- Status
Nyfiken på alla er som ondgör er över vad Pride är? Ni uttalar er tvärsäkert. Hur många har varit med någonstans och upplevt Pride? Jag är straight medelklass förortsbo. Bor i Stockholmsförort. Har aldrig varit med men tänkt åka in några gånger för att titta på tåget (som är en liten del av Stockholm Pride). Hade gärna jobbat på en arbetsgivare som är med i tåget. Det signalerar att man är på ett företag där alla får älska vem man vill. Varken mer eller mindre.
Nu ondgör jag mig inte över Stockholm eller Uppsala Pride men för att utmana ditt argument:B Backspegel skrev:
Finns det gott om företag och organisationer i Stockholm/Sverige där man inte får älska vem man vill? Är inte det här en avslutad politisk fråga sedan över 25 år och vi alla är överens om att man får älska vem man vill? D v s man måste inte identifiera vilka företag som ställer upp i Stockholm Prides tåg utan kan utgå från att nästan varje företag delar den absoluta majoritetskulturens uppfattning.
Det har absolut inte gått mig förbi. Hade grannar som bröt idyllen med två vuxna och två egna barn in på 90-talet när ekonomin krisade. De flyttade från stor villa de renoverat och hamnade i egna små lägenheter med stora skulder bara för de för stunden inte hade det "perfekt"Claes Sörmland skrev:
Barnen blev katastrof och tog det hårt.
Vet inte om det var sällsynt få i skolan/klassen där jag växte upp.
Det var ju känt fenomen att separerade föräldrar leder ofta till struliga barn.
Frugan har jobbat som lärare i 15 år och kan bara bekräfta. Stökiga barn kommer från uppbrutna familjer.
Min känsla är att många är emot Pride då de anser att vänstern har tagit över, samt att de utesluter SD och det blir då politik över det, och ej så demokratiskt när man utesluter vissa grupper.
Jag tror det var sällsynt få där du råkade växa upp.P Pligg85 skrev:
Kring en fjärdedel av alla barn genomgår att föräldrarna separerar, kring en tredjedel har separerade föräldrar idag. Och siffrorna var inte så olika på 90-talet, t ex hade vi en skiljsmässopeak 1976 som är svårslagen och just vid finanskrisen 1990 så höll folk ihop - det var inte läge att byta partner och hitta nytt boende är bostadsmarknaden, arbetsmarknaden och ekonomin i stort hade kollapsat.
Skulle man hypotetiskt kunna föreställa sig ett alternativt ofritt samhälle där man inte skiljer sig? Säkerligen, det har varit det vanliga i historien. Men att komma dit genom politiskt arbete eller omedelbart genom en statskupp känns lika främmande som att det kommunistiska paradiset någonsin skulle infinna sig. Lägg inte tid på det.
Självreflektion?P Pligg85 skrev:
Lite justering: Pride är ett vänsterprojekt från början och breddades senare. Så det har inte tagits över, det är vänsterns politiska projekt som de snarast förlorade kontrollen över. Men idag är det ju en del av etablissemangets/det offentliga Sveriges många event.A Anonym____ skrev:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 194 inlägg
Jag har oerhört svårt för företags och myndigheters värdegrunder över huvud taget. Det är generellt bara ord. Hos kommuner gick det en trend i ordet modig för ett antal år sedan. Är det något som generellt inte utmärker kommunalt anställda, och förmodligen inte premieras hos dem heller, är det mod.
Med Pride är det förstås samma sak. Det är fernissa som målas på utan nämnvärd innebörd och som man därför tycker att alla utom troende muslimer borde acceptera; vi är ju generellt för homosexuellas rättigheter, så varför inte manifestera det (eller något annat) genom företagen? Det är feltänkt. Inte bara för att det (som tråden visar) finns personer som ogillar homosexualitet, utan lika mycket för att sådana rörelser alltid politiseras bredare än kärnfrågan så fort de får acceptans för den.
Det är fullt rimligt att tacka nej till sådana spektakel. Det må vara att det finns ett woke-/värdegrundsgäng som tittar snett på en då, men allvarligt, bryr ni er verkligen om dem?
Med Pride är det förstås samma sak. Det är fernissa som målas på utan nämnvärd innebörd och som man därför tycker att alla utom troende muslimer borde acceptera; vi är ju generellt för homosexuellas rättigheter, så varför inte manifestera det (eller något annat) genom företagen? Det är feltänkt. Inte bara för att det (som tråden visar) finns personer som ogillar homosexualitet, utan lika mycket för att sådana rörelser alltid politiseras bredare än kärnfrågan så fort de får acceptans för den.
Det är fullt rimligt att tacka nej till sådana spektakel. Det må vara att det finns ett woke-/värdegrundsgäng som tittar snett på en då, men allvarligt, bryr ni er verkligen om dem?
Redigerat:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 194 inlägg
Nåja. Pride har sitt ursprung i årsdagen av Stonewall-kravallerna, så från början handlade det om våldsamma kravaller i motstånd mot att NY-polisen knackade bögar. Det var knappast ett politiskt projekt från början, även om det snabbt inlemmades i en bredare rättighetsrörelse.
Nu tycker jag inte vi behöver gå över Atlanten och in i historien. Även om internationella brandingen är densamma och den ingår i den historiska mytbildningen så finns det ingen direkt länk mellan Stonewall-kravallernas folk och de Pride som arrangeras i Sverige. Stockholm Pride anno 1998. Inte heller slåss man mot etablissemanget som i Stonewall, man utgör en del av etablissemanget och har i grunden gjort det från dag 1.
Redigerat:
Jag tror en förklaring är just uppväxt på landsbygden.
Stort sett alla kompisar bodde i villor eller gårdar och familjerna hade mycket mer som höll dem ihop.
Det var stora ekonomiska värden och man hade byggt upp ett liv på ett helt annat sätt.
Bor man i en hyres-trea och gemensamt byggt hemmet innebar att spika upp några tavlor så förstår jag om man inte "satt sig till ro".
Här var det bara ringa hyresbolaget och bokstavligen få en hyres-tvåa på en vecka.
Steget att ta från lägenheten till lägenheten känns som betydligt kortare än att gå från villalivet till en hyres-tvåa.
Låter rimligt, ingen aning om statistiken faktiskt stödjer dina hypoteser. Men det låter ju rimligt att skiljsmässofrekvenserna skiljer sig mellan olika sociala grupper på det sätt som du beskriver.P Pligg85 skrev:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 194 inlägg
Fast det blir ju lätt så när du påstår något om en saks ursprung, att man går till historien alltså. Det må vara att det inte utfördes demonstrationer under namnet Pride i Sverige innan, men samma sak fanns ju under annat namn redan på 70-talet och som rättighetsrörelse har gayrörelsen här rötter till 50-talet.
Min poäng är att den här typen av saker inte uppstår som en seminarieövning på vare sig kommunens kommunikationsavdelning eller i en politisk mittfåra, utan alltid i periferin. Att de sedan mer eller mindre fort tas över av ett etablissemang är en annan sak.
Nu har du nog missuppfattat något totalt.A AG A skrev: