bullerbybo skrev:
Källa tack!
Då förutsätter jag att du kan ge oss några konkreta exempel på tvärsäkra uttalanden som är fel.bullerbybo skrev:
någonstans utmed smålandskusten har en urolog och prostataspecialist sitt sommarställe. Det går en väg in till fastigheten. över infarten finns en portal med ställets namn i glatt och majestätiskt format: Fjonghult. Det är en skylt man inte undgår att märka och han slipper störningar inom hemfridszonen.
De. rättsfall som Bertil Bengtsson stött sig på då det gäller uttalandet om hemfridszons begränsning till max 70 meter gällde strandskyddsområde. Där strandskydd inte gäller kan ägaren förmodligen hävda större hemfridszon och markera ianspråktagen tomtmark med gräsmatta, staket osv. För övrigt lär Bertil B inte vara helt tillfreds med att Naturvårdsverket upphöjt hans resonerande kommentarer till gällande praxis.
Trådskaparen har två begrepp att fundera på, hemfridszon och tagande av olovlig väg. Båda refererar till brottsbalken. I sak har båda täckts in i diskussionen ovan.
Hemfridszonen omfattar minst det område som ägaren markerat som ianspråktagen tomtmark tills motsatsen bevisats genom rättslig prövning. intill dess att detta skett torde därför ägaren ha formuleringsprivilegiet. Jag kan knappast knalla in på Göran Perssons tomt vid Torp och hävda att han hävdar för stor tomt. Dessutom har jag som utövare av allemansrätt ingen talerätt utan är hänvisad till att klaga hos kommun eller länsstyrelse vilka i sin tur kan driva saken (se Åslunds avhandling om allemansrätt). k
var finns rättsfallen som säger att hemfridszon inte kan sträcka sig över en privat väg som passerar gårdsplanen?
De. rättsfall som Bertil Bengtsson stött sig på då det gäller uttalandet om hemfridszons begränsning till max 70 meter gällde strandskyddsområde. Där strandskydd inte gäller kan ägaren förmodligen hävda större hemfridszon och markera ianspråktagen tomtmark med gräsmatta, staket osv. För övrigt lär Bertil B inte vara helt tillfreds med att Naturvårdsverket upphöjt hans resonerande kommentarer till gällande praxis.
Trådskaparen har två begrepp att fundera på, hemfridszon och tagande av olovlig väg. Båda refererar till brottsbalken. I sak har båda täckts in i diskussionen ovan.
Hemfridszonen omfattar minst det område som ägaren markerat som ianspråktagen tomtmark tills motsatsen bevisats genom rättslig prövning. intill dess att detta skett torde därför ägaren ha formuleringsprivilegiet. Jag kan knappast knalla in på Göran Perssons tomt vid Torp och hävda att han hävdar för stor tomt. Dessutom har jag som utövare av allemansrätt ingen talerätt utan är hänvisad till att klaga hos kommun eller länsstyrelse vilka i sin tur kan driva saken (se Åslunds avhandling om allemansrätt). k
var finns rättsfallen som säger att hemfridszon inte kan sträcka sig över en privat väg som passerar gårdsplanen?
Redigerat:
...och eftersom det inte kommer, så räknar vi tills vidare in även dig i den kategorin du själv etiketterade så fint tills vidare då...timmelstad skrev:
Sidospår: Ricken skrev ovan att man får uppgöra komplementbyggnad utan att behöva söka dispens om byggnaden ligger mindre än 25 meter från den byggnad som ger upphov till hemfridszon. Det var förlaget, men så blev inte lagen. Dispens krävs ej om komplementbyggnaden ligger inom mindre än 15 meter från bostaden. Tomtplatsen/hmfridszonen kan vara större men önskar ägaren förlägga ny byggnad länge bort krävs dispens. Hamnar den då nära gränsen för den tomtplats myndigheterna unnar dig kan dispens nekas därför att allmänheten "skulle kunna" uppleva den nya byggnaden såsom omgiven av en egen hemfridszon. Ett garage kanske medges men inte en gäststuga, oaktat en mindre sådan enligt propositionen inte anges ha hemfridszon om den är för tillfällig användning. Se t ex domen MÖD 2009:35.
Vi väntar fortfarande på klargörande av hemfridszonens upphörande vid privat väg över tomtplatsen. En enskild väg som tillhör en samfällighetsförening är en annan sak, likaså om det går en gammal vägallmänning över tomten oaktat någon väg aldrig färdigställts. Vägallmänningen bryter fastigheten, den är en egen fastighet om än samägd, oftast av gårdar med mantal i byn. Gratis nyttjanderätt av hävd torde ha ringa stöd i jordabalken och i praxis.
Vi väntar fortfarande på klargörande av hemfridszonens upphörande vid privat väg över tomtplatsen. En enskild väg som tillhör en samfällighetsförening är en annan sak, likaså om det går en gammal vägallmänning över tomten oaktat någon väg aldrig färdigställts. Vägallmänningen bryter fastigheten, den är en egen fastighet om än samägd, oftast av gårdar med mantal i byn. Gratis nyttjanderätt av hävd torde ha ringa stöd i jordabalken och i praxis.
Medlem
· Västra Götaland
· 43 inlägg
Ställer mig frågande till ovan. Svampplockning och hundpromenader - är det att klassa som ett ärende? Är inte det rekreation?bullerbybo skrev:
Medlem
· Västra Götaland
· 43 inlägg
Något som slog mig nu när jag fått tänka lite.
Vägen finns ursprungligen pga. av fastigheten som nu står helt öde och helt förfallen. Huset står på ofri grund och omkring liggande mark/bete ägs av skogsbolag. Tomten finns ju trots allt kvar och fastigheten, om än i väldigt dåligt skick, ägs ju trots allt av oss.
Har vi rätt att avvisa folk även där, principiellt sett?
Ingen bor där, därför finns ingen "anledning" att beträda tomten?
Anses tomten som allmän?
Allemansrätten gäller betet, men tomten?
Verkligen hårklyveri, men det vore intressant att vet vilka rättigheter som finns för en öde fastighet som till synes inte är värd något.
Jag har fått bra tips här i tråden men jag har fortfarande frågor som inte riktigt har blivit besvarade!
T ex. gammal hävd? Jag menar att gammal hävd ersätts av servitut. Vad exakt innefattar gammal hävd?
Jag anser att det idag finns inget skäl stort nog att hävda sin sk. allemansrätt att passera nära ett hus enbart i rekreationssyfte.
Som någon skrev tidigare i tråden. Det är ganska konstiga allmänna rättigheter som folk anser sig ha rätt till i tider när folk inte riktigt kan skilja mellan mitt och ditt. Anonymiteten i denna sk. rättighet är ett problem. Om någon anonymt går omkring i skogen och inte lämnar spår efter sig är en sak. Men att anonymt och oanmält kunna passera mellan vår ladugård och vårt hus och lillstugan helt fritt kunna kunna spana på vilka värdesaker vi har känns inte som att det hör allemansrätten till. Oavsett hur man vänder och vrider på saken. Behovet av passage hos oss tillhör det förgångna. Servitut finns för berörda parter!
Ett hem är ett hem. Oavsett lägenhet/villa/lantbruk. Bara för att vi bor nära naturen, som människor vill vistas i så ska vi tydligen dela med oss av vårt hem, vår trygghet och det ska vi dessutom göra med ett leende. För vi är ju så lyckligt lottade....
Vägen finns ursprungligen pga. av fastigheten som nu står helt öde och helt förfallen. Huset står på ofri grund och omkring liggande mark/bete ägs av skogsbolag. Tomten finns ju trots allt kvar och fastigheten, om än i väldigt dåligt skick, ägs ju trots allt av oss.
Har vi rätt att avvisa folk även där, principiellt sett?
Ingen bor där, därför finns ingen "anledning" att beträda tomten?
Anses tomten som allmän?
Allemansrätten gäller betet, men tomten?
Verkligen hårklyveri, men det vore intressant att vet vilka rättigheter som finns för en öde fastighet som till synes inte är värd något.
Jag har fått bra tips här i tråden men jag har fortfarande frågor som inte riktigt har blivit besvarade!
T ex. gammal hävd? Jag menar att gammal hävd ersätts av servitut. Vad exakt innefattar gammal hävd?
Jag anser att det idag finns inget skäl stort nog att hävda sin sk. allemansrätt att passera nära ett hus enbart i rekreationssyfte.
Som någon skrev tidigare i tråden. Det är ganska konstiga allmänna rättigheter som folk anser sig ha rätt till i tider när folk inte riktigt kan skilja mellan mitt och ditt. Anonymiteten i denna sk. rättighet är ett problem. Om någon anonymt går omkring i skogen och inte lämnar spår efter sig är en sak. Men att anonymt och oanmält kunna passera mellan vår ladugård och vårt hus och lillstugan helt fritt kunna kunna spana på vilka värdesaker vi har känns inte som att det hör allemansrätten till. Oavsett hur man vänder och vrider på saken. Behovet av passage hos oss tillhör det förgångna. Servitut finns för berörda parter!
Ett hem är ett hem. Oavsett lägenhet/villa/lantbruk. Bara för att vi bor nära naturen, som människor vill vistas i så ska vi tydligen dela med oss av vårt hem, vår trygghet och det ska vi dessutom göra med ett leende. För vi är ju så lyckligt lottade....
Redigerat:
Du har rätt. För att få beträda hemfridszonen ska man ha ett ärende till bostaden. Annars är det tagande av olovlig väg om hemfridszonen beträds.bengtofsweden skrev:
En obebodd byggnad har ingen hemfridszon, i synnerhet inte om det är ett ödehus. Det är människorna i huset som gör att det finns en hemfridszon. Tänk skridskoåkare på vintern som passerar vad de tror är obebodda fritidshus då de går i land. Svår gränsdragning. Ödehuset har ingen hemfridszon och nyfikenhet är inget ärende.
Att ett hus står på ofri grund utesluter inte hemfridszon om det är en bostad men är huset öde råder alltså ingen hemfridszon eftersom människor inte kan störas. Du är oklar i din användning av begreppet tomt. Äger du fastigheten på vilket huset står, ett hus på ofri grund? Ägs omgivande skog av skogsbolag? Obs skillnaden mellan ett hus som är öde och ett som är obebott. i det senare fallet begränsas hemfridszonen av den iakttagbara ianspråktagna, dvs hävdade, tomten. I vilken mån man får beträda en förfallen avgränsbar tomt intill ett öde hus avstår jag från att försöka ha en uppfattning om. Man får hur som helst inte gå in i huset tror jag., fast jag gjort det någon gång. Hör inte till den aktuella frågeställningen.
En granne hade under många år kört österut från sin fastighet. Så kom han i konflikt med markägaren som blockerade utfarten. Grannen tvangs då bryta väg ut till den gamla vägallmänning som var hans lagliga utfart. Någon väg hade aldrig byggts där så han fick göra vägbana några meter till tills han nådde vägsamfällighetens väg. Grannen försökte anföra hävd för den tidigare utfarten . Lantmätaren bara skrattade, chanslöst gentemot jordabalken.
En annan granne fick i samband med att fastigheten avstyckades lov att ha en gångstig över stamfastigheten. Den har sedan använts också för bilkörning. Den egentliga utfarten går till en vägallmänning från 1836 på andra sidan tomten. Den allmänningen upplöstes och marken tillfördes andra fastigheter utan att någon tänkte på grannens utfart. något servitut över stamfastigheten har inte skapats. Formellt har den grannen inte rätt att färdas där med bil men det fortsätter som provisorium utan bråk. skulle kunna bli problem om ytterligare bebyggelse tillkommer eftersom stigen/vägen skär över möjlig tomtnark. Dock råder strandskydd så bebyggelse är bara hypotetisk. Skulle saken prövas formellt får grannen nog ett servitut men det beror i så fall inte på hävd utan på att situationen måste lösas. Stamfastighetens ägare borde ha ersättning för tabben att upplösa vägallmänningen utan att beakta utfarten för denna fastighet vilket medfört att stamfastigheten kan komma att belastas med servitut.
Dina frågor om hävd och servitut besvaras bäst av lantmäteriet. beställ ett möte på kontoret och be om tips på en juridiskt bevandrad lantmätare. Jag har haft flera sådana konsultationer och aldrig behövt betala. Kallar du ut dem blir det dyrt.
Redigerat:
Medlem
· Västra Götaland
· 43 inlägg
Var lite otydlig - ser jag nu. Naturligtvis finns ingen hemfridszon på ödehuset . Jag tänkte mer på intrång och om vi skulle kunna avvisa allmänheten från ödetorpet. För även om det är i dåligt skick så har ingen har där att göra.....
Därav min fråga. Gäller allemansrätten på "tomten" i anslutning till ödetorpet? Har man "rätt" att gå in i öde byggnader som ägs av någon?
Ödehuset äger vi och tillhörande små ekonomibyggnader. Huset står på ofri grund, och exakt vad det innebär vet jag ej. Tomt och bete arrenderar vi, så i praktiken, om vi nu skulle bosätta oss där, så har vi samma rättigheter som vilken annan fastighetsägare som helst. Skogsbolaget äger bete/marken men där finns ingen skog att avverka så rent praktiskt är det arealen som är intressant för dom, avseende på jaktarrendet!
I den senare exemplet du tagit upp är lite likt det som troligt hänt här. Vårt hus, från 1840-talet och ödetorpet är byggt 1920-talet. Vad som var där innan är jag osäker på. Vägen till ödetorpet förbi vårt hus var av naturliga skäl den enda vägen till torpet. På den tiden fanns inga bilar att tala om och den sista människan som bodde där (70-talet) levde nog ett väldigt isolerat liv så trafiken förbi oss var nog ganska begränsad.
Nu är behovet av vägen begränsat, men enligt vissa för oss okända människor tycker sig ha rätten att använda vägen i rekreationssyfte. Medan de som har ett riktigt ärende ska ha servitut (om än motortrafik)! Ironiskt!
Det här med hävd, verkar vara något som vissa slänger sig med i tid och otid, utan att veta. Jag vet inte heller. Hade dock fått för mig att en hävd är muntlig och som ny fastighetsägare kan man helt enkelt inte ha full koll vad den tidigare ägaren lovat till grannar. Det är ju orimligt. Det hör väl till att man som granne får ett nytt OK av nya ägaren innan man bestämt hävdar sin rätt.
Tog som exempel tidigare i tråden, att om man har fler fruktträd än vad man klarar av att ta hand om kanske man lovar bort frukten till en granne. Det gäller ju inte vid ett ägarbyte.
Får nog ta ditt råd om ett genomgång på Lantmäteriet.
. Jag tänkte mer på intrång och om vi skulle kunna avvisa allmänheten från ödetorpet. För även om det är i dåligt skick så har ingen har där att göra.....Därav min fråga. Gäller allemansrätten på "tomten" i anslutning till ödetorpet? Har man "rätt" att gå in i öde byggnader som ägs av någon?
Ödehuset äger vi och tillhörande små ekonomibyggnader. Huset står på ofri grund, och exakt vad det innebär vet jag ej. Tomt och bete arrenderar vi, så i praktiken, om vi nu skulle bosätta oss där, så har vi samma rättigheter som vilken annan fastighetsägare som helst. Skogsbolaget äger bete/marken men där finns ingen skog att avverka så rent praktiskt är det arealen som är intressant för dom, avseende på jaktarrendet!
I den senare exemplet du tagit upp är lite likt det som troligt hänt här. Vårt hus, från 1840-talet och ödetorpet är byggt 1920-talet. Vad som var där innan är jag osäker på. Vägen till ödetorpet förbi vårt hus var av naturliga skäl den enda vägen till torpet. På den tiden fanns inga bilar att tala om och den sista människan som bodde där (70-talet) levde nog ett väldigt isolerat liv så trafiken förbi oss var nog ganska begränsad.
Nu är behovet av vägen begränsat, men enligt vissa för oss okända människor tycker sig ha rätten att använda vägen i rekreationssyfte. Medan de som har ett riktigt ärende ska ha servitut (om än motortrafik)! Ironiskt!
Det här med hävd, verkar vara något som vissa slänger sig med i tid och otid, utan att veta. Jag vet inte heller. Hade dock fått för mig att en hävd är muntlig och som ny fastighetsägare kan man helt enkelt inte ha full koll vad den tidigare ägaren lovat till grannar. Det är ju orimligt. Det hör väl till att man som granne får ett nytt OK av nya ägaren innan man bestämt hävdar sin rätt.
Tog som exempel tidigare i tråden, att om man har fler fruktträd än vad man klarar av att ta hand om kanske man lovar bort frukten till en granne. Det gäller ju inte vid ett ägarbyte.
Får nog ta ditt råd om ett genomgång på Lantmäteriet.
Så ödetorpet är byggt ca 1920, låter lite ungt för benämningen torp. Du har inte skrivit hur stor tomt markägaren medgivit er och ifall tomten i så fall är avgränsad med staket. För att freda det kan du hägna det med ett staket kanske 10 meter från huset och sätta upp en skylt Privat, tillträde förbjudet. Undvik uttrycket obehöriga äga ej tillträde, de fräcka anser sig alltid behöriga.
Vägen till torpet är som resten av terrängen utanför tomtmark allemansrättsligt tillgänglig även om de utan servitutsrätt (för avsett ändamål enligt tidigare, t ex under jaktsäsong för jägare med jakträtt) inte har rätt att köra bil på den privata vägen, vare sig den är skogsbolagets eller er. Du kan t ex sätta upp en bom i utkanten av er tomt där vägen går vidare mot ödetorpet. Bommen behöver väl inte vara låst eller så kommer du överens med skogsbolaget, berätta om problemen.
De som vill använda vägen för att ta sig till skogen bör anvisas en gångväg i omväg förbi er er tomt, gärna med skyltar.
Sätt upp en grind eller åtminstone en skylt, obehöriga äga ej tillträde. Eftersom er fastighet är bebodd så finns ju förmodligen behöriga.
Det finns ingen anledning att tro att hävd skulle föreligga för passage, precis som du säger. I den mån sådan fanns hänvisas folk nu till att gå runt er tomt, det är ett så ringa besvär att det finns ingen anledning att ens diskutera eventuell hävd till passage intill huset.
Dem som snackar om hävd kan du bara blåneka och hänvisa dem till att de inte har rätt att ta väg över er hemfridszon, väg eller ej. Vill de klaga får de vända sig vända sig till behörig instans, du behöver inte informera dem om att det i så fall är kommun eller länsstyrelse, De har inte rätt att ta sig väg och du har rätt att avvisa dem, från hemfridszon även med maktmedel. Ställ dig i vägen och säg att här får ni inte gå. Ta gärna med en kamera och plåta dem.
Häromdagen paddlade jag till en skärgårdsö i Misterhults skärgård. På Örö finns ett pensionat och kafé. Vi mötte ägarinnan vid passbåtsbryggan. Hon sade att vi var välkomna till kafét och tillade att ni får ta stigen genom skogen runt bebyggelsen medan jag kilar över granntomten. Hon hade alltså en personlig överenskommelse om passage som dock inte gällde hennes gäster. Hade grannen ändrat sig hade pensionatsägarinnan också fått ta stigen runt.
Utomlands, t ex i Frankrike och Belgien finns passagerätter med hävd men där gäller inte allemansrätt så hävden upprätthålls för att folk ska kunna förflytta sig i terrängen. Nära mitt hem där finns en gammal stig som går över en åker. Bonden plöjer upp vart år rakt genom stigen och sår, folk traskar lika enträget upp stigen igen. Alla vet vad som gäller. Han har rätt att så, de har rätt att gå. I Sverige föreligger inte samma behov av hävdvunnen passage, kanske med undantag för tätbebyggda skärgårdssamhällen men enligt ovan inte ens där ovillkorligen.
Vägen till torpet är som resten av terrängen utanför tomtmark allemansrättsligt tillgänglig även om de utan servitutsrätt (för avsett ändamål enligt tidigare, t ex under jaktsäsong för jägare med jakträtt) inte har rätt att köra bil på den privata vägen, vare sig den är skogsbolagets eller er. Du kan t ex sätta upp en bom i utkanten av er tomt där vägen går vidare mot ödetorpet. Bommen behöver väl inte vara låst eller så kommer du överens med skogsbolaget, berätta om problemen.
De som vill använda vägen för att ta sig till skogen bör anvisas en gångväg i omväg förbi er er tomt, gärna med skyltar.
Sätt upp en grind eller åtminstone en skylt, obehöriga äga ej tillträde. Eftersom er fastighet är bebodd så finns ju förmodligen behöriga.
Det finns ingen anledning att tro att hävd skulle föreligga för passage, precis som du säger. I den mån sådan fanns hänvisas folk nu till att gå runt er tomt, det är ett så ringa besvär att det finns ingen anledning att ens diskutera eventuell hävd till passage intill huset.
Dem som snackar om hävd kan du bara blåneka och hänvisa dem till att de inte har rätt att ta väg över er hemfridszon, väg eller ej. Vill de klaga får de vända sig vända sig till behörig instans, du behöver inte informera dem om att det i så fall är kommun eller länsstyrelse, De har inte rätt att ta sig väg och du har rätt att avvisa dem, från hemfridszon även med maktmedel. Ställ dig i vägen och säg att här får ni inte gå. Ta gärna med en kamera och plåta dem.
Häromdagen paddlade jag till en skärgårdsö i Misterhults skärgård. På Örö finns ett pensionat och kafé. Vi mötte ägarinnan vid passbåtsbryggan. Hon sade att vi var välkomna till kafét och tillade att ni får ta stigen genom skogen runt bebyggelsen medan jag kilar över granntomten. Hon hade alltså en personlig överenskommelse om passage som dock inte gällde hennes gäster. Hade grannen ändrat sig hade pensionatsägarinnan också fått ta stigen runt.
Utomlands, t ex i Frankrike och Belgien finns passagerätter med hävd men där gäller inte allemansrätt så hävden upprätthålls för att folk ska kunna förflytta sig i terrängen. Nära mitt hem där finns en gammal stig som går över en åker. Bonden plöjer upp vart år rakt genom stigen och sår, folk traskar lika enträget upp stigen igen. Alla vet vad som gäller. Han har rätt att så, de har rätt att gå. I Sverige föreligger inte samma behov av hävdvunnen passage, kanske med undantag för tätbebyggda skärgårdssamhällen men enligt ovan inte ens där ovillkorligen.
