Det vore orimligt att kusinen skulle stå till svars för sin farfar och fars förehavanden. Men han har skyldighet att följa arvgivarens vilja. Så avstyckning skulle ägt rum antingen 2007 om arv/överlåtelse jämställs med försäljning, eller 2008 vid morbroderns bortgång.
Ibland blir man bara så trött på den här korrekta attityden med världsbilden att en fika löser alla problem med grannar och släktingar. Missförstå mig fel, jag är för trevligt bemötande i allmänhet, men när någon kissar dig i ansiktet rekommenderar jag inte att du ger honom en toarulle och pepsi max.Martin_B skrev:
Till att börja med skriver TS klart och tydligt att såväl hans mor som andra släktingar själva har fått bygga hus, och bekostat dem själva. De tillhör alltså mest sannolikt INTE fastigheten, utan står på ofri grund. De kan inte bli utkörda och husen kan då inte säljas av kusinen. De har då även sannolikt rätt att ta viss tomtyta i anspråk.
Mina "råd" går ut på att besvara kusinens attityd med liknande mynt. Att bli en lika eller bättre skithög. Det är en alternativ väg till den juridiska, som mycket väl kan trädas på laglig sida. Gamla bilar är tex inte olagligt. Dessutom berättar TS att han sökt råd från _flera_ jurister, som sagt åt honom att det är överspelat. Och din snällväg å andra sidan är uppenbarligen även den redan provad, så jag tror inte TS och hans bättre del av familjen kommer att gagnas av att vara snälla och fika runt med skitstöveln. Inte kvar så många alternativ kvar.
Tänkte faktiskt inte på att TS själv byggt huset, även om jag ju läste det från början. Som du säger är det ju inte så självklart då att kusinen bara kan sälja fastigheten och huset därmed följer med. Det ju bör räknas som lös egendom om TS mor byggt det, det är alldeles riktigt. Mitt fel.elpaco skrev:
Däremot är jag fortfarande väldigt starkt kritisk till att besvara kusinens attityd med "liknande mynt" som du skriver. Och det baserar jag dels på att TS redan haft kontakt med jurister, som verkar mena på att TS skulle överklagat detta för 20 år sedan, samt dels på att man ju faktiskt bör se situationen från kusinens sida, hur jävlig historian än är.
Om det som TS har beskrivit är sant, så är jag helt på TS sida och menar på att morbrorn har gjort fel och tomten skulle styckats av i god tid innan någon hände. Det skulle inte bara gått i arv till hans son, för det är väldigt orättvist.
Däremot kan jag inte minnas att jag någonsin hört om en person som ärvt någonting helt lagligt och "i god tro" eller hur man nu skall uttrycka det, men som välvilligt delar ut av sitt arv till andra, baserat på någonting som dessa släktingar hävdar. Utan att det finns några bindande och enligt lagen gällande dokument bakom det hela.
Skall man då, i en situation som enligt jurister verkar vara kört, börja strida och jävlas med motparten, som ju verkar ha lagen på sin sida (återigen baserat på vad juristerna sagt)? Tycker jag låter fullkomligt idiotiskt.
Men om lagen nu tillåter honom att kissa dig i ansiktet, samtidigt som den inte tillåter dig att "ge igen",... skall du ändå stå där och hävda din "rätt", samtidigt som poliserna står där och backar upp din motpart?
Någonstans får man ju ändå svälja sin stolthet i ett sådant läge. De personer som bara skall jävlas och ge igen även fast de vet att det är till deras nackdel,.... är oftast inte så skarpa i bollen.
Redigerat:
Att skapa en olidlig atmosfär i släkten vinner ingen på. Och morfaderns uträkning av arvet är faktiskt inte så konstigt om man räknar. Förutsatt att han hade hela gården att fördela så är laglotten 22500 dela på 5 och så ger han övriga delen av arvet till sin son för att han vill att gården ska stanna i släkten. Jag såg siffran 8000, då var han inte så hård han kunde varit. Skulle man fördjupa sig i räkenskapen skulle det kanske visa sig stämma väldigt bra.
Sonen som tog över gården hade ett papper som sa att avstyckning skulle ske senare, det kan ha varit av ren välvilja eftersom syskonen då inte behövde betala skatt på fastigheterna.
Felet uppkommer då sonsonen vägrar stycka av, det blir som att kräva tillbaka släktgrenarnas arv.
