21 253 läst ·
191 svar
21k läst
191 svar
Hur många räknar med ökade skatter i framtiden?
- Status
- Inte öppen för fler kommentarer.
Artikelns budskap är att sänkta skatter får höginkomsttagare att jobba mer och hårdare. Det är möjligt att det är så, det är ju rätt svårt att få ett entydigt svar på den frågan.LHelge skrev:
Men det som är spännande är att det finns två helt parallella tankar, beroende på om det gäller människor som har mycket pengar eller människor som har lite pengar.
När det gäller folk som är långtidssjukskrivna eller arbetslösa, anses att de motiveras att tillfriskna eller hitta ett arbete om man sänker deras inkomst. ("Stramar upp bidrag", andra karensdag...)
Medan då folk som redan har mycket pengar motiveras av att man höjer deras inkomst.
Var finns brytpunkten? Finns det nån slags balanspunkt, en inkomst som inte påverkar någon vare sig den höjs eller sänks?
Och kan man inte tänka sig att höginkomsttagare skulle motiveras att jobba hårdare om man höjde skatterna? Då måste de lägga på ett kol för att ligga kvar på sin befintliga inkomst.
Nu har du missat något. Är man sjukskriven, arbetslös etc. så har man bidrag. Du kan inte jämföra tankesättet.
Alltså inkomst vs inkomst.
Om någon är arbetslös och får 20 tkr i bidrag. Ett jobb kanske skulle ge 23tkr i lön. Då är det nog inte värt för många att ta jobbet. Däremot om de hade fått 15 tkr i bidrag så kanske fler hade tagit jobbet.
Själv har jag börjat fundera på att skippa att jobba de sista 8h varje vecka eftersom jag bara får tillbaks 4h efter jag betalat skatt.
Alltså inkomst vs inkomst.
Om någon är arbetslös och får 20 tkr i bidrag. Ett jobb kanske skulle ge 23tkr i lön. Då är det nog inte värt för många att ta jobbet. Däremot om de hade fått 15 tkr i bidrag så kanske fler hade tagit jobbet.
Själv har jag börjat fundera på att skippa att jobba de sista 8h varje vecka eftersom jag bara får tillbaks 4h efter jag betalat skatt.
Kan man tänka sig att det finns åtgärder som politikerna kan göra utan att skatterna behöver höjas?
Sverige har redan en hög skatt, vad kostar pengar?
Behövs detta?
Kan nyttan med de områden som får mest skatter prövas?
Enligt www.ekonomifakta.se har 43 % i skatt och genomsnittet för OECD är 36 %. Frågan som
http://www.ekonomifakta.se/Fakta/Skatter/Rakna-pa-dina-skatter/Jamfor-skatter-mellan-lander/
jag anser att man måste ställa sig är;
-Behöver verkligen skatten öka?
Hur ser brytpunkten ut för när olika typer av svarta tjänster kommer öka?
När kommer även Svensson placera pengar i Panama eller andra ställen i världen där skatten
är lägre än i Sverige?
Varför är diskussionen att skatterna ska öka när vi redan har bland världens högsta skatter,
varför inte diskutera om nyttan med skatterna?
Sverige har redan en hög skatt, vad kostar pengar?
Behövs detta?
Kan nyttan med de områden som får mest skatter prövas?
Enligt www.ekonomifakta.se har 43 % i skatt och genomsnittet för OECD är 36 %. Frågan som
http://www.ekonomifakta.se/Fakta/Skatter/Rakna-pa-dina-skatter/Jamfor-skatter-mellan-lander/
jag anser att man måste ställa sig är;
-Behöver verkligen skatten öka?
Hur ser brytpunkten ut för när olika typer av svarta tjänster kommer öka?
När kommer även Svensson placera pengar i Panama eller andra ställen i världen där skatten
är lägre än i Sverige?
Varför är diskussionen att skatterna ska öka när vi redan har bland världens högsta skatter,
varför inte diskutera om nyttan med skatterna?
Nu har du nog vänt helt och hållet upp-och-ned på resonemanget. Om vi ville att fler skulle vara långtidssjukskrivna eller arbetslösa så sänker vi deras skatt precis på samma sätt som att vi kan sänka skatten på arbete för att få fler att arbeta. Inte speciellt kontroversiella slutsatser något av det.andersmc skrev:Artikelns budskap är att sänkta skatter får höginkomsttagare att jobba mer och hårdare. Det är möjligt att det är så, det är ju rätt svårt att få ett entydigt svar på den frågan.
Men det som är spännande är att det finns två helt parallella tankar, beroende på om det gäller människor som har mycket pengar eller människor som har lite pengar.
När det gäller folk som är långtidssjukskrivna eller arbetslösa, anses att de motiveras att tillfriskna eller hitta ett arbete om man sänker deras inkomst. ("Stramar upp bidrag", andra karensdag...)
Medan då folk som redan har mycket pengar motiveras av att man höjer deras inkomst.
Var finns brytpunkten? Finns det nån slags balanspunkt, en inkomst som inte påverkar någon vare sig den höjs eller sänks?
Och kan man inte tänka sig att höginkomsttagare skulle motiveras att jobba hårdare om man höjde skatterna? Då måste de lägga på ett kol för att ligga kvar på sin befintliga inkomst.
Vad gäller höga marginalskatter så är det inte svårt att tänka sig hur det påverkar ekonomin i stort. Vi kan ta mig som exempel. Jag tjänar tillräckligt för att drabbas av statlig skatt, istället för att arbeta de där sista timmarna till väldigt låg ersättning är jag föräldraledig. Det drabbar min arbetsgivare där min kompetens är något av en trång sektor och det dessutom är svårt att rekrytera i vår region. Eftersom vi är ett exporterande företag påverkas, på sikt, inte bara BNP utan också exportbalans.Det finns utan tvekan många som jag där staten faktiskt går back på de skyhöga marginalskatterna.
Marginalskatten är ju väldigt brant, 20% direkt vid brytpunkten. Faktum är att jobbskatteavdraget gjort den ännu mer brutal. Den som tjänar 40.000kr/månad i tabell 31 betalar 10629kr i skatt per månad, 26,6%. På varje extra hundralapp är det 51kr i skatt som gäller, vilket är närapå dubbelt upp.LHelge skrev:Vad gäller höga marginalskatter så är det inte svårt att tänka sig hur det påverkar ekonomin i stort. Vi kan ta mig som exempel. Jag tjänar tillräckligt för att drabbas av statlig skatt, istället för att arbeta de där sista timmarna till väldigt låg ersättning är jag föräldraledig. Det drabbar min arbetsgivare där min kompetens är något av en trång sektor och det dessutom är svårt att rekrytera i vår region. Eftersom vi är ett exporterande företag påverkas, på sikt, inte bara BNP utan också exportbalans.Det finns utan tvekan många som jag där staten faktiskt går back på de skyhöga marginalskatterna.
Det gör att för dem som precis passerar den så kostar det inte så mycket att vara ledig lite extra, eller att kanske sänka sin lön lite mot att istället få en förmånsbil och liknande.
Däremot i andra änden så finns det någon slags tro på att människor väljer att leva på bidrag istället för att arbeta. Det är inte särskilt vanligt eftersom det är ganska dramatiska skillnader mellan en normal lön och vad man får i ersättning. Alla som tycker A-kassan är för hög borde prova att leva på den ett år, och tjafsa med arbetsförnedringen under tiden.
A-kassa är ingen höjdare, det kan jag intyga, provade mitt sista arbetsår. Dessutom fanns ingen gräns för alla påfund för att hålla mig aktiv. Kommer ihåg att i slutklämmen blev jag beordrad att gå hos nån konsult som skulle ordna jobb, 7.00 till 16.30 varje dag. Omkostnaden för att kunna vara AF till lags skulle uppgå till hälften av mitt bidrag och skulle betalas av mig själv. Jag lyckades förhala skiten den månaden med hjälp av en förståndig doktor.
Nu tror i alla fall jag att dom allra flesta som har a-kassa eller är sjukskrivna INTE är ute på marknaden och gör svartjobb. I alla fall inte i mina trakter, för här brukar det rätt snabbt komma till resp. myndighets kännedom om det är någon som går på bidrag och är ute och svartar.
Påståendet att lägre sjukdagpenning och avslag på sjukdagpenning för lindrigt sjuka ökar arbetslusten stämmer inte. Rent skitprat från början till slut. Vi provar det där i Finland och har fler arbetsoförmögna än någonsin. Andelen arbetsoförmögna ökar för varje år varefter förmånerna försämras.
I praktiken innebär lägre sjukdagpenning och svårare att få den att man tvingas tillbaka till arbetet innan man klarar arbetet. Sedan blir man sjuk igen. Från byråkratisk synpunkt räknas det som ett nytt sjukdomsfall fastän sjukdomen är den samma. Jag höll på i 10 år i en ständig rundgång av någon/några månaders arbete och några månaders sjukskrivning. Det ansågs helt rätt och riktigt och normalt.
Efter 10 års kronisk värk och sjukskrivningsrundgång gick jag in till läkaren på hälsocentralen och sade att nu räcker det. Ingen vill anställa en timmerman som badar i svett efter att ha krängt på sig overallen och måste ha 3 timmar på sig att dra presenningen av en brädknippe och inte kan stiga över en 2x4 som ligger på marken och är ständigt fumlig av värken. Jag sade att nu får de banne mig pensionera mig eller göra mig så frisk att jag åtminstone orkar byta yrke. Då började han undersöka mig ordentligt och på den vägen blev det...... och värken är borta och jag håller på att bli frisk helt enligt läkarnas prognoser...... men nu försöker staten tvinga mig att börja arbeta för tidigt. Som timmerman i tungt arbete. Fastän jag har provat arbetsliknande sysslor och konstaterat att ryggen inte håller ännu.
Tjänstemännen säger att jag skall arbeta så jag blir ordentligt sjuk igen och då ordnar sig allt för då får jag bli sjukskriven igen! Sådana råd ger de åt folk!
Deltidssjukskrivning har man endast möjlighet att få när man är gammal anställd. Kommer man från en längre sjukskrivning och har förlorat sin anställning måste man börja med heltid direkt.
Dessutom är systemet så vansinnigt uppbyggt att dagpenningen är låg och det är meningen att man skall dryga ut den med socialbidrag. För att få socialbidrag måste man vara egendomslös.
Statens tjänstemän har satt mycket arbetstid på att försöka övertala mig att sälja verktygen och traktorn och använda de pengarna. Verktygen är gamla och slitna och till stor del hoplappade av sådant som andra har kasserat. Försäljningsvärdet är cirka 15000 euro. Återanskaffningsvärdet för en motsvarande utrustning ligger kring 60000. Jag brukar säga åt dem att först vill jag ha skriftligt att staten förbionder sig att betala ut 60000 åt mig skattefritt min första arbetsdag. Då jag säger det blir de arga. Tjänstemännen säger att sådana som jag inte skall ha något arbete.
Utan verktyg finns inget arbete att fås på rimliga villkor. Endast asbestrivning utan skydd och anställningar med ett års obetalad prövotid och annat i den stilen. Utan traktor blir farsgubben tvungen att bära ut veden ur skogen så vi får värme i huset.
Hur jag klarar mig utan socialbidrag är en väldigt komplicerad ekvation som jag inte vill redogöra för i detalj på ett offentligt forum.
Snickerimaskinerna som jag pysslar och renoverar finansieras med gamla besparingar och genom att sälja onödiga grejor.
Systemet är helt klart uppbyggt för att skapa och vidmakthålla bidragsberoende och minska andelen arbetsföra!
I praktiken innebär lägre sjukdagpenning och svårare att få den att man tvingas tillbaka till arbetet innan man klarar arbetet. Sedan blir man sjuk igen. Från byråkratisk synpunkt räknas det som ett nytt sjukdomsfall fastän sjukdomen är den samma. Jag höll på i 10 år i en ständig rundgång av någon/några månaders arbete och några månaders sjukskrivning. Det ansågs helt rätt och riktigt och normalt.
Efter 10 års kronisk värk och sjukskrivningsrundgång gick jag in till läkaren på hälsocentralen och sade att nu räcker det. Ingen vill anställa en timmerman som badar i svett efter att ha krängt på sig overallen och måste ha 3 timmar på sig att dra presenningen av en brädknippe och inte kan stiga över en 2x4 som ligger på marken och är ständigt fumlig av värken. Jag sade att nu får de banne mig pensionera mig eller göra mig så frisk att jag åtminstone orkar byta yrke. Då började han undersöka mig ordentligt och på den vägen blev det...... och värken är borta och jag håller på att bli frisk helt enligt läkarnas prognoser...... men nu försöker staten tvinga mig att börja arbeta för tidigt. Som timmerman i tungt arbete. Fastän jag har provat arbetsliknande sysslor och konstaterat att ryggen inte håller ännu.
Tjänstemännen säger att jag skall arbeta så jag blir ordentligt sjuk igen och då ordnar sig allt för då får jag bli sjukskriven igen! Sådana råd ger de åt folk!
Deltidssjukskrivning har man endast möjlighet att få när man är gammal anställd. Kommer man från en längre sjukskrivning och har förlorat sin anställning måste man börja med heltid direkt.
Dessutom är systemet så vansinnigt uppbyggt att dagpenningen är låg och det är meningen att man skall dryga ut den med socialbidrag. För att få socialbidrag måste man vara egendomslös.
Statens tjänstemän har satt mycket arbetstid på att försöka övertala mig att sälja verktygen och traktorn och använda de pengarna. Verktygen är gamla och slitna och till stor del hoplappade av sådant som andra har kasserat. Försäljningsvärdet är cirka 15000 euro. Återanskaffningsvärdet för en motsvarande utrustning ligger kring 60000. Jag brukar säga åt dem att först vill jag ha skriftligt att staten förbionder sig att betala ut 60000 åt mig skattefritt min första arbetsdag. Då jag säger det blir de arga. Tjänstemännen säger att sådana som jag inte skall ha något arbete.
Utan verktyg finns inget arbete att fås på rimliga villkor. Endast asbestrivning utan skydd och anställningar med ett års obetalad prövotid och annat i den stilen. Utan traktor blir farsgubben tvungen att bära ut veden ur skogen så vi får värme i huset.
Hur jag klarar mig utan socialbidrag är en väldigt komplicerad ekvation som jag inte vill redogöra för i detalj på ett offentligt forum.
Snickerimaskinerna som jag pysslar och renoverar finansieras med gamla besparingar och genom att sälja onödiga grejor.
Systemet är helt klart uppbyggt för att skapa och vidmakthålla bidragsberoende och minska andelen arbetsföra!
Offtopic igen möjligen, men det är snudd på underhållning att läsa om de som fortfarande, likt SVT testade ett tag, att använda kompetensregnkortet i syfte att argumentera för hög invandring till Sverige.
"Men det kommer ju så många färdigutbildade läkare". Vad man verkar glömma är att de allra flesta övriga som kommer INTE är läkare och är dessutom mer benägna att söka sjukvård än svenskar i stort.
I Sverige har vi en läkartäthet på ungefär 4 läkare per 1000 invånare, så av 160 000 invandrare likt 2015 års volymer skulle vi behöva 640 läkare färdiga att sätta i tjänst bara för att kunna ge sjukvård till sig själva.
"Men det kommer ju så många färdigutbildade läkare". Vad man verkar glömma är att de allra flesta övriga som kommer INTE är läkare och är dessutom mer benägna att söka sjukvård än svenskar i stort.
I Sverige har vi en läkartäthet på ungefär 4 läkare per 1000 invånare, så av 160 000 invandrare likt 2015 års volymer skulle vi behöva 640 läkare färdiga att sätta i tjänst bara för att kunna ge sjukvård till sig själva.
Ja ekvationen har fallerat innan de skrivit den klart. I år måste det byggas två Lund och ett Eslöv därefter räcker det med ett Eslöv om året om dagens prognos håller. Och sen har vi våra bostadslösa sedan tidigare, eller har de räknat med avflyttning från landet som täcker upp den biten.Raskus skrev:Offtopic igen möjligen, men det är snudd på underhållning att läsa om de som fortfarande, likt SVT testade ett tag, att använda kompetensregnkortet i syfte att argumentera för hög invandring till Sverige.
"Men det kommer ju så många färdigutbildade läkare". Vad man verkar glömma är att de allra flesta övriga som kommer INTE är läkare och är dessutom mer benägna att söka sjukvård än svenskar i stort.
I Sverige har vi en läkartäthet på ungefär 4 läkare per 1000 invånare, så av 160 000 invandrare likt 2015 års volymer skulle vi behöva 640 läkare färdiga att sätta i tjänst bara för att kunna ge sjukvård till sig själva.
Också OT och farligt nära det tillåtna, men det handlade i alla fall om bostäder, om än inte skatt.