Är det kärlek eller en affärsmässig relation?
Vill du leva ihop med någon så är väl inte inkomster och utgifter något att ens diskutera på detta sätt, eller kalkylerar du med att ni går skilda vägar snart. Då är nog särbo enda vettiga alternativet, men vill ni leva ihop så flytta ihop och ha gemensam ekonomi men du behåller huset och betalar för det, då ger du sambon och kärleken en större chans att lyckas. Samtidigt så blir möjligheten större för ett snabbare avslut på det trots allt ganska det lilla lånet. När det är löst kanske ni har kommit på hur fortsättningen skall bli. Men allt bygger på din/er känsla för varandra och sluta att räkna allt i pengar det få vilket förhållande som helst att krokna.
Vill du leva ihop med någon så är väl inte inkomster och utgifter något att ens diskutera på detta sätt, eller kalkylerar du med att ni går skilda vägar snart. Då är nog särbo enda vettiga alternativet, men vill ni leva ihop så flytta ihop och ha gemensam ekonomi men du behåller huset och betalar för det, då ger du sambon och kärleken en större chans att lyckas. Samtidigt så blir möjligheten större för ett snabbare avslut på det trots allt ganska det lilla lånet. När det är löst kanske ni har kommit på hur fortsättningen skall bli. Men allt bygger på din/er känsla för varandra och sluta att räkna allt i pengar det få vilket förhållande som helst att krokna.
msv skrev:
Klassisk "kvinnofälla" i samboförhållanden
Att bara den ena parten (oftast han) äger huset ,amorterar av på lånet, och på så vis har huset som sin "sparbössa", och ensam får del av värdeökningen - MED HJÄLP AV sambons insats (ekonomiskt/praktiskt) på vardagens andra områden.... detta kan definitivt inte kallas rättvist!! Vad händer den dagen paret separerar??Jo..ena parten (oftast han) sitter kvar med sparbössan och värdeökningen, mens den andra parten, som har bidragit till att först nämnda kunnat fylla sparbössan... hon får gå tomhänt därifrån. Uppäten mat, tvättade kläder och städade golv värdesätts inget vidare, tyvärr
Medlem
· Nuevo Estockholmo
· 3 529 inlägg
Jag fattar inte.
Man lever ihop, delar säng, har barn och allt annat ihop men plånboken den ska man hålla hårt i??
Jag tjänar ca 300% mer än min sambo men vad spelar det för roll?
Vill hon eller jag köpa något så gör vi det, inga frågor behövs och vi reflekterar inte över vem som tjänat just den kronan som spenderas.
Man lever ihop, delar säng, har barn och allt annat ihop men plånboken den ska man hålla hårt i??
Jag tjänar ca 300% mer än min sambo men vad spelar det för roll?
Vill hon eller jag köpa något så gör vi det, inga frågor behövs och vi reflekterar inte över vem som tjänat just den kronan som spenderas.
När man är goda vänner, är ju allt frid och fröjdhantverkare1 skrev:
..Men..det är inte alltid man beter sig så schysst mot sin partner den dagen uppbrottets timma är ett faktum..:what: Därför är det viktigt att man har saker på papper, så att ingen riskerar att gå lottlös ur förhållandet! Som sagt..man får ingen värdehöjning (rent förmellt) på uppäten mat och utslitna kläder. Trist men sant!
När jag och sambon köpte hus var jag tydlig med att jag antingen skulle äga halva huset oavsett min betalningsförmåga eller så blev det inte.
Vi sätter in hälften var av gemensamma kostnader på ett servicekonto och det som blir över får vi behålla,
vi tjänar ganska lika och gillar inte iden med fickpengar men vi bryr oss aldrig om vem som betalar vad.
nu har vi haft turen att båda två har kunnat betala halva kostnaden på huset varje månad utom en kort period där sambons företag var i startgropen fram tills nu när jag ska vara hemma och vara mammaledig.
om det hade varit så viktigt med mitt är mitt och ditt är ditt så hade jag bara tvättat mina egna kläder och lagat min egen mat
Vi sätter in hälften var av gemensamma kostnader på ett servicekonto och det som blir över får vi behålla,
vi tjänar ganska lika och gillar inte iden med fickpengar men vi bryr oss aldrig om vem som betalar vad.
nu har vi haft turen att båda två har kunnat betala halva kostnaden på huset varje månad utom en kort period där sambons företag var i startgropen fram tills nu när jag ska vara hemma och vara mammaledig.
om det hade varit så viktigt med mitt är mitt och ditt är ditt så hade jag bara tvättat mina egna kläder och lagat min egen mat
Men kommer man från olika livsöden tidigare där man har gjort olika livserfarenheter och hamnat i helt olika ekonomiska lägen där den ena t.ex. kämpat för att få till ett stabilt tryggt boende och den andre har mestadels skulder med sig så kan jag delvis förstå TS resonemang om att han och nya partnern startar sitt nya gemensamma liv utifrån vad som finns idag. Inte att den ena helt plötsligt skall bli ägare till halva huset och den andra skall bli ägare till hälften av skulderna. Känns väl inte riktigt rättvist mot någon.pelpet skrev:
Separationer och skilsmässor uppstår, det är inget att blunda för, tråkigt men det tillhör verkligheten. Ibland kan man inte ens påverka det som sker utan det är andra omständigheter som är avgörande.
Det kan ju vara så att TS överlåter halva huset till partnern ena veckan och nästa vecka blir partnern helt oväntat kär i en ny man och vill skiljas, känslor går ju inte att styra över. Då skall TS köpa tillbaka den del av huset som just överlåtits.
Eller om partnern skulle dö helt plötsligt, då har partnerns särkullbarn rätt att få ut sitt arv direkt och då måste TS lösa ut dom med den del som just överlåtits.
Jag förstår att en partner kan ha svårt att känna det som "sitt" om man bara "hyr" in sig i en annans hus. Men vänder man på det blir det ingen bra situation för TS heller att överlåta halva huset som sen om det händer något skall köpas tillbaka.
Normalt sett med par som startar gemensamma liv i unga år och kämpar på med hus och en tuff ekonomi så kan dom gemensamt skörda frukten av vinstökningar o.dyl. först efter många års kämpande. Det borde vara samma förutsättningar här. Inte att den ena partnern kommer in och direkt blir ägare till halva huset utan ev. förbehåll.
Sen borde man kunna upprätta ett juridiskt avtal där partnern avsäger sig besittningsrätten till huset vid en ev. separation.
Ni måste sträva efter att få lika villkor i ekonomin, annars blir det lätt att den ena känner sig underlägsen både i förhållandet och ekonomiskt. Stötta inom rimliga gränser så hon får möjlighet till ett sparande. Sparandet får sedan fungera som insats så hon kan ta bolån och köpa loss halva huset av dig.
För mig låter det som det största hindret är partnerns blancolån på 200k och där antagligen amorteringen är det stora hindret snarare än räntan? Kanske finns någon möjlighet att baka in detta i huslånet istället?
För mig låter det som det största hindret är partnerns blancolån på 200k och där antagligen amorteringen är det stora hindret snarare än räntan? Kanske finns någon möjlighet att baka in detta i huslånet istället?
Måste bara inflika att världen inte alltid är svart och vit, varken i kärleken livet eller ekonomin. Det är inte fel att tänka efter innan.. speciellt om det är barn inblandade (och när det är barn från olika håll är det om än ännu viktigare att allt är glasklart ifall nått händer med någon av parterna). Det är såklart man aldrig vill tänka på att saker och ting ska hända.. varken skilsmässor eller bråk eller död/sjukdom.. men lik förbaskat kan det ju hända! Så det är bra att man minst iaf kollat hur saker och ting ligger till innan man slår ihop sina familjer.. så man helt enkelt slipper onödigt tjaffs (och bråk i framtiden ifall det "onämnbara" skulle inträffa).
Däremot behöver man ju inte vända på kronorna för att allt ska vara exakt..
- - -
.. sen en personlig reflektion från mig.. bara för att man kan köpa saker och dela på pengarna månadsmässigt liksom, så kommer det aldrig att kännas helt ok att förlita sig på andras pengar! Jag äger halva huset och skulle gladerligen betala min beskärda del på lån/drift/underhåll ifall jag hade den möjligheten, men omständigheterna är sådana att det inte går i dagsläget. Maken får dra det ekonomiska lasset själv :/ och det finns alltid i bakhuvudet även om han ALDRIG sagt något om saken.. jag vet att jag gör andra saker för både huset/oss (värdehöjande på många sätt) .. meeeeen ett litet frö finns därbak i huvudet ändå..
..och det där med att dela pengarna i övrigt.. jag kan inte spendera hans pengar på mig själv utan att må dåligt (så det händer inte ofta) - däremot har jag mindre problem att spendera dem på saker till oss (nått till huset, trädgården, extra god mat en fredagkväll osv).. och jag brukar pusha honom att han faktiskt ska köpa saker han vill ha ist för pengarna som finns.. för jag tycker han ska få nått han önskar för sina surt förvärvade pengar (inte hans fel att min situation är som den är ju).. but that's me..
Han klev rakt in i förhållandet o husköperier (köpte första huset när vi träffats o flyttade ihop ganska snabbt) med öppna ögon och utan några som helst papper/restriktioner/baktankar eller nått.. han tog hela paketet- dvs mig o sket i resten ..och vi håller ihop än och planen är att bli skrynkliga russin tillsammans..
/S
Däremot behöver man ju inte vända på kronorna för att allt ska vara exakt..
- - -
.. sen en personlig reflektion från mig.. bara för att man kan köpa saker och dela på pengarna månadsmässigt liksom, så kommer det aldrig att kännas helt ok att förlita sig på andras pengar! Jag äger halva huset och skulle gladerligen betala min beskärda del på lån/drift/underhåll ifall jag hade den möjligheten, men omständigheterna är sådana att det inte går i dagsläget. Maken får dra det ekonomiska lasset själv :/ och det finns alltid i bakhuvudet även om han ALDRIG sagt något om saken.. jag vet att jag gör andra saker för både huset/oss (värdehöjande på många sätt) .. meeeeen ett litet frö finns därbak i huvudet ändå..
..och det där med att dela pengarna i övrigt.. jag kan inte spendera hans pengar på mig själv utan att må dåligt (så det händer inte ofta) - däremot har jag mindre problem att spendera dem på saker till oss (nått till huset, trädgården, extra god mat en fredagkväll osv).. och jag brukar pusha honom att han faktiskt ska köpa saker han vill ha ist för pengarna som finns.. för jag tycker han ska få nått han önskar för sina surt förvärvade pengar (inte hans fel att min situation är som den är ju).. but that's me..
Han klev rakt in i förhållandet o husköperier (köpte första huset när vi träffats o flyttade ihop ganska snabbt) med öppna ögon och utan några som helst papper/restriktioner/baktankar eller nått.. han tog hela paketet- dvs mig o sket i resten
..och vi håller ihop än och planen är att bli skrynkliga russin tillsammans../S
Inga skuldebrev mellan er, det skall en extern part ha, om ni separerar och hon slutar betala har du ett gigantiskt problem.
Bäst är om du räknar ut vad drift + räntekostnader är och delar på två. Du står själv för amortering mm. Hennes uppsida är att hon bor mycket billigare och du bor en halv drift+räntekostnad billigare. Vill hon in i en värdeökning, ja då måste hon in med en insats i lånet så hon också delar risk. Kan hon få lån, fine, kan hon det inte, lika fine.
Easy peasy
Bäst är om du räknar ut vad drift + räntekostnader är och delar på två. Du står själv för amortering mm. Hennes uppsida är att hon bor mycket billigare och du bor en halv drift+räntekostnad billigare. Vill hon in i en värdeökning, ja då måste hon in med en insats i lånet så hon också delar risk. Kan hon få lån, fine, kan hon det inte, lika fine.
Easy peasy
Det är väl just det resonemanget som många av oss vänder oss emot.Byggare Sonja skrev:
Vissa tjänar mer, andra mindre.
Skall man leva på olika standard då?
Undersköterskan får ta ett extrajobb och bära ut tidningar på morgonen, medan civilekonomen kan ta det lugnt och njuta av sina sovmorgnar.
Och till lördagsmiddagen får den ena lite lättöl, medan den andra knäcker en flaska slottsvin.
Den gamla fina devisen 'av var och en efter förmåga' passar väl in i familjen, liksom i samhället i stort?
(Skrivet utan att vara kommunist för fem öre)
Det handlar väl egentligen inte så mycket om vad någon tjänar just nu.
Jag och min sambo har enkelt delat upp kostnaderna mellan oss så att vi procentuellt använder lika mycket av lönen till de kostnader vi har gemensamt.
Men det är ju nått helt annat.
