Pappa får nog aldrig flytta hem till sitt hus igen, hur/när sälja?
Min pappa hade börjat bli lite virrig, och har/haede en minnesutredning pågående.
Bodde själv i sitt hus, skötte allt själv, ingen hemtjänst.
Enda hjälpen som hunnit sättas in var hemsjukvård dvs det kom en person som såg till att han fick rätt mediciner mot sitt blodtryck varje morgon.
En morgon när de kom satt han okontaktbar i en fåtölj och fick åka prio ett ambulans till akuten där han opererades för akut sepsis, kroppen hade gått i sepsischock och börjat stänga ner organen.
När han efter några dagar kom till Geriatriken och jag besökte honom fick jag en total chock, kroppen hade åldrats 20 år på en vecka och han var ännu mer förvirrad.
Efter ungefär 4 veckor på geriatrik (och ett återbesök på några dagar på riktigt sjukhus pga njursvikt) är kroppen bra uppbyggd igen men när biståndshandläggaren gjorde ett besök hos honom för att se om han kunde släppas hem och skötas av hemtjänst bedömdes han fortfarande alldeles förvirrad för att klara sig själv och har fått plats på ett korttidsboende i 3 veckor innan de ska göra en ny utvärdering.
Jag märker ju själv hur förvirrad han är, han verkar inte veta/förstå att han har ett hus, när jag förklarade jag varit där och vattnat blommorna lät det mer som han trodde att det är mitt hus.
Han minns inte sin adress och svarar med sitt personnummer när han får frågan om han minns var han bor.
Vi visade lite foton på hans hus men det verkade inte trigga igång något minne.
Med vinter i antågande känns det ju också lite stressande att hans hus står tomt ifall det inte görs en utvärdering som säger att han kan komma hem.
Jag har en framtidsfullmakt signerad och bevittnad från innan allt detta drog igång men vet inte hur jag ska ställa mig inför att sälja hans hus?
Ponera att de anser att han ska bo på korttidsboende 9 månader till för ett nytt avgörande, då kan jag väl inte gärna sälja hans hus ifall de skulle anse att han kan flytta hem efter det?
Om de istället anser att han ska få plats på äldreboende, är det så permanent och det då är ok att sälja hans hus?
Och hur går man isåfall till väga med en försäljning?
Huset måste ju tömmas, städas, ordna med mäklare, besiktning etc!?
Kan man se till att kostnaderna för detta går ifrån husförsäljningen innan pengarna sätts in på hans bankkonto?
Vilka problem kommer jag stöta på i detta elände vi hamnat i?
Oerhört tacksam för alla goda råd och erfarenheter som finns hos er.
Bodde själv i sitt hus, skötte allt själv, ingen hemtjänst.
Enda hjälpen som hunnit sättas in var hemsjukvård dvs det kom en person som såg till att han fick rätt mediciner mot sitt blodtryck varje morgon.
En morgon när de kom satt han okontaktbar i en fåtölj och fick åka prio ett ambulans till akuten där han opererades för akut sepsis, kroppen hade gått i sepsischock och börjat stänga ner organen.
När han efter några dagar kom till Geriatriken och jag besökte honom fick jag en total chock, kroppen hade åldrats 20 år på en vecka och han var ännu mer förvirrad.
Efter ungefär 4 veckor på geriatrik (och ett återbesök på några dagar på riktigt sjukhus pga njursvikt) är kroppen bra uppbyggd igen men när biståndshandläggaren gjorde ett besök hos honom för att se om han kunde släppas hem och skötas av hemtjänst bedömdes han fortfarande alldeles förvirrad för att klara sig själv och har fått plats på ett korttidsboende i 3 veckor innan de ska göra en ny utvärdering.
Jag märker ju själv hur förvirrad han är, han verkar inte veta/förstå att han har ett hus, när jag förklarade jag varit där och vattnat blommorna lät det mer som han trodde att det är mitt hus.
Han minns inte sin adress och svarar med sitt personnummer när han får frågan om han minns var han bor.
Vi visade lite foton på hans hus men det verkade inte trigga igång något minne.
Med vinter i antågande känns det ju också lite stressande att hans hus står tomt ifall det inte görs en utvärdering som säger att han kan komma hem.
Jag har en framtidsfullmakt signerad och bevittnad från innan allt detta drog igång men vet inte hur jag ska ställa mig inför att sälja hans hus?
Ponera att de anser att han ska bo på korttidsboende 9 månader till för ett nytt avgörande, då kan jag väl inte gärna sälja hans hus ifall de skulle anse att han kan flytta hem efter det?
Om de istället anser att han ska få plats på äldreboende, är det så permanent och det då är ok att sälja hans hus?
Och hur går man isåfall till väga med en försäljning?
Huset måste ju tömmas, städas, ordna med mäklare, besiktning etc!?
Kan man se till att kostnaderna för detta går ifrån husförsäljningen innan pengarna sätts in på hans bankkonto?
Vilka problem kommer jag stöta på i detta elände vi hamnat i?
Oerhört tacksam för alla goda råd och erfarenheter som finns hos er.
Mamma lever (de lever inte tillsammans), även hon dement tyvärr.Cruzze skrev:
Jag har två yngre bröder på Pappas sida, bägge har dock sagt upp kontakten med honom sedan tidigare (den äldsta kommer nog vara delaktig i detta till viss mån iallafall men jag kommer nog få dra det tyngsta lasset).
Det är nästan det jag är lite orolig över faktiskt, med en god man har jag inte längre någon insyn eller något att säga till om.
Tänk om denne bara låter huset stå tomt år efter år, tickar pengar i onödan och riskerar dyra problem.
Det var inte allt för många månader sedan det blev läckage i ett vattenrör i källaren, kan bli katastrofalt utan löpande uppsikt.
Spolade i kranarna idag, väldigt brunt (rostigt) vatten som kom i början, känns "sådär" när man ser det.
Obs för er med framtidsfullmakt: det är viktigt att man i denna infogar att detta även gäller försäljning av fastighet. Detta måste separat framgå (såvida man nu är intresserad). Det är annars mycket krångligt att avyttra en förälders fastighet.när föräldern börjar bli dement. Standardformumären brukar inte innefatta detta.
Till TS : så trist för dig och din familj. Vi hoppas att din far "kommer tillbaka".
Till TS : så trist för dig och din familj. Vi hoppas att din far "kommer tillbaka".
Du kan själv ansöka om att få bli god man till din pappa!M moken skrev:
Det där med att huset står och till viss del förfaller är tyvärr nåt man får acceptera. Och även om det är hemskt att i förtid tänka på det så bör man planera för vad som händer när din pappa och/eller din mamma går bort. Situationen med två halvbröder på din pappas sida komplicerar ju saken lite så då är det bra att ha gjort allt "by the book".
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 314 inlägg
Beklagar!
Till skillnad från många andra tror jag inte att det är mycket till idé att vänta. Jag skulle snarare ta kontakt med halvbröderna och försöka få till en gemensam plan. Må vara att de brutit kontakten och att du har en framtidsfullmakt, men att vara överens har ett värde bortom det legala.
Min pappa var riktigt dålig sitt sista år, och hade han varit ensamstående hade han varken klarat av sig själv eller hus. Så bara för att kommunen skulle kunna bestämma sig för att din far är frisk nog att komma "hem" är det ju inte givet att det är ett bra alternativ. Såsom du skriver om hans hälsotillstånd låter det också som något som går utför fort. Att det skulle finnas ett läge om nio månader som är bättre låter osannolikt. Att det alls finns ett läge att bedöma om nio månader är nog rent av osannolikt.
Nu vet jag inte vad det är för kommun och hur bostadssituationen där ser ut, men även om saker skulle gå i rätt riktning under en period låter det som om ett serviceboende är mer realistiskt än att flytta tillbaka till den egna villan. Kommunen har biståndshandläggare som jobbar med sånt här. Prata med dem och leta runt på kommunens hemsida och se vad de skriver. Och om även servicehus är "för mycket" stöd för kommunen att ge är kanske en lägenhet rätt val ändå.
Det ekonomiska är svårt att råda om. Med tre inblandade personer med delvis dålig relation till sin far riskerar det att bli stökigt. Bäst är förstås att ta så mycket kostnader som möjligt direkt på hans konton om du har fullmakt för det, men att redovisa det tydligt. Och om du tar kostnader privat är det viktigt att känna att du har råd att ta smällen om det blir bråk om dem. Men ni kanske inte har dålig relation med varandra, utan problemen är något annat. Som sagt, pengar är närmast svårare än döden.
Igen, beklagar. Döden är dock en del av livet och något vi alla har framför oss. Slutet är sällan något man gärna beskriver helt osminkat, men det är tack och lov sällan den sista tiden som definierar oss.
Till skillnad från många andra tror jag inte att det är mycket till idé att vänta. Jag skulle snarare ta kontakt med halvbröderna och försöka få till en gemensam plan. Må vara att de brutit kontakten och att du har en framtidsfullmakt, men att vara överens har ett värde bortom det legala.
Min pappa var riktigt dålig sitt sista år, och hade han varit ensamstående hade han varken klarat av sig själv eller hus. Så bara för att kommunen skulle kunna bestämma sig för att din far är frisk nog att komma "hem" är det ju inte givet att det är ett bra alternativ. Såsom du skriver om hans hälsotillstånd låter det också som något som går utför fort. Att det skulle finnas ett läge om nio månader som är bättre låter osannolikt. Att det alls finns ett läge att bedöma om nio månader är nog rent av osannolikt.
Nu vet jag inte vad det är för kommun och hur bostadssituationen där ser ut, men även om saker skulle gå i rätt riktning under en period låter det som om ett serviceboende är mer realistiskt än att flytta tillbaka till den egna villan. Kommunen har biståndshandläggare som jobbar med sånt här. Prata med dem och leta runt på kommunens hemsida och se vad de skriver. Och om även servicehus är "för mycket" stöd för kommunen att ge är kanske en lägenhet rätt val ändå.
Det ekonomiska är svårt att råda om. Med tre inblandade personer med delvis dålig relation till sin far riskerar det att bli stökigt. Bäst är förstås att ta så mycket kostnader som möjligt direkt på hans konton om du har fullmakt för det, men att redovisa det tydligt. Och om du tar kostnader privat är det viktigt att känna att du har råd att ta smällen om det blir bråk om dem. Men ni kanske inte har dålig relation med varandra, utan problemen är något annat. Som sagt, pengar är närmast svårare än döden.
Igen, beklagar. Döden är dock en del av livet och något vi alla har framför oss. Slutet är sällan något man gärna beskriver helt osminkat, men det är tack och lov sällan den sista tiden som definierar oss.
Medlem
· Västernorrland
· 2 471 inlägg
I ditt läge skulle jag börja med att ordna så att du blir god man för din pappa. Jag tror att det är enklare att agera från den rollen med kompletta befogenheter än med fullmakten.
Har för mig att försäljning av fastighet kräver tillstånd från överförmyndare, så lika bra att börja agera för att få det redan nu. Förmodligen kommer du om någon månad få besked om inriktningen på kommunens hjälp ska vara mot att komma hem igen, eller om det ska vara att köa till plats på ett boende.
Kostnaderna betalar du från din fars konto på samma sätt som om det var han själv som skött försäljningen.
Har för mig att försäljning av fastighet kräver tillstånd från överförmyndare, så lika bra att börja agera för att få det redan nu. Förmodligen kommer du om någon månad få besked om inriktningen på kommunens hjälp ska vara mot att komma hem igen, eller om det ska vara att köa till plats på ett boende.
Kostnaderna betalar du från din fars konto på samma sätt som om det var han själv som skött försäljningen.
Utifrån min erfarenhet så är det "kört". Visserligen kan det bli lite bättre, men när minnet börjar svikta så pass så går det inte längre. Min mor täckte upp för min fars demens i flera år innan det totalt havererade när han fick en stroke. Det är verkligen tragiskt att se honom blåslagen för att han försökt stiga upp ur sjukhussängen, utan att kunna komma ihåg att han är delvis förlamad - så han ramlade gång efter gång innan de började binda fast honom. Då ansåg han sig vara i ett fängelse.
Det blev faktiskt ett relativt lätt beslut att besluta om att stänga av hans ECD (hjärtstartare) och att skriva under en DNR - det trodde jag inte att det skulle bli. Ett par månader senare avled han.
Nu till huvudfrågan:
Sälj så snart som möjligt. Det blir som sagt mest sannolikt inte bättre och blir det bättre så blir det ändå inte bra nog. Plocka undan och förvara de saker som han kanske behöver om han blir så pass bra att han kan flytta in på ett serviceboende. Dvs några få möbler (fåtölj, tavlor mm). Tänk på att hjärnan när den åldras går tillbaka till barndomen, så bilder från uppväxten, orten där han växte upp, föräldrahemmet mm är bra att ha tillgängliga. Ett fotoalbum är inte fel.
Börja med att göra upp med syskonen om detta och fixa pappersarbetet. En familjejurist rekommenderas, den kan betalas med faders pengar. Min mor finns ju kvar och hon ville inte ha juridisk hjälp med dödsboet, vilket har inneburit mycket problem. Räkna med att det inte finns pengar tillräckligt för att betala löpande kostnader också. Sjuksängen är inte billig.
Det blev faktiskt ett relativt lätt beslut att besluta om att stänga av hans ECD (hjärtstartare) och att skriva under en DNR - det trodde jag inte att det skulle bli. Ett par månader senare avled han.
Nu till huvudfrågan:
Sälj så snart som möjligt. Det blir som sagt mest sannolikt inte bättre och blir det bättre så blir det ändå inte bra nog. Plocka undan och förvara de saker som han kanske behöver om han blir så pass bra att han kan flytta in på ett serviceboende. Dvs några få möbler (fåtölj, tavlor mm). Tänk på att hjärnan när den åldras går tillbaka till barndomen, så bilder från uppväxten, orten där han växte upp, föräldrahemmet mm är bra att ha tillgängliga. Ett fotoalbum är inte fel.
Börja med att göra upp med syskonen om detta och fixa pappersarbetet. En familjejurist rekommenderas, den kan betalas med faders pengar. Min mor finns ju kvar och hon ville inte ha juridisk hjälp med dödsboet, vilket har inneburit mycket problem. Räkna med att det inte finns pengar tillräckligt för att betala löpande kostnader också. Sjuksängen är inte billig.
Först och främst beklagar jag situationen, det är alltid väldigt jobbigt på så många plan när en anhörig råkar ut för något sådant.
För det andra tror jag du behöver ha lite is i magen, det kan bli bättre. Att i äldre ålder gå igenom en medicinsk kris försämrar kognitionen kraftigt och i många fall har de mycket längre återhämtningstid efter allvarlig sjukdom. I många fall förbättras individen, men blir sällan riktigt bra och aldrig bättre än den var innan.
I ert fall beror allt ju lite på hur bra pappa blir och det beror mycket på vad problemet var. Sepsis är allvarligt men sällan något man opereras för, kanske finns det något annat i bilden som gör situationen värre? Påverkar utgången.
Däremot hade jag nog börjat förbereda för att pappa inte kommer hem igen, eller iaf inte på lång tid. Se till att huset skyddas under tiden, det får inte frysa inomhus, rensa ur kyl/frys/skafferi (möss) etc. Se till att räkningar betalas.
Börja prata m banker och mäklare. Det kommer vara dubbelt så krångligt att göra allt detta trots din fullmakt så det är lika bra att börja kolla upp detaljer direkt.
Informera också biståndshandläggaren om vad du funderar på, det påverkar ju givetvis deras handläggning. Korttidsboenden är för kortare tid, eller för att utvärdera en situation. Men det är inget man stannar på utan planen är oftast hem efteråt.
För det andra tror jag du behöver ha lite is i magen, det kan bli bättre. Att i äldre ålder gå igenom en medicinsk kris försämrar kognitionen kraftigt och i många fall har de mycket längre återhämtningstid efter allvarlig sjukdom. I många fall förbättras individen, men blir sällan riktigt bra och aldrig bättre än den var innan.
I ert fall beror allt ju lite på hur bra pappa blir och det beror mycket på vad problemet var. Sepsis är allvarligt men sällan något man opereras för, kanske finns det något annat i bilden som gör situationen värre? Påverkar utgången.
Däremot hade jag nog börjat förbereda för att pappa inte kommer hem igen, eller iaf inte på lång tid. Se till att huset skyddas under tiden, det får inte frysa inomhus, rensa ur kyl/frys/skafferi (möss) etc. Se till att räkningar betalas.
Börja prata m banker och mäklare. Det kommer vara dubbelt så krångligt att göra allt detta trots din fullmakt så det är lika bra att börja kolla upp detaljer direkt.
Informera också biståndshandläggaren om vad du funderar på, det påverkar ju givetvis deras handläggning. Korttidsboenden är för kortare tid, eller för att utvärdera en situation. Men det är inget man stannar på utan planen är oftast hem efteråt.
Redigerat:
