Och juridiken.P Pappa1986 skrev:Jag skulle aldrig få för mig att gifta mig för juridikens skull.
Man gifter sig för kärleken.
Det är väl inte mer märkligt än att man delar på de gemensamma utgifterna för drift av hus och familj. Det är oftast samma pott varje månad. Resten gör vi precis som vi vill med.H HenrikP skrev:Nej, det är väl bara att köpa det man behöver även om pengarna kommer från det gemensamma kontot?
Jag har aldrig förstått mig på folk som är gifta, äger hus och har barn ihop, och ändå har ”egna” pengar som den andre inte får röra. Ska den som har högst inkomst ha högre levnadsstandard än den andre? Äter den med högst inkomst oxfilé sista helgen innan löning, medan den fattige partnern knaprar skorpor?
Märkligt upplägg
Det är i mitt tycke även det allra enklaste om det blir uppbrott senare, mitt sparkonto är mitt och ingen annans, mitt barns sparkonto är hans och inte min sambos. Hon har sina egna pengar. På så vis kan vi spara precis hur mycket vi vill av våra egna delar.
Funderar förutsatt att båda har en normal lön med möjlighet att spara efter utgifterna är betalda. Jag ställde såklart upp med mer när hon pluggade eller var mammaledig, men när vi båda jobbar så ställer vi upp lika.
Säkert smidigt att planera för sin separation på ett tidigt stadie. Inte konstigt att så många går isärRkarlsson skrev:
Alla resonemang som detta mynnar till slut ut i att det uppstår ekonomiska skillnader mellan partners. Speciellt om det är stora inkomstskillnader. Och det är det jag inte får ihop. Att köpa det man vill ha med gemensamma medel går lika bra som att ha det på eget konto.
Men det kanske är så att alla bor ihop med fullskaliga Lyxfällan-kandidater, då kan jag förstå att man behöver skydda pengarna..:
Vi har förvisso rätt lika lön. och har de bra. Vi planerar inte för separationH HenrikP skrev:Säkert smidigt att planera för sin separation på ett tidigt stadie. Inte konstigt att så många går isär
Alla resonemang som detta mynnar till slut ut i att det uppstår ekonomiska skillnader mellan partners. Speciellt om det är stora inkomstskillnader. Och det är det jag inte får ihop. Att köpa det man vill ha med gemensamma medel går lika bra som att ha det på eget konto.
Men det kanske är så att alla bor ihop med fullskaliga Lyxfällan-kandidater, då kan jag förstå att man behöver skydda pengarna..:
Vi har ett enda lån, huset.
Men vi samarbetar genom att vill vi renovera så diskuterar vi genom allt helt och hållet.
Jag är dock av den åsikten att mina pengar är mina pengar, och hennes pengar är hennes pengar och våra utgifter är våra utgifter. Mina hobbys är mina utgifter, hennes hobbys är hennes utgifter. Hon ska inte gynna mig när jag köper bil som jag använder ensam till 95%. som exempel.
Våra renoveringar är våras utgifter. Man behöver inte komplicera till det mer än så.
Hej, tycker inte det är så konstigt att man kan hamna i en sådan här situation med två viljor inblandade. Vi har lyckats lösa många liknade tvister både gällande det ekonomiska och arbetsinsatsen genom att göra årsbudgetar för familjeekonomin.
Jag vet det låter jävligt tråkigt och som att man bor i ett företag men det har löst problemen med de stora investeringarna och då har lite smått och gott i renoveringsväg som dykt upp passerat ganska enkelt.
Jag vet det låter jävligt tråkigt och som att man bor i ett företag men det har löst problemen med de stora investeringarna och då har lite smått och gott i renoveringsväg som dykt upp passerat ganska enkelt.
Jag har läst en del och skummat en del, men här måste jag stoppa och opponera mig.P Pappa1986 skrev:Jag skulle aldrig få för mig att gifta mig för juridikens skull.
Man gifter sig för kärleken.
Först och främst, förslaget som kom förvånansvärt sent är det enda rätta: Har ni barn ihop, ska ni självklart gifta er om ni inte har mycket speciella skäl att inte göra det, men då kanske ni inte heller ska bo ihop.
Att vara en familj med barn innebär helt enkelt att man gör det mesta ihop inklusive att sköta det praktiska, dvs huset i detta fall. Alla andra förslag är skumma!
Och, man bildar familj av kärlek men gifter sig för att det är praktiskt och det enda tänkbara om man har barn ihop! Då blir allt hennes ditt och tvärtom - det enda raka.
Familj innebär alltid diskussioner och kompromisser. TS bör be sambon lämna sitt bidrag här också, så ska vi döma sedan.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 260 inlägg
P Pappa1986 skrev:Man gifter sig för kärleken.
Man bör främst gifta sig av juridiska skäl. Givetvis vill man att kärleken ska finnas där också, som en förutsättning, snarare än att det rör sig om resonemangsäktenskap. Men när festen är slut är det juridiken som är kvar, för kärleken kan man både ha och förlora såväl med som utan äktenskap.Staffan2000 skrev:
I vår familj har vi olika inkomster. Jag tjänar bättre. Vad vi har gjort är att vi har skapat ett servicekonto från vilka alla räkningar betalas. Vi överför sedan en proportionell fördelning baserat på våra nettolöner efter skatt. Får jag ut 60% av våra totala nettolön så för jag också över 60% av våra totala kostnader för ett år. Vi äger 50% vardera så lån är 50% vardera men driften baseras på nuvarande ekonomiska förutsättningar.
Det sagt så måste jag säga att ni måste verkligen ta tag i den större diskussionen om hur ekonomi funkar. Om man vill ha något gjort/köpt så måste man antingen tjäna ihop till det innan köp eller låna till det. Det verkar som att din sambo vill äta kakan men inte vara med och baka eller betala för hela kakan utan bara en del av den.
Det sagt så måste jag säga att ni måste verkligen ta tag i den större diskussionen om hur ekonomi funkar. Om man vill ha något gjort/köpt så måste man antingen tjäna ihop till det innan köp eller låna till det. Det verkar som att din sambo vill äta kakan men inte vara med och baka eller betala för hela kakan utan bara en del av den.
Självklart kan ni reglera ägande/den kostnaden du lägger ut för renovering i ett samboavtal, gå till lämplig jurist och hitta en överenskommelse ni båda kan acceptera.
Men...nu ger jag helt oombett liknande råd som flera andra. Det låter lite på dina inlägg som att du upplever att du kompromissat i er relation under många år och nu försöker du hitta en lösning där du inte kompromissar, men där inte heller din partner blir tvungen att göra något mot sin vilja. Det kanske funkar men jag skulle verkligen rekommendera dig/er att ta kontakt med någon såsom en familjerådgivare för att försöka nå varandra. Det är lätt efter många år i relation att en situation blir en knäckfråga som handlar om mycket mer än just den frågan och därför blir lite make it or break it. Det är klart det går att reda ut på egen hand, men det kan vara lättare med nån utomstående som guidar en lite. Men vill du köra det lösningsfokuserade spåret, rekommenderar jag verkligen att ta hjälp en jurist för att få till ett avtal som blir för er båda. Lycka till!
Men...nu ger jag helt oombett liknande råd som flera andra. Det låter lite på dina inlägg som att du upplever att du kompromissat i er relation under många år och nu försöker du hitta en lösning där du inte kompromissar, men där inte heller din partner blir tvungen att göra något mot sin vilja. Det kanske funkar men jag skulle verkligen rekommendera dig/er att ta kontakt med någon såsom en familjerådgivare för att försöka nå varandra. Det är lätt efter många år i relation att en situation blir en knäckfråga som handlar om mycket mer än just den frågan och därför blir lite make it or break it. Det är klart det går att reda ut på egen hand, men det kan vara lättare med nån utomstående som guidar en lite. Men vill du köra det lösningsfokuserade spåret, rekommenderar jag verkligen att ta hjälp en jurist för att få till ett avtal som blir för er båda. Lycka till!
Herregud vilket sinnessjukt upplägg. Det är ju betydligt bättre att ni har gemensam ekonomi på riktigt. I nuläget så får hon "lön" av dig och trots detta vill hon inte betala för rimliga värdehöjande och komforthöjande investeringar i ert gemensamma hus. Det här låter lite som en mognadsfråga, antar att ni är relativt unga än. Antingen kör man gemensam ekonomi eller delad ekonomi, ingen kommunisthistoria där det ska värnskattas på den med bättre lön. Detta är min högst personliga åsikt som säkert förargar någon, men det är likväl min åsikt...S steffe79 skrev:Vi har gemensam ekonomi på så vis att vi slår ihop våra gemensamma inkomster varje månad, betalar räkningar och delar sedan på det som blir över. Eftersom jag tjänar 18000 mer än henne är hon förstås en vinnare i det men bor man ihop är det väl en självklarhet att göra så, åtminstone tycker jag det. I övrigt delar vi på allt med hämtning/lämning/VAB av barn, matlagning o hushållssysslor. Så i den aspekten tycker jag det är jämställt.
Det som nu hänt är att vi dragit igång ett större projekt med utemiljön bestående av dränering, altanbygge, stenläggning med mera. Det var f a hon som var drivande till detta. Jag har gjort en kalkyl på vad det kommer kosta sedan tidigare som jag delgett henne. Nu vill hon inte kännas vid den och blir chockad över hur mkt det kommer kosta... ungefär hälften betalar vi själva genom eget sparande, resten lån. Känner mig liksom lite lurad när hon nu mitt i projektet inte vill genomföra alt betala för vissa saker som vi kommit överens om...