Väldans vad du tar i...SarB skrev:
Jag kan säga att opartiskt bemötande inte är vanligt i det klimat som råder
Märkligt att hävda saker som man vet är koko är korrekt och hänvisa till personen som tar upp ämnets brister... klockrent exempel på svårigheter med sak och person
Ja att inte kröka på nacken och säga ers högvördighet kan slå tillbaka mot en... att be om likabehandling som grannar möts med förrakt
LM har mycket att vinna med kontaktyta som kan vara återkoppling av info från hur alla parter påverkas av LM
Som jag sagt ligger nästan alla problemen hos kommunerna inte hos LM
Dock finns det ruttna ägg även på LM så det behövs en visselblåsarkultur och fria medier som granskar och kanske också kommer med förslag med förbättringar
Grundläggande kommunikationskursen tillåter inte uttalanden i enskilda ärenden .H Huruvida skrev:
Nu har vi fått Motsvarande att enskilda efter vunna mål inte vill prata
Anekdotiska försvar för dålig attityd är bevis på dåligt bemötande
Det handlar inte om fåtal dåliga personer eller bemötande
Det handlar om avsaknad av utbildning och insikter i hyfs hos en statlig institution
Pinsamma saker som inhyrda konsulter på kontorsområden negligerande av fast anställda etc
Visselblåsare vakanser
Jag förstår inte, får du inte uttala dig om ditt eget ärende?R Renoverajämt skrev:
Känns lite som ett cirkelresonemang.R Renoverajämt skrev:
Det är alltså statliga LM (Lantmäteriet) som är aktuellt (inte KLM) där det mer är en fråga om myndighetens bristande kunskap än dåliga personer generellt?R Renoverajämt skrev:
Det är extremt svårt att ha en givande dialog med dig. Du hade bara kunnat förklara vad som hänt, men inte ens det gör du.R Renoverajämt skrev:
Vissa personer är det mer eller mindre omöjligt att kommunicera med, jag har verkligen försökt nu men vi kommer ju ingenstans.
Lycka till med dina fortsatta myndighetsärenden dock
Du lever i en annan värld.R Renoverajämt skrev:
Medlem
· Västernorrland
· 2 468 inlägg
Fortfarande inom ramen för vad som är effektiv och rättssäker hantering. Så det finns vissa gränser för hur och om vad, som medborgarna inte alltid förstår/accepterar.Claes Sörmland skrev:
Just rörande lantmäteri är det t.ex. vanligt att folk frågar om en viss skrivning i något gammalt beslut betyder A eller B. Vilket LM ofta är förbjudna att svara på "som en enkel fråga på telefon", eftersom de har rollen att genom myndighetsutövning göra den tolkningen inom ett formellt ärende.
Och då tycker folk det är dålig service eller otydligt kommunikation när de bara ger ett övergripande och principiellt svar, som inte talar om ifall grannen får eller inte får göra X inom ramen för servitutet Y och liknande specifika frågor. (Alternativt anklagar dem för att inte svara för att kunna mjölka pengar på ärendehandläggningen - när de bara följer reglerna som lagstiftaren satt upp för dem...)
Bara menat som ett förtydligande, till förtydligandet, att även den regeln har en kontext som den ska tillämpas i.
Jag det kräver nog sin pedagogiska talang för att lyckas kommunicera med folk som tror att man kan snabbt kan ringa myndigheten och så ska den berätta hur det är trots att det rör sig om en knepigt fråga med tolkningsutrymme som kanske t o m kräver ett myndighetsbeslut för förtydligande. Vi har ju en hel del skribenter av den uppfattningen även på detta forum och de brukar inte vara så imponerade av laghänvisningar, förarbetestext, domar och resonemang.R Räknenisse skrev:
Medlem
· Västernorrland
· 2 468 inlägg
Verkligen. Och för att förstå varför det är så (inte bara acceptera att myndigheten säger att man kan inte pga. utformning av regler/uppdrag) så behövs insikt i vad begrepp som bl.a. myndighetsutövning innebär på en nivå som är lite mer än grundläggande.
Och så mycket samhällskunskapsundervisning är inte heller tjänstemännens uppdrag...
Plus att inte alla berörda skulle vara intresserade av att ta till sig den undervisningen...
Förutom då förståelsen som behövs av själva frågeställningen och dess juridik för att inse hur mycket bedömning det ligger i vissa "enkla" frågor. Relativt abstrakta koncept bakom frågor som ser konkreta ut på ytan.
Jag tror kombinationen av komplexa sakfrågor, avgiftsfinansiering och myndighetsrollens utformning gör att LM har stor potential för att drabbas av denna typ av kritik. (Men jag blir ibland mörkrädd av att läsa här hur det övergår i rent tjänstemannaförakt i så stor omfattning som sker)
Problematiken rör äganderättsfrågor, som rätten till ersättning då någon inskränker användningen av mark, eller då hanteringen av ersättningsanspråk lämnas därhän av KLm och LM.
Det är olyckligt särskilt I ett rättsstatligt perspektiv när rätten till enskilt ägande och rätten till ersättning när dessa rättigheter angrips, det tär några av de viktigaste grundstenarna vår rättsordning värnar.
Tolkningar av lantmätare som gör näringsfastighetsägares marker värdelösa kan därför aldrig uppfattas som legitima om markägarna inte får ersättning när andra privata särintressen, kommuner eller eller staten kränker deras äganderätt.
Lagreglerat äganderättsskydd
Svensk rättsordning har två regelverk till skydd för äganderätten. Det ena återfinns i regeringsformen. Det andra och starkare skyddet finns i Europakonventionens regler och främst i tilläggsprotokoll nr 1, men också i konventionens processuella skyddsregler i art 6 (rätten till en rättvis rättegång inom ”skälig tid”) och art 13 (rätten till effektiva rättsmedel). Utan regler som verkligen tryggar allas rätt till en rättvis rättegång riskerar rättighetskataloger, hur vackert de än må vara formulerade, att falla platt till marken.
Rättegångsregler fungerar som ett lackmustest på om en stat verkligen kan betecknas som en rättsstat i västerländsk mening, eller ej. Att fuska med rättegångsregler är en enkel väg för den stat som vill urholka innehållet i pampigt formulerade rättighetskataloger; en kedja blir aldrig starkare än den svagaste länken, så här gäller att vara på sin vakt.
RF:s regler tillförsäkrar enskilda rätten till ersättning när staten inskränker användningen av mark eller byggnad om pågående användning avsevärt försvåras av inskränkningen. I äganderättsskyddet under första tilläggsprotokollet saknas det rekvisitet. Här framhålls istället att ingen får berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag. Ett ingrepp i egendomsskyddet måste vara proportionerligt (i konventionens betydelse) samtidigt som åtgärden måste genomföras på ett sådant sätt att den inte innebär en oskälig börda för den enskilde. Att en i övrigt legitim äganderättsinskränkning skall ersättas fullt ut är axiomatiskt.
Svensk HD-praxis
Högsta domstolen har poängterat att Europakonventionen utgör enbart ett minimiskydd för fri- och rättigheter; svenska regler skall med en viss säkerhetsmarginal leva upp till de krav som följer av konventionen och Europadomstolens praxis. Vi skall alltså aldrig behöva riskera att ens hamna i riskzonen att fällas för konventionsbrott i Europadomstolen.
Att staten är skadeståndsskyldig vid konventionskränkningar även utan direkt lagstöd vet vi sedan länge.
Av rättspraxis följer att avsaknaden av effektiva rättsmedel (art 13) vid brott mot regeln om rättvis rättegång (art 6) konstituerar två konventionsbrott, vilka båda är skadeståndsgrund-ande.
HD har också fastslagit att statens skadeståndsrättsliga ansvar att tillhandahålla ett effektivt rättsmedel utlöses ”så fort” en konventionsrättighet kränkts, vilket är ett strängare krav än vad som följer av rätten till en rättvis rättegång inom skälig tid” enligt art 6. Om staten av en eller annan anledning kränker en konventionsrättighet skall det alltså gå fort att få sin sak prövad rättvist i domstol.
Det måste bli tydligt i ny lag att alla skall ha en effektiv möjlighet att överklaga myndighetsbeslut till domstol
Tjänstefel
Att inte tillämpa reglerna som värnar äganderätten (att låtsas som om de inte existerar) innebär att vederbörande tjänsteman gör sig skyldig till tjänstefel enligt brottsbalken.
Att ignorera regler i våra grundlagar bör rimligen innebära att brottet bedöms som grovt (fängelse ingår i straffskalan).
Det är olyckligt särskilt I ett rättsstatligt perspektiv när rätten till enskilt ägande och rätten till ersättning när dessa rättigheter angrips, det tär några av de viktigaste grundstenarna vår rättsordning värnar.
Tolkningar av lantmätare som gör näringsfastighetsägares marker värdelösa kan därför aldrig uppfattas som legitima om markägarna inte får ersättning när andra privata särintressen, kommuner eller eller staten kränker deras äganderätt.
Lagreglerat äganderättsskydd
Svensk rättsordning har två regelverk till skydd för äganderätten. Det ena återfinns i regeringsformen. Det andra och starkare skyddet finns i Europakonventionens regler och främst i tilläggsprotokoll nr 1, men också i konventionens processuella skyddsregler i art 6 (rätten till en rättvis rättegång inom ”skälig tid”) och art 13 (rätten till effektiva rättsmedel). Utan regler som verkligen tryggar allas rätt till en rättvis rättegång riskerar rättighetskataloger, hur vackert de än må vara formulerade, att falla platt till marken.
Rättegångsregler fungerar som ett lackmustest på om en stat verkligen kan betecknas som en rättsstat i västerländsk mening, eller ej. Att fuska med rättegångsregler är en enkel väg för den stat som vill urholka innehållet i pampigt formulerade rättighetskataloger; en kedja blir aldrig starkare än den svagaste länken, så här gäller att vara på sin vakt.
RF:s regler tillförsäkrar enskilda rätten till ersättning när staten inskränker användningen av mark eller byggnad om pågående användning avsevärt försvåras av inskränkningen. I äganderättsskyddet under första tilläggsprotokollet saknas det rekvisitet. Här framhålls istället att ingen får berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag. Ett ingrepp i egendomsskyddet måste vara proportionerligt (i konventionens betydelse) samtidigt som åtgärden måste genomföras på ett sådant sätt att den inte innebär en oskälig börda för den enskilde. Att en i övrigt legitim äganderättsinskränkning skall ersättas fullt ut är axiomatiskt.
Svensk HD-praxis
Högsta domstolen har poängterat att Europakonventionen utgör enbart ett minimiskydd för fri- och rättigheter; svenska regler skall med en viss säkerhetsmarginal leva upp till de krav som följer av konventionen och Europadomstolens praxis. Vi skall alltså aldrig behöva riskera att ens hamna i riskzonen att fällas för konventionsbrott i Europadomstolen.
Att staten är skadeståndsskyldig vid konventionskränkningar även utan direkt lagstöd vet vi sedan länge.
Av rättspraxis följer att avsaknaden av effektiva rättsmedel (art 13) vid brott mot regeln om rättvis rättegång (art 6) konstituerar två konventionsbrott, vilka båda är skadeståndsgrund-ande.
HD har också fastslagit att statens skadeståndsrättsliga ansvar att tillhandahålla ett effektivt rättsmedel utlöses ”så fort” en konventionsrättighet kränkts, vilket är ett strängare krav än vad som följer av rätten till en rättvis rättegång inom skälig tid” enligt art 6. Om staten av en eller annan anledning kränker en konventionsrättighet skall det alltså gå fort att få sin sak prövad rättvist i domstol.
Det måste bli tydligt i ny lag att alla skall ha en effektiv möjlighet att överklaga myndighetsbeslut till domstol
Tjänstefel
Att inte tillämpa reglerna som värnar äganderätten (att låtsas som om de inte existerar) innebär att vederbörande tjänsteman gör sig skyldig till tjänstefel enligt brottsbalken.
Att ignorera regler i våra grundlagar bör rimligen innebära att brottet bedöms som grovt (fängelse ingår i straffskalan).
Och vad är din poäng med denna text? Rent rabblande av lagar ger inte då mycket. Blir mer givande kanske om du skriver hur detta inte levs upp till.B nord123 skrev:
Svårt att förstå?N Nils ST skrev:
En växande klyfta mellan tjänstemäns egna politiska visioner och verkligheten bådar inte gott. Att vår samhällsapparat brister i handlingskraft och saknar ansvarskännande ledarskap gör inte saken bättre.
Svårt att förstå? Läs en gång till!
Problematiken rör äganderättsfrågor, som rätten till ersättning då någon inskränker användningen av mark, eller då hanteringen av ersättningsanspråk lämnas därhän av KLm och LM.
Det är olyckligt särskilt I ett rättsstatligt perspektiv när rätten till enskilt ägande och rätten till ersättning när dessa rättigheter angrips, det tär några av de viktigaste grundstenarna vår rättsordning värnar.
Tolkningar av lantmätare som gör näringsfastighetsägares marker värdelösa kan därför aldrig uppfattas som legitima om markägarna inte får ersättning när andra privata särintressen, kommuner eller eller staten kränker deras äganderätt.
Lagreglerat äganderättsskydd
Svensk rättsordning har två regelverk till skydd för äganderätten. Det ena återfinns i regeringsformen. Det andra och starkare skyddet finns i Europakonventionens regler och främst i tilläggsprotokoll nr 1, men också i konventionens processuella skyddsregler i art 6 (rätten till en rättvis rättegång inom ”skälig tid”) och art 13 (rätten till effektiva rättsmedel). Utan regler som verkligen tryggar allas rätt till en rättvis rättegång riskerar rättighetskataloger, hur vackert de än må vara formulerade, att falla platt till marken.
Rättegångsregler fungerar som ett lackmustest på om en stat verkligen kan betecknas som en rättsstat i västerländsk mening, eller ej. Att fuska med rättegångsregler är en enkel väg för den stat som vill urholka innehållet i pampigt formulerade rättighetskataloger; en kedja blir aldrig starkare än den svagaste länken, så här gäller att vara på sin vakt.
RF:s regler tillförsäkrar enskilda rätten till ersättning när staten inskränker användningen av mark eller byggnad om pågående användning avsevärt försvåras av inskränkningen. I äganderättsskyddet under första tilläggsprotokollet saknas det rekvisitet. Här framhålls istället att ingen får berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag. Ett ingrepp i egendomsskyddet måste vara proportionerligt (i konventionens betydelse) samtidigt som åtgärden måste genomföras på ett sådant sätt att den inte innebär en oskälig börda för den enskilde. Att en i övrigt legitim äganderättsinskränkning skall ersättas fullt ut är axiomatiskt.
Svensk HD-praxis
Högsta domstolen har poängterat att Europakonventionen utgör enbart ett minimiskydd för fri- och rättigheter; svenska regler skall med en viss säkerhetsmarginal leva upp till de krav som följer av konventionen och Europadomstolens praxis. Vi skall alltså aldrig behöva riskera att ens hamna i riskzonen att fällas för konventionsbrott i Europadomstolen.
Att staten är skadeståndsskyldig vid konventionskränkningar även utan direkt lagstöd vet vi sedan länge.
Av rättspraxis följer att avsaknaden av effektiva rättsmedel (art 13) vid brott mot regeln om rättvis rättegång (art 6) konstituerar två konventionsbrott, vilka båda är skadeståndsgrund-ande.
HD har också fastslagit att statens skadeståndsrättsliga ansvar att tillhandahålla ett effektivt rättsmedel utlöses ”så fort” en konventionsrättighet kränkts, vilket är ett strängare krav än vad som följer av rätten till en rättvis rättegång inom skälig tid” enligt art 6. Om staten av en eller annan anledning kränker en konventionsrättighet skall det alltså gå fort att få sin sak prövad rättvist i domstol.
Det måste bli tydligt i ny lag att alla skall ha en effektiv möjlighet att överklaga myndighetsbeslut till domstol
Tjänstefel
Att inte tillämpa reglerna som värnar äganderätten (att låtsas som om de inte existerar) innebär att vederbörande tjänsteman gör sig skyldig till tjänstefel enligt brottsbalken.
Att ignorera regler i våra grundlagar bör rimligen innebära att brottet bedöms som grovt (fängelse ingår i straffskalan).
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 215 inlägg
Jag å min sida är nog lite trög och undrar när processrätt blev en del av äganderätten.
