TS:s förklaring: Efter en skilsmässa tänker man till mer...KnockOnWood skrev:Nu är jag bara en romantisk gammal stöt, men vill ändå framställa en fråga/ett förslag:
Säg att ni gifter er.
Ni har äktenskapsförord, så din kåk fortsätter att vara din.
Så delar ni allt i vått och torrt, som gifta par har gjort i alla tider.
Dvs, inkomster efter förmåga, och utgifter efter behov.
En av er tjänar mer, en tjänar mindre, men ni lever tillsammans på samma villkor.
Utan att räkna på ören och decimaler.
Så gjorde vi förr i alla fall
Ja, jag inser det.Henri skrev:
Är bara inne på mitt andra äktenskap hittills, men har tänkt till.
Men vad menar du mer specifikt är fel i mitt resonemang?
Jag är för att gå all in, och låta känslorna styra, i sådana här frågor.
Med de förbehåll som jag skrev ovan alltså.
Jag tycker man måste tänkta lite på hur känslor fungerar. Ska man satsa på ett liv tillsammans eller ska man inte?
Börjar man lägga in för mycket avsteg från "tillsammans" så tror jag att man skadar det förtroendekapital som finns mellan partners. Raderar man ut förtoroendekapitalet så hänger relationen löst.
Om en person äger bostaden blir den andre en hyresgäst som bor i partners hus, vilket gör att hyresgästen troligen blir mindre sugen på att satsa gemensamma resurser (tid, pengar) på att förbättra partners hus utan att själv få ta del av en värdeökning.
Om man lever under väldigt skilda ekonomiska förhållanden så kommer det troligen att leda till avundsjuka. Varför ska min partner kunna unna sig en massa fina saker, medans nästan hela min inkomst går till gemensamma utgifter?
Man ska såklart inte vara naiv, men jag tror inte att man ska ägna för mycket krut på att förbereda sig för en separation. Kanske upprätta ett äktenskapsförord om man har olika förmögenhet, men inte mycket mer än så.
Börjar man lägga in för mycket avsteg från "tillsammans" så tror jag att man skadar det förtroendekapital som finns mellan partners. Raderar man ut förtoroendekapitalet så hänger relationen löst.
Om en person äger bostaden blir den andre en hyresgäst som bor i partners hus, vilket gör att hyresgästen troligen blir mindre sugen på att satsa gemensamma resurser (tid, pengar) på att förbättra partners hus utan att själv få ta del av en värdeökning.
Om man lever under väldigt skilda ekonomiska förhållanden så kommer det troligen att leda till avundsjuka. Varför ska min partner kunna unna sig en massa fina saker, medans nästan hela min inkomst går till gemensamma utgifter?
Man ska såklart inte vara naiv, men jag tror inte att man ska ägna för mycket krut på att förbereda sig för en separation. Kanske upprätta ett äktenskapsförord om man har olika förmögenhet, men inte mycket mer än så.
Det är ungefär så jag menade.pelpet skrev:
Om jag (och frugan) har blivit några år äldre, må det väl vara oss förlåtet
Vi har gått genom livet på ganska lika villkor, och delat allt ganska rättvist.
Jag har köpt båtar och hon har köpt hästar
Men jag menar nog samma som du, att man skall dela lika i vått som i torrt.
Vi har också haft upp- och nedgångar.
Ibland tjänade frugan mer än jag, ibland var det tvärt om.
Och med barn så krympte ju spelutrymmet för pengaslöseri.
Men det har aldrig funnits på kartan att räkna på utgifter och inkomster.
De första 14 åren, när vi "bara" var sambos, och hade fått två barn,
hade vi ett "inbördes testamente", som låg i bankfacket.
Så läste min gamla farsa (frid över hans minne) i Sunt Förnuft något om änkepension och beordrade min sambo att vi skulle gifta oss.
Så det blev Rådhuset en lördag, med en tvåårig kille vid handen, ett 6-månaders flickebarn i babylift, och ett par vänner som vittnen.
Dagen avslutades med köttfärssås + pasta och en stund i pulkabacken. Det var i februari 1983.
Ack, att skriva detta väcker kära minnen
Ja, dagen var rent episk.noone70 skrev:Låter som taget ur "The river" av Springsteen
Detaljerna i minnet dyker upp allt eftersom.
Färden mot Gustav Adolfs torg, där rådhuset ligger, företogs i vår gamla Renault 4L,
den där bilen som klarade allt utom att passa upp vid bordet.
På vägen kräktes naturligtvis den tvååriga sonen i bilen, på grund av situationens allvar.
Så det blev att stanna till vid Hemköp bredvid Skatteverket och köpa hushållspapper för att torka rent.
Men dagen slutade bra. En skvätt rödvin till köttfärssåsen hjälpte väl till
Jag borde väl tillägga (förlåt om jag blir tjatigt tramsig):
Vännerna är vad som håller en upprätt.
Vi bor i varsin landsända nu, men håller fortfarande kontakt via sporadiska besök och telefon
https://www.youtube.com/watch?v=HyTpu6BmE88
Vännerna är vad som håller en upprätt.
Vi bor i varsin landsända nu, men håller fortfarande kontakt via sporadiska besök och telefon
https://www.youtube.com/watch?v=HyTpu6BmE88
Medlem
· Västernorrland
· 2 468 inlägg
Fatta följande beslut först:
1 bo ihop eller inte
2 delad ekonomi eller gemensam
3 sen kan ni utifrån detta diskutera ägande resp hyra och andra former för finansiering av bostaden
Med den ekonomi hon har nu så verkar det inte så troligt att hon skulle kunna köpa ut dig om ni separerar de närmsta åren. Och det är bara om ni då är oense som någon annan kommer att bestämma.
Hur mycket av ombyggnaderna är nödvändiga att göra direkt. Klarar ni inte att bo ett år för att sedan veta era behov och önskningar om huset mer liksom varandra och ekonomin. Två barn och två vuxna, är det inte mer en fråga om vad man prioriterar än om det är möjligt att kunna bo i ett hus. Är det exceptionellt litet, eller vill du bara behålla den ytstandard du vant dig vid som ensamstående?
Få bort blancolån med dåliga villkor innan ni lånar till nya investeringar.
1 bo ihop eller inte
2 delad ekonomi eller gemensam
3 sen kan ni utifrån detta diskutera ägande resp hyra och andra former för finansiering av bostaden
Med den ekonomi hon har nu så verkar det inte så troligt att hon skulle kunna köpa ut dig om ni separerar de närmsta åren. Och det är bara om ni då är oense som någon annan kommer att bestämma.
Hur mycket av ombyggnaderna är nödvändiga att göra direkt. Klarar ni inte att bo ett år för att sedan veta era behov och önskningar om huset mer liksom varandra och ekonomin. Två barn och två vuxna, är det inte mer en fråga om vad man prioriterar än om det är möjligt att kunna bo i ett hus. Är det exceptionellt litet, eller vill du bara behålla den ytstandard du vant dig vid som ensamstående?
Få bort blancolån med dåliga villkor innan ni lånar till nya investeringar.
Lite värre är det ju.Räknenisse skrev:
Två vuxna + 2 + 2 barn.
Och om man skall följa vår "Sverige-standard" innebär det ju 5 sovrum.
Och bad/dusch/toa-rum i paritet med det.
Så visst blir det ett pussel på många sätt
Spontan idé som jag inte har något juridiskt stöd för:
Kom överens om bostadens värde idag (värderingsman?) - "Skriv på en lapp". Dela från den dagen utgifterna 50/50. Den dagen huset säljs/ni går skilda vägar gör ni en ny värdering och delar lika på överskott/underskott. Rimligtvis borde då även värdet av de gemensamma amorteringarna delas.
Som sagt vet jag inte hur detta kan utformas i detalj och inte hur upplägget funkar juridiskt, men det borde gå att bygga vidare på..
