- Status
Snart blir tråden låst pga politik !
Ja,du har säker rätt.BirgitS skrev:
Som festivalen i Rio de Janeiro, Oktoberfesten i Munchen, Mardi Gras i New Orleans, Tomatfestivalen i Bunol Spanien, Songkran i Thailand, Glastonburyfestivalen i Somerset England.
Likadant vaaarje år suck!....Å så trist.
Vattenfestivalen har den effekten. Den var och är en vattendelare.Mikael_L skrev:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 905 inlägg
Ja, utfall är förstås (på goda grunder) viktigare än principer för de flesta. Om målet är största möjliga frihet för en själv och ens barn kan det förstås krocka med verkligheten om man upplever att denna frihet missbrukas av andra och leder till normlöshet och förfall.
Jag skulle inte säga att det egentligen är fascism och extremhöger, vare sig det innebär att man är emot invandring eller friskolor.
Hur man som frihetlig ska tolerera de intoleranta är en oerhört svår fråga. De flesta har uppenbarligen valt en mer statskramande ideologi som lösning, jag hoppas det finns bättre lösningar. För egen del skulle jag först avveckla allt offentligt stöd till religiösa och etniska föreningar. Att staten medvetet medverkar till den typen av segregerande verksamhet finner jag djupt stötande.
Alldeles oavsett varför Vattenfestivalen la ner finns inte kopplingen till Pride. Det finns inget som hindrar Stockholms Stad att dra igång Vattenfestivalen om de vill, du kanske kan tipsa dem om det, eller dra igång det själv.J jawen skrev:
Om Vattenfestivalen startar så betyder det inte på något sätt att Pride inte kan fortsätta.
Jag tycker dock att vi har en någorlunda gott och avslappnat debattklimat, ja knappt debatt ens, nog mer diskussion.
Som jag hörde någon sån där välbetald typ, som kommer och snackar på företagsevent en timme, säga:
Det finns fyra nivåer; monolog, dialog, diskussion, debatt.
Monolog, då utvecklar man sina idéer själv
Dialog, då utvecklar man idéerna med andra
Diskussion, då prövar man idéerna gentemot andra
Debatt = krig, nu slåss man med sina idéer.
Som jag hörde någon sån där välbetald typ, som kommer och snackar på företagsevent en timme, säga:
Det finns fyra nivåer; monolog, dialog, diskussion, debatt.
Monolog, då utvecklar man sina idéer själv
Dialog, då utvecklar man idéerna med andra
Diskussion, då prövar man idéerna gentemot andra
Debatt = krig, nu slåss man med sina idéer.
Jag menar mest att man dras till ställen där ledarna har sådana tendenser.
Typ Trump, Orban, Chrupalla osv
Sprang på en artikel om språkets makt över samhällsutvecklingen (typ)
https://fof.se/artikel/sa-kanner-du-igen-auktoritart-sprak/
Boken, "En tysk mans historia" som nämns har jag, och har läst.
Och jag rekommenderar starkt att läsa den, ger en inblick i hur nazismen kunde kväva ett helt stort land, men också skrämmande likheter med vad som pågår i USA just nu.
Rekommenderad läsning.
Jag har tipsat om den här, förut.
Ett litet smakprov ur prologen.
“Den historia som här skall berättas handlar om ett slags duell.
Det är en duell mellan två sinsemellan mycket olika motparter:
en synnerligen mäktig, stark och hänsynslös stat och en liten,
anonym, okänd privatperson. Denna duell utspelas inte inom det
som vanligen betraktas som politikens område; privatpersonen är
inte alls någon politiker, än mindre en konspiratör, en “statens
fiende”. Han befinner sig hela tiden avgjort på defensiven. Han vill
inget annat än bevara det som han rätt och slätt betraktar som sin
egen personlighet, sitt eget liv och sin privata heder. Allt detta
angrips ständigt med ytterst brutala, om ock något klumpiga
metoder av den stat som han lever i och som han har att göra
med.
Under fruktansvärda hotelser begär denna stat av denna
privatperson att han skall ge upp sina vänner, lämna sina
väninnor, överge sina åsikter, anta föreskrivna tänkesätt, hälsa på
annat sätt än han är van vid, äta och dricka annat än det han
tycker om, använda sin fritid till sysselsättningar som han avskyr,
ställa sin person till förfogande för äventyr som han inte vill vara
med om, förneka sitt förflutna och sitt jag och framför allt ständigt
visa den yttersta entusiasm och tacksamhet inför allt detta.
Allt det här strider mot privatpersonens vilja. Han är dåligt
förberedd för det angrepp som han är offer för, han är inte född till
hjälte, än mindre till martyr. Han är helt enkelt en
genomsnittsmänniska med många svagheter och därtill produkten
av en farlig epok: Men detta vill han inte. Och så inlåter han sig på
duellen – utan entusiasm, snarare med en axelryckning; men med
en stilla beslutsamhet att inte ge efter. Han är naturligtvis mycket
svagare än sin motståndare, i gengäld är han lite smidigare. Man
får se honom göra avledningsmanövrer, vika undan, plötsligt göra
utfall, balansera och med en hårsmån parera hårda stötar. Man får
nog medge att han för att vara en genomsnittsmänniska utan
några särskilt hjältemodiga eller martyrliknande drag på det hela
taget kämpar riktigt tappert. Ändå får man se hur han till slut
tvingas avbryta kampen – eller, om man så vill, överföra den till ett
annat plan.
.
Staten är Tyska riket, privatpersonen är jag. Stridsleken mellan
oss kan vara intressant att betrakta, som varje stridslek. (Jag
hoppas att det blir intressant!) Men jag berättar inte enbart för att
underhålla. Jag har också ett annat syfte som är mer angeläget för
mig.
Min privata duell med Tredje riket är ingen enstaka företeelse.
Sådana dueller, där en privatperson försöker försvara sitt privata
jag och sin privata heder mot en övermäktig fientlig stat, utkämpas…”
https://fof.se/artikel/sa-kanner-du-igen-auktoritart-sprak/
Boken, "En tysk mans historia" som nämns har jag, och har läst.
Och jag rekommenderar starkt att läsa den, ger en inblick i hur nazismen kunde kväva ett helt stort land, men också skrämmande likheter med vad som pågår i USA just nu.
Rekommenderad läsning.
Jag har tipsat om den här, förut.
Ett litet smakprov ur prologen.
“Den historia som här skall berättas handlar om ett slags duell.
Det är en duell mellan två sinsemellan mycket olika motparter:
en synnerligen mäktig, stark och hänsynslös stat och en liten,
anonym, okänd privatperson. Denna duell utspelas inte inom det
som vanligen betraktas som politikens område; privatpersonen är
inte alls någon politiker, än mindre en konspiratör, en “statens
fiende”. Han befinner sig hela tiden avgjort på defensiven. Han vill
inget annat än bevara det som han rätt och slätt betraktar som sin
egen personlighet, sitt eget liv och sin privata heder. Allt detta
angrips ständigt med ytterst brutala, om ock något klumpiga
metoder av den stat som han lever i och som han har att göra
med.
Under fruktansvärda hotelser begär denna stat av denna
privatperson att han skall ge upp sina vänner, lämna sina
väninnor, överge sina åsikter, anta föreskrivna tänkesätt, hälsa på
annat sätt än han är van vid, äta och dricka annat än det han
tycker om, använda sin fritid till sysselsättningar som han avskyr,
ställa sin person till förfogande för äventyr som han inte vill vara
med om, förneka sitt förflutna och sitt jag och framför allt ständigt
visa den yttersta entusiasm och tacksamhet inför allt detta.
Allt det här strider mot privatpersonens vilja. Han är dåligt
förberedd för det angrepp som han är offer för, han är inte född till
hjälte, än mindre till martyr. Han är helt enkelt en
genomsnittsmänniska med många svagheter och därtill produkten
av en farlig epok: Men detta vill han inte. Och så inlåter han sig på
duellen – utan entusiasm, snarare med en axelryckning; men med
en stilla beslutsamhet att inte ge efter. Han är naturligtvis mycket
svagare än sin motståndare, i gengäld är han lite smidigare. Man
får se honom göra avledningsmanövrer, vika undan, plötsligt göra
utfall, balansera och med en hårsmån parera hårda stötar. Man får
nog medge att han för att vara en genomsnittsmänniska utan
några särskilt hjältemodiga eller martyrliknande drag på det hela
taget kämpar riktigt tappert. Ändå får man se hur han till slut
tvingas avbryta kampen – eller, om man så vill, överföra den till ett
annat plan.
.
Staten är Tyska riket, privatpersonen är jag. Stridsleken mellan
oss kan vara intressant att betrakta, som varje stridslek. (Jag
hoppas att det blir intressant!) Men jag berättar inte enbart för att
underhålla. Jag har också ett annat syfte som är mer angeläget för
mig.
Min privata duell med Tredje riket är ingen enstaka företeelse.
Sådana dueller, där en privatperson försöker försvara sitt privata
jag och sin privata heder mot en övermäktig fientlig stat, utkämpas…”
Språkets makt betonas också inom Frankfurtskolans ideologi. Genom att stöpa om språkets innebörd skall medborgarnas tankar styras i rätt riktning. De var väl den ideologin som influerade många inom 68-vänstern. Vissa ord ska bannlysas och andra ges en ny betydelse för att leda tankarna rätt.
Såväl inom klassisk marxism som inom kulturmarxismen har språket fulländats som propaganda verktyg.
Såväl inom klassisk marxism som inom kulturmarxismen har språket fulländats som propaganda verktyg.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 905 inlägg
Intressant. Vill man förstå USA tror jag dock att man måste förstå att det synsättet på staten är något som ligger djupt i Trumps supporterbas också. Se bara på antivaxarna, hela deras politiska kamp handlar ju om att bli lämnade i fred. Jag tycker inte att de har rätt i sak, men det är något annat.
USA är helt enkelt inte på väg in i fascism eftersom varken de som styr eller står bakom dessa är fascister i sak. Att de undergräver rättsstaten, drar tillbaka specialrättigheter, trasar sönder det internationella handelssystemet osv. är uselheter, men inte fascism.
Glöm inte att det pågår precis det på högerkanten också. Fullt med nyspråk. Man ogillar inte längre någon utan man hatar allt man inte tycker om. Alla som är till vänster om SD är hatade vänstervridna. Så fort media säger något som ifrågasätter SD så är det bevis för att de är vänstervridna och ska hatas.B Bitterhetsakademin skrev:
Syns ju i den här tråden, man inte bara ogillar Pride-paraden utan det är fullkomligt avskyvärt och det pågår grooming av barn och alla möjliga påhitt. Boken 1984 där just nyspråk förekommer handlar om 30-talets Tyskland.
Vad blir det för sorts styre när det inte finns en rättsstat längre, när en president får alla att lyda genom hot?
Trump har sina fel och brister men mellanårsvalet nalkas och han är i sin andra och sista period. Sen får vi se vad folket har att säga.