Jag tänker att huset på Roslagsgatan måste ha känts mer exklusivt när det var nybyggt före kopparplåten ärgade grön. Och sen har ju butikslokalerna och garagenedfarten förslummats en del från dess ursprung, jag antar att aluminiumgarageporten är en senare installation.
Är detta inte lite av utmaning med modernistiska byggnader, de klarar inte förfall så bra? Det är lite som med en ny fin Iphone, den ser snabbt väldigt tråkig ut när repor, smuts och slitage säger hallå.
Är detta inte lite av utmaning med modernistiska byggnader, de klarar inte förfall så bra? Det är lite som med en ny fin Iphone, den ser snabbt väldigt tråkig ut när repor, smuts och slitage säger hallå.
Här har du en poäng tror jag. Kanske är "modernismen" vår mest hatade fasad men vår mest älskade byggnad? Att bo i en modern bostad som vanligen då är "modernistisk" är ju extremt bekvämt. Så bekvämt att det är svårt att vänja sig av med det om man har njutit av dess fördelar.Marko Koistinen skrev:
@makhno_ framförde i en tråd för länge sedan att småhusägare är extremfunktionalister, de sätter funktion framför allt annat. Jag är benägen att hålla med.
Redigerat:
Lite info om huset:Claes Sörmland skrev:
Arkitekten Olov Söderman verkar mest ha jobbat med restaurering av slott och palats under sin senare karriär. (bla. Rosedbad)
Bygglovet var 1956 vilket stämmer bättre än 1963 med mina förväntningar. Han verkar ha haft en lite udda hand och utryck i flera av projekten. I det här fallet är det också i lite av en brytningstid där 50-talet övergick i 60-tal designmässigt.
Vissa moderna uttryck, inte alla, lever lite på att det är nytt och kan på så sätt lida mer av tidens tand. Samtidigt så är det mest en fråga om underhåll. Alla som sett bilder från Stockholms 70-tal tex vet hur nedgångna och sjabbiga många äldre hus var. I dag är de flesta istället överrenoverade.
Det är väl i folkmun "Ribban" vi pratar om här? Alltså 30- och 40-talsfunkis motsvarande Johanneberg i Göteborg och Gärdet i Stockholm. Alltså lägenheter för tjänstemän, ibland utrustade med öppen spis och pigkammare. Dom bör inte sammanblandas med miljonprogrammet även om skalan på husen råkar vara densamma då de aldrig varit tänkta för samma klientel. Uppenbart gav det olika utfall över tid.Ossian K Olsson skrev:
Det finns ju senare hus också t.ex. på Sergels väg 14 med byggår 1956.A Arga ingenjörn skrev:
Ossian K Olsson
Hobbyelektriker
· Limhamn
· 2 321 inlägg
Ossian K Olsson
Hobbyelektriker
- Limhamn
- 2 321 inlägg
Nej, det finns ett litet antal av de husen du beskriver, men de flesta är byggda i mitten av 50-talet och framåt med rätt vanlig standard. De byggdes som hyresrätter och ombildas på senare tid.A Arga ingenjörn skrev:
Sambons farmor bodde på Limhamnsvägen 10 i säkert 50 år och var även med i ombildningen av deras hus. Deras hus kunde precis lika gärna byggts i Rosengård(som också byggdes för tjänstemän).
Det är väl mer att tex samtida nazister gillar arkitektur från senare 1800-tal likväl som nazisterna på 30-40 tal hade samma ideal.J JohanLun skrev:
Denna extremt lilla minoritet är ingen politisk kraft idag så det spelar absolut ingen roll vad de tycker. Särskilt inte om stadsbyggnad.
Trump har ju lagt ett krav på att federala (?) byggnader skall utföras i klassisk stil. Det är som sagt givet att någon med Trumps politik
Arkitekten bakom balsalen är nu namngiven så man kan se hans andra byggnader. Han har ett rätt gediget cv och är inte så dålig som man kunde tro även om jag tycker att hans tolkningar och blandningar av äldre stilar inte når verkshöjden hos äldre förlagor, det ser rätt konstigt ut med usa har helt annan arkitekturkultur än europa. Budgeten lär inte bli ett problem så det kan bli väl utfört.
