I ett jämställt och jämlikt förhållande bör man även tänka på pensionen. Den som har lägre inkomst, fortfarande oftast kvinnan, bör kompenseras för den lägre pensionen. Kvinnor tar dessutom ut fler VABdagar och är tar ut mest föräldrapenning.Hemmakatten skrev:
Män är, statistiskt sett, den äldre i ett förhållande. Dessutom är livslängden för en man kortare än för en kvinna. Så rimligtvis dör mannen före kvinnan och det med ganska många år. En kvinna med lägre inkomst har en lägre pension. Det kan skilja väldigt mycket beroende på inkomst, om man jobbar privat eller statligt/kommunalt, vilka pensionsförsäkringar jobbet erbjuder mm. En livförsäkring är också bra att ha.
Jag är säker på att dessa frågor inte diskuteras så ofta pga att man inte tänkt på detta. Men lika säker på att man vill sin partners bästa om man går bort först.
Att gå till en pensionsrådgivare och diskutera detta borde alla göra.
Tråden börjar kännas lite urspårad och handla mer om för eller emot "älskar man varandra så delar man på allt". Fast å andra siden så har väl ursprungsfrågan inte så mycket med juridik att göra heller.
Mitt råd till TS blir att ta kontakt med familjerådgivningen. Ni drar ju uppenbarligen ganska rejält åt olika håll (och har lite konstigt ekonomiskt upplägg tycker jag). Det finns några stora fördelar med det jämfört med att t.ex. "resa bort och prata ut":
A: Dom agerar översättare mellan manligt och kvinnligt. Istället för att du säger "Vad är du sur för?" och hon svarar "Jag är inte sur" så kan dom ställa de rätta frågorna och lirka fram vad det är som inte är bra mellan er.
B: MInska risken för att diskussionen tar fel väg och övergår i bråk. Om ni ska ha ett allvarligt snack själva så krävs det inte mer än en dålig formulering innan den andra höjer rösten och sen övergår det i gräl. Om ni är "övervakade" så kommer ni att skärpa till er.
C: Ni kan få en utomstående bedömning direkt om vad som verkar rimligt och inte.
Mitt råd till TS blir att ta kontakt med familjerådgivningen. Ni drar ju uppenbarligen ganska rejält åt olika håll (och har lite konstigt ekonomiskt upplägg tycker jag). Det finns några stora fördelar med det jämfört med att t.ex. "resa bort och prata ut":
A: Dom agerar översättare mellan manligt och kvinnligt. Istället för att du säger "Vad är du sur för?" och hon svarar "Jag är inte sur" så kan dom ställa de rätta frågorna och lirka fram vad det är som inte är bra mellan er.
B: MInska risken för att diskussionen tar fel väg och övergår i bråk. Om ni ska ha ett allvarligt snack själva så krävs det inte mer än en dålig formulering innan den andra höjer rösten och sen övergår det i gräl. Om ni är "övervakade" så kommer ni att skärpa till er.
C: Ni kan få en utomstående bedömning direkt om vad som verkar rimligt och inte.
Återigen får jag uppmana att inläggen håller sig till TS grundfråga. Nu har det blivit lite rundgång. TS har fått tillräckligt med goda råd. /moderator
Om det är frågan om hur du vill reglerar ett samboavtal så har du fått massor med tips och ideer.
Tror du själv att det löser ditt nuvarande och framtida problem med avbrytna intresse med ett samboavtal?
Jag funderar mest på varför hon plötsligt inser att det är för dyrt med renoveringen. Gissar på att det inte är första gången ni går över budget. Har ändå hållit på av och till i 10 år.
Kan det vara så enkelt som du beskriver det, hon har ledsnat på att se en leråker till trädgård varje morgon och vill fixa den först kanske?
Sen undrar jag om du inte är lite loj gentemot din sambo, alltså viftar bort hennes åsikter med en handgest. Har inget som stödjer det, bara en känsla som jag har fått efter att ha läst dina inlägg. Det kan du lätt göra då du har 18 000 starkare röst än henne. Isåfall kan det med tiden leda till det som Ricebridge och Hjulia är inne på.
Hur som helst, lycka till!
Tror du själv att det löser ditt nuvarande och framtida problem med avbrytna intresse med ett samboavtal?
Jag funderar mest på varför hon plötsligt inser att det är för dyrt med renoveringen. Gissar på att det inte är första gången ni går över budget. Har ändå hållit på av och till i 10 år.
Kan det vara så enkelt som du beskriver det, hon har ledsnat på att se en leråker till trädgård varje morgon och vill fixa den först kanske?
Sen undrar jag om du inte är lite loj gentemot din sambo, alltså viftar bort hennes åsikter med en handgest. Har inget som stödjer det, bara en känsla som jag har fått efter att ha läst dina inlägg. Det kan du lätt göra då du har 18 000 starkare röst än henne. Isåfall kan det med tiden leda till det som Ricebridge och Hjulia är inne på.
Hur som helst, lycka till!
Är detta inte bakvänt resonerat? Eftersom de har gemensam ekonomi, och han pytsar in mer varje månad.Forsyth skrev:
Att hon "stoppar" en renovering innebär ju att mindre av HANS pengar går åt till huset, han står ju för delen av kostnaden.
INTE att hon inte vill betala specifikt....
De har levt i huset renoverat, byggt och fixat, betalat utan problem, gemensamt - nu på denna enda gång gör du en analys att hon vill ha kakan utan att betala för den... det har funkat i 10 år.
Vi har TS bild, inget från henne - hon kanske bara tycker att det hela blev 50' mer än vad han sa från början och sa "stopp" - för att hon tänkte mer på helt andra saker bortom husrenoveringar. Hon har kanske planerat en resa, barnen ska ha en häst, eller att bilen måste lagas, de kanske måste ha en till bil, hon vill ha en husvagn, eller ....
Tyvärr måste jag säga, vi killar kan ha en snäv syn på ekonomin
Jag och min sambo har också gemensam ekonomi.
.....Jag betalar allt
.....Jag betalar allt
Finns en gammal tråd om gemensam eller delad ekonomi där de som vill skulle kunna fortsätta diskutera: https://www.byggahus.se/forum/threa...am-hur-goer-ni-och-foer-och-nackdelar.314747/
Till TS grundfråga skulle jag säga att det man kan göra är att skriva ett skuldebrev eller skriva något i samboavtalet om att den dagen ni eventuellt säljer huset så ska du ha 50 000 kr mer utav beloppet för att få tillbaks din extra insats. Men det känns ärligt talat som en rätt onödig manöver om ni inte tror att ni kommer sälja inom en snar framtid...
Berätta gärna om hur ni gjorde till slut, kan vara intressant att få veta hur sambon reagerat på förslagen.
Till TS grundfråga skulle jag säga att det man kan göra är att skriva ett skuldebrev eller skriva något i samboavtalet om att den dagen ni eventuellt säljer huset så ska du ha 50 000 kr mer utav beloppet för att få tillbaks din extra insats. Men det känns ärligt talat som en rätt onödig manöver om ni inte tror att ni kommer sälja inom en snar framtid...
Berätta gärna om hur ni gjorde till slut, kan vara intressant att få veta hur sambon reagerat på förslagen.
Vi gör precis likadant. Båda jobbar 100% och drar sitt strå till stacken. Att en av oss råkar få mer ersättning för tiden på arbetsplatsen tycker inte vi ska vara en anledning till att en kan göra som den vill medan den andre får snåla och be om pengar när det behövs, det om något låter osunt i en seriös relation om du frågar mig.S steffe79 skrev:
Till grundfrågan, jag tror som flera varit inne på, att ni har olika syn på syftet och fördelarna vs nackdelarna med renoveringen. Min bror sitter i en liknande sits där de helt enkelt värderar tid och pengar olika. Inte helt enkelt att lösa, men att bara köra över den andres tycke och tänk kan bli lite lurigt. Dock viktigt att förståelse och flexibilitet finns från båda håll. Jobbigt när det blir så.
Som vanligt så hinner man inte läsa vad alla skriver. Man måste ju få något annat gjort oxå. Du nämner en merkostnad på 50.000 kronor. Jag fattar inte. Du skjuter ju in 18 papp extra i hushållet varje månad och hon gnäller över att HON inte vill finansiera. Det är ju redan DU som finansierar. Jag får en känsla av att det kan ligga något helt annat bakom detta. Tror att det är läge att fiska upp det problemet först.
Vi gjorde så att vi betalade i procentantal till gemensam kassa som användes för gemensamma kostnader (bil, hus, barn mm). Då hade båda fortfarande frihet att göra vad den ville för sina pengar som blev över.S steffe79 skrev:
Tyvärr har jag också sett exempel på par som har haft det som ni där det sedan blivit skilsmässa. Den som fått stå för lejonparten av ekonomin känner sig utnyttjad och den som tjänar dåligt känner sig utblottad.
Tjena! Vi gör såhär i våran familj. Jag får ut drygt 15000:- mer i lön än min sambo. Och jag är snickare. Min sambo gillar inte att bygga och renovera, hon gillar mer inredning och dekoration. Vi har två barn, ett gemensamt och hon har ett sen innan. Jag står för alla renoveringskostnader själv och jag står som ensam ägare till huset. Vi delar på boendekostnaden plus mat.
Sen gör vi vad vi vill med våra löner. Jag sparar mina pengar och springer runt i arbetskläder 6-7 dagar i veckan. Hon gör annat för sina. Och just pga detta har vi inte gemensam ekonomi. Vi har inte samma ekonomiska tänk.
Sen gör vi vad vi vill med våra löner. Jag sparar mina pengar och springer runt i arbetskläder 6-7 dagar i veckan. Hon gör annat för sina. Och just pga detta har vi inte gemensam ekonomi. Vi har inte samma ekonomiska tänk.
Buford skrev:
Vi gör precis likadant. Båda jobbar 100% och drar sitt strå till stacken. Att en av oss råkar få mer ersättning för tiden på arbetsplatsen tycker inte vi ska vara en anledning till att en kan göra som den vill medan den andre får snåla och be om pengar när det behövs, det om något låter osunt i en seriös relation om du frågar mig.
Till grundfrågan, jag tror som flera varit inne på, att ni har olika syn på syftet och fördelarna vs nackdelarna med renoveringen. Min bror sitter i en liknande sits där de helt enkelt värderar tid och pengar olika. Inte helt enkelt att lösa, men att bara köra över den andres tycke och tänk kan bli lite lurigt. Dock viktigt att förståelse och flexibilitet finns från båda håll. Jobbigt när det blir så.
Fast det där är ju ett jättekonstigt sätt att tänka på. När man går ut grundskolan och gymnasiet så gör man ett val här i livet vad man vill jobba med (på ett ungefär). Att vissa väljer en väg med sämre betalt är ju den personens val. Speciellt i vuxen ålder när man har alla möjligheter i världen att få upp sin lön.