Lycka till!
Kom överens om bostadens värde idag (värderingsman?) - "Skriv på en lapp". Dela från den dagen utgifterna 50/50. Den dagen huset säljs/ni går skilda vägar gör ni en ny värdering och delar lika på överskott/underskott. Rimligtvis borde då även värdet av de gemensamma amorteringarna delas.
Som sagt vet jag inte hur detta kan utformas i detalj och inte hur upplägget funkar juridiskt, men det borde gå att bygga vidare på..
Lycka till!
Känner igen ditt dilemma från din partners infallsvinkel. Vi är alla olika men det finns en fara för ett förhållande om den ena parten är inneboende och i händerna på någons välvilja. Jag tror att det är viktigt att ni hittar någon form sv möjlighet att din nya partner gradvis köper in sig i huset, oavsett tidigare lån. Ett gräl framöver och det slinker ut ett ord om att det är ditt hus kan bli förödande. Lycka till
Medlem
· Västra Götaland
· 1 710 inlägg
Jag och min partner gick in i vårt husbygge med helt olika förutsättningar ekonomiskt. Eftersom vi tänker fortsätta leva ihop och låta relationen vara fin, så kändes det viktigt att äga halva huset var vilket vi också gör.
Samtidigt, vid en ev. separation så är det också viktigt att det känns rätt för båda.
Vi har skrivit ett skuldebrev mellan oss med en låg ränta, så att den ena partnern rent juridiskt kan kräva ut sina utlånade pengar av den andra. Så länge vi är lyckligt gifta/sammanboende tror jag inte det kommer att ske, men vid en skilsmässa precis när huset är färdigt skulle det kännas surt för den som lånat ut alla pengarna att "bli blåst" på dem.
Gemensamt ägande är dock viktigt. Alla insatser i huset kommer då bägge till del liksom även ev. fel
Samtidigt, vid en ev. separation så är det också viktigt att det känns rätt för båda.
Vi har skrivit ett skuldebrev mellan oss med en låg ränta, så att den ena partnern rent juridiskt kan kräva ut sina utlånade pengar av den andra. Så länge vi är lyckligt gifta/sammanboende tror jag inte det kommer att ske, men vid en skilsmässa precis när huset är färdigt skulle det kännas surt för den som lånat ut alla pengarna att "bli blåst" på dem.
Gemensamt ägande är dock viktigt. Alla insatser i huset kommer då bägge till del liksom även ev. fel
Jag hade undvikit alla former av samägande tills hon haft en ekonomi som klarar att gå in som delägare, och under tiden fram tills dess kanske hjälpas åt lite för att lösa problemen som finns, om hon får lägre boendekostnader så kan skulder betalas av fortare.
Varför inte flytta ihop och ni delar på fasta kostnader och du själv står för lånet tills vidare, det borde ju ge er båda mer pengar över, när hennes ekonomi repat sig så löser ni ägandet då.
Då har ni ju samtidigt testat ett tag hur det är att bo ihop med alla barn osv.
Jag känner dessvärre ett par personer som gjort samma "hopslagning" och som inte varit så lyckade.
Varför inte flytta ihop och ni delar på fasta kostnader och du själv står för lånet tills vidare, det borde ju ge er båda mer pengar över, när hennes ekonomi repat sig så löser ni ägandet då.
Då har ni ju samtidigt testat ett tag hur det är att bo ihop med alla barn osv.
Jag känner dessvärre ett par personer som gjort samma "hopslagning" och som inte varit så lyckade.
Skillnaden för er och TS är att ni går in i ett nytt hus gemensamt.martinradbo skrev:
TS äger själv ett hus sedan tidigare, men det är kanske lösningen...
att sälja det egna huset för att gemensamt med sin nya sambo köpa ett nytt objekt.
Det finns då inte några kopplingar till f.d sambo/hustru. Detta borde väl kännas bäst för den nya sambon.