Medlem
· Västernorrland
· 2 471 inlägg
Förtydligande: mitt resonemang förutsätter tomtarrende.
Tomt = den yta som används i anslutning till bostadshus med gräsmatta, uteplats, trädgårdsland, parkering, häck, uthus etc. Ofta är det = den yta som man klipper gräs och idkar trädgårdsskötsel, men det måste tolkas i förhållande till platsens förutsättningar. (och att bara klippa gigantiska mängder gräsyta ger inte i sig större tomt)
Just att man har lagt ner mycket pengar och för att hus inte bara kan flyttas är tomtarrenden starka.
För jordbruksmark skiljer reglerna, så om vi pratar hektar och det spelar roll för brukningen av gården blir det en annan sak. Men fortfarande gäller ovanstående då för tomt-delen.
Tomt = den yta som används i anslutning till bostadshus med gräsmatta, uteplats, trädgårdsland, parkering, häck, uthus etc. Ofta är det = den yta som man klipper gräs och idkar trädgårdsskötsel, men det måste tolkas i förhållande till platsens förutsättningar. (och att bara klippa gigantiska mängder gräsyta ger inte i sig större tomt)
Just att man har lagt ner mycket pengar och för att hus inte bara kan flyttas är tomtarrenden starka.
För jordbruksmark skiljer reglerna, så om vi pratar hektar och det spelar roll för brukningen av gården blir det en annan sak. Men fortfarande gäller ovanstående då för tomt-delen.
https://lagen.nu/1979:1152
Som tak för benämningen " tomt" bör 2 hektar gälla. Bör vara, det kan alltså vara mer, frågan är också vad tidigare lagstiftning sa. Så hur stor tomt gäller det TS?
Kan det vara så att kusinen vill gardera sig mot en eventuell framtida försäljning av marken? Likaväl som att de tre som blivit lovade marken vill säkra sin egendom vid en försäljning av gården.
Borde inte ett skriftligt avtal liknande det morbrodern hade lösa problemet i så fall?
Som tak för benämningen " tomt" bör 2 hektar gälla. Bör vara, det kan alltså vara mer, frågan är också vad tidigare lagstiftning sa. Så hur stor tomt gäller det TS?
Kan det vara så att kusinen vill gardera sig mot en eventuell framtida försäljning av marken? Likaväl som att de tre som blivit lovade marken vill säkra sin egendom vid en försäljning av gården.
Borde inte ett skriftligt avtal liknande det morbrodern hade lösa problemet i så fall?
ion skrev:
Tomten är på ca 2000 kvm. Den är till största delen endast berghällar varför den var lämplig till
tomt för dottern istället för betesmark eller skogsbruk. Den hindrar inte på något vis min kusin
i hans yrkesutövande. Den ligger på en ö i en insjö, man måste ha egen båt. Du kan oftast inte komma dit under vinter månaderna. Allt material till husen är utforslade i egen båt. Gården är stor som ett vanligt litet ställe ca 35 tunnland tror jag, men med ytterligare ca 90000 kvm fiskevatten. Gården har en lång strandlinje så vår sjötomt hindrar inte kusinen. Däremot är det säkert ett problem att min kusin har fått för sig att sjötomter är enormt dyra och lyxiga. Därför vill han ha 4 ggr mer för tomten än vad den är värd om man ser på liknande tomter i närheten. Det är det stora problemet!
Vi kan inte tvinga honom att sälja. Och vi anser att det pris han begär är alldeles för högt. Taxeringsvärdet som är satt på tomten det har tillkommit på grund av att mamma fått en tomt som
hon fått byggrätt på och där det finns vatten och avlopp mm. Vilket min kusin inte skall ha betalt för enligt min uppfattning. Jag tror att Taxvärdet på hela gården ev kan vara ca 5 milj. Det min morbror betalade motsvarar idag ca 300.000:- . Min kusin vill ha betalt ca 800.000:- för tomten Jag tror snarare att han vill åt vårt hus och vår tomt. En värderingsman har räknat ut värdet på marken
vi disponerar till ca 150.000:- med tanke på hur allt har gått till. Vi betalar gärna det samt Lantmäteriet.
Men det är långt till 800.000:- + Lantmäterikostnaderna det är ju inte i Stockholms Skärgård precis.
Västanfläkt, men vad händer om ni inte köper tomten av honom då? Kan ni inte fortsätta bruka tomten som vanligt och leva som vanligt? Alltså rent praktiskt då menar jag. Sedan vill man ju så klart äga sin egen tomt, men i praktiken så är den väl typ "eran" tomt ändå, skulle man väl kunna säga?
