Medlem
· Västernorrland
· 2 471 inlägg
Men du behöver ju inte alls betala 900 000:-
Det är inte en skuld, på sin höjd en värdesänkning.
Och ingen annan kommer att ge honom detta belopp för en tomt där någon annan har ett hus på ofri grund.
Betänk allt som kan hända med fastigheters värde på 50 år. De kan falla till noll för att enda arbetsgivaren på orten lägger ner. Eller stiga flera tusen procent för att en pendeltågslinje placeras på lagom avstånd.
Så länge ingen ifrågasätter ert nyttjande och äganderätten till hus och VA-anläggning är det i realiteten inte dessa belopp det handlar om - såvida inte ni själva väljer att det är värt det.
Det är inte en skuld, på sin höjd en värdesänkning.
Och ingen annan kommer att ge honom detta belopp för en tomt där någon annan har ett hus på ofri grund.
Betänk allt som kan hända med fastigheters värde på 50 år. De kan falla till noll för att enda arbetsgivaren på orten lägger ner. Eller stiga flera tusen procent för att en pendeltågslinje placeras på lagom avstånd.
Så länge ingen ifrågasätter ert nyttjande och äganderätten till hus och VA-anläggning är det i realiteten inte dessa belopp det handlar om - såvida inte ni själva väljer att det är värt det.
Det beror på om man diskuterar ur juridisk eller moralisk mening. Som TS själv säger så har flera jurister sagt sitt, men med den information som ges så säger det moraliska något helt annat. Det torde vara ganska klart?Martin_B skrev:
Att lyfta det gamla träiga argumentet "att vi bara har TS sida" är fånigt. Självklart är det bara en part som yttrat sig på forumet - detta är ingen domstol utan TS som ber om råd!
Ditt exempel tycker jag sedan är aningen elakt. Det är uppenbarligen en situation där det vare sig finns moralisk eller juridisk rätt?
Men är det så klart egentligen? Den biten av fastigheten där TS tomt ligger är ju fortfarande inte såld, och därmed ej avstyckad. Villkoret om avstyckning vid broderns bortgång har vi ju ej fått läsa och det kan säkert vara skrivet på ett sådant sätt att villkoret om avstyckning vid broderns bortgång inte gäller ifall han får en arvinge.elpaco skrev:
Hur vet vi om vad som sker den dagen kusinen säljer den biten där TS har sin tomt? Då kanske han fullföljer villkoret och avstyckar, eller hur?
Elakt mot vem? Det är ju ett exempel precis som du skriver, inget annat. Den är inte riktad mot någon, utan ger endast exempel på hur det kan bli när arv och pengar är inblandade. Det exemplet har inget med TS att göra.
Nej självklart inte. Du får ta TS ord på att det han säger stämmer. Att spekulera i att TS ljuger gör hela tråden meningslös. Då kan vilka förutsättningar som helst gälla.Martin_B skrev:
Du verkar säker på din sak, det var Stalin och Hitler också ..Martin_B skrev:
Ser du var jag gjorde nu? Genom att dra en totalt meningslös liknelse, som inte var relevant i sammanhanget, så kopplade jag det du sa till något extremt negativt. Elakt eller hur?
TS behöver ju inte ljuga, han kan bara ha utelämnat viss information som skulle ge klarhet i hela situationen. Självklart har TS rätt att bli frustrerad över situationen då den ju inte är rättvis, men samtidigt undrar jag om kusinen har gjort så mycket fel. Det är ju trots allt inte han som lovat bort en massa och inte hållit sin del av avtalet. Han har ju tagit över gården vilket kan likställas med arv skulle jag gissa på.elpaco skrev:
TS befinner sig faktiskt i ett läge som är aningen märkligt. Juristerna säger att man skulle agerat för 20 år sedan. Det betyder rimligtvis att det för 20 år sedan uppkom en situation som borde väckt intresset hos broderns övriga syskon att agera men att man inte gjorde detta. Varför gjorde man inte det? De kanske tyckte att situationen var ok.
