Medlem
· Västernorrland
· 2 467 inlägg
Det är fastighetsbildningssystemet som sådant som granskningen gäller. Inte myndighetens agerande i ärendena de handlägger.B nord123 skrev:
https://www.riksrevisionen.se/nu-granskas/pagaende-granskningar/fastighetsbildningssystemet.html
Riksrevisionen just nu granskar Lantmäteriet bl a då det gäller avgifter och utifrån statens intentioner. Om någon kan beskriva just vad man upplevt från myndighetens sida kan man maila in detta till
registrator@riksrevisionen.se
Det ska vara exempel på hur avgifter hanterats samt om deras myndighetsutövning.
Gärna i form av dokument/skriven kommunikation med myndigheten.
Syfte
Granskningen ska svara på om den statliga fastighetsbildningen är effektiv. I det ingår att belysa Lantmäteriets förrättningsprocess, ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna samt om de avgifter som tas ut är rimliga och förutsebara.
Bakgrund
Fastighetsbildningen har stor betydelse för bland annat byggandet av bostäder och förvaltning av vägar, anläggningar och fastigheter.
Statliga Lantmäteriet har huvudansvar för dessa frågor. Dessutom finns 39 kommunala lantmäterimyndigheter, som främst inrättats för att underlätta kommunala detaljplaneärenden och bygglovsprocesser. Kombinationen av statliga och kommunala huvudmän för i stort sett identiska verksamheter är unik inom den svenska statsförvaltningen.
På senare tid har ett antal problemindikationer lyfts fram.
Till exempel är handläggningstiderna mycket långa.
Lantmäteriets förrättningar tar i genomsnitt mer än ett år att genomföra,
JO (Justitieombudsmannen) har vid flera tillfällen kritiserat myndigheten för detta.
Vidare har det riktats kritik mot att de avgifter som Lantmäteriet och de kommunala lantmäterimyndigheterna tar ut är höga och svåra att förutse.
När det gäller ansvarsfördelningen mellan Lantmäteriet och de kommunala lantmäterimyndigheterna finns det ett antal oklarheter. Organisationerna har delvis likartade uppgifter,
Dessutom ska Lantmäteriet lämna stöd till de kommunala myndigheterna.
Samt ha tillsynsansvar över de kommunala myndigheterna.!
registrator@riksrevisionen.se
Det ska vara exempel på hur avgifter hanterats samt om deras myndighetsutövning.
Gärna i form av dokument/skriven kommunikation med myndigheten.
Syfte
Granskningen ska svara på om den statliga fastighetsbildningen är effektiv. I det ingår att belysa Lantmäteriets förrättningsprocess, ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna samt om de avgifter som tas ut är rimliga och förutsebara.
Bakgrund
Fastighetsbildningen har stor betydelse för bland annat byggandet av bostäder och förvaltning av vägar, anläggningar och fastigheter.
Statliga Lantmäteriet har huvudansvar för dessa frågor. Dessutom finns 39 kommunala lantmäterimyndigheter, som främst inrättats för att underlätta kommunala detaljplaneärenden och bygglovsprocesser. Kombinationen av statliga och kommunala huvudmän för i stort sett identiska verksamheter är unik inom den svenska statsförvaltningen.
På senare tid har ett antal problemindikationer lyfts fram.
Till exempel är handläggningstiderna mycket långa.
Lantmäteriets förrättningar tar i genomsnitt mer än ett år att genomföra,
JO (Justitieombudsmannen) har vid flera tillfällen kritiserat myndigheten för detta.
Vidare har det riktats kritik mot att de avgifter som Lantmäteriet och de kommunala lantmäterimyndigheterna tar ut är höga och svåra att förutse.
När det gäller ansvarsfördelningen mellan Lantmäteriet och de kommunala lantmäterimyndigheterna finns det ett antal oklarheter. Organisationerna har delvis likartade uppgifter,
Dessutom ska Lantmäteriet lämna stöd till de kommunala myndigheterna.
Samt ha tillsynsansvar över de kommunala myndigheterna.!
Redigerat:
Medlem
· Västernorrland
· 2 467 inlägg
Vad är det du menar att säga med dina fetningar och understrykningar i texten som jag länkade?B nord123 skrev:
Jo självklart får man lantmäteriet som part i den mening att dom kommer att försvara sitt beslut med alla medel om man överklagar en lantmäteriförrättning, Likaså om man överklagar fakturan så blir lantmäteriet part och dom får möjlighet att yttra sig och tillföra ny information i ärendet.Claes Sörmland skrev:
Vad det gäller kostnadsfördelningsprocenten vid en gränsbestämning så kanske det är andra regler just om man vill överklaga kostnadsfördelningsprocenten, så påstår ju iallafall vissa skribenter här. Men anser du att fakturan är för hög eller att nåt annat fel begåtts i förrättningen och du överklagar detta så blir LM part och överklagandeärendet går till miljödomstolen som inte tar ut några avgifter och man kan ej heller bli avgiftskyldig för eventuella motparter(grannar, andra deltagare i förrättningen m.m. löst folk).
Redigerat:
Jag får inte ihop det som du skriver med vad jag löser i domen från HD som jag citerar ovan. Eller lagtexten. Kan du förklara hur det går ihop? Vad har jag missförstått?G grodis skrev:
Medlem
· Västernorrland
· 2 467 inlägg
I mycket så blir tvister om det som lantmäteriet beslutat hanterat mer likt civilrätt mellan de berörda markägarna än förvaltningsrätt med myndigheten som motpart. Har också svårt att se hur man kommer runt det som citerades ovan och kan hävda att LM skulle vara part i alla överklaganden av deras beslut?
En del saker är ju dock inte avgöranden som rör relationen mellan parterna, så som gränsdragningar och kostnadsfördelning är.
Om det som överklagas är själva kostnadsberäkningen, dvs. vilket belopp som ska debiteras oberoende av hur det delas, så kan det logiskt sett inte bli annat än myndigheten som är motpart. (Vet inte hur LM gör men vanligtvis rekommenderas väl att avgiftsbeslut görs separat från beslutet i ärendets sakfråga?)
En del saker är ju dock inte avgöranden som rör relationen mellan parterna, så som gränsdragningar och kostnadsfördelning är.
Om det som överklagas är själva kostnadsberäkningen, dvs. vilket belopp som ska debiteras oberoende av hur det delas, så kan det logiskt sett inte bli annat än myndigheten som är motpart. (Vet inte hur LM gör men vanligtvis rekommenderas väl att avgiftsbeslut görs separat från beslutet i ärendets sakfråga?)
Precis. I det flesta fall uppstår ju inte behovet av fastighetsbestämning när ägarna på ömse sidor gränsen är överens om gränsens placering eller kanske t.o.m vet precis var gränsen går. Det är ju först när ägarna på ömse sidor gränsen inte är överens som fastighetsbestämning blir en utdragen process för lantmätaren som först ska utreda gränsens läge och sedan beakta sakägarnas yrkanden och invändningar. Det är klart att en sådan fastighetsbestämning där två sakägare är oense kan bli dyr, men det är ju inte lantmäteriets fel att fastighetsägare inte håller ordning på sina gränsmarkeringar.R Räknenisse skrev:
När gränsmarkeringarna av fastighetsägarna genom årens lopp väl har försummats till den grad att fastighetsbestämning blir aktuell kan man väl likna lantmätarens roll vid en oberoende syssloman med två huvudmän. Ungefär som mäklare eller domare i domstol - som också kan sägas vara uppdrag där man ska agera opartiskt gentemot två huvudmän.
Alla frågor som rör själva gränsfrågan härrör alltså i grunden (i de flesta fall) till det faktum att fastighetsägarna försummat att underhålla befintliga gränsmarkeringar, och är därmed kostnader som ska fördelas mellan ägarna på ömse sidor gränsen. I dessa fall utgör därmed ägarna parterna. När lantmätaren skrivit sitt beslut har han fullgjort sitt uppdrag, och parterna får tvista i domstol mot varandra utan lantmätaren om de fortfarande inte är överens.
Klagar man istället på lantmätarens försumlighet under uppdragets utförande (t.ex. enkla gränsfrågor som tagit väldigt lång tid att handlägga, något kanske blivit fel och därmed resulterat i onödiga kostnader) så blir inte ens då lantmäteriet part om jag förstått rättsfallet Claes länkade till korrekt. Lantmäteriet får lämna ett yttrande, men annars handläggs frågan av mark och miljödomstolen som i princip bara utreder vem som har rätt om jag förstått det korrekt.R Räknenisse skrev:
I ett sådant fall kan man väl mer likna parts besvär vid en klagan gentemot en enskild syssloman som t.ex. en advokat. Om en advokat försummat sig under uppdrags utförande klagar man till advokatsamfundets disciplinnämnd som utreder om advokaten agerat försumligt.
I ett fastighetsbestämningsärende hanterar lantmätaren frågor av både ekonomisk och juridisk art - precis som en advokat - och vill man då som sakägare klaga på denne sysslomans redovisning gör man det till mark och miljödomstolen som likt advokatsamfundets disciplinnämnd utreder de besvär den enskilde parten framför. Mark och miljödomstolen gör alltså i princip bara en utredning utan att det blir någon rättegång med två parter.
(om jag förstått det hela rätt...)
Jag har varit med om att Mark och Miljödomstolen hanterat Lantmätarens försumlighet vad gäller ersättningsfrågan och många andra felaktigheter, men de kunde inte återställa eller fastställa gränsfrågan, det kan bara lantmäteriet som första instans enligt domstolen..
Medlem
· Västernorrland
· 2 467 inlägg
Läste inte tillräckligt noga. Ja, just kostnadsbeslutet blir utan motpart då. (lustig konstruktion) Men om de både får yttra sig och överklaga, hur stor är då skillnaden mot att vara part?M Maijckel skrev:
Bara för tydlighetens skull: Man klagar på beslutet - alltså beloppet. Kass handläggning och andra synpunkter är bara argument för att beloppet ska vara ett annat.
Men @grodis hävdade ju att LM blev part vid alla överklaganden, trots det som @Claes citerade. Det var det jag inte fick ihop hur han menade när det gällde förrättningsbesluten.
Den avgörande skillnaden måste väl bli att klaganden inte riskerar rättegångskostnad? Som part i rättegång bygger man normalt sett upp kostnader i form av arvode till den som företräder parten i själva rättegången. Men om man inte räknas som part, så kan man väl inte yrka att motparten ska betala ens rättegångskostnad?R Räknenisse skrev:
Nej lantmäteriet kan kanske inte lastas för allt men att gamla (och kanske nya) fastighetskartor är uselt gjorda och att de varit sena med att införa bra instrument (teodoliten uppfanns på 1700-talet, men åtminstone fram till andra världskriget var det vanligt att lantmätarna använde primitiva instrument) och koordinater (Cartesius levde på 1600-talet men "Cartesiska" koordinater lär ha förekommit på medeltiden) är definitivt en försummelse från lantmäteriets sida. Finns det ordentliga koordinater blir också kostnaden för återställande betydligt lägre.
Även om lantmäteriet är en självständig myndighet måste man se staten och det allmänna i ett större sammanhang. Det är ofta staten i form av Trafikverk eller det allmänna i form av t.ex. kommunala fiberbolag som fördärvar gränsmarkeringar och då hjälper inget "underhåll". Det underhåll man får göra själv med gränspunkterna är ytterst begränsat, och hjälper inte mycket när infrastrukturmarodörerna är i farten och sedan är det klippt, inte mycket man kan göra då, man får inte återställa själv och den skyldige har alltför stora möjligheter att slingra sig undan. Staten och det allmänna tar in stora pengar på lagfarts- och fastighetsskatter och det vore inte mer än rätt att en del av dessa medel avsattes till dokumentation och revidering av gränser. Om det kan göras sannolikt att Trafikverk eller andra allmänna aktörer är skyldiga borde staten betala åtminstone 90% av kostnaden för återställande. En av statens kärnuppgifter, kanske den mest centrala, är att svara för inre och yttre säkerhet och skydd av fast egendom genom jordaböcker och gränsmarkeringar av god kvalitet hör dit. Vid nya skador bör dessa snarast anmälas till Lantmäteriet, tror att de numera intagit en tuffare attityd mot marodörerna så att man ska kunna få ett visst stöd därifrån.
Redigerat:
Framförallt dumma Lantmäteriet som tillät markägare att göra (mindre noggranna) avsöndringar där lantmätare var mindre inblandade och fick mindre koll än vid avstyckningar. Där ligger orsaken till många av dagens gränsproblem.M -MH- skrev:
Det är inget lantmäteriet rådde över, avsöndringar var lagliga fram tills att nya jordabalken infördes i början av 1970-talet. Innan dess var inte fastighetsbildningsmonopolet lika omfattande som idag. För att få en avsöndring legaliserad var det domstolen som markägarna vände sig till, inte lantmäteriet. Myndigheter stiftar inte lagarna i Sverige och således är det per definition omöjligt för lantmäteriet att "tillåta" något ting, ej heller historiskt har lantmäteriet haft någon möjlighet att stifta lagarna eftersom det är riksdagen som gjort detta sedan i vart fall 1600-talet. Det är således möjligen tidigare generationer markägare du får vara missnöjd med vad avser avsöndringar. Det kan dock påpekas att det inte endast är vid avsöndringar som dylika problem uppstår... Bara en sådan sak som att vattenlinjen förändras på några 100 år kan ställa till en massa huvudbry för hur gränser går idag.B b8q skrev:
Hade vi haft ett rikstäckande koordinatsystem för 300 år sedan, vilke nytta hade dett gett idag?
Transformation från RT90(!) till dagens SWEREF99 introducerade fel på upp till 1 meter. Från RT38 som infördes för ca 70 år sedan till RT90 kan det vara ytterligare 5 meter. För dryga 100 år sedan fick vi den första trianguleringen av Sverige.
Vad tror ni felet hade varit från ett koordinatsystem som är 300 år gammalt?
Transformation från RT90(!) till dagens SWEREF99 introducerade fel på upp till 1 meter. Från RT38 som infördes för ca 70 år sedan till RT90 kan det vara ytterligare 5 meter. För dryga 100 år sedan fick vi den första trianguleringen av Sverige.
Vad tror ni felet hade varit från ett koordinatsystem som är 300 år gammalt?