Balsalen är dock ett intressant exempel på tillbyggnad. Det lider av samma problem som villautbyggnader. Det är på tok för stort och kommer att bli groteskt.
För många icke arkitekter är åsikter om stil en ren livsstilsfråga med identitetspolitiska tecken. Är man resentimentsdriven höger ser man modern stil som vänster medan Sveriges miljardärer med höger läggning i stort delar medelklassens syn på moderna uttryck som tecken på framgång. Att man personligen föredrar det ena eller andra uttrycket är för de flesta inget mer än liknande frågor om mode eller musik. Man kan gilla olika men föredrar en sak överlag. Jag har haft en lärare som ritat och förespråkat klassicism, har var uttalad kommunist.
- Föredrar "Klassisk stil" pga dess politiska symbolism.
- Försöker reglera kulturella uttryck.
- Själv uppför kontor etc i modern stil när han är byggherre och vill tjäna pengar.
Arkitekten bakom balsalen är nu namngiven så man kan se hans andra byggnader. Han har ett rätt gediget cv och är inte så dålig som man kunde tro även om jag tycker att hans tolkningar och blandningar av äldre stilar inte når verkshöjden hos äldre förlagor, det ser rätt konstigt ut med usa har helt annan arkitekturkultur än europa. Budgeten lär inte bli ett problem så det kan bli väl utfört.
Balsalen är dock ett intressant exempel på tillbyggnad. Det lider av samma problem som villautbyggnader. Det är på tok för stort och kommer att bli groteskt.
För många icke arkitekter är åsikter om stil en ren livsstilsfråga med identitetspolitiska tecken. Är man resentimentsdriven höger ser man modern stil som vänster medan Sveriges miljardärer med höger läggning i stort delar medelklassens syn på moderna uttryck som tecken på framgång. Att man personligen föredrar det ena eller andra uttrycket är för de flesta inget mer än liknande frågor om mode eller musik. Man kan gilla olika men föredrar en sak överlag. Jag har haft en lärare som ritat och förespråkat klassicism, har var uttalad kommunist.
Hitler och hans kompisar var helt emot tanken om modernism eller som delvis uppfanns i pre naziTyskland:Funktionalism. De flesta som var kopplade till Bauhaus utbildningarna, både undervisande personal och studenter flydde Tyskland när Hitler stängde skolorna. Däremot så växte det fram ett maktspråk ur vad man senare definierade som brutalism.
Den mänskligfrånvända arkitekturen användes både i dåtidens Sovjetunionen och Tyskland, alltså typiska diktaturer och skulle utstråla makt.
Brutalism blandades med mer romantiska byggstilar under denna tid där offentliga byggnaders blev i brutalism och allt för människan egnahem mm hamnade i mer nyromantiska stilar. Modernism är ett vidare begrepp som mer egentligen beskriver hur man ändrade både industri (löpande band) , husbyggande
( prefabricerat material), städers uppbyggnad och modernisering av jordbruk. Diktaturerna som växte fram av andra orsaker fick delar av detta som en present där det blev enklare att producera vapen och olika fordon för vatten, väg och luft.
Nazisterna tog delar och gjorde till sitt eget, hittade man inte reliker så skapade man påhittade reliker. Brutalism påminner mer om arkitektur från romarriket än funktionalism. Romarriket var en stor förebild hos nazisterna.
Den mänskligfrånvända arkitekturen användes både i dåtidens Sovjetunionen och Tyskland, alltså typiska diktaturer och skulle utstråla makt.
Brutalism blandades med mer romantiska byggstilar under denna tid där offentliga byggnaders blev i brutalism och allt för människan egnahem mm hamnade i mer nyromantiska stilar. Modernism är ett vidare begrepp som mer egentligen beskriver hur man ändrade både industri (löpande band) , husbyggande
( prefabricerat material), städers uppbyggnad och modernisering av jordbruk. Diktaturerna som växte fram av andra orsaker fick delar av detta som en present där det blev enklare att producera vapen och olika fordon för vatten, väg och luft.