Och nu 20 år senare tycker man att, nja, vi kanske skulle gjort annorlunda då, men nu är det försent.
Jag kan fortfarande inte se något stort problem i detta, då man verkar befinna sig i ett dödläge där ingen kan göra någonting mot den andra.
TS har fortfarande inte svarat på vad som gör läget så allvarligt och så extremt otryggt. Vad i lagen medger kusinen att kunna kräva 900.000kr för tomten liksom? Och varför kräver han pengar för tomten? Kusinen kan väl knappast tvinga TS att sälja?
Kan det vara så att TS familj helt enkelt gick till kusinen för att man vill köpa loss tomten, varpå kusinen vägrade sälja det för under 900.000 kr?
Att sälja har ju kusinen rätt att vägra i nuläget (tydligen) eftersom han ju äger gården. Och medan man fortfarande hade möjligheten att kräva avstyckning av tomten (för sådär 20 år sedan då juristerna menade man skulle agerat), så var det ingen som brydde sig, vilket ju kan ses som ett tyst medgivande.
Vad är det som sker nu då? Kan det vara något av följande alternativ?
Alt.1: Anta att kusinen vill sälja tomten. Vad händer då? Han går till TS och säger: Jag vill gärna sälja tomten nu, mitt pris är 900.000 kr. TS svarar: Nej, jag vill inte köpa den för 900.000 kr, däremot kan jag tänka mig 150.000 kr. Kusinen vägrar sänka sig så lågt. Vad händer sen? Ingenting. Kusinen ville något som inte TS ville, ärendet avslutat från TS sida, eftersom det var kusinen som kom till TS, inte tvärtom.
Alt.2: Anta istället att TS vill köpa loss gården. TS går till kusinen och säger: Nu vill vi köpa loss vår del av gården enligt villkoren i gåvobrevet. Kusinen svarar: Visst, men då får ni betala 900.000 kr. TS vägrar göra det och blir irriterad över situationen och börjar forska i vilka chanser de har och hur de kan få loss tomten för 150.000 kr.
TS verkar ju klart upprörd över situationen och det känns ändå lite som att det är alt.2 eller liknande som har satt igång det hela. Varför skulle TS liksom bli upprörd över alt.1? Bara till och neka köpa loss tomten i det fallet så är saken ur världen.
Problemet är att ursprungsägaren tänkt sig att dela upp marken mellan arvtagarna på ett sätt som var rättvist. Man väntade dock med styckningen av praktiska skäl vad jag förstår. Detta är problemet, man skulle styckat direkt. Sedan när släktingen dog för 20 år sedan väntande man än en gång med att avgöra juridiskt det alla tyckt vara självklart. Nu har det plötsligt gått en generation till och den nya arvtagaren till gården är antagligen inte längre juridiskt bunden till det juridiskt oklara löftet om avstyckning. Helt plötsligt är det privatekonomiskt en stor förlust att genomföra vad den äldreäldre generationen lovade, och girigheten tar över. Det är min tolkning. Dina alternativ 1 & 2 är ur den juridiska aspekten, inte den moraliska.Martin_B skrev:
Jovisst är det ett "problem" i sig, men nu menar jag det problem som TS beskriver, problemet med otryggheten osv. Det är den biten jag inte förstår. Fast det kanske du kan ge ett konkret svar på? Kan mycket väl hända jag missat en del i tråden... men om någon bara kunde ge ett konkret svar på vad som nu kan göra situationen så fruktansvärd för TS?elpaco skrev:
Jag har ställt frågan till TS men han har ju själv inte kunnat svara på det, därför undrar jag om situationen nu verkligen är så fruktansvärt illa?
Kan kusinen bara plötsligt slänga ut TS från huset och sälja det för att tjäna en hacka? Jag tror svaret är nej. Kan kusinen sälja marken huset står på, så TS får de nya ägarna på sig istället? Jag tror även här att svaret är nej.
Vilka ekonomiskt förödande situationer kan detta skapa för TS liksom? Om TS ändå bara tänker bo där (något som verkar vara fallet om jag har förstått det rätt), så är det ur ekonomisk synpunkt snarare en fördel att ha det som man har det nu. Man slipper ju betala fastighetsskatt för marken. Det får ju kusinen göra.
Återigen, jag kan inte se några fruktansvärda problem med nuläget, som skulle göra situationen så vansinnigt otryggt för TS.
Jag tyckte från början att kusinen var riktigt jävlig. Men har efter alla inlägg från TS börjat inse att han kanske inte är riktigt så jävlig som han verkar, eller att han åtminstone inte nödvändigtvis behöver vara jävlig. Det kan mycket väl vara så att han inte ens kände till de gamla villkoren, gåvobrevet osv., före det att han tog över gården.
Och jag kan inte riktigt se hur man till 100% kan försvara det tysta medgivande som skedde för 20 år sedan, då alla verkar varit överens om att situationen som var då kunde fortlöpa. Då tycker jag heller inte riktigt att den nya generationen skall ge sig på motparten (kusinen), utan snarare på övriga syskon om varför man valde att låta detta ske.
Har faktiskt varit med om en liknande sak i den bemärkelsen att tidigare generationer "bestämt" saker som man själv hade gjort helt annorlunda. Men ärligt talat är jag själv mer irriterad över de som har låtit de händelserna som skedde ske, än de som bara tackade och tog emot. Även om det känns väldigt orättvist.
Tycker det är mycket väl en moralisk aspekt, då det avslöjar en del om de olika parterna. Det blir enligt min åsikt ganska avgörande när man skall börja titta på just det moraliska, hur parterna agerar osv.
Martin_B skrev:
Tomten var från början en gåva / förtida arv. Som gavs muntligen, tyvärr.
1965 delades gården upp av föräldrarna, tre syskon fick tomter en fick pengar.
Den broder som tog över gården, min morbror, fick bostadshuset. Därefter betalade
han för en del mark. Priset blev då så lågt för gården att han hade ekonomisk möjlighet
att ta över den, Detta på grund av att syskonen fick tomter istället för pengar. Då min morbror önskade att syskonen inte skulle sälja sina hus och tomter under hans livstid. Så bad han syskonen som hade tomter att vänta med avstyckningen fram till hans bortgång eller om han av någon anledning skulle sälja gården. För att bekräfta detta skrev man en form av gåvoavtal där det
står att tomten skall styckas av enligt ovan. Då min morbror var 45 vid det tillfället och saknade barn
så tänkte man aldrig på eventuella kommande arvingar. Huset hade stått där i 5 år redan och
det var ingen hemlighet att vi fått tomten alla i släkten kände till hur det var tänkt.
Vi hade tydligen kunnat överklaga gåvoavtalet inom 20 år men då levde min morbror så vi gjorde
inte det. Vi höll oss till det man kommit överens om. Dumt nog! Avtalet är dåligt skrivet och det
står att det gäller mig och min mor. Man har garderat sig för att jag skall få tomten om min mor råkar dö innan min morbror. Men ingen har tänkt på vad som kunde hända där utöver. Vad händer den dag
jag dör? Gäller arvsrätten på tomten även mina barn? Den verkar ju gälla min kusin!
Min morbror har aldrig betalat för vår tomt! Ändå vill min kusin ha mycket bra betalt för den om han
skall tänka sig att stycka av den. Vi vill ha den avstyckad som man kom överens om. Och nu verkar
inte gåvoavtalet gälla för nu är min morbror död sedan 2008. Hur kunde det helt plötsligt bli värdelöst
så var det aldrig tänkt 1965. Då hade man ju aldrig gått med på gåvoavtalet utan krävt avstyckning då. Så här blev det bara för att man var snäll och gick med på min morbrors önskan.
Någon form att trygghet anser jag att det skall finnas för framtiden. Ju längre vi väntar ju svårare
blir det ju att bevisa hur det var tänkt. Än lever min gamla mamma och kan vittna. Liksom övrig släkt
men till nästa generation har man ju glömt allt. Då vi höll oss till gåvoavtalet så överklagade vi inte
det inom 20 år från det det skrevs. Verkar det inte rimligt att man väntar den tid man bestämt!?
Och nu verkar det helt plötsligt vara värdelöst för min morbror är död och avtalet var skrivet med honom! Vi anser att det skulle följas 2007 då han skrev över gården på sin son.
Västanfläkt. Jag förstår läget.
Men flera saker är oklara, kanske du kan svara på följande?
1. Vad säger juristerna, varför går inte gåvobrevet före arv/övertagande av gården av kusinen? Vad är alltså juristernas motivering varför den inte gäller? Är gåvobrevet felaktigt skrivet på något sätt?
2. Jag förmodar att ni försökte få avstyckat tomten redan 2008 när han gick bort? Och vad sas då? Varför gick ej det?
3. Är det du eller är det kusinen som har tagit kontakt med tanke på att frågan nu kom upp för din del? Var det alltså kusinen som kom till dig och krävde pengar (eller vad det nu är han kan tänkas vilja), eller var det du som gick till kusinen och ville ha avstyckat tomten varpå han nekade?
4. Exakt vad är det som enligt lag gör situationen så väldigt otryggt så man måste tvista om avstyckningen till varje pris och hur mycket jurister än kostar? Har juristerna sagt att kusinen kan kräva er på 900.000 kr med stöd av lagen, eller att han kan slänga ut er ur huset?
Gåvobrevet innehåller gissningsvis inte särskilt många ord. Du kan inte skriva ner gåvobrevets innehåll exakt som det står och ersätta namn och andra personuppgifter med X så det blir anonymt? Så kan ju flera här på forumet som har erfarenhet kanske svara på varför det är som det är nu, och vad du eventuellt kan göra för att hjälpa situationen.
Men flera saker är oklara, kanske du kan svara på följande?
1. Vad säger juristerna, varför går inte gåvobrevet före arv/övertagande av gården av kusinen? Vad är alltså juristernas motivering varför den inte gäller? Är gåvobrevet felaktigt skrivet på något sätt?
2. Jag förmodar att ni försökte få avstyckat tomten redan 2008 när han gick bort? Och vad sas då? Varför gick ej det?
3. Är det du eller är det kusinen som har tagit kontakt med tanke på att frågan nu kom upp för din del? Var det alltså kusinen som kom till dig och krävde pengar (eller vad det nu är han kan tänkas vilja), eller var det du som gick till kusinen och ville ha avstyckat tomten varpå han nekade?
4. Exakt vad är det som enligt lag gör situationen så väldigt otryggt så man måste tvista om avstyckningen till varje pris och hur mycket jurister än kostar? Har juristerna sagt att kusinen kan kräva er på 900.000 kr med stöd av lagen, eller att han kan slänga ut er ur huset?
Gåvobrevet innehåller gissningsvis inte särskilt många ord. Du kan inte skriva ner gåvobrevets innehåll exakt som det står och ersätta namn och andra personuppgifter med X så det blir anonymt? Så kan ju flera här på forumet som har erfarenhet kanske svara på varför det är som det är nu, och vad du eventuellt kan göra för att hjälpa situationen.
Då vi läst på själva om villkorade fastighetsöverlåtelser. Pratat med Inskrivningsmyndigheten osvMartin_B skrev:
Har vi konstaterat att Avtalet är en villkorad gåva med andra ord ett Gåvoavtal sedan 1965 och då
gäller den lag som gällde då. Avtalet uppfyller alla formkrav som ställdes 1965. Vi har uppfyllt
alla de formkrav som fanns i Avtalet varför vi har lämnat in de papper som krävs till Lantmäteriet
och begärt avstyckning. Vi får se hur det går! Uppenbart är att de unga Jurister vi varit i kontakt
med inte har en aning om hur man ska behandla vårt ärende idag. De kan inget om gamla lagar.
Det oroliga moment vi upplevt är att tomten skulle styckas av om gården försåldes (=bytte ägare var
tanken 1965 då min morbror inte hade några arvingar trots sina 45 år.) Det står i avtalet att min mor och jag får nyttja tomten så länge vi lever. Tanken var dock att min mor och jag skulle leva längre än min morbror som var äldre än min mor. Och därmed skulle gården hinna byta ägare och vi få tomten avstyckad utan kostnad i och med det. Att man skrev så var bara för att min morbror inte önskade
att vi skulle sälja sommarstuga och tomt under hans levnad. Han ville inte ha några andra grannar
än sin syster och jag. Det finns en del villkor i avtalet som vi följt. Och när jag meddelade min kusin 2008 att vi ville ha tomten avstyckad som man kommit överens om. Så vägrade han att gå med på det
om han inte fick 900.000:- . Vi höll oss till avtalet om avstyckning därför var det ej aktuellt att bråka
om det för 20 år sedan för då levde min morbror! Men enligt de unga Juristerna så hade man bara
20 år på sig att överklaga avtalet! Så nu är det ogiltigt för att min morbror inte lever längre enigt dem!
Vad menar de då att vi skulle ha ett avtal till om det inte gäller när någon dött!? det var ju då det skulle
gälla när han dött (försåldes) skulle ju tomten styckas av enligt Avtalet! Avtalet kom ju till för att han skulle kunna ta över gården, tomten var istället för pengar, en dellikvid. Som en skuld som skulle betalas då gården "försåldes" = bytte ägare. Man kan inte ta tillbaka en gåva när den ersätter pengar som i vårt fall. Dessutom har vi ju ett hus står där det är ingen hemlighet. Det har det aldrig varit för hans son heller. Men han vill bara lura av oss pengar som vi inte är skyldiga honom.
Vi har gjort som du föreslog!
Får se hur det går
Får se hur det går
Moderator
· Stockholm
· 57 826 inlägg
Jag misstänker att det juristerna menar med att ni skulle överklagat inom 30 år, är att han fick överta/köpa gården utan att avtalet med er om att få tomten senare fanns omnämnt i köpeavtalet. Dvs, att det inte är avtalet mellan din morfar och din mamma som skulle överklagats, utan avtalet som gav morbrodern gården.
Man kan säga att han har fått lagfarten på felaktiga grunder. Tiidigare gällde att en felaktig lagfart var ogiltig för all framtid. Rent hypotetiskt så skulle någon kunna komma och bevisa att något inte gick rätt till när en anfader sålde marken som numera är Kungsholmen i Stockholm, på 1700 talet. Och i princip skulle denna person då ha en ovilkorlig rätt att få tillbaka Kungsholmen, nuvarande fastighetsägare skulle då kunna få skadestånd från staten för att de "lurats" att köpa mark från någon som inte ägde marken.
Men ngn. gång på 90 talet ändrades lagen så att preskription infördes för lagrfarter, om någon fått lagfart ex. på ett förfalskat köpebrev, så blir fastigheten tjuvens efter viss tid, kan vara just 20 år.
Man kan säga att han har fått lagfarten på felaktiga grunder. Tiidigare gällde att en felaktig lagfart var ogiltig för all framtid. Rent hypotetiskt så skulle någon kunna komma och bevisa att något inte gick rätt till när en anfader sålde marken som numera är Kungsholmen i Stockholm, på 1700 talet. Och i princip skulle denna person då ha en ovilkorlig rätt att få tillbaka Kungsholmen, nuvarande fastighetsägare skulle då kunna få skadestånd från staten för att de "lurats" att köpa mark från någon som inte ägde marken.
Men ngn. gång på 90 talet ändrades lagen så att preskription infördes för lagrfarter, om någon fått lagfart ex. på ett förfalskat köpebrev, så blir fastigheten tjuvens efter viss tid, kan vara just 20 år.