Jo men precis. Och då känner man sig ju lurad om man kommer dit och trodde att det fanns en pool.Bönhas skrev:
Ja det förstår vi nog alla men det betyder inte att det är OK att lägga ut bilder på Stockholms slott när man säljer ett ruckel på 40 kvm med läckande tak i Korpilombolo. Ett absolut minimikrav är väl ändå att bilderna faktiskt visar objektet och inte innehåller byggnads-/fastighetstillbehör som inte ens existerar?
Det kan väl hända. Men om någon mot förmodan missat det lär de inse sitt misstag när de är på plats.C cpalm skrev:
Rent generellt är det väl normalt att objekt ser finare ut på bild än i verkligheten. Så har man gått på några visningar känner man sig nog lurad varje gång om man känner sig lurad av detta. Och det är såklart inte bra!
Citerar artikeln:
"Mäklaren försvarar sig även med att det fanns verkliga bilder också, som gjorde det tydligt vad som var inspiration och vad som var verkligt."
"På de bilder som redigerats har det genom orden ”potentiell trädgård” tydligt angetts att det handlar om en vision av hur tomten kan utvecklas och inte som ett löfte om vad som ingår i köpet, skriver Fastighetsmäklarinspektionen."
Mitt intryck är att detta inte var något problem för säljare, spekulanter och köpare. Eftersom det verkar vara någon annan som anmält.
Citerar artikeln:
"Mäklaren anmäldes av en privatperson efter att denna upptäckt att bilderna på trädäcket med inbyggd pool, inte stämde med verkligheten"
Att det inte är OK att låta Stockholms slott följa med på köpet när man säljer förstår vi alla nog också.Alfredo skrev:
Som framgår av artikeln anser Fastighetsmäklarinspektionen att det framgick tydligt att det inte ingick någon pool i köpet.
Varför skulle inte privatpersonen som nämns här kunna varit en spekulant?
Hanger inte med på vilken artikel du syftar på men FMIs beslut var väl "Fastighetsmäklarinspektionen meddelar fastighetsmäklaren NN en erinran.". Eller missförstår jag något?
Jag vet inte. Det kan ha varit vem som helst. Köparen, säljaren, en spekulant, en konkurrerande mäklare. Men jag gissar att det skulle ha framkommit om det var en spekulant. Bara min bedömning,
Jag syftar på artikeln denna tråd diskuterar. Se inlägg #1. För tydlighets skull citerade jag också exakt de delar jag syftar på i den.
Vet inte. Men missade kanske det jag citerade?
Så långt tror jag nog att vi alla kan räkna ut, men om jag kommer på en visning och känner mig lurad så kommer jag inte lägga något bud såklart. Tvärtom kommer jag berätta om alla fel jag ser, högt och tydligt så kanske någon annan också uppmärksammar något som de missat. Är det verkligen intressant att locka till sig sådana personer till visningen?
Det där är nåt jag också funderat på. Samma sak med (kraftiga) lockpriser - varför lura dit en massa spekulanter som inte har råd att betala det säljaren egentligen vill ha? Men vissa mäklare är uppenbarligen av uppfattningen att kvantitet slår kvalitet.Fairlane skrev:
Hur som helst är det ju skillnad på att "luras" med subjektiva påståenden som att läget är fantastiskt (enligt mäklarens åsikt) och konkreta saker som priset eller att det finns en pool.
Redigerat:
De flesta lägger väl bud baserat på om objektet motsvarar ens krav. Annars slösar man väl ingen mer tid på det.
Hur mäklare och säljare beter sig är rimligen helt ointressant när man hittat sitt drömhus. Bara att hantera och glömma.
Återigen självklar att man lägger bud på hur det motsvarar ens krav. Frågan var mer vad mäklaren/säljaren vinner på att få dit någon som är intresserad efter att ha det bilder/prospekt och sen känner sig rejält lurad. Personligen har jag då i ger problem att tro snacka skit om objektet och lurendrejeriet, högt och tydligt. Dessutom undviker jag kommande hus med samma mäklare.
Jag talar alltså inte om att man känner "synd, men sovrummet var nog lite litet" utan att man känner sig rejält lurad.
Då förstår jag.
Man att fokusera på mäklaren/säljaren ser jag inte som speciellt konstruktivt. Ser liksom ingen anledning att bry mig om saken om jag inte är intresserad av objektet.
Skulle jag vara intresserad att köpa ser jag till att göra vad jag kan för att få köpa. Det skulle ha högre prio än att starta en konflikt med säljare/mäklare.
Man jag vet inte vad som skulle kunna få mi att känna mig rejält lurad när jag går på en visning. Även det finaste hus kan lukta så illa att man inte vill vara i det. (har hänt mig) Så innan man varit på plats upplever jag att man alltid får räkna med att det inte är som man trodde.
Jag menade fallet med poolen. Där har det inte framkommit något som tyder på att någon blivit lurad alls.
Grejen är att lagstiftningen = i grund och botten marknadsföringslagen är preventiv. Dvs. huruvida marknadsföring anses vilseledande avgörs inte utifrån hur många som de facto har blivit lurade.
Rent praktiskt - till syvende och sist slåss ju mäklarna om spekulanterna, och spekulanterna väljer att gå på de visningar de bedömer vara mest intressanta utifrån inte minst annonsen. Ibland med hyfsad insats i potten - man kan t.ex. ha åkt en avsevärd sträcka för att gå på visningen. Skulle det vara helt vilda västern med vad som får påstås i annonsen skulle ju hela systemet kollapsa. Alla kan inte åka och titta på allt.