Visst finns det både produktsegment som råkar intressera ett visst kön betydligt mer, och på andra sidan bolag som aktivt riktar in sig på ett visst kön för att de ser något som ingen annan ser potentialen i.BirgitS skrev:
Typ skönhetsprodukter för män skulle kunna vara en nischad kategori och om man är ett bolag inriktad mot denna marknad betyder det inte alls att man är intresserad av att ge sig in på kvinnliga produkter också. Även om marknadspotentialen är 1000ggr större är konkurrensen och marginalen troligen mördande.
(Grotta inte ner er i just denna kategori, bara ett exempel hägge, kan inget om skönhetsprodukter eller dess marginaler).
Är könsfördelningen på styrelsen då fortfarande relevant om man använder kundperspektivet som argument?
Varför är det så viktigt att få in kvinnor så att man ska tvinga företag att kvotera in dessa?harry73 skrev:
Detta är kärnan till problemet. Kvotering är samma som diskriminering.
Om vi nu ser att män är överrepresenterade på bolagsledningsnivå handlar det om (positiv) diskriminering eller kvotering. Detta leder till att kvinnor blir diskriminerade.
Vad vi nu diskuterade var hur man kan undvika att män blir kvoterade och om man borde inrätta antikvoteringslagar som gör att bolagsledningar avspeglar samhället lite mer.
Då är det kanske också en inskränkning av äganderätten att privata företag inte får bestämma att svarta bara får sitta bak i deras bussar eller att muslimer inte får studera på visa friskolor.
Tja jag sa inte att det var sant.BirgitS skrev:
För att återvända till att det ska vara en diskussion om #Metoo så verkar det ju vara många män som tror att det är sant i alla fall, men inte de kvinnor som de tror det om.
Sen är ju även de flesta kvinnliga högre chefer gifta/sambo och det är nog ytterst få av deras respektive som tycker att det är acceptabelt att deras fru/sambo ligger med andra för att göra karriär.
Att kvotera in kvinnor eller män innebär att den som kvoteras in troligtvis har sämre meriter för det arbete den ska utföra. Vem vinner egentligen på kvotering? Den kvoterade? Företaget? Politikerna? Det är politikerna som vinner.
BirgitS
Medlem
· Stockholms län
· 48 126 inlägg
BirgitS
Medlem
- Stockholms län
- 48 126 inlägg
Men det är ju samma företag som gör skönhetsprodukter för män och för kvinnor, produkterna är ju väldigt lika varandra så man får ju stordriftsfördelar direkt. Förr gjorde de skönhetsprodukter bara för kvinnor och sen såg de att det kunde finnas en marknad för män också och då förändrade de sina produkter lite (olika doft, olika förpackning, olika varumärken). Det hade ju varit mycket svårare att veta om den möjliga marknaden om det bara hade varit kvinnor i ledningen. Förr gjordes alla trädgårdsverktyg med män som norm men på 90-talet började det dyka upp sekatörer som hade mindre grepp och passade mindre händer, bara för att ta något som jag kommer ihåg. Det är klart att kvinnor hade använt sekatörer långt tidigare men det var först när kvinnor började få högre positioner i företagen som mindre sekatörer började tillverkas.engs skrev:
Visst finns det både produktsegment som råkar intressera ett visst kön betydligt mer, och på andra sidan bolag som aktivt riktar in sig på ett visst kön för att de ser något som ingen annan ser potentialen i.
Typ skönhetsprodukter för män skulle kunna vara en nischad kategori och om man är ett bolag inriktad mot denna marknad betyder det inte alls att man är intresserad av att ge sig in på kvinnliga produkter också. Även om marknadspotentialen är 1000ggr större är konkurrensen och marginalen troligen mördande.
(Grotta inte ner er i just denna kategori, bara ett exempel hägge, kan inget om skönhetsprodukter eller dess marginaler).
Är könsfördelningen på styrelsen då fortfarande relevant om man använder kundperspektivet som argument?
BirgitS
Medlem
· Stockholms län
· 48 126 inlägg
BirgitS
Medlem
- Stockholms län
- 48 126 inlägg
Inte om en hyfsat kompetent kvinna ersätter en helt inkompetent man.O Odjuret skrev:
Företaget, och därmed samhället, vinner på att företaget har en ledning som har bättre förståelse för hela sin marknad. Har du inte läst alla inlägg som redan tagit upp det?
Hade politikerna vunnit på det så hade vi haft kvoteringslagar sen 10 år tillbaka eller så.
Givetvis finns det bolag som på detta område också som är mer specifika, inte unilever direkt, men mindre bolag. Eller webbshoppar och liknande med smal inriktning.engs skrev:
Försökte hitta ett exempel som inte var typiskt manligt eller kvinligt, för att inte uppröra någon känslig själ och slippa anekdot-argument av typen att jag minsan köper modelljärnväg så det är inte alls bara gubbar i äldre medelåldern.
Medlem
· Etelä Pohjanmaa
· 2 467 inlägg
Vad finns det för garantier att det går den vägen? Kvotering kan lika gärna betyda att en kompetent person blir ersatt av en klåpare. Hela idén med marknadsekonomi är att det ska uppstå konkurrens så att företag uppbyggda av klåpare ska försvinna eller tvingas till förbättring.BirgitS skrev:
Kvotering är inte marknadsekonomi, det är ren planekonomi. Detta har testats i Sovjetunionen. Redan från barnsben kvoterades folk in i till sina blivande arbetsuppgifter. Har ni läst historia så vet ni att det inte fungerade.
Nja, faktum är att även kvinnor väljer in män. Det är nämligen så att både män och kvinnor undervärderar kvinnlig kompetens och övervärderar manlig kompetens, även sin egen. Har man en man och en kvinna med exakt samma kompetenser, så kommer en stor majoritet att bedöma mannen som den bättre, även de två individerna själva.harry73 skrev:
Håller med till 100% Den dagen vi bara går efter kompetens har vi ett mycket bättre samhälle.
Problemet är bara att vi aldrig kommer att gå 100% efter kompetens. Vi väljer någon som vi kommer att trivas med, som vi känner förtroende för, som liknar oss. Det är precis därför att det bästa trixet på en jobbintervju är att spegla den andra.
Det betyder att kvinnor är mer benägen att välja kvinnor och män är mer benägen att välja män. Och därför behöver man forcera fram en större andel kvinnor på vissa positioner, för först när man har en jämn fördelning män/kvinna har båda kön lika chans.
Enda sättet att bedöma enbart kompetens är att helt avidentifiera alla ansökningar. Det har testats, och det visar sig då att det blir jämställd fördelning bland de sökande som kallas till intervju.
Jag läste faktiskt nyligen om en undersökning som visade att resultaten (dvs lämplig/kompetent personal) t.o.m. blir ännu bättre om man inte kallar till intervju alls utan enbart anställer baserat på avidentifierade ansökningar. Så snart man börjar intervjua kandidater så är det en massa annat som egentligen är oviktigt för jobbet som börjar vägas in.Anna_H skrev:
Intressant, nu börjar vi närma oss problemet. Hela diskussionen har en tendens att handla om symptomen istället för problemen (exempelvis det senaste inslaget från Snigla i den andra tråden visar på symptom på problemet, inte på problemet i sig). Och vad jag syftar på är att kvinnor har en tendens att välja män och överskatta deras kompetens. Detta är riktigt intressant, för det relaterar till några av de mer intressanta reflektioner jag har från mina yngre år (tonåren och tjugoårsåldern) och det är att kvinnor/tjejer har en tendens att uppskatta personligheten hos vad jag skulle kalla "svin". Inte alla kvinnor, men många kvinnor såker sig till män/killar som jag som man aldrig i mitt liv skulle vilja umgås med, dels pga dåliga värderiingar (kvinnosyn mm), dels pga våldsbenägenhet. Detta är då kopplat till den mansnorm som samhället "gillar".Anna_H skrev:
Nja, faktum är att även kvinnor väljer in män. Det är nämligen så att både män och kvinnor undervärderar kvinnlig kompetens och övervärderar manlig kompetens, även sin egen. Har man en man och en kvinna med exakt samma kompetenser, så kommer en stor majoritet att bedöma mannen som den bättre, även de två individerna själva.
Enda sättet att bedöma enbart kompetens är att helt avidentifiera alla ansökningar. Det har testats, och det visar sig då att det blir jämställd fördelning bland de sökande som kallas till intervju.
Om man verkligen vill förändra samhället och få det jämställt så måste man börja i denna änden och ändra normen i samhället. Detta handlar inte om att män i allmänhet är "svin" eller att de accepterar dessa "svin", det handlar om att tillräckligt många i samhället, kvinnor och män, accepterar detta beteende. Detta gör att jag blir uppriktigt förbannad på en stor del av den feministiska rörelsen som vill hävda att det är män som ligger bakom problemen som adresseras av exempelvis #metoo. Jag som enskild man har ingen makt att påverka detta, jag umgås inte ens i de kretsar där detta förekommer. Ändå så skall jag vara kollektivt ansvarig för deras beteende. Jag har under hela mitt liv försökt distansera mig från de typer av personer som typsikt pekas ut i #metoo. Jag har aldrig trivts i deras närvaro.
Jag tror inte att det är en tilfällighet att de yrkeskategorier som varit mest synliga i #metoo är skådespelare, politiker, komiker, artister, programledare, journalister osv. Där hittar man många självcentrerade personer, exhibitionistiska personer mm. Alla i dessa yrken har naturligtvis inte dessa personlighetsdrag, men många sådan personer söker sig dit. Det är uppenbart och det stämmer även in på de i min bekantskapskrets som har sökt sig åt det hållet och lyckats (eller misslyckats). Dessutom så kommer kändisar lättare undan med både det ena och det andra. Kommer själv ihåg hur oerhört naiv en tjej i min bekantskapskrets var när en popstjärna stötte på henne på krogen när jag var ung. Hon vägrade att lyssna på varningarna från sina vänner. Hon satte sig själv i situationen, precis som jag misstänker att många av personerna i #metoo också gjort. Det innebär inte att de inte har rätt, men man kan faktiskt vara lite smart ibland också. Kvinnor/tjejer har en tendens att se kändisar som gudar, vilket är en del av problemet. Jag känner inga män/killar som någonsin har haft sådana tendenser.
NU glider jag iväg, men hela poängen är att man måste se till vart problemen ligger och de är betydligt mycket djupare än vad som adresseras av #metoo eller av dagens feministiska rörelse. Man måste adressera hur de underliggande sociala samhällsstrukturerna ser ut och hur samspelet mellan män och kvinnor ser ut i olika grupperingar och inte dra alla över samma kam...
Nja, hur en person passar in med de andra anställda är rätt viktigt. Det beror helt på vilken typ av arbetsplats det handlar om. På många arbetsplatser stämmer detta säkert, men knappast på specialiserade mindre grupperingar.jac skrev:
Jag läste faktiskt nyligen om en undersökning som visade att resultaten (dvs lämplig/kompetent personal) t.o.m. blir ännu bättre om man inte kallar till intervju alls utan enbart anställer baserat på avidentifierade ansökningar. Så snart man börjar intervjua kandidater så är det en massa annat som egentligen är oviktigt för jobbet som börjar vägas in.
Ja, många väljer ju att anställa någon som "passar in i gänget", dvs någon som är rätt lik dem själva i personlighet, men man kan enkelt visa att olika personligheter är viktigt för att få ett långsiktigt produktivt arbetsklimat.jac skrev:
Jag läste faktiskt nyligen om en undersökning som visade att resultaten (dvs lämplig/kompetent personal) t.o.m. blir ännu bättre om man inte kallar till intervju alls utan enbart anställer baserat på avidentifierade ansökningar. Så snart man börjar intervjua kandidater så är det en massa annat som egentligen är oviktigt för jobbet som börjar vägas in.
Jo men att passa in i gänget kan absolut innebära olika personligheter eller kön. Det är många som gifter sig med sin motsats.Anna_H skrev:
Ja inte underlättar man blandningen mellan könen genom att som du säger metoo och många feminister gör idag genom att hänga ut mannen. Att mer eller mindre göra honom kollektivt ansvarig för vad andra gör. Det riskerar snarare att man distanserar mellan könen. Då kommer vi inte någon vart. För att bygga vidare på resonemang. Att kvotera löser inte problemet med den snedvridna könsfördelningen. Visst vi tvingar in fler av motsatt kön men risken är att de snarare bygger på den snedvridna syn som redan finns.pacman42 skrev:
Intressant, nu börjar vi närma oss problemet. Hela diskussionen har en tendens att handla om symptomen istället för problemen (exempelvis det senaste inslaget från Snigla i den andra tråden visar på symptom på problemet, inte på problemet i sig). Och vad jag syftar på är att kvinnor har en tendens att välja män och överskatta deras kompetens. Detta är riktigt intressant, för det relaterar till några av de mer intressanta reflektioner jag har från mina yngre år (tonåren och tjugoårsåldern) och det är att kvinnor/tjejer har en tendens att uppskatta personligheten hos vad jag skulle kalla "svin". Inte alla kvinnor, men många kvinnor såker sig till män/killar som jag som man aldrig i mitt liv skulle vilja umgås med, dels pga dåliga värderiingar (kvinnosyn mm), dels pga våldsbenägenhet. Detta är då kopplat till den mansnorm som samhället "gillar".
Om man verkligen vill förändra samhället och få det jämställt så måste man börja i denna änden och ändra normen i samhället. Detta handlar inte om att män i allmänhet är "svin" eller att de accepterar dessa "svin", det handlar om att tillräckligt många i samhället, kvinnor och män, accepterar detta beteende. Detta gör att jag blir uppriktigt förbannad på en stor del av den feministiska rörelsen som vill hävda att det är män som ligger bakom problemen som adresseras av exempelvis #metoo. Jag som enskild man har ingen makt att påverka detta, jag umgås inte ens i de kretsar där detta förekommer. Ändå så skall jag vara kollektivt ansvarig för deras beteende. Jag har under hela mitt liv försökt distansera mig från de typer av personer som typsikt pekas ut i #metoo. Jag har aldrig trivts i deras närvaro.
Jag tror inte att det är en tilfällighet att de yrkeskategorier som varit mest synliga i #metoo är skådespelare, politiker, komiker, artister, programledare, journalister osv. Där hittar man många självcentrerade personer, exhibitionistiska personer mm. Alla i dessa yrken har naturligtvis inte dessa personlighetsdrag, men många sådan personer söker sig dit. Det är uppenbart och det stämmer även in på de i min bekantskapskrets som har sökt sig åt det hållet och lyckats (eller misslyckats). Dessutom så kommer kändisar lättare undan med både det ena och det andra. Kommer själv ihåg hur oerhört naiv en tjej i min bekantskapskrets var när en popstjärna stötte på henne på krogen när jag var ung. Hon vägrade att lyssna på varningarna från sina vänner. Hon satte sig själv i situationen, precis som jag misstänker att många av personerna i #metoo också gjort. Det innebär inte att de inte har rätt, men man kan faktiskt vara lite smart ibland också. Kvinnor/tjejer har en tendens att se kändisar som gudar, vilket är en del av problemet. Jag känner inga män/killar som någonsin har haft sådana tendenser.
NU glider jag iväg, men hela poängen är att man måste se till vart problemen ligger och de är betydligt mycket djupare än vad som adresseras av #metoo eller av dagens feministiska rörelse. Man måste adressera hur de underliggande sociala samhällsstrukturerna ser ut och hur samspelet mellan män och kvinnor ser ut i olika grupperingar och inte dra alla över samma kam...
För min del har inga problem med att kvinnor sitter i ledningen. Jag har inga problem med att ha en kvinnlig chef. Dock så skall dessa ha den kompetensen som krävs. Men det är samma sak med män. Jag gillar inte män som chef om han inte har rätt kompetens. Jag ser ingen skillnad alls, den med bäst kompetens är den som vinner oavsett kön. Den sm bestämmer över mig är den som har mest erfarenhet eller jobbat längre än mig. Ålder eller kön är totalt ointressant