För han kan väl inte tvinga er till någonting heller, så det är väl i stort sett ett dödläge åt bägge håll så att säga?
För han kan väl inte tvinga er till någonting heller, så det är väl i stort sett ett dödläge åt bägge håll så att säga?
35 tunnland ser jag inte hur man skulle kunna försörja sig på, inte ens om han lägger till de arealer som ni besitter.
Och som du säger saknar det betydelse för verksamheten på gården särskilt som er tomt är avgränsad med vatten.
Jag tycker ni ska söka upp en duktig advokat, jag ser ingen anledning till att ni ska betala en enda krona för det ni redan fått.
Skulle kusinen och morbrodern fått skatta för arealerna så är det deras eget fel, det hade de sluppit om de styckat av som morfadern ville.
Och som du säger saknar det betydelse för verksamheten på gården särskilt som er tomt är avgränsad med vatten.
Jag tycker ni ska söka upp en duktig advokat, jag ser ingen anledning till att ni ska betala en enda krona för det ni redan fått.
Skulle kusinen och morbrodern fått skatta för arealerna så är det deras eget fel, det hade de sluppit om de styckat av som morfadern ville.
Problemet blir väl om kusinen får för sig att sälja.Martin_B skrev:
Vad säger de andra som också fick tomter om situationen? Krävs de också på samma belopp?
En möjlighet är ju att kusinen löser ut er med de summor han själv angett som värde. Ja, plus ev byggnaders värde då.
Jo men står inte huset på ofri grund? TS mor byggde väl huset en gång i tiden, och inte markägaren?ion skrev:
Om TS mor hade köpt huset av dåvarande markägare, då hade ju köpet blivit ogiltigt vid en eventuell försäljning i dag, och den nya ägaren hade kunnat kasta ut TS mor ur sitt eget hus.
Men nu byggde ju TS mor huset själv, så då blir ju läget helt annorlunda.
Sen vet jag inte vad kusinen har för möjligheter till att skapa problem för TS genom en eventuell försäljning, men det kanske finns någon som kan lista tänkbara alternativ som kan vara negativa för TS? Om det nu finns några dvs.
Det är ju så i praktiken att fastigheter med hus på ofri grund är värda avsevärt mindre än obebyggda tomter. Kan man få kusinen att förstå detta så kanske det begärda priset blir lite mer moderat.
Som en kompromiss vore det då rimligt att TS betalar marknadspriset för en obebyggd tomt, vilket alltså är mer än vad det aktuella tomten är värd.
Som en kompromiss vore det då rimligt att TS betalar marknadspriset för en obebyggd tomt, vilket alltså är mer än vad det aktuella tomten är värd.
Man kan ju inte bara åka ut i naturen, se ut en täppa och bygga sig ett hus. Markägaren skulle med all säkerhet kräva bortforsling av allt, och med eftertryck.
Det faktum att tomten varit bebyggd en längre tid kan bara betyda att det skett i samförstånd med markägaren med anledning som TS redogjort för. De har således fått marken som gåva. Varför ska TS betala något nu?
Lägg pengarna på advokatarvode istället.
Det faktum att tomten varit bebyggd en längre tid kan bara betyda att det skett i samförstånd med markägaren med anledning som TS redogjort för. De har således fått marken som gåva. Varför ska TS betala något nu?
Lägg pengarna på advokatarvode istället.
Grundproblemet är väl att det resonemanget inte på långa vägar duger för att få den lagfart som krävs för att verkställa gåvan, där finns ju specifika fomella krav. Dessutom är det ju inte helt ovanligt att mark upplåts för byggnad på ofri grund så att husets existens i sig skulle vara bevis för ägarskapet av marken det står på håller jag inte med om.ion skrev:
Jo men vad är problemet här nu då? Det verkar ju vara ett dödläge från bägge håll. Ingen verkar kunna försämra situationen för den andra.
Kan man inte låta det hela bara vara som det är? Låt kusinen kräva pengar för tomten allt han vill, han kommer väl inte långt med det ändå? Bara till att säga, nej tack, behåll den du själv. Samtidigt verkar ju inte kusinen med lagliga medel kunna slänga ut TS mor heller. Vad händer om han säljer fastigheten då? Verkar ju inte hända något då heller då huset står på ofri grund.
Varför inte bara låta allt vara som det är, så får väl kusinen gnälla allt han vill?
Kan man inte låta det hela bara vara som det är? Låt kusinen kräva pengar för tomten allt han vill, han kommer väl inte långt med det ändå? Bara till att säga, nej tack, behåll den du själv. Samtidigt verkar ju inte kusinen med lagliga medel kunna slänga ut TS mor heller. Vad händer om han säljer fastigheten då? Verkar ju inte hända något då heller då huset står på ofri grund.
Varför inte bara låta allt vara som det är, så får väl kusinen gnälla allt han vill?
Frågan är om det överhuvud taget är möjligt att civilrättsligt tvinga fram en avstyckning? Jag tvivlar på det. Möjligen kan TS tilldömas skadestånd motsvarande den tänkta tomtens värde, men det är väl inte heller vad TS vill?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Ofri_grund
" Ofri grund (eller ofri tomt) är ett begrepp i fastighetsrätt, för det förhållande som föreligger då byggnad uppförts av arrendator på arrenderad mark, och står på mark som inte ägs av samma person som äger byggnaden.[1] Nackdelen med att äga en byggnad som står på ofri grund är att den som äger marken kan säga upp arrendeavtalet. Jordägaren har då lösningsrätt enligt 8 kap 21 § jordabalken.[2] Har jordägaren förklarat att han inte är villig att göra det, får arrendatorn föra bort egendomen eller överlåta den till en tillträdande arrendator. Om han för bort egendomen, ska han dock återställa arrendestället i tjänligt skick."
Vad jag förstått finns inte ens ett arrendeavtal.Jag tror fortfarande det bästa är att hävda att morbroderns vilja inte följts. Och det borde då styrkas med dokument, finns inte det får man hoppas på vittnesmål och lagmäns sunda förnuft, i det sistnämnda kan byggnadens uppkomst vara av intresse.
" Ofri grund (eller ofri tomt) är ett begrepp i fastighetsrätt, för det förhållande som föreligger då byggnad uppförts av arrendator på arrenderad mark, och står på mark som inte ägs av samma person som äger byggnaden.[1] Nackdelen med att äga en byggnad som står på ofri grund är att den som äger marken kan säga upp arrendeavtalet. Jordägaren har då lösningsrätt enligt 8 kap 21 § jordabalken.[2] Har jordägaren förklarat att han inte är villig att göra det, får arrendatorn föra bort egendomen eller överlåta den till en tillträdande arrendator. Om han för bort egendomen, ska han dock återställa arrendestället i tjänligt skick."
Vad jag förstått finns inte ens ett arrendeavtal.Jag tror fortfarande det bästa är att hävda att morbroderns vilja inte följts. Och det borde då styrkas med dokument, finns inte det får man hoppas på vittnesmål och lagmäns sunda förnuft, i det sistnämnda kan byggnadens uppkomst vara av intresse.
De tre syskon som fått tomter istället för arv har alla fått samma problem.ion skrev:
Ett äldre hus står så till att man inte lämpligen flyttar eller river, det är snarare en kulturbyggnad.
Ett sommarhus med tillhörande gäststuga och bod ägdes av min moster, änka utan barn. Min kusin övertalade henne att huset inte hade något större värde och köpte det för ca 180.000:-. Sedan styckade han av tomten och sålde alltihop till sin svägerska för 1.500.000:- ett knappt år senare !
Då var det plötsligt värdefullt! Köpeskillingen kan dock vara "frisserad" för att skrämma oss kanske?
Problemet är ju att om vi inte försöker lösa detta så kvarstår problemet och otryggheten. Familjen
mår mycket dåligt av detta. Det var aldrig Morfars mening att lura oss att bygga hus på tomterna
han gett oss för att sedan låta sonens barn utsätta oss för detta. Han var inte född då och ingen
trodde att han skulle födas. Inte så vanligt att man får barn vid 49 års ålder. Vi har ett skriftligt avtal
där det står att tomten skall styckas av utan kostnad då gården försäljs. 1965 verkade det helt troligt
att gården skulle försäljas vid min morbrors bortgång. Det skulle väl ha stått vid ägarbyte men man
jämställde det med det i den muntliga överenskommelsen. Kanske är detta även Avtalsrätt !?
Det var en förskräcklig kusin ni har. Han tycks helt sakna moraliska spärrar.
Pappret ni har är guld värt, ta en kopia och lås in originalet i bankfack. Gå till en advokat och redogör för allt som hänt. Märk väl, det är skillnad på en jurist och advokat. Och gör det innan en eventuell preskriptionstid uppnåtts, det kan vara lite bråttom.
Jag tror också att varken er morfar eller morbror hade onda avsikter.
Pappret ni har är guld värt, ta en kopia och lås in originalet i bankfack. Gå till en advokat och redogör för allt som hänt. Märk väl, det är skillnad på en jurist och advokat. Och gör det innan en eventuell preskriptionstid uppnåtts, det kan vara lite bråttom.
Jag tror också att varken er morfar eller morbror hade onda avsikter.
Redigerat av moderator: