Pride på arbetsplatsen

[sysmali]

Hade gärna jobbat på en arbetsgivare som är med i tåget. Det signalerar att man är på ett företag där alla får älska vem man vill. Varken mer eller mindre.

Arbetsgivare som inte är med i tåget signalerar att man inte får älska vem man vill?

 

[Fairlane]

Hade ett Pride tåg utan homosexuella få existerat?

Ja det skulle det, men intresset kanske skulle vara lågt?

Hade man accepterat ett tåg med massa snygga tjejer halvnakna genom stan?

Du har uppenbart aldrig sett ett Pride-tåg...

Hade man accepterat att folk hade sex på ett flak inför åskådare.

Som tidigare konstaterats, så har du nog aldrig sett ett Pride-tåg.

Hade man accepterat heterosexuella par i BDSM kläder.

Inte en chans...

Garanterat hade man det.


Jag, som heterosexuell man, har sett pridetåget många gånger, med mina barn. Det finns halvnakna snygga tjejer, men aldrig någonsin har jag sett någon som har sex. 100,000-tals personer går och ser tåget, många familjer med barn och det är en glad och skön stämning.
Sen finns det såklart ett antal sura gubbar (och några sura tanter) som aldrig har sett ett pride-tåg, men har en glasklar bild av hur det är.

 

[Claes Sörmland]

Fast det blir ju lätt så när du påstår något om en saks ursprung, att man går till historien alltså. Det må vara att det inte utfördes demonstrationer under namnet Pride i Sverige innan, men samma sak fanns ju under annat namn redan på 70-talet och som rättighetsrörelse har gayrörelsen här rötter till 50-talet.

Ja vi är helt överens om att det länge har funnits en politisk rörelse för homosexuellas m fl rättigheter under mycket lång tid i väst och Sverige. Att förlägga den till just Stonewallbarens vredesexplosion mot NYC-polisens repression och återkommande trakasserier är ju en berättelse, det var helt klart en viktig symbolisk händelse i en kulturellt viktig land i ett kulturellt viktigt stad. Ingen diskussion om saken.

Min poäng är att den här typen av saker inte uppstår som en seminarieövning på vare sig kommunens kommunikationsavdelning eller i en politisk mittfåra, utan alltid i periferin. Att de sedan mer eller mindre fort tas över av ett etablissemang är en annan sak.

Stockholm Pride i dess moderna form uppstod nog som en idé i RFSL-huset på Sveavägen gissar jag. RFSL hade ju drivit frigörelseveckan/homoveckan sen 1979. Europride fanns redan ute i Europa och hade visat vägen redan tidigare, med t ex framgångsrika Köpenhamn och Paris Pride åren innan som stora festsuccéer. Samtidigt hade man techno-baserade Love Parade i Berlin sedan 1989 som vid tiden hade exploderat. Klart Stockholms engangerade inte ville vara sämre så man kopierade det. Och det fanns redan en etablerad festarrangörkultur i lilla Stockholm med olika klubbar.

Men jag vet inte hur den politiskt engagerade grenen lyckades förena sig med festarrangörerna där i slutet av 90-talet, alltså persongalleriet 1997/1998. Det kanske är denna grupp som du kallar för "periferin", om så är fallet delar vi förståelse av historien.

 

[Genoveva]

Kommer att tänka på de bussförare som vägrade köra med Prideflaggor och det blev disciplinära åtgärder. Var ett senare fall som jag inte kommer ihåg hur det slutade där en muslim vägrade köra med flaggan och hänvisande till religionen. Där krockar två intressen och det blir en delikat fråga att avgöra vilket som står högst i hierarkin. Priderörelsen är sedan länge en extrem ideologi som långt ifrån är representativ för flertalet homosexuella. I stort anser jag att arbetsgivare inte ska påtvinga de anställda att delta i politiskt färgade jippon och det är moraliskt rätt att rakryggat stå upp för sin sak och vägra delta om man inte delar övertygelsen.

Jag tycker de bilder man sett från Pride-parader och som visar, i varje fall i mina ögon sett, klart ljusskygga aktiviteter, är motbjudande och inte har något med att stödja de som exempelvis fått lida för att de är homosexuella. Jag har inte själv upplevt Stockholm Pride men tycker, av bilder jag sett och tv-reportage, att det inte är lämpligt för barn och därmed ifrågasätter jag att det ska vara en folkfest. Jag tycker det är absolut motbjudande att paradera bdsm. Men prideflaggan ska väl stå för kärlek, mångfald och inkludering så den tycker jag är fin. Däremot vill jag inte bli tvingad att att bära eller vifta med den. Jag tycker det är rätt att avskeda någon om de exempelvis inte vill ta kvinnor i hand eller menar att islam inte tillåter homosexualitet och därför vägrar köra en buss med en regnbågsflagga.

Jag står absolut bakom kampen mot det bigotta.
Men jag vill absolut inte se bdsm-propaganda som en del av PRIDE framför små barn, eller för den delen även ungdomar.
Och, för att hålla mig till tråden, jag tycker absolut att ett deltagande är frivilligt och inte automatiskt förväntat. Det är ju detta tvång, bristen på kritiskt tänkande och tillåtandet av mer ljusskygga aktiviteter som gör att många känner aversion.

 

[b8q]

Pride är väl för övrigt slut för i år, var inte det förra veckan? Misstänker att även symbolerna snart städas undan.

Det känns som att det ALLTID är Pridevecka någonstans…

 

[Backspegel]

Nu ondgör jag mig inte över Stockholm eller Uppsala Pride men för att utmana ditt argument:

Finns det gott om företag och organisationer i Stockholm/Sverige där man inte får älska vem man vill? Är inte det här en avslutad politisk fråga sedan över 25 år och vi alla är överens om att man får älska vem man vill? D v s man måste inte identifiera vilka företag som ställer upp i Stockholm Prides tåg utan kan utgå från att nästan varje företag delar den absoluta majoritetskulturens uppfattning.

Självklart har du rätt. Det är som att säga att alla som inte aktivt skänker pengar till Ukraina gillar Putin, så är det så klart inte. MEN. Vad "företaget tycker" och vilken kultur som finns på arbetsplatsen är inte samma saker. Mycket av det som sägs här i tråden är inte ok tycker jag, men jag tror man på vissa företag kan uttala dessa åsikter högt i fikarummet utan att bli emotsagd. Jag vill vara på ett företag där det inte är ok att uttrycka sig fördomsfullt och jag tror att arbetsgivare som faktiskt aktivt tar ställning kan vara ett sätt att motverka det. Och med det sagt så är det självklart inget motsatsförhållande till att det finns en massa arbetsplatser som inte engagerar sig där det fortfarande finns en inkluderande kultur. Jag jobbar på en av dessa.

 

[Nötegårdsgubben]

jag vet inte hur den politiskt engagerade grenen lyckades förena sig med festarrangörerna där i slutet av 90-talet, alltså persongalleriet 1997/1998. Det kanske är denna grupp som du kallar för "periferin", om så är fallet delar vi förståelse av historien.

Jag vet inte heller hur det gick till sent 90-tal, min poäng är att det på intet sätt var en startpunkt.

Ska jag dra mig till minnes 90-talet (vilket jag gärna gör) så gissar jag att det ur deras perspektiv var en kombination av en kulmen i rättighetsrörelsen (partnerskap/äktenskap och rätt att adoptera) och ett motstånd mot skinnskalle-/vit maktrörelsen i mitten av 90-talet.

***

Jag tror för övrigt också att vi ser rätt lika på saken, så det är förstås hårklyverier om just Stockholm Pride bottnar i en djupare frihetsrörelse eller är en amerikansk import och om ett enstaka uppror ska ses som grund eller något vidare.

Uppenbarligen är det vare sig din eller min rörelse, så för min del kan saken få bero med att vi tolkar det något olika.

 

[Nötegårdsgubben]

Det känns som att det ALLTID är Pridevecka någonstans…

Så är det säkert. Lite som marathon och sim-VM.

 

[Klass0n]

Garanterat hade det accepterats. Skulle folk brett vara intresserade att stödja det med särskilda flaggor och folkfest? Knappast.

Det beror på att vi kulturellt är ett lutherskt samhälle med en prydhet, problem med nakenhet och antisexualitet på kulturell tillväxt. Den sexualitet som ses som problematisk är heterosexuella mäns.

Spaning: Kan Pride vara en ventil för denna prydhet, att här kan sexualiteten ses som något normalt trots att det är så kulturellt laddad? Inte minst kvinnor kan få ett titthål in i mäns sexualitet utan att det blir negativt laddad av det fula och mörka.

Jag vill inflika ett visst mothugg mot kopplingen lutheransk - prydhet.
På 70 talet var Sverige tämligen sexualliberalt, "den svenska synden" var väl ett begrepp i världen och det anordnades nakentävlingar på gröna lund:
https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/OrmpGq/pa-70-talet-var-det-nakentavling-pa-gronan

Så min killgissning är att pendeln svängde lite väl långt och så kom det en motreaktion och en prydhet som vissa kanske nu tycker går lite långt och sen svänger det kanske igen.

Men hur det än kommer svänga har jag svårt att se att jag och min fru ska betala för att titta på ett annat par som har sex live för att samla in pengar till en klubbkassa. Få köper jag hellre lite fikabröd av dem 😅

 

[Fairlane]

Jag har inte själv upplevt Stockholm Pride men tycker, av bilder jag sett och tv-reportage, att det inte är lämpligt för barn och därmed ifrågasätter jag att det ska vara en folkfest.

Vi som har sett det och det lär säkert vara över 1 miljon människor genom åren har inte alls reagerat över något som skulle vara olämpligt för barn.
Kommer det ett gäng skäggiga gubbar, med läderklädsel så förstår inte barnen ändå något utan tycker mest det är jättekul som maskerad eller likande.

 

[Pligg85]

Vi som har sett det och det lär säkert vara över 1 miljon människor genom åren har inte alls reagerat över något som skulle vara olämpligt för barn.
Kommer det ett gäng skäggiga gubbar, med läderklädsel så förstår inte barnen ändå något utan tycker mest det är jättekul som maskerad eller likande.

Men är det bra att normalisera detta beteende?

När det visas i media säger jag själv att det är en vecka om året som de äkta stockholmarna får ledigt och därmed släpper loss och visar sitt rätta jag på stan.

 

[Claes Sörmland]

Men är det bra att normalisera detta beteende?

Barn förstår sammanhang. De kan skilja på vardag och festival/show.

 

[cpalm]

Kommer det ett gäng skäggiga gubbar, med läderklädsel så förstår inte barnen ändå något utan tycker mest det är jättekul som maskerad eller likande.

He he, lustigt nog reagerar åtminstone jag på samma sätt 😆

 

[Bart]

Rörelser som skapas av personer som känts sig, och faktiskt varit undertryckta och diskriminerade blir nog lätt extrema innan de landar i en mer balanserad form. Pride är för mig ett uttryck för frigörelse. Sen är det inget jag behöver. Men någon gör uppenbarligen det. Så det är väl bra att de har det då.

Andra behöver religon. Inte heller något för mig. Men jag jämställer det med Pride.

 

[Mikael_L]

Folk ser ner på mig som väljer att inte ha detta då jag tänker att sexualitet inte har någonting med mitt jobb att göra. Har jag rätt eller fel?

Om du inte arbetar med något där detta är en naturlig del av tjänsten så har du rätt, Claes Sörmland hade några exempel, arbete med mångfaldsplaner, inkludering osv.
Det anser jag i alla fall, att man har rätten att avstå från mainstream, det gör jag själv ganska mycket och ofta i både smått och stort.

Men sen är det ju också så, att när man inte följer fårskocken, då sticker man ju ut lite, och får vara beredd på att vara lite hårdhudad, att inte ta vid sig så mycket.

Sen är det ju även så, som en del redan påpekat, att det eventuellt finns en liten överkänslighet, att man tror att folk ser ner på en, eller tisslar och tasslar, fast det inte är så.
Det har jag noll chans att bedöma i ditt fall, men personligen har jag vänner och väninnor, som alltid läser in för mycket från sin omgivning, och alltid känner sig utsatta på olika sätt.