Nazisterna tog delar och gjorde till sitt eget, hittade man inte reliker så skapade man påhittade reliker. Brutalism påminner mer om arkitektur från romarriket än funktionalism. Romarriket var en stor förebild hos nazisterna.
Brutalism är en något senare stilinriktning och har inget med nazismen eller 20-30-tal eller diktaturers självförhärligande att göra.
Det är en sen arkitekturstil som uppstod i Storbritanien under femtiotalet om än termen härrör från franskan.
Wikipedia:
”Brutalistisk arkitektur är en arkitektonisk stil som uppstod under 1950-talet i Storbritannien, bland återuppbyggnadsprojekten under efterkrigstiden. Brutalistiska byggnader kännetecknas av minimalistisk konstruktion som visar upp nakna byggmaterial och strukturella element framför dekorativ design .”
Egentligen är det alltså det franska uttrycket ”brut” som namngivit -ismen; brut som i rå, naken. Man byggde med betong som lämnades blottad utan utsmyckningar, konstruktion och funktion styrde estetiken som sprang ur akuta behov av att återskapa samhälleliga funktioner i sönderbombade samhällen. Ungefär det Ukraina står inför när rysslands invasionskrig förhoppningsvis upphör.
Så småningom upphöjdes nöden till estetik och gav oss pärlor som ”The Barbican” i London och Riksbankens fastighet i Stockholm som av många klassas som brutalistiska byggnader
Brutalism har vaga beröringspunkter med modernism och att kategoriskt avfärda vare sig det ena eller det andra är i mina ögon att ansluta sig till ett självrättfärdigt och skitnödigt ”Arkitekturuppror” där man bara vill se pastischer på byggnader ”där allt var som förr”. Gäsp… Nej tack!
Men som sagt: brutalism har inget att göra med Hitler, Ceaușescu eller Kim Jong-il även om deras styre präglats av extrem brutalism. Men brutalism inom arkitektur är något helt annat.
//Ronnie
Det är en sen arkitekturstil som uppstod i Storbritanien under femtiotalet om än termen härrör från franskan.
Wikipedia:
”Brutalistisk arkitektur är en arkitektonisk stil som uppstod under 1950-talet i Storbritannien, bland återuppbyggnadsprojekten under efterkrigstiden. Brutalistiska byggnader kännetecknas av minimalistisk konstruktion som visar upp nakna byggmaterial och strukturella element framför dekorativ design .”
Egentligen är det alltså det franska uttrycket ”brut” som namngivit -ismen; brut som i rå, naken. Man byggde med betong som lämnades blottad utan utsmyckningar, konstruktion och funktion styrde estetiken som sprang ur akuta behov av att återskapa samhälleliga funktioner i sönderbombade samhällen. Ungefär det Ukraina står inför när rysslands invasionskrig förhoppningsvis upphör.
Så småningom upphöjdes nöden till estetik och gav oss pärlor som ”The Barbican” i London och Riksbankens fastighet i Stockholm som av många klassas som brutalistiska byggnader
Brutalism har vaga beröringspunkter med modernism och att kategoriskt avfärda vare sig det ena eller det andra är i mina ögon att ansluta sig till ett självrättfärdigt och skitnödigt ”Arkitekturuppror” där man bara vill se pastischer på byggnader ”där allt var som förr”. Gäsp… Nej tack!
Men som sagt: brutalism har inget att göra med Hitler, Ceaușescu eller Kim Jong-il även om deras styre präglats av extrem brutalism. Men brutalism inom arkitektur är något helt annat.
//Ronnie
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 254 inlägg
Det var väl en nidbild som hette duga efter en fin beskrivning av brutalismen.P Pysslarn skrev:
Att (om) man vill frångå modernismens nyttoideal är det långt ifrån nödvändigt för att man vill se pastischer. Och när blir modernismen gammal nog för att vi ska få kalla det exempelvis Gert Wingårdh ritar för pastischer? Förutsägbara monster i glas och betong.
