra fastighetsbildning, -reglering eller -klyvning är många gånger avgörande för att verksamhet ska fungera och kunna rationaliseras, inte minst på landsbygden.
Riksrevisionens kritik är befogad, men en lösning vore att Sverige - som i många andra länder - låter privata aktörer utföra delar av arbetet istället.
Det är inte rimligt att handläggningstiderna ska vara så långa, ej heller att kostnaderna ska vara så oförutsägbara och höga.
Låt oss effektivisera lantmäteriet.
Lösningen är att förenkla lagstiftningen som är föråldrad och för komplicerad att använda på vanliga enkla fall.
Kostnaden kan man ju tycka vad man vill om så klart. Problemet där är nog timtaxan och inte tidsåtgången. Men lägre timtaxa betyder ju också att större del måste finansieras med bidrag vilket inte heller är rättvist. Visst man kan ju tro att privata företag är så otroligt mycket mer effektiva så det skulle lösas vid en privatisering och att dom då skulle ha en lägre timtaxa men det tvivlar jag faktiskt på.
Varför skulle timtaxan för en Lantmätare vara lägre än en jurist tex.?
Jag tror privatisering kan fungera minst lika bra men jag tror inte det kommer vara så otroligt stor skillnad så att det skulle vara värt det.
Utred och fastställ alla osäkra gränser en gång för alla. SEN kan det bli lite mer effektivitet, när man vet att alla gränspunkter är korrekta. Då kan förrättningar bli mycket snabbare och billigare utförda.
YES! See you in år 3925. Tills dess pausas alla ansökningar eftersom alla handläggare är upptagna med utredningar. Men visst, i en perfekt värld fanns det inga osäkra gränser. Kan ju vara bra att tänka på hur gamla många gränser faktiskt är.B b8q skrev:
I övrigt så är det ju mycket kontakt med andra myndigheter eller rättighetshavare etc som tar tid för Lantmäteriet. Dessa kontakter skulle i många fall kunna förbättras, tydligare kontaktvägar etc. Men, det är också alldeles för låga krav internt för hur lång tid uppgifter får ta. En annan viktig punkt är ju kompetensbrist och omsättning av personal. Jag har då aldrig sett några uttalanden om hur Lantmäteriet jobbar aktivt för att behålla personal. Däremot har man kanske inte missat att de ser sig som och har som mål att vara en attraktiv arbetsgivare. Statliga Lantmäteriet har nog de lägsta ingångslönerna i branschen och trappan är väl inte direkt att se som brant heller. Då krävs det i högre utsträckning att byta jobb för att få upp lönen så det är väl inte konstigt om peronsonalomsättningen är hög.
Nej för halvgamla förrättningar med lokala eller kommunala koordinatsystem är det nog ett ganska litet problem, utom möjligen där olika system gränsar till varandra eller grova fel föreligger. Om minst tre punkter enligt det gamla systemet kan mätas in i dagens system är det med dator enkelt att hitta en transformation och sedan kan övriga punkter räknas om och man kan också jämna ut smärre fel.M -MH- skrev:
Problemet är gamla förrättningar utan koordinatsystem, dåliga måttuppgifter, motstridiga uppgifter och dålig anknytning till andra förrättningar. Ja förutsättningarna är annorlunda idag och därför ska staten se till att aktuella, moderna och korrekta uppgifter finns i jordaböckerna. Samhället beskattar fastigheter på en rad olika sätt, det är inte mer än rätt att fastighetsägarna i varje fall får något för sina skattepengar. Staten borde ta sitt ansvar beträffande dessa gamla och ofta usla förrättningar, säg fram till dess man började använda koordinatsystem och fick en rimlig mätkvalite, sedan har jag inte så stora invändningar mot att betala vad det hade kostat om jordaböckerna hade varit i ordning (kvarstående anmärkningar är att LMV tar ut för mycket overhead och att väg/trafikverket och andra samhällsorganisationer förstört gränsmarkeringarna). Vad gäller avsöndringar så kan ju ägarna inte på samma sätt peka på tidigare brister i lantmäteriet så de kanske borde betala en viss, måttligt tilltagen, avgift, men staten borde ta tag i dessa också.