Som jag sa innan, koncentrera er på den biten och försök hålla sams.
En annan reflektion, då morfadern beräknade tänkta tomter till 3000kr vardera med ref att gården var värd 45000 varav byggnadsvärde 12000, är min logiska slutsats att en tomt var 1/10del av arealen, vilket då decimerar gårdsarealen med 30%. Det gör att man bättre förstår kusinens synpunkter, men hans handlande är inte korrektare för det.
Sonen som tog över gården hade ett papper som sa att avstyckning skulle ske senare, det kan ha varit av ren välvilja eftersom syskonen då inte behövde betala skatt på fastigheterna.
Felet uppkommer då sonsonen vägrar stycka av, det blir som att kräva tillbaka släktgrenarnas arv.
Som jag sa innan, koncentrera er på den biten och försök hålla sams.
En annan reflektion, då morfadern beräknade tänkta tomter till 3000kr vardera med ref att gården var värd 45000 varav byggnadsvärde 12000, är min logiska slutsats att en tomt var 1/10del av arealen, vilket då decimerar gårdsarealen med 30%. Det gör att man bättre förstår kusinens synpunkter, men hans handlande är inte korrektare för det.
Exakt. I en situation som denna vinns det inga strider genom bråk och hämnd. Den dagen man börjar bråka med sin motpart i ett sådant här läge, den dagen har man också sänkt sina chanser att komma segrande ur striden, till ett minimum.ion skrev:
De som menar på att man skall börja jävlas och ge igen med "samma mynt" osv. i just denna situation, får gärna på ett logiskt sätt beskriva för oss andra, på vilket sätt ett sådant beteende skulle öka TS chanser att nå sitt mål?
Vet någon om Ärvdabalken 7:4 väger mer än en Lagfart?Martin_B skrev:
Har man trott att man ärvt något och skrivit på Bouppteckningen när föräldrarna gått bort
i tron att allt är som man bestämt muntligt. Hur blir det då om man skall betala för arvet
50 år senare? Var tog då Laglotten vägen? Hur länge kan man överklaga i en sådan situation?
Eller är det Avtalsrätt man skall titta på?
De Jurister vi anlitat har varit kunniga men unga, har de en annan uppfattning?
De vet ju inte hur man tänkte 1965. Att man inte var lika informerad då som idag.
Vi är förtvivlade i familjen över hur det blivit.
Jag vet inte riktigt hur jag skall svara på detta utan att det tolkas som ett personangrepp. Men din post är konstig.Martin_B skrev:
1) Varför tror du folk över huvud taget agerar översittare? För att det ger dem FÖRDELAR! Det finns massor med trådar på forum över hur till exempel hantverkare fakturerar felaktigheter och hotar med inkasso om man inte betalar. Det är enligt samma princip. Man har inte laglig rätt, men motviljan är så stor att den ena parten ger efter så pass ofta att en del tycker att det är värt att prova. Du förordar jag givetvis inte ovanstående, men med moraliskt rätt så kan det te sig rimligt att ibland svara med liknande mynt.
2) Det förvånad mig att du inte kan deducera fram ovanstående. Det känns som banal psykologi. Den praktiseras redan på förskolan när vissa barn tar sig friheter mot andra, trots att det strider mot vad fröknarnas lag säger.
elpaco, jag förstår exakt vad du menar, men du verkar inte förstå vad jag menar.
Om exempelvis min granne gör sådant mot mig som den inte får, som att komma in på min tomt och börja ta ner träd och buskar, riva upp staket och utöka sin mark genom att ta min, så kommer jag i första hand att lugnt och sansat, men väldigt bestämt, prata med honom och be honom att på ett eller annat sätt återställa allt till ursprungligt skick. När jag pratar med honom, kommer han att förstå allvaret, så är det bara. Om det inte hjälper och han fortsätter, kommer jag att ta hjälp av lagen. Om inte ens det hjälper kortsiktigt, kommer jag garanterat att ge tillbaka med samma mynt, på det sätt som du menar. Jag kommer jävlas med honom på alla lagliga sätt det bara går, för att göra livet riktigt surt för honom, för jag låter inte mig köras över. Punkt.
Jag är inte den mesiga typen som i det läget bjuder in honom på kaffe.
MEN!, och detta är ett stort men.
...I en situation där jurister menar på att det är "kört", och man vet, att man med största sannolikhet aldrig får igenom sina önskemål med lagliga medel, så finns det ingen som helst anledning att köra den "tuffa stilen" och börja jävlas med sin motpart. Tvärt om. I det läget får man bli kärring och lyda så gott det går, utan att det framstår som att man är vek och rädd, och hoppas på att motparten istället kan ge med sig lite, så man kanske kan hitta någon gemensam lösning som inte är riktigt så illa som den ursprungliga situationen.
Om du möter en björn i skogen, som ger dig en ordentlig snyting med tassen, så du lyfter från marken och blir nära på medvetslös. Ställer du dig upp sen för att mucka med björnen för att visa "vem som bestämmer"?
I ett sådant läge så hade jag nog snarare svalt min stolthet och flytt så fort jag har kunnat. Gör det mig till en fegis? Knappast, det visar bara att jag har hjärna nog att göra det bästa av situationen, så att jag i slutändan ändå blir den vinnande parten.
Om exempelvis min granne gör sådant mot mig som den inte får, som att komma in på min tomt och börja ta ner träd och buskar, riva upp staket och utöka sin mark genom att ta min, så kommer jag i första hand att lugnt och sansat, men väldigt bestämt, prata med honom och be honom att på ett eller annat sätt återställa allt till ursprungligt skick. När jag pratar med honom, kommer han att förstå allvaret, så är det bara. Om det inte hjälper och han fortsätter, kommer jag att ta hjälp av lagen. Om inte ens det hjälper kortsiktigt, kommer jag garanterat att ge tillbaka med samma mynt, på det sätt som du menar. Jag kommer jävlas med honom på alla lagliga sätt det bara går, för att göra livet riktigt surt för honom, för jag låter inte mig köras över. Punkt.
Jag är inte den mesiga typen som i det läget bjuder in honom på kaffe.
MEN!, och detta är ett stort men.
...I en situation där jurister menar på att det är "kört", och man vet, att man med största sannolikhet aldrig får igenom sina önskemål med lagliga medel, så finns det ingen som helst anledning att köra den "tuffa stilen" och börja jävlas med sin motpart. Tvärt om. I det läget får man bli kärring och lyda så gott det går, utan att det framstår som att man är vek och rädd, och hoppas på att motparten istället kan ge med sig lite, så man kanske kan hitta någon gemensam lösning som inte är riktigt så illa som den ursprungliga situationen.
Om du möter en björn i skogen, som ger dig en ordentlig snyting med tassen, så du lyfter från marken och blir nära på medvetslös. Ställer du dig upp sen för att mucka med björnen för att visa "vem som bestämmer"?
I ett sådant läge så hade jag nog snarare svalt min stolthet och flytt så fort jag har kunnat. Gör det mig till en fegis? Knappast, det visar bara att jag har hjärna nog att göra det bästa av situationen, så att jag i slutändan ändå blir den vinnande parten.
Om din granne sågar ner er gemensamma häck och tar ner ert staket på tomtgräns, så är du rätt rökt juridiskt. Han hävdar att "du sagt att du var med på det", och du är körd. Berätta nu hur du skall fika och väldigt bestämt tala dig ur detta? Eller hur du skall sätta honom på plats?
Det finns inget som säger att TS träffar en björn. Jag tycker det låter som en gnidig bäver. Riv dammen och se vad den tycker ..
Dessutom detta som du förespråkar att sakta byta taktik, och på så sätt göra det bästa av situationen genom att prova olika mindre aggressiva alternativ i ordning - det är nog dömt att misslyckas i många fall. Eftersom du i slutläget har vaskat fram en översittartyp så kommer han inte bli särskilt imponerad när du till slut blir vrång. Det är inte trovärdigt.
Det finns inget som säger att TS träffar en björn. Jag tycker det låter som en gnidig bäver. Riv dammen och se vad den tycker ..
Dessutom detta som du förespråkar att sakta byta taktik, och på så sätt göra det bästa av situationen genom att prova olika mindre aggressiva alternativ i ordning - det är nog dömt att misslyckas i många fall. Eftersom du i slutläget har vaskat fram en översittartyp så kommer han inte bli särskilt imponerad när du till slut blir vrång. Det är inte trovärdigt.
Medlem
· Västernorrland
· 2 471 inlägg
Jag tror att ni missar en sak när ni pratar om "arv" här. Nämligen att det inte var ett arv.
Det sägs att fastigheten inte finns med i bouppteckningen, och att uppgörelsen med tomtlöften, pengar och broderns tillträde av gården gjordes före föräldrarnas död. Då är det en gåva.
För att man inte ska kunna mixtra med laglotten finns regler där vissa gåvor kan komma att betraktas som förtida arv. Men då måste man klaga vid bouppteckning, arvsskifte etc. eller inom viss tid därefter. Detta har inte gjorts. Min gissning är att det är detta som den kontaktade juristen menat med att det är kört.
Sen är det så att vid fastighetsöverlåtelser så kan man aldrig skapa "tilläggsvilkor" som blir bindande för en ny ägare. Även om de tas in i ett köpeavtal odyl, så kommer de inte att gälla utan den nye ägaren kan fullt ut disponera fastigheten som han vill. Så oavsett vad som sagts eller överenskommits på olika sätt, så kan inget av detta vara bindande för nuvarande ägaren. Uppenbarligen var ju det senaste ägarskiftet inte heller i form av ett arv eftersom det skedde före morbroderns död, och då kan inte några bindande villkor finnas där heller.
Så rent juridiskt finns inga anspråk som kan utnyttjas idag efter vad jag kan läsa ut.
Oavsett vad man sagt eller ej, avsett eller ej och skrivit eller ej.
Om det är moraliskt ok eller om lagen borde lämna mer hänsyn till olika omständigheter kan man tycka olika saker om, men det spelar ingen roll för frågan i tråden. Men har naturligtvis betydelse för TS känslor och släktingarnas relationer, vilket jag dock betraktar som något att hantera huvudsakligen utanför forumet.
Men kanske det kan finnas andra alternativ?
Varför är det egentligen viktigt för TS att få tomten avstyckad?
Det är klart att det är roligare att äga en tomt än bara att disponera den. Men kanske detta är en situation där det näst bästa kan bli ganska bra ändå?
Utgår ifrån följande, rätta om jag uppfattat förutsättningarna fel
TS äger ett hus på ofri grund (kan bevisas utan problem)
Morfadern upplät tomterna på den gemensamma gården med syftet att syskonen skulle disponera dem för sina hus utan begränsningar (tillräckligt med muntliga vittnen, samt mångårigt brukande är faktum)
Ägaren av "huvudgården" har alltid betalat fastighetsskatten för tomterna (otvistigt)
Någon tomträttsavgäld (motsv.) har aldrig betalats. (otvistigt, mitt antagande)
Är det då inte ett tomträttsavtal med evig dispositonsrätt, utan avgift och med överlåtelserätt som syskonen fick? Inte en fastighet, men ändå inte så illa?
Mitt råd till TS är att kolla upp vilka möjligheter som finns här, och att om det verkar se bra ut snarast formalisera detta på papper. Det har skett skärpningar kring vilka typer av avtal som är ok att göra, och för kraven att få inskrivning av gamla avtal.
Om det bara är sitta trygg i sitt hus TS eftersträvar så blir skillnaden inte så stor.
Och den ekonomiska kalkylen kommer också att tippa. Så kanske viljan att stycka av rent av ökar också...
Det sägs att fastigheten inte finns med i bouppteckningen, och att uppgörelsen med tomtlöften, pengar och broderns tillträde av gården gjordes före föräldrarnas död. Då är det en gåva.
För att man inte ska kunna mixtra med laglotten finns regler där vissa gåvor kan komma att betraktas som förtida arv. Men då måste man klaga vid bouppteckning, arvsskifte etc. eller inom viss tid därefter. Detta har inte gjorts. Min gissning är att det är detta som den kontaktade juristen menat med att det är kört.
Sen är det så att vid fastighetsöverlåtelser så kan man aldrig skapa "tilläggsvilkor" som blir bindande för en ny ägare. Även om de tas in i ett köpeavtal odyl, så kommer de inte att gälla utan den nye ägaren kan fullt ut disponera fastigheten som han vill. Så oavsett vad som sagts eller överenskommits på olika sätt, så kan inget av detta vara bindande för nuvarande ägaren. Uppenbarligen var ju det senaste ägarskiftet inte heller i form av ett arv eftersom det skedde före morbroderns död, och då kan inte några bindande villkor finnas där heller.
Så rent juridiskt finns inga anspråk som kan utnyttjas idag efter vad jag kan läsa ut.
Oavsett vad man sagt eller ej, avsett eller ej och skrivit eller ej.
Om det är moraliskt ok eller om lagen borde lämna mer hänsyn till olika omständigheter kan man tycka olika saker om, men det spelar ingen roll för frågan i tråden. Men har naturligtvis betydelse för TS känslor och släktingarnas relationer, vilket jag dock betraktar som något att hantera huvudsakligen utanför forumet.
Men kanske det kan finnas andra alternativ?
Varför är det egentligen viktigt för TS att få tomten avstyckad?
Det är klart att det är roligare att äga en tomt än bara att disponera den. Men kanske detta är en situation där det näst bästa kan bli ganska bra ändå?
Utgår ifrån följande, rätta om jag uppfattat förutsättningarna fel
TS äger ett hus på ofri grund (kan bevisas utan problem)
Morfadern upplät tomterna på den gemensamma gården med syftet att syskonen skulle disponera dem för sina hus utan begränsningar (tillräckligt med muntliga vittnen, samt mångårigt brukande är faktum)
Ägaren av "huvudgården" har alltid betalat fastighetsskatten för tomterna (otvistigt)
Någon tomträttsavgäld (motsv.) har aldrig betalats. (otvistigt, mitt antagande)
Är det då inte ett tomträttsavtal med evig dispositonsrätt, utan avgift och med överlåtelserätt som syskonen fick? Inte en fastighet, men ändå inte så illa?
Mitt råd till TS är att kolla upp vilka möjligheter som finns här, och att om det verkar se bra ut snarast formalisera detta på papper. Det har skett skärpningar kring vilka typer av avtal som är ok att göra, och för kraven att få inskrivning av gamla avtal.
Om det bara är sitta trygg i sitt hus TS eftersträvar så blir skillnaden inte så stor.
Och den ekonomiska kalkylen kommer också att tippa. Så kanske viljan att stycka av rent av ökar också...
Baserat på vad du skriver Räknenisse (eftersom jag nu ej lusläst hela tråden), så betyder nuvarande läge bara en kostnad för kusinen, i form av fastighetsskatt? Samtidigt som det aldrig bringar några inkomster. Inte sant?
Och då skulle det väl egentligen kunna vara intressant för kusinen att istället för att för "all framtid" betala fastighetsskatt för någonting han ej nyttjar, istället sälja tomten billigt till TS, så får han iallafall in lite pengar, samtidigt som han slipper gå back mer.
Självklart är det väl en önskan för kusinen att kunna krama ur så mycket ur tomten som möjligt, men om TS ej går med på att köpa till ett överpris, så borde det väl ändå vara bättre för kusinen att få lite pengar och slippa kostnader, än att inte få ett öre och vara tvungen att fortsätta betala fastighetsskatt?
Eller tänker jag fel nu?
Och då skulle det väl egentligen kunna vara intressant för kusinen att istället för att för "all framtid" betala fastighetsskatt för någonting han ej nyttjar, istället sälja tomten billigt till TS, så får han iallafall in lite pengar, samtidigt som han slipper gå back mer.
Självklart är det väl en önskan för kusinen att kunna krama ur så mycket ur tomten som möjligt, men om TS ej går med på att köpa till ett överpris, så borde det väl ändå vara bättre för kusinen att få lite pengar och slippa kostnader, än att inte få ett öre och vara tvungen att fortsätta betala fastighetsskatt?
Eller tänker jag fel nu?
Medlem
· Västernorrland
· 2 471 inlägg
Jo, det var min tanke.
TS erbjuder sig att ta alla kostnader hos LMV.
Kanske familjen tom kan sitta och prata om saken.
Men jag vågar inte kalla det mer än en möjlighet, eftersom jag inte kan tillräckligt om frågorna kring upplåtelse. Jag vet att en del gamla avtalsvilkor betraktas som orimliga när det kommit till prövning i arrendenämnd. Är förmodligen skillnad på vad som är ok att skriva i ett nytt avtal, eller i en förlängd arrendeperiod idag. Men nya regler kan också göra vissa tidigare ok villkor ogiltiga. Därför jag skriver att TS bör kolla upp.
Sen är ju fastighetsskatten enl. kusinens uppgift, som jag förstår det. Kanske han överdriver sina utlägg?
Kanske kusinen bryr sig om annat än ekonomi, tex att behålla viss kontroll så att det inte tillkommer fler byggnader...
Min primära tanke var att TS kan se att inte ALLT är förlorat bara för att det inte blir en avstyckning.
Det ska mycket till för att säga upp arrendet för hus på ofri grund, däremot kan avgifterna öka. Men här kan man se det som att arrendet liksom erlagts i förväg som en engångsavgift (=värdet på morfaderns gåva).
Vågar dock inte säga något om hur allt detta skulle bedömas vid rättslig prövning.
TS erbjuder sig att ta alla kostnader hos LMV.
Kanske familjen tom kan sitta och prata om saken.
Men jag vågar inte kalla det mer än en möjlighet, eftersom jag inte kan tillräckligt om frågorna kring upplåtelse. Jag vet att en del gamla avtalsvilkor betraktas som orimliga när det kommit till prövning i arrendenämnd. Är förmodligen skillnad på vad som är ok att skriva i ett nytt avtal, eller i en förlängd arrendeperiod idag. Men nya regler kan också göra vissa tidigare ok villkor ogiltiga. Därför jag skriver att TS bör kolla upp.
Sen är ju fastighetsskatten enl. kusinens uppgift, som jag förstår det. Kanske han överdriver sina utlägg?
Kanske kusinen bryr sig om annat än ekonomi, tex att behålla viss kontroll så att det inte tillkommer fler byggnader...
Min primära tanke var att TS kan se att inte ALLT är förlorat bara för att det inte blir en avstyckning.
Det ska mycket till för att säga upp arrendet för hus på ofri grund, däremot kan avgifterna öka. Men här kan man se det som att arrendet liksom erlagts i förväg som en engångsavgift (=värdet på morfaderns gåva).
Vågar dock inte säga något om hur allt detta skulle bedömas vid rättslig prövning.
Du tycks vara insatt i dylika problem.Räknenisse skrev:Jo, det var min tanke.
TS erbjuder sig att ta alla kostnader hos LMV.
Kanske familjen tom kan sitta och prata om saken.
Men jag vågar inte kalla det mer än en möjlighet, eftersom jag inte kan tillräckligt om frågorna kring upplåtelse. Jag vet att en del gamla avtalsvilkor betraktas som orimliga när det kommit till prövning i arrendenämnd. Är förmodligen skillnad på vad som är ok att skriva i ett nytt avtal, eller i en förlängd arrendeperiod idag. Men nya regler kan också göra vissa tidigare ok villkor ogiltiga. Därför jag skriver att TS bör kolla upp.
Sen är ju fastighetsskatten enl. kusinens uppgift, som jag förstår det. Kanske han överdriver sina utlägg?
Kanske kusinen bryr sig om annat än ekonomi, tex att behålla viss kontroll så att det inte tillkommer fler byggnader...
Min primära tanke var att TS kan se att inte ALLT är förlorat bara för att det inte blir en avstyckning.
Det ska mycket till för att säga upp arrendet för hus på ofri grund, däremot kan avgifterna öka. Men här kan man se det som att arrendet liksom erlagts i förväg som en engångsavgift (=värdet på morfaderns gåva).
Vågar dock inte säga något om hur allt detta skulle bedömas vid rättslig prövning.
Något som jag inte läst är storleken på tomterna. De kan vara av avgörande betydelse för kusinen att kunna bedriva en verksamhet. Det kan förklara varför kusinen tycker sig behöva dem. Som jag ser det borde det ändå finnas möjliga fredliga lösningar.
Tomtstorlek och viss verksamhet kanske kan vara en förklaring till varför kusinen inte vill sälja.ion skrev:
Egentligen så är det väl inte hela världen hur man än löser "problemet" då ingen varken vinner eller förlorar på något av alternativen, om man då bortser från aspekten ovan med tomtstorlek och verksamhet, antar jag?
För om kusinen säljer hela moderfastigheten så gör det väl varken till eller från om TS tomt tillhör eller ej. Att den tomten tillhör borde ju inte kunna höja värdet så mycket, då ägaren till moderfastigheten ej kan nyttja det ändå, eftersom det bara får nyttjas av TS?
Samtidigt borde det för TS vara lika irrelevant rent ekonomiskt sett att få köpa loss det, för vid en eventuell försäljning med tomten inkluderad så lär väl värdet på fastigheten ändå inte öka mer än vad TS fått betala för tomten till kusinen?
Så i stort borde det väl bli + - 0, oavsett hur man gör? Eller?
Sen är det ju så klart skönt att få äga sin egen tomt, men det är ju en annan femma.