Jag satt häromdagen och tittade längs en oansenlig gata i Stockholms innerstad. Inget särskilt, men byggnad på byggnad som stramt höll sig till gaturummets gränser men genom sina små olikheter skapade en variation som blev vacker i sin enkelhet. Utåtriktade verksamheter i gatuplan, bostäder och kontor ovanför.
Där går modernismen i mina ögon bet. Den vill bryta upp, förändra gaturummets form, skapa märkesbyggnader som bryter ramarna och gärna även göra om det vi tolkar som stad. Den har, som jag ser det, megalomana anspråk.
Mot det kan man då ställa mer klassiska stilar som inordnar sig i strukturen men pyntar sig efter sin tid eller smak. Men även det är en stiltyp samtiden verkar ha svårt att reproducera.
För egen del ogillar jag st Eriksområdet i Stockholm, men inte för att det är en nyklassisitisk pastisch utan för att det vänder sig från staden. Jag gillar husen men avskyr stadsplanen. I mina ögon är det inte byggnadsstilens comeback vi borde beklaga, utan planerarnas ovilja att bara låta området bli en del i den större stadsväven.
Redigerat:
Jag tror vi är där nu i historien. Magin har släppt när nyheten försvann, det ritas och byggs nästan bara pastischer på den modernistiska sidan. Och alla är trötta på och ointresserade av det.
Detta. Man kan gilla husens utseende och vantrivas i stadsplanen. Man kan även ogilla husens utseende men trivas i stadsplanen. Vi skulle få en mycket bättre arkitekturdebatt (och i denna långa tråd slippa prata förbi varandra) om fler förmådde hålla isär dessa skilda dimensioner.
Alla "stilar" kan både inordna sig i stadsstrukturen och spränga den. Den modernism som programmatiskt ville spränga stadsrummet utgör - både historiskt, geografiskt och vad gäller förespråkare bland enskilda arkitekter - en starkt begränsad del av vad vi nu slarvigt sopar ihop i begreppet.
På samma vis finns på ytan brutalistiska byggnader som känsligt inordnat sig i din "oansenliga gatas" skalor och ordningar. Eller som själva lyckats bygga en lika organiskt fungerande, människovänlig, småskalig stadsväv, därför att arkitekten (men fr a beställaren som förstått och tillåtit detta!) haft ödmjukheten, känsligheten och förmågan att lyssna in och ge form åt människans grundläggande behov. Jag tänker nu på Bengt Edmans studentbostadskomplex "Sparta" i Lund - ett brutalistiskt skräckexempel för somliga på utsidan. På insidan en hel levande, myllrande stadsdel. Genomfunktionell, utan minsta stilpastisch, men med en rikt fingraderad rumslig struktur som främjar både mänskliga möten och behovet av privata rum.
Samma arkitekt - och det är inte det minsta förvånande - har ritat små vänliga hus med stark materialverkan, känslig ljusföring och kärleksfullt formade detaljer ner till sista handtaget.
"Monumentala märkesbyggnader" har politiska och ekonomiska makthavare låtit sin tids poppigaste stjärnarkitekter uppföra i alla tider och stilar. Det är bara tidens patina som skiljer gamla tiders "förutsägbara monster" från dagens formberusade övergrepp på stadsväven.
Jag (med många fler) vill hemskt ogärna stoppas i samma säck som de arkitekter som lånar sig till sådant, alldeles oavsett vilken "stil" de för tillfället klistrar på husen. Lika litet vill jag förknippas med den historiska rumssprängande fraktionen av modernismen. Felet hos bägge är att starta i formella visioner, i stället för att ödmjukt lyssna in platsen, kontexten och de grundläggande mänskliga behoven.
Men samma "anti-formalistiska" arbetssätt går att finna i vackra uppskattade byggnader från alla tidsepoker.
***
Mekanismerna bakom att vi idag har så svårt att komma tillbaka till både det gedigna hantverket och det organiska stadsbyggandet finns dock någon helt annanstans än i de ytliga stilvalen, eller i bristen på duktiga arkitekter. Det är en tyngre, viktigare och med nödvändighet mer politisk debatt, som det faktiskt redan finns en angelägen tråd om på detta forum.
Redigerat: