Jag kommer ihåg när man (staten, kommuner) storskaligt ändrade PH i sjöar genom kalkning, det var något med surt vatten/regn 🤔P pmd skrev:
Det förekommer såvitt jag vet fortfarande
Men det var/är väl olämpligt.....
Nejdå, det är så man möter problemet med försurade sjöar ff, men utsläppen har minskat och således även försurningen men det kalkas där behovet finns.D Dilato skrev:
Förstår du verkligen inte vad ”aktivt tas upp av rötterna” betyder saknar du grundläggande kunskaper i biologi/kemi. Åas förklarar det varför du inte förstår varför natriumhydroxid är miljöfarligt och kan skada levande organismer (trots att du gladeligen häller ut det för att ta död på …. just det, levande organismer…)S StefanMJ skrev:
Erfarenhetsmässigt (jo tyvärr) är det riktigt illa att få det i ögonen, och det kan ge mycket otrevliga brännskador på huden. Gissar att maskar, bakterier, svampar, sorkar, rävar och alla andra levande organismer som rör sig på/över din tomt också drabbas. Fast det kanske inte är viktigt för dig.
Både kemikalieinspektion och naturvårdsverket är statliga myndigheter som baserar sitt arbete på vetenskap, åsikter och vad lekmän ”tror” eller ”tycker” har mycket lite värde jämfört med vetenskapliga studier och rön… Och personer som idiotförklarar dessa myndigheter gör det väl oftast för att man inte gillar deras åsikter eller att de förbjuder saker…
Bra. Jag hoppades på en icke-hemmagjord definition. 🙂Alfredo skrev:
1. Kalk och kaustiksoda är inte samma sak.D Dilato skrev:
2. Jag har varken kompetens eller mätutrustning för att avgöra hur lämpligt det är att höja pH i en godtycklig sjö. Det är lämpligt att överlåta den sortens miljövård till proffsen.
Det är ändå skillnad på en stark bas eller syra som består av naturliga molekyler och ett miljögift. Basen/syran är visserligen otrevliga just där de hälls ut, men efter ordenlig utspädning lämnar de inga märkbara spår.
Miljögifter däremot, som glyfosat, består av komplexa kemiska föreningar. Även om många bryts ned med tiden (dock inte tex PFAS) så finns restprodukter kvar i naturen och kan fortsätta skada organismer.
Miljögifter däremot, som glyfosat, består av komplexa kemiska föreningar. Även om många bryts ned med tiden (dock inte tex PFAS) så finns restprodukter kvar i naturen och kan fortsätta skada organismer.
Hm, jag kanske har ändrat mig.D Dilato skrev:
Det är nästan alltid för kallt i vattnet när jag ska bada i en sjö, så lite natriumhydroxid i sjön kanske vore lämpligt.
Menar du Naturvårdsverket?Huddingebo skrev:
Ja, sjöar kalkades i ganska stor utsträckning under en period. Orsaken var stora tillskott av främst svavelsyra via nederbörd, som i sin tur kom från utsläpp från fabriker m.m.D Dilato skrev:
Sedan dess har utsläppen minskat radikalt och det är få sjöar i landet som fortfarande är så sura att det är motiverat att kalka.
(Andra problem kvarstår dock, främst övergödning och vissa miljögifter. En del försök med fosforfällning genom att släppa ut aluminiumföreningar pågår tex.)
Vilka långlivade farliga restprodukter finns kvar efter glyfosatanvändning?G Genomklok skrev:
Det finns inte en principiell skillnad mellan "naturliga" molekyler eller "konstgjorda" molekyler. De distinktionen gör bara den som tror att kemikalier är farliga.
Du vet väl att allt som är ”naturligt” (tex digoxin, taxol, bleomycin, tetrodotoxin, fyllokinon eller kalciferol) är ofarligt och kemikalier farliga… *viss ironi*P pmd skrev:
😉😉😉
Ja precis.P pmd skrev: