Självklart är det en tragisk situation. Det är dock många frågetecken och saker som inte verkar stämma i historien om avgifter och löften från social- och äldreomsorg.
Det låter i mina öron mycket märkligt att sonen inte kunnat få fullmakt och/eller blivit god man i stället för någon okänd utan någon annan utsetts. Det är i normalfallet förstahandsvalet.
Hur som helst så är det nu upp till den gode mannen att begära skuldsanering om det är aktuellt, ansöka om försörjningsstöd och se till att avgiften för boendet beräknas på rätt grunder. Kommunen har antagligen inte fått fått några inkomstuppgifter från den gode mannen och då blir det maxavgifter.
Det låter i mina öron mycket märkligt att sonen inte kunnat få fullmakt och/eller blivit god man i stället för någon okänd utan någon annan utsetts. Det är i normalfallet förstahandsvalet.
Hur som helst så är det nu upp till den gode mannen att begära skuldsanering om det är aktuellt, ansöka om försörjningsstöd och se till att avgiften för boendet beräknas på rätt grunder. Kommunen har antagligen inte fått fått några inkomstuppgifter från den gode mannen och då blir det maxavgifter.
Det är en förvaltare inte God Man. En förvaltare tar över för personen och kvinnan har inte ens rätt se vad som finns på hennes egna bankkonton. Kommunen bestämmer, och sonen har nog blivit anmäld av någon granne. Eller något, varje fall så väljer socialen att tro på grannar än kolla själva.mexitegel skrev:
Självklart är det en tragisk situation. Det är dock många frågetecken och saker som inte verkar stämma i historien om avgifter och löften från social- och äldreomsorg.
Det låter i mina öron mycket märkligt att sonen inte kunnat få fullmakt och/eller blivit god man i stället för någon okänd utan någon annan utsetts. Det är i normalfallet förstahandsvalet.
Hur som helst så är det nu upp till den gode mannen att begära skuldsanering om det är aktuellt, ansöka om försörjningsstöd och se till att avgiften för boendet beräknas på rätt grunder. Kommunen har antagligen inte fått fått några inkomstuppgifter från den gode mannen och då blir det maxavgifter.
Förvaltaren har högst troligt fått order från kommunen i detta fallet överförmyndarenheten om att inte betala räkningar eller ansöka om försörjningsstöd. Jag vet att försörjningsstöd inte är aktuellt då hon äger ett hus, då kan hon inte få något bidrag. Samma sak med bostadsbidrag eller ett bidrag för sin begravning det kan hon inte få. Det kan hon inte heller få då sonen bor i huset. Han har gjort ett stort jobb med att sköta henne i många år. Men har bara en låg A-kassa. Och skulder själv.
Det han vill ha gjort är att förvaltaren, undersöker om det finns några försäkringar hon har. Samt inleder en skuldsanering. Men högst troligt har hon fått order om att inte göra något alls. För när hon dör så blir det dödsboets sak att fixa alla problem. Förvaltaren slipper detta. Kommunen och överförmyndarenheten är nog lite sura för att hon fortfarande lever de hade räknat med att hon skulle gått bort i november.
Att kommunen skulle tjura för att någon inte dött? Inte en chans i universum.
Desto bättre att det är utsett en förvaltare.
Jag misstänker att sonen är en stor del i problemet. Gör han rätt för sig och betalar skälig hyra? Han kan ju inte bo i mammans hus gratis under dessa förutsättningar och inte betala för sig - oavsett inkomst, har han bara låg inkomst från a-kassan och inte kan betala för sig så får han söka försörjningsstöd precis som alla andra.
Vidare styr inte överförmyndarenheten till de gode männen/förvaltarna. De utför tillsyn att de sköter sitt uppdrag och att de har kompetens för uppdraget.
Att förvaltaren inte betalar vissa räkningar beror ju på att det inte finns pengar, då måste man prioritera vad som ska betalas. Inte ovilja.
Vid dödsfall kommer förvaltaren sörja för bouppteckningen, begravning mm. På din beskrivning låter det som att dödsboet kommer gå i konkurs och sonen kommer därmed att bli vräkt om han inte kan köpa huset till marknadspris eller lyckas hyra det av den som köper det istället.
Desto bättre att det är utsett en förvaltare.
Jag misstänker att sonen är en stor del i problemet. Gör han rätt för sig och betalar skälig hyra? Han kan ju inte bo i mammans hus gratis under dessa förutsättningar och inte betala för sig - oavsett inkomst, har han bara låg inkomst från a-kassan och inte kan betala för sig så får han söka försörjningsstöd precis som alla andra.
Vidare styr inte överförmyndarenheten till de gode männen/förvaltarna. De utför tillsyn att de sköter sitt uppdrag och att de har kompetens för uppdraget.
Att förvaltaren inte betalar vissa räkningar beror ju på att det inte finns pengar, då måste man prioritera vad som ska betalas. Inte ovilja.
Vid dödsfall kommer förvaltaren sörja för bouppteckningen, begravning mm. På din beskrivning låter det som att dödsboet kommer gå i konkurs och sonen kommer därmed att bli vräkt om han inte kan köpa huset till marknadspris eller lyckas hyra det av den som köper det istället.
Tjura vet jag inte. men det är en kostnad för kommunen. Jag ansåg det först att det var bra att hon fick en förvaltare. Nu vet jag inte om jag anser det längre. Det jobb som borde göras, som att kolla försäkringar, eller bidrag, samt förhandla med de banker som det inte går att betala till görs inte. Inte ens adressändra har hon gjort. Så alla krav från kronofogden kommer till sonen.mexitegel skrev:
Själv säger förvaltaren idag "hon har legat nersövd en vecka, för hon har haft ont i magen".
Hon har också ljugit om att alla räkningar har betalats.
Tanken med denna tråd var inte att belysa mor eller son, alla förstår att de inte agerar rätt. Utan mera vad som kan hända och hur myndigheter agerar.Jag misstänker att sonen är en stor del i problemet. Gör han rätt för sig och betalar skälig hyra? Han kan ju inte bo i mammans hus gratis under dessa förutsättningar och inte betala för sig - oavsett inkomst, har han bara låg inkomst från a-kassan och inte kan betala för sig så får han söka försörjningsstöd precis som alla andra.
Ja, han har stått för många räkningar, det är orsaken hans egna dåliga ekonomi.
Nu står han för alla kostnader kring huset.
Nej, en förvaltare avslutar sitt uppdrag när klienten dött. Det kommer bli sonen som blir den som ska reda upp allt.
Huset går inte att sälja till någon, det vet vi och värdet är lågt, men det hade varit bra om sonen kunde ärvt det.
För det kan bli så att huset ska försöka säljas för att betala skulderna. Men ingen vill köpa. Då får kommunen köpa det och riva. Det blir en stor kostnad för kommunen. Det vill de inte ha.
Samtidigt så får sonen flytta in i en lägenhet och leva väldigt snålt. Något bostadsbidrag får du inte som arbetslös. Han kan inte få bolån av banken, för han är arbetslös.
Om det är "osäljbart" borde det gå lägga ut på öppna marknaden och sälja till högstbjudande. Förslagsvis lägger sonen ett bud på en symbolisk summa, inkommer inga högre bud så är hans bud rimligen minst vad huset är värt.E Edgarsven skrev:
Annars blir det väl dödsboets och till sist kronofogdens sak att försöka sälja det för så mycket pengar som möjligt.
Sonen ska lämna moderns räkningar till förvaltaren, som beslutar om sonen ska betala för sin förbrukning. Har han betalt moderns räkningar är det väl inte svårt att uppge det till förvaltaren.
Att förvaltare utsetts verkar rimligt, nödvändigt rentav. Men sonen behöver ju egen hjälp, framförallt efter dödsfallet. Om du bara håller med din bekante när han fäktas mot väderkvarnar, kommer du försätta honom i en omöjlig position. Ägna energin åt att hitta en person som på riktigt vet hur dödsbo och arvskifte hanteras.
Myndigheterna ansåg tvång befogat för att skydda moderns intressen och välfärd. Du har inte just skrivit nåt som antyder att de gjort fel. Tvärtom.
Att förvaltare utsetts verkar rimligt, nödvändigt rentav. Men sonen behöver ju egen hjälp, framförallt efter dödsfallet. Om du bara håller med din bekante när han fäktas mot väderkvarnar, kommer du försätta honom i en omöjlig position. Ägna energin åt att hitta en person som på riktigt vet hur dödsbo och arvskifte hanteras.
Myndigheterna ansåg tvång befogat för att skydda moderns intressen och välfärd. Du har inte just skrivit nåt som antyder att de gjort fel. Tvärtom.
Ska man hårddra det, så kan inte sonen betala moderns räkningar eftersom han inte kan öppna breven utan att begå brott. Öppna breven kan bara den tillsatta förvaltaren göra.
Ett klarläggande : En förvaltare ska arbeta helt självständigt och bara med huvudmannens ( = modern i detta fall ) bästa, som ledstjärna.
Vill TS hjälpa sonen, så är det alltså förvaltaren, som ska kontaktas och inte kommunen. I de fall man tycker att förvaltaren inte sköter sig, så kan överförmyndaren kontaktas. Förvaltaren har dock tystnadsplikt, så vissa ekonomiska detaljer kan inte diskuteras - inte ens med sonen.
Ett klarläggande : En förvaltare ska arbeta helt självständigt och bara med huvudmannens ( = modern i detta fall ) bästa, som ledstjärna.
Vill TS hjälpa sonen, så är det alltså förvaltaren, som ska kontaktas och inte kommunen. I de fall man tycker att förvaltaren inte sköter sig, så kan överförmyndaren kontaktas. Förvaltaren har dock tystnadsplikt, så vissa ekonomiska detaljer kan inte diskuteras - inte ens med sonen.
Vet inte riktigt vad du menar med hålla med. Och varför det skulle vara kontraproduktivt. Jag tror att du inte riktigt vet hur man måste hantera läget, så som det är med en sådan person. Du får en annan synvinkel när du sett saker på nära håll. Det finns ingen fråga eller påstående i det jag beskriver, mera som en upplysning om hur saker funkar på botten, och hur saker funkar, eller kanske inte funkar. Förvaltaren betalar kommunens räkningar helt och fullt. Dvs mat, boende. Men räkningar för andra saker struntar hon i. Det kan ju diskuteras kring. Enligt reglerna ska bankerna gå före men tydligen inte.Grusimaskineriet skrev:
Sonen ska lämna moderns räkningar till förvaltaren, som beslutar om sonen ska betala för sin förbrukning. Har han betalt moderns räkningar är det väl inte svårt att uppge det till förvaltaren.Att förvaltare utsetts verkar rimligt, nödvändigt rentav. Men sonen behöver ju egen hjälp, framförallt efter dödsfallet. Om du bara håller med din bekante när han fäktas mot väderkvarnar, kommer du försätta honom i en omöjlig position. Ägna energin åt att hitta en person som på riktigt vet hur dödsbo och arvskifte hanteras.Det var så det började. Först ansåg son (och jag) att det var bra med en förvaltare. Men sen gick det snett. Räkningar till förvaltaren gick inte att sända. Dels pga att vi varken hade hennes adress eller andra uppgifter. Samt att hon inte svarade på telefon. Sonen ville att hon skulle göra adressändring. Men inget hände. Han hade uppgivit detta till myndigheten. Ringde varje dag, men inget hände på veckor. Under tiden rasade det in kravbrev, tre varje dag.
Nja, man fundera på om det är rimligt att de inte har rätt till bostadstillägg. Man kan fundera på om det är rimligt att kommunen kan ta 6500 kr betalt för vård. som borde skett tidigare och när hon är pank. Man kan fundera på hur krediter kan ges utan kontroller från bankerna. Man kan fundera på varför modern eller sonen inte har rätt att se vad förvaltaren gör med räkningar och på konton.
Man kan fundera på varför hon inte kollar försäkringar som vi bett om. Det går nämligen inte att ringa och kolla som son.
Vi var och kollade med Swedbank, som det finns en skuld till. ca 50' och de sa nej till ett huslån till sonen på 100' som då skulle täcka skulderna modern har. Dessa skulder var det ingen som visste något om.
Sonen har ca 12' netto inkomst, men är arbetslös.
Det som kommer hända nu är att sonen blir utsedd till dödsbosägare (efter dödsfall) och ska reda ut allt inom tre månader, enligt lagen. Han kommer inte göra något. Då huset inte kan säljas utan att värderas, och en värdering kostar 2500 kr, pengar han inte har. Så kommer han strunta i det.
Enligt begravningsbyrån så är det tveksamt om de kommer att stå för kostnader kring transport till bårhus, kista och begravning. De kräver pengar av sonen. Då han nu inte kan betala kostnaden för besiktning av bilen så är det tveksamt om det går. Kommunen kommer inte betala då det finns ett hus, som har ett värde.
Personligen så tror jag att till sist kommer kommunen tvingas att få köpa det och riva det. Det är vad jag tror.I Gsssson skrev:Om det är "osäljbart" borde det gå lägga ut på öppna marknaden och sälja till högstbjudande. Förslagsvis lägger sonen ett bud på en symbolisk summa, inkommer inga högre bud så är hans bud rimligen minst vad huset är värt.
Annars blir det väl dödsboets och till sist kronofogdens sak att försöka sälja det för så mycket pengar som möjligt.
Spelar det någon roll vad HAN har i det läget? Kostnaden borde rimligtvis läggas på dödsboet då, eller på nuvarande ägare medan hon lever, och fram tills huset blivit värderat har väl ägarinnan/dödsboet (på pappret) gott om tillgångar i förhållande till skulder. När huset blivit (lågt) värderat och tillgångar helt plötsligt är mindre än skulderna borde det vara läge att försöka sälja till högstbjudande, ett utmärkt tillfälle för sonen att bjuda en symbolisk summa. Hinner ägarinnan dö ska väl dödsboet begäras i konkurs och en konkursförvaltare ska göra sitt bästa för att få tillgångarna att täcka skulderna. Inte heller han kan trolla, så även ett mycket lågt bud kan vara den största summa han kan få ut för huset, men man vet ju inte exakt hur det hanteras när nya personer blivit inblandade.E Edgarsven skrev:
Ja, vi ville detta men förvaltaren sa nej. Hon prioriterar att betala kommunens räkningar för boendet och den vård hon får. Förvaltaren slutar automatiskt sitt uppdrag när hon gått bort. Och då blir det sonen som äger konton och dödsbo. Men då kommer det vara så här: Hus som är obelånat, skulder till banker, skuld till begravningsbyrå. På kontot 1000 kr. Inget mera kommer in.I Gsssson skrev:
Egentligen är huset på pappret mycket mera värt än skulderna, om det går att sälja. Vilket jag inte tror.
De regler vi har i Sverige säger att du inte kan krävas på skulder från dödsbon.
Nja, om sonen inte vill ta rollen med att sälja och ordna allt, så kan man begära att det utses en boutredningsman av tingsrätten.När huset blivit (lågt) värderat och tillgångar helt plötsligt är mindre än skulderna borde det vara läge att försöka sälja till högstbjudande, ett utmärkt tillfälle för sonen att bjuda en symbolisk summa. Hinner ägarinnan dö ska väl dödsboet begäras i konkurs och en konkursförvaltare ska göra sitt bästa för att få tillgångarna att täcka skulderna. Inte heller han kan trolla, så även ett mycket lågt bud kan vara den största summa han kan få ut för huset, men man vet ju inte exakt hur det hanteras när nya personer blivit inblandade.
Denna får då i uppdrag att försöka kvitta tillgångar mot skulder. Detta är första steget, konkurs sker först efter man har misslyckats med processen.
Dock blir det intressant, vad händer om sonen säger att han säljer till sig själv för en mycket låg summa? Och efter det lämnar in begäran om konkurs för dödsboet?
Då jag tror att inget kommer hända det närmaste halvåret, blir det också intressant vad som händer om sonen inte lyckas ordna något på 6 månader. Att sälja huset tar nog lång tid om det ens går.
Oj oj, vilken röra! Förstår att det är en annan problematik inblandad, det här går utöver det vanliga.
Förvaltare har utsetts till mamman - det innebär att hon anses ej kapabel att sörja för sig och sin person, därför får hon heller ingen insyn i hur förvaltaren sköter sitt jobb. Förvaltaren har varken rätt eller skyldighet att se till så att sonen kan bo kvar i moderns hus. Att räkning till boendet prioriteras, jo, hon måste ju få mat, mediciner och omsorg, det är viktigast för henne. I summan du nämnde ingår mat etc, den är inte orimlig.
Är det så att även sonen skulle behöva god man/förvaltare? Han verkar ha svårigheter att ta hand om sig då blir det omöjligt för honom att reda ut arv/skulder. Då han också har egna skulder vilket du skrev, är väl risken stor att om han skulle få ut något efter modern att det skulle gå vidare till att betala hans skulder. Vad säger socialkontoret om att hjälpa honom?
Förvaltare har utsetts till mamman - det innebär att hon anses ej kapabel att sörja för sig och sin person, därför får hon heller ingen insyn i hur förvaltaren sköter sitt jobb. Förvaltaren har varken rätt eller skyldighet att se till så att sonen kan bo kvar i moderns hus. Att räkning till boendet prioriteras, jo, hon måste ju få mat, mediciner och omsorg, det är viktigast för henne. I summan du nämnde ingår mat etc, den är inte orimlig.
Är det så att även sonen skulle behöva god man/förvaltare? Han verkar ha svårigheter att ta hand om sig då blir det omöjligt för honom att reda ut arv/skulder. Då han också har egna skulder vilket du skrev, är väl risken stor att om han skulle få ut något efter modern att det skulle gå vidare till att betala hans skulder. Vad säger socialkontoret om att hjälpa honom?
Om sonen , i kraft av dödsboägare, säljer billigt till sig själv och sedan sätter dödsboet i konkurs, så kommer med all sannolikhet fordringsägarna (om de bedömer att huset har ett värde) begära att köpet går tillbaka, så de ökar sina chanser att få betalt.
Efter att ha funderat på hur det hela egentligen fungerar, samt kollat lite med olika, så har jag en klarare bild av det hela. Som jag fattat det så gör man en bouppteckning först. Fram tills dess så ska fodringar frysas. Man ska meddela banker och andra om detta. Sedan så får sonen förhandla med bankerna, om skulderna efter bouppteckningen. Modern har nu också gått bort, så sonen få allt på sig nu. Med högsta sannolikhet så får han flytta.HasseTeknik skrev:
Ja, kanske det. Han har dock rätt att göra som han vill. Vilket han också utnyttjar till max. Socialkontoret håller sig så långt borta från den familjen de kan. Dels pga att de går med underskott och att vara där skulle bara resultera i en massa kostnader. Dels pga att modern och sonen hatar allt vad som heter kommun, eller landsting.Karlia skrev:
Oj oj, vilken röra! Förstår att det är en annan problematik inblandad, det här går utöver det vanliga.
Förvaltare har utsetts till mamman - det innebär att hon anses ej kapabel att sörja för sig och sin person, därför får hon heller ingen insyn i hur förvaltaren sköter sitt jobb. Förvaltaren har varken rätt eller skyldighet att se till så att sonen kan bo kvar i moderns hus. Att räkning till boendet prioriteras, jo, hon måste ju få mat, mediciner och omsorg, det är viktigast för henne. I summan du nämnde ingår mat etc, den är inte orimlig.
Är det så att även sonen skulle behöva god man/förvaltare? Han verkar ha svårigheter att ta hand om sig då blir det omöjligt för honom att reda ut arv/skulder. Då han också har egna skulder vilket du skrev, är väl risken stor att om han skulle få ut något efter modern att det skulle gå vidare till att betala hans skulder. Vad säger socialkontoret om att hjälpa honom?