Medlem
· Stockholm
· 4 488 inlägg
Låter som den enda smarta i ert gäng är 19åringen. Du borde bli vän med honom och lära dig hur en slipsten skall dragasrataxes skrev:
Sen vore det oerhört roligt om 19åringen läser detta och skriver vad han tycker om allt, exempelvis färgval och annat som han höll sig undan ifrån, smart!
/Workingclasshero
Det som triggade folk i tråden var att du går in och försöker bestämma över din myndiga dotter. Hjälpa är OK, men den attityd du visade mot pojkvännen triggade ett antal personer i tråden.rataxes skrev:
Jag har varit inne i liknande diskussion med min son som delar lägenhet med en av sina kompisar för tillfället (han flyttar till egen lägenhet i veckan, blir lätt att man får improvisera när man studerar). Jag gav ett antal råd till honom rörande hur han skall tänka, men jag lämnade hela ansvaret på att besluta till sonen. Han är nämligen myndig!
Jag tror flera identifierar sig som den stökiga ointresserade tonåringen och den ansträngda relationen till svärfar, och därför blir proxykränkta. 🙃
Det går verkligen att läsa in en stor portion frustration över pojkvännen och hans leverne i dina inlägg.
Men det verkar objektivt fullständigt orimligt att han skulle köpa in sig i en lägenhet han inte äger. Behöver du pengar sätt hyran därefter. Värderar du relationen med dottern försök inte detaljstyra hennes liv.
Pojkvänner kommer och går, men en sabbad relation består. ☕️
Det går verkligen att läsa in en stor portion frustration över pojkvännen och hans leverne i dina inlägg.
Men det verkar objektivt fullständigt orimligt att han skulle köpa in sig i en lägenhet han inte äger. Behöver du pengar sätt hyran därefter. Värderar du relationen med dottern försök inte detaljstyra hennes liv.
Pojkvänner kommer och går, men en sabbad relation består. ☕️
Jag uppfattar det som att du ogillar dotterns val av partner. Du är inte den förste föräldern att känna så. Vad du kan göra, är att säkerställa att pojkvännen inte får behålla halva bostaden om det blir en separation (sambolagstiftningen) och lägga korten på bordet med din dotter, förklara hur du känner för hennes pojkvän. Förklara också för henne, att alldeles oavsett vad du själv känner och vad hon känner, så är det rimligt att ordna att det är juridiskt vattentätt att han INTE med automatik får behålla halva bostaden. Förklara för henne att du skulle säga samma sak, även om ni båda älskade pojkvännen lika mycket. Vem som äger en bostad är ekonomi och juridik, inte känslor.
När ni rett ut det, kan ni diskutera fram en månadsavgift som HON betalar till dig. Hur den fördelas mellan henne och pojkvännen är hennes huvudvärk.
Jag känner med dig och förstår dig. Hoppas det går bra!
När ni rett ut det, kan ni diskutera fram en månadsavgift som HON betalar till dig. Hur den fördelas mellan henne och pojkvännen är hennes huvudvärk.
Jag känner med dig och förstår dig. Hoppas det går bra!
Är ”barnen” myndiga så har föräldrarna inget med detta att göra.rataxes skrev:
Hur mycket betalar er dotter?
Men din dotter vill också komma till. Vad vore en tom lägenhet? Tycker ni borde betala till pokjvännen för umgänget och att han nu stackarn måste tåla svärföräldrarrataxes skrev:
Jag tror flera identifierar sig med dottern också. Hon har föräldrar som gör något fantastiskt bra för henne, köper en lägenhet och bohag. Stor hjälp i början av vuxenlivet.Unikt namn skrev:
Men sedan villkorar de hur den ska användas - pojkvännen bör betala för bohaget de valt att köpa och för färgen de har valt. Utan att äga någon del av lägenhet eller bohag. Dottern anses inte längre kunna göra vuxenval - hur ekonomin mellan henne och sambon ska se ut. Eller vilken sambo hon ska ha.
Det skaver. För länge länge sedan var jag en ung vuxen, jag hade sparkat bakut rejält om mina föräldrar hade försökt styra mig. Förmodligen tillräckligt för att inte vilja bo i lägenheten. Andra unga vuxna kanske inte beter sig fullt lika trotsigt.
Hur kan sambolagstiftningen träda in över något som dottern inte äger? Vad jag förstår äger hon 10% av bostaden, det som pojkvännen då skulle kunna kräva är 5% av bostadens värde eller....?Helena S skrev:
Husägare
· Småländska höglandet
· 5 086 inlägg
Känslor är inte alltid så bra för att bedöma andra människors avsikter, det ser du här i tråden också. Så prata med pojkvännens föräldrar och hör efter vad de tycker och tänker om det hela!rataxes skrev:
Men det är vanligt förekommande att ungdomar som flyttar ihop gör det utan sina föräldrars inflytande och/eller ekonomiska bidrag. De två av ungdomarna i vår familj som blivit sambo med varsin partner har valt sina hem själva, utan vare sig åsikter eller pengar från endera föräldrasidan. Inrett sina hem har de också gjort själva, från föräldrahållen har vi bidragit med någon enstaka favoritmöbel som kidsen velat ha med sig, men annars inget. Vi har hjälpt till praktiskt i flyttarna efter ungdomarnas önskemål.
Det finns uppenbarligen olika familjekulturer som präglas av olika syn på kontroll, frihet och ansvar. Men den som utövar hög grad av kontroll över sina unga vuxna barn, bör fundera över varför? Och vad som kan hända om ungdomen får (eller tar sig) större frihet och eget ansvar?
enkelt 50/50 hyra el vatten sopor m.m och all vitvaror m.m är redan investerat... när dom går sönder är det pojkvän som köper nästa... så är det på jämt.... men dagens ungaförhållande burkar var kortvarigt
Du har köpt och renoverat en lgh, och även köpt in bohag åt dottern för att hon ska kunna leva och bo i lägenheten. Gott så, men att hon väljer att leva sambolivet och således dela lgh och bohag (som du stått för) med pojkvännen är ju bara att acceptera. Det är ju dotterns val och liv. Jag hade tyckt det var snålt eller kanske tom på gränsen till socialt stört att som pappa och finansiär gå till pojkvännen och be honom kompensera dig/dottern för halva renoveringen och bohaget.
Sen kanske man kunde tycka att pojkvännen kunde stå för inköpet av nästa dammsugare eller kaffebryggare, men det är väl också en fråga om sunt förnuft, och därtill en fråga som dottern och sambon får reda ut själva.
Sen kanske man kunde tycka att pojkvännen kunde stå för inköpet av nästa dammsugare eller kaffebryggare, men det är väl också en fråga om sunt förnuft, och därtill en fråga som dottern och sambon får reda ut själva.
Eller också är det så att dottern är vuxen och ansvarar för sitt liv och bestämmer själv vem hon lever med.J J-banan skrev:
Hur hon och hennes sambo fördelar boendekostnaderna sins emellan har knappast någon annan än de två med att göra.
Hon är delägare i bostadsrätten och ts har lånat ut saker till dottern. Då är det dottern som ansvarar för hur saker sköts.
Det känns verkligen märkligt att en ”hyresvärd” lägger sig i den boendes privatliv.