Nu Plåthuset, vill jag att du plockar fram några domar som stödjer dina påståenden!
Okej, om jag går till en bilhandlare och får köpa en helt ny bil för 100kr så är det troligtvis inte bindande. Eftersom det är helt orimligt.
Så du envisas med att vi ska kontrollera att den anställde i butiken har de fullmakter som krävs för att ge mig rabatt?
Okej, det blir jobbigt dock att försöka pruta då, eftersom jag varje gång måste söka upp butikens ägare, för att få reda på vem som är butikschef och vilka fullmakter han har. Därefter så kan jag fråga honom om vilka anställda han har som har befogenhet att sänka priset?
Vad säger du om min tingsrätts dom? (som jag själv har bara har läst om i tidningen) Men jag måste erkänna, jag hade gärna läst hela domen!
Okej, om jag går till en bilhandlare och får köpa en helt ny bil för 100kr så är det troligtvis inte bindande. Eftersom det är helt orimligt.
Så du envisas med att vi ska kontrollera att den anställde i butiken har de fullmakter som krävs för att ge mig rabatt?
Okej, det blir jobbigt dock att försöka pruta då, eftersom jag varje gång måste söka upp butikens ägare, för att få reda på vem som är butikschef och vilka fullmakter han har. Därefter så kan jag fråga honom om vilka anställda han har som har befogenhet att sänka priset?
Vad säger du om min tingsrätts dom? (som jag själv har bara har läst om i tidningen) Men jag måste erkänna, jag hade gärna läst hela domen!
Elektroniktokig
· LAT: 57.76145780 LON: 12.06116821
· 904 inlägg
Jag säger inte att man är skyldig att kontrollera säljarens befogenhet så som Eld säger, eller att man inte kan pruta så som Odjuret säger.
Vad jag säger, är att om man väl prutar, och det blir lite väl mycket rabatt, så måste man vara beredd på att butiken kan höra av sig och ha full betalning för varan, eller vill ha varan tillbaka.
Precis som Eld säger så är det i princip "omöjligt" att kontrollera vad säljaren får göra enligt avtal med arbetsgivaren. Därför måste man använda det som kallas "sunt förnuft", och självmant stoppa när det börjar verka osannolikt billigt eller liknande. I större butiker brukar också den anställdes position stå på namnbrickan, och då kan man utifrån sunt förnuft tänka efter om det är lämpligt att förhandla pris med den personen ifråga.
I fallet med TS, om det nu var så att de 2 satte för lågt pris eller inte hade rätt att sälja gräsklipparen, så kan TS försöka förhandla med butiken att betala extra för att behålla den. Som sagt, 1500 tycker jag låter rimligt, och det är inte ett helt orimligt belopp, eftersom butiken ifråga kan använda dessa 1500 för att kompensera den andra köparen som blev snuvad på sin gräsklippare.
Egentligen var det bara 1 anställd som felade, det var den första anställde som lät personen reservera klipparen och sedan sätta en lapp på klipparen, helt utan butikschefens godkännande.
Det fanns dessutom minst en hel vecka för denna anställd att informera butikschefen om klipparen.
Den andra gjorde inget fel, de gjorde bara som stod på lappen, och lastade på klipparen och tog betalt.
Vad jag säger, är att om man väl prutar, och det blir lite väl mycket rabatt, så måste man vara beredd på att butiken kan höra av sig och ha full betalning för varan, eller vill ha varan tillbaka.
Precis som Eld säger så är det i princip "omöjligt" att kontrollera vad säljaren får göra enligt avtal med arbetsgivaren. Därför måste man använda det som kallas "sunt förnuft", och självmant stoppa när det börjar verka osannolikt billigt eller liknande. I större butiker brukar också den anställdes position stå på namnbrickan, och då kan man utifrån sunt förnuft tänka efter om det är lämpligt att förhandla pris med den personen ifråga.
I fallet med TS, om det nu var så att de 2 satte för lågt pris eller inte hade rätt att sälja gräsklipparen, så kan TS försöka förhandla med butiken att betala extra för att behålla den. Som sagt, 1500 tycker jag låter rimligt, och det är inte ett helt orimligt belopp, eftersom butiken ifråga kan använda dessa 1500 för att kompensera den andra köparen som blev snuvad på sin gräsklippare.
Egentligen var det bara 1 anställd som felade, det var den första anställde som lät personen reservera klipparen och sedan sätta en lapp på klipparen, helt utan butikschefens godkännande.
Det fanns dessutom minst en hel vecka för denna anställd att informera butikschefen om klipparen.
Den andra gjorde inget fel, de gjorde bara som stod på lappen, och lastade på klipparen och tog betalt.
http://www.hogstadomstolen.se/Domstolar/hogstadomstolen/Avgoranden/2014/2014-10-10 T 1310-12 Dom.pdf
Jag gjorde mina egna tolkningar utifrån den här domen.
Jag gjorde mina egna tolkningar utifrån den här domen.
Försöka förhandla? TS har köpt en produkt till ett angivet pris som vid en jämförelse på blocket inte alls är särskilt anmärkningsvärt. Som jag ser det så behöver TS inte göra något överhuvudtaget utan i det här fallet så är butikens agerande obegripligt. Har de klantat sig så får de lösa det internt och summan i sammanhanget är så liten så jag kan överhuvudtaget inte förstå varför de börjar hota kunden. (Har kan vi snacka om att riskera sitt rykte för småpengar)sebastiannielsen skrev:
Odjuret, jag når uppenbarligen inte fram. Jag har inte sagt att man MÅSTE kontrollera behörigheten, jag har sagt att man i vissa situationer utsätter sig för en risk att avtalet inte blir bindande om man inte kontrollerar motpartens behörighet. Är du med på skillnaden?Odjuret skrev:
Jag har redan hänvisat till ett rättsfall där motparten inte var behörig vilket fick till följd att avtalet inte var bindande och ditt hänvisade förlikningsfall visar ju på samma sak så jag förstår inte riktigt vad du invänder mot?
Jag hänvisar till det resonemang som HD för i domen. Det går enligt mig emot det du skriver.
Att chefen i HD´s fall inte hade befogenheten var att det handlade om väldigt mycket pengar i förhållande till omsättningen.
Men jag tror att det är väldigt svårt för en butik att vinna framgång om kunden har betalat och lämnat butiken.
Det skulle kanske vara om man fått köpa en ny volvo för 100kr...
Men att jag lyckas få ner priset 50% på en vara i en butik borde då vara omöjligt för att BC å hänvisa till att säljaren inte hade mandat och att jag borde begripa det...
Dessutom så skriver du att man bör kolla upp att säljaren har befogenhet....
Att chefen i HD´s fall inte hade befogenheten var att det handlade om väldigt mycket pengar i förhållande till omsättningen.
Men jag tror att det är väldigt svårt för en butik att vinna framgång om kunden har betalat och lämnat butiken.
Det skulle kanske vara om man fått köpa en ny volvo för 100kr...
Men att jag lyckas få ner priset 50% på en vara i en butik borde då vara omöjligt för att BC å hänvisa till att säljaren inte hade mandat och att jag borde begripa det...
Dessutom så skriver du att man bör kolla upp att säljaren har befogenhet....
Besserwisser
· Västra Götalands
· 11 236 inlägg
Min erfarenhet är att det i de många/de flesta fall inte går att skaffa fram tillräckligt underlag för att en jurist skall bli nöjd... Men det är en annan diskussion.Plåthuset skrev:Jurister svarar sällan ja eller nej eftersom det sällan finns tillräckligt med underlag för att vara säker på ett ja eller nej
Ja, jag är nog ganska nöjd ändå. Som jag tolkar det så skall det egentligen ganska mycket till i en "vanlig" situation i en butik eller affär för att handlare senare skall kunna komma med krav. Enligt ARNs hårförlängning så har det ju heller inte så mycket med hur mycket rabatt man får, (vi är många som handlat med 90% rabatt någon gång), utan om priset för varan verkar rimligt. (Alltså inte 100:- för en ny bil.)Plåthuset skrev:
Så jag tolkar dig som att om det är ett uppenbart misstag, typ man slår in fel i kassan och det blir 1:- istället för 1000:- så har handlaren en ganska stark ställning, men om man har förhandlat med någon i affären och det inte uppenbart är någon som inte får förhandla och priset i slutändan ändå är "rimligt" inom ganska vida gränser, då skall det extremt mycket till för att handlaren i efterhand skall få rätt.
I TS fall har inte butiken kunnat redovisa något utan endast ställt krav, dvs på vilka grunder kräver de tillbaka varan utifrån att avvikelsen i pris inte är onormal för en begagnad produkt.
En ny produkt har ett pris och varans skick är tydligt, möjligtvis kan demoex, äldre årsmodell, etc, variera.
För än begagnad produkt behöver inte 20-30% lägre pris än "normalpriset" vara något man ska reagera över.
En ny produkt har ett pris och varans skick är tydligt, möjligtvis kan demoex, äldre årsmodell, etc, variera.
För än begagnad produkt behöver inte 20-30% lägre pris än "normalpriset" vara något man ska reagera över.
Galenskaperna har visst inga gränser
Man kan på inget vis jämföra förhandlingar om ett förlikningsavtal mellan två näringsidkare rörande miljontals kronor med en konsument som handlar i en butik, det är helt olika lagar som ligger till grund för de olika affärerna.
Man kan på inget vis jämföra förhandlingar om ett förlikningsavtal mellan två näringsidkare rörande miljontals kronor med en konsument som handlar i en butik, det är helt olika lagar som ligger till grund för de olika affärerna.
Jag är väl medveten om skillnaden. Det jag ville få fram var det hela när det gäller fullmakter och tredje person. Och att man kan faktiskt förutsätta att personen i fråga har behörighet att sluta vissa avtal. Dessutom så visar det sig att de skulle förutsatt att han inte var behörig. Men det är resonemanget som HD gör. som är det intressanta. Jag ville bara visa hur jag tolkar det hela med att förutsätta att den människa du pratar med i butiken har de behörigheter som krävs. Om du hade läst mina inlägg så hade du nog förstått vad jag var ute efter.thomasx skrev:Galenskaperna har visst inga gränser
Man kan på inget vis jämföra förhandlingar om ett förlikningsavtal mellan två näringsidkare rörande miljontals kronor med en konsument som handlar i en butik, det är helt olika lagar som ligger till grund för de olika affärerna.
Ganska magstarkt att beskylla andra skribenter för galenskap. Särskilt som man i sin efterföljande mening tydligt visar att man inte kan ett endaste dugg om ämnet som diskuteras.thomasx skrev:Galenskaperna har visst inga gränser
Man kan på inget vis jämföra förhandlingar om ett förlikningsavtal mellan två näringsidkare rörande miljontals kronor med en konsument som handlar i en butik, det är helt olika lagar som ligger till grund för de olika affärerna.
Skanska skulle inte förutsatt någonting, de skulle ha kontrollerat, och det kan jag hålla med om, det är anmärkningsvärt att en dylik förhandling hanteras av en ensam chef, utan juridisk support. Bara det borde fått skanska att ifrågasätta, och det är också så jag tolkar HD's uttalande, i de delar jag läste domen. Det är heller ingenting konstigt att man i affärsförhållanden företag emellan kollar upp att den eller de man förhandlar med har mandat, eller vilket mandat den/de har, eftersom det inte sällan är så att de man har på andra sidan bordet inte har fullt mandat. Jag har till och med själv varit den personen vid något tillfälle. Men det har då naturligtvis varit fullt känt och jag har förhandlat med delegerat mandat inom vissa för mig givna begränsningar. När förhandlingarna är klara signeras avtalen av behöriga personer, något som aldrig skedde i det aktuella målet.Odjuret skrev:
Sen tycker jag att domen visar det precis motsatta, nämligen att man inte kan förutsätta att "personen ifråga har behörighet att sluta vissa avtal.". Ty, det var precis det Skanska gjorde, och gick på pumpen. Du kanske tänker på att domen antyder att det kan vara ok i vissa fall. Och visst, men, det är svårt att i förväg veta vad en domstol kommer anse om ett specifikt fall, och därför bör man inte (även om man alltid kan) förutsätta något sådant.
Men, allt detta har väldigt lite att göra med konsumenträtt och att handla en åkgräsklippare i butik att göra.
Mer intressant kan ju i så fall frågan bli vad som skulle hänt om det visade sig att TS köpt gräsklipparen av en person som inte var anställd av butiken och inte hade någon koppling till den. Låt säga en person som bara råkade vara i butiken och av misstag blev tagen för en anställd, sålde maskinen, stoppade pengarna i fickan, hjälpte TS ut med den, och avlägsnade sig. Rent hypotetiskt alltså. Men även det är ju en väldigt annorlunda frågeställning fjärran från TS fall.
Ett så typiskt juristsvar!Plåthuset skrev:
Du målar upp en helt otänkbar situation, och argumenterar vidare från den.
I riktiga vetenskapliga diskussioner kallas detta en halmgubbe (straw man).
Kan du på ett begripligt sätt tala om hur butiken som sålde gräsklipparen skall kunna visa att säljaren "flackade med blicken'", uppenbarligen var minderårig, och samtidigt kunna visa hur kassaköns längd har påverkat priset.
1. Man sätter inte en "praktikant" att sköta affärer i tiotusenkronorsklassen.
2. Det finns inga långa kassaköer där man säljer åkgråäsklippare.
3. Hur skall en kund kunna se om en säljare är 17 eller 27 år?
Summa summarum: Du snackar i nattmössan!
Har du läst tråden?thomasx skrev:
Svaren från de juridiskt skolade i denna tråd har varit tydliga och väldigt givande. Hur många hade egentligen koll på att det finns ett lagrum kring det som många tror att "kunden har alltid rätt". Det som är verkligen givande är med denna nya kuskap är att man skall försäkra sig om att man förhandlar med rätt person på företaget nästa gång, de på golvet har ju som framgått inte mycket handlingsfrihet, utan hitta rätt person är det viktiga.
Troligtvis har bolag lika lite koll på detta som konsumenten med tanke på hur många resonerar i tråden.
Jag vet att att många bolag är väldigt tydliga i sina anställningsavtal hur mycket ex en säljare har rätt att frångå pris eller kompensera kund vid klagomål. Ser inte alls det ologiska i lagen, den är ganska sund om man tänker efter.