Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 243 inlägg
Oh, det var plågsamt att se. Och jag håller med om att Sune Lindström verkade ha närmast megalomana idéer. Även om just Täby väl klarade sig ok pga. sin myckna villabebyggelse.Claes Sörmland skrev:
Roligast ur dagens perspektiv var den då säkert helt naturliga bilden på en kvinna som stod och rökte inne i Täby centrum bredvid sin dotter på en mekanisk gunghäst.
Den unga socialarbetaren(?) var för övrigt ett ljus i mörkret i sitt ifrågasättandet av stadsmässigheten i det hela.
Egentligen klarade sig Täby C rätt illa. Helt dött där efter butikernas öppningstider. Ett kallt och själlöst blåshål på samma sätt som andra förorter av motsvarande typ. Ingen stad, inget stadsliv. Men något socialt utsatt område blev det ju aldrig, trots stadsplaneringen.
Ja det var nog en och annan yngre som hade genomskådat "modernismens ideologi" där på 70-talet. Almstriden 1971 handlade väl om det i någon mening.
Sen glömde man bort allt och samma argument som Rune Falk för fram som de centrala i ideologin väcks till liv efter 2000-talet. Och även i Täby ska sägas. Man smackade upp några hus till på parkeringsplatsen till centrumet.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 243 inlägg
Tja, nu vet jag inte vad målet var, men att ett inomhuscentrum är tomt när drt är stängt är väl bara så det är.
Jag är förstås enig, men är inte säker på att målet var så mycket mer.
Precis. Eller tack vare, sett till kommunen i stort.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 243 inlägg
Jämfört med vad?M maria01 skrev:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 243 inlägg
Till skillnad från i andra centrum och utvecklingen i stadskärnorna?
Det är svår att förstå ditt argument här men som bakgrund.
- Storskaligheten drevs och drivs av ekonomi och är oberoende av "stil". Arkitektupproret är väldigt upptagna av stil och fasad och mycket mindre av stadsplanering etc.
- Förortsplaneringen var helt klart en ideologi, alla planeringsideal är ideologiskt drivna.
- 60-talets arkitekter anammade och drev på storskaligheten för att det ansågs möta samhällets krav.
- Redan på tidigt 70-tal var kritiken mot storskaligheten närvarande inom arkitektkåren. Vänsterns protester mot Skärholmen, Almarna etc cementerade kritiken mot stadsplaneringsidealen.
- Trots den stora vändningen bort från hus i park etc. så fortsatte man bygga de få nya områden med samma byggteknik och storskalighet (Skarpnäck etc.) fast i annan stil. Efter vänsterns kritik skiftade idealen mot äldre stadsbyggnadsformer, gårdar, småskalighet i markplan etc. Eftersom ekonomins krav går emot dessa utfördes detta som en ohelig mix av miljonprogram, stenstad och kåkstad.
- Efter 80-90 tal fortsatte detta, även om få stora områden byggdes. Men idealen skiftade igen och på 2000-talet mot en sorts resortliknande bostadsområden och en del livsstilsmodernism i fasaduttryck etc.
Detta är som sagt krav från byggherrar, de vill inte bygga om inte kommunen ordnar stora exploateringar. När jag letat markanvisningar har det rört sig om min 200 lgh för att de skall titta på saken.
Absolut, stadsplaneringen är full av sådana principer, det tillkommer ständigt nya saker och många drivs på av olika privata certifieringar och principer som byggherren anser öka vinst eller marknadsföringsmöjligheter utöver kommunens krav.
Så är det såklart. Miljonprogrammet byggdes främst för att på billigast möjliga sätt lösa bostadsproblemen för arbetarklassen. Det var en billig och otillräcklig lösning för att säkra kvaliteten och tillgången på arbetare. Trots att det var billig och otillräcklig var det mycket bättre än någon tidigare och senare lösning. Tyvärr ligger ribban så lågt. Jämför gärna med andra länder för att förstå. I princip alla arkitekter kan och förstår hela den historien och ser problematiken med hur städer byggs.
--
Sammanfattningsvis försvann de beskrivna stadsplaneringsidealen ur arkitektkåren på tidigt 70-tal men ekonomin och marknadskrafterna har sett till att ändringar bara sker i marginalen, små skiften i stil och förhållande till gata/gård allt inom en byggindustri som fortsatt kräver rationaliteten hos miljonprogrammet. Modernismen som stil har varit mer eller mindre närvarande sedan postmodernismens intåg på sent 70-tal men områdens karaktär är mer beroende av stadsplanering och omsorg i gestaltningen/hantverk/material än stilen på fasaden.
Redigerat:
Mitt argument är att det var välkänt redan 1976 att det finns en modernistisk ideologi bakom den stadsbyggnad som kritiseras. Men man tenderar att sprida dimridåer kring detta i debatten i samtiden och röra ihop den modernistiska ideologin med en smal tolkning av en arkitekturstilen modernism. Men det handlar om något djupare än stilen på en viss byggnad som kritiseras, det som kritiseras är det stela samhällsbyggnadsidealet.makhno_ skrev:
Varför gör man det? Kanske för att man vill skydda begreppet modernism mot kritik, man betraktar kanske det som något gott och högstatus. Något man associerar sig själv och sin profession med.
Arkitekturupproret kritiserar inte moderniteten utan främst den modernistiska stilen. En kritik av moderniteten vore intressant men då kommer kapitalismen, demokratin etc inte undan för dessa är oskiljaktiga. De som kritiserar moderniteten som sådan är i princip bara extrema reaktionärer och vissa på bortom vänstern. Kritik av delar av moderniteten är självklar del av vår tid. Det kallas postmodernism.
Kritik av 60-talets stadsplaneringsideal är som sagt helt oproblematisk. Ingen säger sig vilja bygga så. det har varit ett faktum sedan början av 70-talet. I praktiken finns ändå likheter med det som byggs och dessa likheter drivs som sagt av de som investerar. Vi klarar ju inte ens att leverera bostäder folk har råd med i denna snabbmatsbebyggelse vi spytt ut under 30 års tid. Försök få kommuner att möta bostadsförsörjningsansvaret med detaljplaner som inte möter marknadens krav. Detta också utan en allmännytta som kan ta den rollen. Att bygga trevligare och vackrare är att bygga dyrare än nu eftersom vi idag pressat ner allt till max.
Varför vi är inkapabla till kvalitativ bebyggelse och att lösa bostadsbehovet är komplext men som jag tidigare nämnt globalt. Sverige har utöver de globala frågorna kring finans och ägande som driver upp priser även en problematik med priset på byggmaterial etc. vilket driver på ytterligare.
Nej det är användningen av helt felaktiga begrepp, bakvända argument och idiotiska fasadförslag man vänder sig mot. Efter min folkbildningsinsats borde fler kunna läsa svaren och kritiken av arkitekturupproret bättre och se detta.
Få arkitekter talar sig varma om det som byggs. Endast de högsta cheferna på större företag har förmågan till självbedrägeri på den skalan eftersom självbedrägeri krävs för chefsjobb.
Arkitekter och andra intresserade och kunniga vet att modernistisk arkitektur kan vara helt fantastisk och säger därför emot förenklade generaliseringar där begrepp används felaktigt.
Jag kan klassas som miljonprogramskramare. Inte för att jag tycker vi skall bygga nytt i samma stil utan för att det svenska miljonprogrammet håller extremt hög klass på bostäder och livsmiljö i förhållande till alternativen och vi inte kan bortse från verkligheten att många människor bor och trivs där. Vi är i dagsläget tyvärr inte förmögna att som samhälle bygga nytt som är bättre! Riktig jävla skandal men tyvärr verkligheten.
Anekdotiskt kan jag säga att jag som håller lite koll på hyresmarknaden ser att nyare bostäder har extremt mycket kortare kö än närliggande miljonprogramslägenheter. Det är ofta lättare att få 15 år gamla lägenheter än 60 år gamla miljonprogramslägenheter eftersom planlösning, markplanering och husplacering är bättre samt hyrorna lägre i miljonprogramsbeståndet.
Redigerat:
Jag uppfattar att Arkitekturupproret inte enbart kritiserar den modernistiska stilen (och dess avkomlingar, vad man nu vill kalla de olika senare permuterade stilarna) utan även dess stadsplanering och idéer om stadsbyggnad. Så jag tror du har fel i din förståelse av dem. Men samtidigt är det ju ingen organisation som har ett tydligt officiellt program som är hugget i sten. Det är ju en folklig internetproteströrelse, då blir det brokigt och inte så bildat.
Och ändå bygger vi just det ännu i dag. Modernistiska pastischer.
Kritiken tycks även vara mycket problematisk eftersom vi ser upprepade försök att pusha ut Arkitekturupproret från debatten som t ex högerextremister. Det illustrerar att det är mycket problematiskt att kritisera dessa stadsplaneringsideal i dag, att det t o m är politiskt laddat och på något konstigt sätt blir en del av "kulturkriget". Troligen för att kritiken råkar riktas mot vänsterns och arbetsrörelsens historiska projekt så det triggar ett försvar tänker jag.
Du kan kritisera begreppsexcercisen och tycka fasadförslagen är komiskt dåliga. Men det ändrar inte på det faktum att det finns en kritik mot vad som byggs i dag. Den kommer inte att försvinna är min prognos. Och den går inte att trolla bort genom att leka ordlekar, det är en kritik i sak inte gällande begrepp.
Samtidigt har vi ju ett antal just arkitekter som gett sig ut i debatten för att försvara den modernistiska ideologin mot dess kritiker Arkitekturupproret. D v s det tycks vara stor brist på arkitekter som vill kritisera dagens samhällsbyggnad men det går tydligen bra att kritisera dess kritiker. Varför? Rimligen för att man stödjer det som byggs i dag, man tycker det har ett värde som man inte vill ska gå förlorat om kritiken får grepp i samhällsdebatten. Man vill ha mer av modernistisk samhällsbyggnad och försöker lägga locket på. Klassisk konservativ debattstrategi.
