När jag var under 18 och sökte sommarjobb så hade alla jobb där man satt i kassa/hanterade pengar 18-års gräns. Det har nog de flesta företag som standard så det borde man inte behöva ha i tanken när man ska betala sin vara.
Vilken du vill.Plåthuset skrev:
Du får välja, du är väl pudelexert kan jag tänka.
Men jag vill gärna utöka mitt omdöme, att du bygger en halmgubbe.
Tillägget kallas vanligen "titta en fågel".
//KoW, flackar med blicken
I sammanhanget ovidkommande, men ändå lite intressant.
För länge sedan, när jag hade gett mig in i det privata näringslivet och började klättra i hierarkin,
var det vanliga kommunikationssystemet med yttervärlden telefax, eller i korthet fax.
Varje företag hade en faxmaskin och bara en. Datorer fanns knappt än. Internet var inte ens påtänkt.
Då fick vi lära oss att ett fax från ett företag var ett juridiskt bindande dokument,
oberoende av vem som hade skickat det, springpojke, städerska, kaffekokare eller VD.
Alla fax gick att spåra till avsändande apparat, och gällde som företagets.
Helt oberoende av om avsändaren hade flackat med blicken eller inte
För länge sedan, när jag hade gett mig in i det privata näringslivet och började klättra i hierarkin,
var det vanliga kommunikationssystemet med yttervärlden telefax, eller i korthet fax.
Varje företag hade en faxmaskin och bara en. Datorer fanns knappt än. Internet var inte ens påtänkt.
Då fick vi lära oss att ett fax från ett företag var ett juridiskt bindande dokument,
oberoende av vem som hade skickat det, springpojke, städerska, kaffekokare eller VD.
Alla fax gick att spåra till avsändande apparat, och gällde som företagets.
Helt oberoende av om avsändaren hade flackat med blicken eller inte
Tja...pbengtsson skrev:
Jag vet inte hur du har läst tråden... Men jag kan absolut inte tolka det som att det är självklart som de jurudiskt skolade säger.... Framförallt då vi andra har kunnat presentera saker som stöder vår åsikt. De andra har inte presenterat en enda dom. Förvisso så är inte ARN en domstol, men de tolkar lagen. Det är ingen här inne som är en domstol.
Jag envisas fortfarande att jag inte ens ska behöva fundera på huruvida den anställde har rätt att förändra priser.
Pratar jag med en anställd, så har jag rätt att anta att han har de fullmakter som krävs. Såvida det inte står "varuplockare" på tröjan.
Jag har jobbat i butik en hel del. Det finns där ingen skillnad mellan kassa personal eller personal på golvet.
Förresten, jag har alltid ansett att kunden alltid har fel....
Du kan alltså, helt ärligt, inte förstå att jag på direkt uppmaning kommenterade en helt annan situation än TS (nämligen den i #100)?KnockOnWood skrev:Vilken du vill.
Du får välja, du är väl pudelexert kan jag tänka.
Men jag vill gärna utöka mitt omdöme, att du bygger en halmgubbe.
Tillägget kallas vanligen "titta en fågel".
//KoW, flackar med blicken
Jag har inte påstått att omständigheterna var likartade eller att mina svar skulle kunna tillämpas på TS situation. Det är ju lite det som har varit min poäng hela tiden, nämligen att man måste titta på samtliga omständigheter i varje enskilt fall för att kunna göra en riktig bedömning.
Att tro att det är enklare än så är att lura sig själv.
Att försöka pådyvla mig åsikter jag inte har haft och välja att argumentera utifrån dessa tycker jag är riktigt fult.
Det var ju måhända verkningsfullt för företaget att ha som policy, t.ex. för att undvika att en massa idioter försökte ingå avtal till höger och vänster, men det betyder ju inte att det är en juridiskt korrekt beskrivning.KnockOnWood skrev:Då fick vi lära oss att ett fax från ett företag var ett juridiskt bindande dokument,
oberoende av vem som hade skickat det, springpojke, städerska, kaffekokare eller VD.
Alla fax gick att spåra till avsändande apparat, och gällde som företagets.
Helt oberoende av om avsändaren hade flackat med blicken eller inte
Tycker du att ARN:s bedömning i frisörärendet ger stöd för din tes att "Jag envisas fortfarande att jag inte ens ska behöva fundera på huruvida den anställde har rätt att förändra priser.Odjuret skrev:Tja...
Jag vet inte hur du har läst tråden... Men jag kan absolut inte tolka det som att det är självklart som de jurudiskt skolade säger.... Framförallt då vi andra har kunnat presentera saker som stöder vår åsikt. De andra har inte presenterat en enda dom. Förvisso så är inte ARN en domstol, men de tolkar lagen. Det är ingen här inne som är en domstol.
Jag envisas fortfarande att jag inte ens ska behöva fundera på huruvida den anställde har rätt att förändra priser.
Pratar jag med en anställd, så har jag rätt att anta att han har de fullmakter som krävs. Såvida det inte står "varuplockare" på tröjan.
Jag har jobbat i butik en hel del. Det finns där ingen skillnad mellan kassa personal eller personal på golvet.
Förresten, jag har alltid ansett att kunden alltid har fel....
Pratar jag med en anställd, så har jag rätt att anta att han har de fullmakter som krävs. Såvida det inte står "varuplockare" på tröjan."?
Det tycker nämligen inte jag. Den ger ju mer stöd för min tes att det är en fundering man måste göra när man förhandlar.
Varför skriver ARN såhär om du har rätt att förutsätta att motparten är behörig?
Redigerat:
Jag tycker det hela är ganska enkelt och solklart vad som gäller.
Det är tre faser i ett köp. a) Avtal om köp b) Betalning med kvitto som följd c) Du hämtar varan.
Du äger varan först fullt ut, när du har gjort dessa tre steg.
Om två personer jobbar mot samma vara och person 1, bara har gjort stegen a och b. Och den andra personen har gjort alla tre stegen. Då är det personen som hämtat varan som äger varan.
Man ska aldrig tro att man äger något i en butik, bara för att du avtalat, samt betalat för varan.
Det är också ganska logiskt. Säg att någon gör så med ett kylskåp. Sedan kommer kunden inte in på 2 månader och hämtar kylskåpet. Då kan säljaren sälja kylskåpet till någon annan. Sedan när första kunden kommer så får kunden tillbaka pengarna? Stämmer inte det?
Men, om det är så att butiken, har sålt något som de inte ägde. En maskin som en kund äger och är på service. Då är det en annan femma. Då kan du inte hävda att du äger maskinen.
Angående avtal. Om du får ett kvitto av butiken, så gäller köpet. Det kvittar vem som var i kassan. Det kvittar också om priset är rätt eller fel. Ett kvitto på en vara gäller. Det är bindande. Att en butik då förlorar pengar är inte ditt problem som köpare.
Endast i fall där tex ett byggföretag köpt massor av fönster och materialbutiken skickat fel belopp på fakturan. Kan säljaren kräva mer pengar. För så är reglerna. Då hotar det säljarens hela existens. Men inte dessa små belopp.
Det är tre faser i ett köp. a) Avtal om köp b) Betalning med kvitto som följd c) Du hämtar varan.
Du äger varan först fullt ut, när du har gjort dessa tre steg.
Om två personer jobbar mot samma vara och person 1, bara har gjort stegen a och b. Och den andra personen har gjort alla tre stegen. Då är det personen som hämtat varan som äger varan.
Man ska aldrig tro att man äger något i en butik, bara för att du avtalat, samt betalat för varan.
Det är också ganska logiskt. Säg att någon gör så med ett kylskåp. Sedan kommer kunden inte in på 2 månader och hämtar kylskåpet. Då kan säljaren sälja kylskåpet till någon annan. Sedan när första kunden kommer så får kunden tillbaka pengarna? Stämmer inte det?
Men, om det är så att butiken, har sålt något som de inte ägde. En maskin som en kund äger och är på service. Då är det en annan femma. Då kan du inte hävda att du äger maskinen.
Angående avtal. Om du får ett kvitto av butiken, så gäller köpet. Det kvittar vem som var i kassan. Det kvittar också om priset är rätt eller fel. Ett kvitto på en vara gäller. Det är bindande. Att en butik då förlorar pengar är inte ditt problem som köpare.
Endast i fall där tex ett byggföretag köpt massor av fönster och materialbutiken skickat fel belopp på fakturan. Kan säljaren kräva mer pengar. För så är reglerna. Då hotar det säljarens hela existens. Men inte dessa små belopp.
Redigerat:
Om affärens kassa personal får förhandla om priser, då får firman skylla sig själv.Odjuret skrev:
-hördu Sture, vi har en stororder på gång, mobilisera vår kassa personal så kan inget gå fel!
F.Ö.
Jag har aldrig hört talas om något fall där en vara betalts av kund, för att senare krävas tillbaka av säljaren.
Har ni?
Staffan
Redigerat:
För en del års sedan köpte någon (känner denna person) en papegoja, butiken ringde och ville ha tillbaka den för det var en lite ovanligare papegoja som de skulle avla på, det visste inte personalen i butiken om. Nu kände vi ägaren så vi lämnade tillbaka den. Men skulle vi inte ha känt ägaren så hade anser jag att vi kunnat behålla papegojan. Det är ägaren/chefen som har ansvaret att informera butikspersonalen vad som gäller.
Nu konstruerar du en situation som är så långt från verkligheten man kan komma, och argumenterar utifrån den.Plåthuset skrev:
Det tycker jag är riktigt fult
Vet du något om saken så behöver du ju inte skapa en ny halmgubbe ("en massa idioter").
Poängen var att jag vet tillräckligt för att säga att...:KnockOnWood skrev:Nu konstruerar du en situation som är så långt från verkligheten man kan komma, och argumenterar utifrån den.
Det tycker jag är riktigt fult
Vet du något om saken så behöver du ju inte skapa en ny halmgubbe ("en massa idioter").
"Då fick vi lära oss att ett fax från ett företag var ett juridiskt bindande dokument,
oberoende av vem som hade skickat det, springpojke, städerska, kaffekokare eller VD."
...inte är en korrekt beskrivning av rättsläget. Såvida du inte var yrkesverksam innan 1915
Hallo, eller?
Då du uttrycker dig så tvärsäkert har du säkert ordentligt på fötterna.Plåthuset skrev:
Finns detta dokumenterat?
(Och nej, 1915 hade jag inte ens börjat kindergarten)
Javisst: 10 paragrafen, 2a stycket avtalslagen:KnockOnWood skrev:
"Där någon såsom anställd i annans tjänst eller eljest i följd av avtal med annan intager en ställning, varmed enligt lag eller sedvänja följer viss behörighet att handla å dennes vägnar, anses han hava fullmakt att företaga rättshandlingar, som falla inom gränserna för denna behörighet."