Nu har ju TS ett hus som är värt 3-3,5 miljoner, gissningsvis belånat till viss del, det tycker iaf inte jag rimligt att man bara ger bort halva till någon, skulle jag sitta i den sitsen och någon tjatade på en sån lösning så hade nog det förhållandet varit slut omgående.
Det rimliga är väl att man TS behåller lånekostnader och man kommer överens om en rättvis fördelning av övriga kostnader tills dess att TS tilltänkta sambo har ekonomi att gå in som ägare i huset.
Jag och min sambo har enkelt delat upp kostnaderna mellan oss så att vi procentuellt använder lika mycket av lönen till de kostnader vi har gemensamt.
Men det är ju nått helt annat.
Nu har ju TS ett hus som är värt 3-3,5 miljoner, gissningsvis belånat till viss del, det tycker iaf inte jag rimligt att man bara ger bort halva till någon, skulle jag sitta i den sitsen och någon tjatade på en sån lösning så hade nog det förhållandet varit slut omgående.
Det rimliga är väl att man TS behåller lånekostnader och man kommer överens om en rättvis fördelning av övriga kostnader tills dess att TS tilltänkta sambo har ekonomi att gå in som ägare i huset.
Låt mig också försöka ge ett förslag.
Sä att huset är 50% belånat, dvs bolån på ca 1,5milj, hål då 1,5 mil utanför den delade ekonomin med äktenskapsförord eller samboavtal.
Sambon får 25% av huset och bolånet står på er båda.
Sen har ni ett lönekonto som ni båda får ett kort till, och ni betalar allt från den.
Ni behöver inte kolla så noga hur rättvis det blir, för ni älskar varandra.
Hennes blancolån betalar ni alltså tillsammans.
Sä att huset är 50% belånat, dvs bolån på ca 1,5milj, hål då 1,5 mil utanför den delade ekonomin med äktenskapsförord eller samboavtal.
Sambon får 25% av huset och bolånet står på er båda.
Sen har ni ett lönekonto som ni båda får ett kort till, och ni betalar allt från den.
Ni behöver inte kolla så noga hur rättvis det blir, för ni älskar varandra.
Hennes blancolån betalar ni alltså tillsammans.
Men herregud vilka konstiga råd vissa ger här! Ni kommer bägge två från tidigare rätt jobbiga förhållanden när det gäller att äga hus ihop. Varför börja med att hålla på med att bägge ska äga bostaden, vilket trams.
Jag hade gjort såhär. Räknat ut driftkostnaden per månad och räntekostnaderna efter avdrag. Sedan delat det på hälften och betalt lika stor del var. Amorteringar och så vidare betalar givetvis du själv.
Det kan likväl bli en krasch på bostadsmarknaden om 1 år som gör att priserna går ner 50%. Då blir det inget roligt för någon av er. Hon kanske får en utökad privatlån skuld bara....
Det är väl bättre att TS och kvinnan lever ihop ett tag i samma hus först innan de diskuterar gemensamt ägande av huset. Exempelvis när TS kvinna har betalt av sitt lån sedan tidigare och ni märker att det fungerar bra att bo ihop. Varför inte ta diskussionen först då. Så länge blir det en win-win situation. TS får billigare driftkostnader och tjejen får ett billigare boende vilket gör att hon kan betala av sina gamla skuld snabbare.
Om det krävs någon ombyggnad får givetvis TS stå för den med egna medel. Det som behöver göras kanske gör att huset stiger i värde och gör att det går att låna mer. Då har TS kapital i form av att han får billigare driftkostnader som kan finansiera ett större lån.
Förstår verkligen inte varför det är sådant jävla tjat om att äga bostaden ihop från det att hon flyttar in. Låt de leva lite ihop i samma hus först!
När mitt ex flyttade in hos mig så betalde vi enligt den modellen jag förespråkar ovan, det fungerade alldeles utmärkt. Jag gjorde mer i hushållet och tjänade mindre än henne. Men vi tyckte det fungerade skitbra så. Jag kände det inte som att jag var i någon underordnad roll gentemot henne. Under tiden sjönk även bostadspriserna med 12% där jag bor. Så hon gjorde en otroligt bra affär på det här. Inget jag bryr mig det minsta om utan det fungerade extremt bra för oss båda. Trött på tjatet att huspriserna alltid ökar och att tjejen/kvinnan alltid behöver sätta sig i en sämre situation bara för att denne inte står som ägare till huset. Over and out....
Jag hade gjort såhär. Räknat ut driftkostnaden per månad och räntekostnaderna efter avdrag. Sedan delat det på hälften och betalt lika stor del var. Amorteringar och så vidare betalar givetvis du själv.
Det kan likväl bli en krasch på bostadsmarknaden om 1 år som gör att priserna går ner 50%. Då blir det inget roligt för någon av er. Hon kanske får en utökad privatlån skuld bara....
Det är väl bättre att TS och kvinnan lever ihop ett tag i samma hus först innan de diskuterar gemensamt ägande av huset. Exempelvis när TS kvinna har betalt av sitt lån sedan tidigare och ni märker att det fungerar bra att bo ihop. Varför inte ta diskussionen först då. Så länge blir det en win-win situation. TS får billigare driftkostnader och tjejen får ett billigare boende vilket gör att hon kan betala av sina gamla skuld snabbare.
Om det krävs någon ombyggnad får givetvis TS stå för den med egna medel. Det som behöver göras kanske gör att huset stiger i värde och gör att det går att låna mer. Då har TS kapital i form av att han får billigare driftkostnader som kan finansiera ett större lån.
Förstår verkligen inte varför det är sådant jävla tjat om att äga bostaden ihop från det att hon flyttar in. Låt de leva lite ihop i samma hus först!
När mitt ex flyttade in hos mig så betalde vi enligt den modellen jag förespråkar ovan, det fungerade alldeles utmärkt. Jag gjorde mer i hushållet och tjänade mindre än henne. Men vi tyckte det fungerade skitbra så. Jag kände det inte som att jag var i någon underordnad roll gentemot henne. Under tiden sjönk även bostadspriserna med 12% där jag bor. Så hon gjorde en otroligt bra affär på det här. Inget jag bryr mig det minsta om utan det fungerade extremt bra för oss båda. Trött på tjatet att huspriserna alltid ökar och att tjejen/kvinnan alltid behöver sätta sig i en sämre situation bara för att denne inte står som ägare till huset. Over and out....
Redigerat:
Göran.W
Verktygstokig
· skåne Tomelilla
· 3 125 inlägg
Göran.W
Verktygstokig
- skåne Tomelilla
- 3 125 inlägg
Orkade inte läsa allt men fattar inte vad problemet är.
Bor man ihop delar man väl på ALLA kostnader så även hennes lån.
Varför ens hänga upp sig på ett lån man kan betala av hyfsat snabbt.
Dela på alla kostnader och hennes lån är borta på 3-4 år
Ser inte problemet för ni har väl tänkt leva ihop längre än till hennes lån är borta.
Får hon inte lån till halva huset nu får hon väl det när blanco lånet är borta.
Bor man ihop delar man väl på ALLA kostnader så även hennes lån.
Varför ens hänga upp sig på ett lån man kan betala av hyfsat snabbt.
Dela på alla kostnader och hennes lån är borta på 3-4 år
Ser inte problemet för ni har väl tänkt leva ihop längre än till hennes lån är borta.
Får hon inte lån till halva huset nu får hon väl det när blanco lånet är borta.
Som synes i tråden finns det en massa åsikter om hur man kan hantera ekonomin i förhållandet, med några tydliga fakta finns iallafall som man kan förhålla sig till.
- Gräl om pengar är väldigt vanligt inom förhållanden, och det är därför viktigt att man är överens om vilka ekonomiska spelregler som skall gälla och att båda upplever dem som rättvisa.
- Hälften av alla äktenskap slutar med skilsmässa, och en skilsmässa kan bli fientlig och smutsig. Ekonomin bör därför vara riggad så att båda kan gå vidare på ett rättvist sätt om det skulle bli en ful skilsmässa.
- Ett gift par skall enligt lag leva på likvärdiga ekonomiska villkor. Gör man inte det är risken stor att det skadar relationen.
- Gräl om pengar är väldigt vanligt inom förhållanden, och det är därför viktigt att man är överens om vilka ekonomiska spelregler som skall gälla och att båda upplever dem som rättvisa.
- Hälften av alla äktenskap slutar med skilsmässa, och en skilsmässa kan bli fientlig och smutsig. Ekonomin bör därför vara riggad så att båda kan gå vidare på ett rättvist sätt om det skulle bli en ful skilsmässa.
- Ett gift par skall enligt lag leva på likvärdiga ekonomiska villkor. Gör man inte det är risken stor att det skadar relationen.