Ja helt klart är arkitektkåren i stort såld på modernism som stil, dess tillhörande stadsplanering och övergripande ideologi. Att kritikerna använder begrepp på ett felaktigt sätt utifrån arkitektskråets skoltradition ändrar inte på detta faktum.
Jag tycker det är stimulerande att läsa dina argument. Jag håller ofta inte med dig (beroende på vilket miljonprogramsområde du vill krama naturligtvis) och jag tror inte du har något vidare folkligt stöd. Men vem vet - det kanske finns en stor tyst miljonprogramskramaropinion där ute?
För egen del kan jag uppfatta modernistiska byggnader som rätt häftiga, men de passar bäst som t ex museum, isolerade kommersiella lokaler, universitetslokaler och liknande. Eller som isolerade lyxbostäder i naturmiljö utan grannskap.
Som bostadsområden med "service" (döende butikscentrum och kollektivtrafik) är de vanligen rätt illa. Sen tycker jag t ex Västertorps centrum är rätt fräckt. Det är så fult att det blir tilltalande.
Jag gissar att hyrorna spelar in där i väldigt hög grad. Folk är väldigt pengamedvetna, överskottet är begränsat för väldigt många familjer.
Läs om kritiken. Det är fullkomligt idiotiskt att tro att negativa reaktioner betyder att man har rätt. All krititik jag läst försöker visa hur arkitektupproret missdiagnosticerar problemen och missförstår vad som styr kvaliteten i nyproduktionen. De är tveklöst kulturkrigare och kopierar metoder från reaktionära webbfenomen.
Nej de blandar sak och begrepp på missvisande sätt. Modernismen som diskuteras i dokumentären ovan relaterar till det som byggs i dag på ett helt annat sätt än arkitektupproret och andra som du menar. Se ovan.
Du har tolkat mina kommentarer som försvar av det som byggs trots att jag är extremt kritisk. Därför litar jag inte på dina utsagor att andra försvarar det som byggs.
Att förklara är inte det samma som att försvara. Arkitekter försöker ofta förklara hur arkitektupprorets verklighetsuppfattning och terminologi inte stämmer med verkligheten på specifika sätt. Nästan all "kritik" handlar om detta eller den fullkomliga idiotin i deras förslag och jämförelser. De har ingen insikt i den diskussion som pågått bland arkitekter och stadsplanerare sedan 60-talet och vilka värderingar arkitekter vs byggherrar har.
Bilddump från "nya" områden i Stockholm. Är detta modernism? Mitt svar är att det är rena byggindustriprodukter utan någon egentlig arkitektur.
Är stockholmhusen (kanske det bästa byggda exemplet på typhuset hittils i Solberga) på andra bilden modernism?
Redigerat:
Bilddump på random vardagsmodernism från Stockholmförorter. Compare and contrast. Förutom Blackeberg är dessa exempel på "hård" modernism det finns massor av mer pittoresk modernism i Stockholm också.
Förutom arkitekturstilen har dessa områden helt andra idéer än de nyproducerade ovan. En helt annan vision och tanke bakom.
Bilderna blir lite vinklade eftersom street view normal inte finns för gångbanor etc. Bilderna nedan är därför från områdenas "hårda" utsida gjord för biltrafik.
Förutom arkitekturstilen har dessa områden helt andra idéer än de nyproducerade ovan. En helt annan vision och tanke bakom.
Bilderna blir lite vinklade eftersom street view normal inte finns för gångbanor etc. Bilderna nedan är därför från områdenas "hårda" utsida gjord för biltrafik.
Tillbaka till trådens centrala ämne!
Folkbilda lite i tråden och ge oss korrekta stiletiketter på respektive byggnad!
(Jag säger att de flesta är pastischer som kopierar modernistisk arkitektur och dess permutationer. Ett eller två undantag tycks det vara som har inspirerats av äldre bebyggelse så pastischer på annat sätt.)
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 243 inlägg
Det här är Gårdsten, ett av de områden som tas upp programmet några inlägg upp och Bergsjön, ett annat av Göteborgs miljonprogramsområden. Båda har varit klassade som särskilt utsatta, Gårdsten är idag nerklassat till ”bara” utsatt område i riskzon.
Det här är vad många av oss ser som det absolut sämsta med den modernistiska stadsplaneringen. Storskaligt, utopistiskt och fullständigt oattraktivt. Därtill utslängt i förorten kirurgiskt skilt från staden i stort.
Jag förstår att man som nutida försvarare av modernismen inte vill associeras med de här misslyckandena, men när det kommer till stadsplanering är de illröda varningssignaler man borde lära från.
Det här synes därvid världsfrånvänt:
Det här är vad många av oss ser som det absolut sämsta med den modernistiska stadsplaneringen. Storskaligt, utopistiskt och fullständigt oattraktivt. Därtill utslängt i förorten kirurgiskt skilt från staden i stort.
Jag förstår att man som nutida försvarare av modernismen inte vill associeras med de här misslyckandena, men när det kommer till stadsplanering är de illröda varningssignaler man borde lära från.
Det här synes därvid världsfrånvänt:
I flera småstäder rivs miljonprogramsområden för att man inte vill ha social dumpning. I större orter är det ofta områden som väljs bort av dem som har råd.