Hur har ”alla” råd att köpa hus?

[Markarbetaren]

Blundar man för apocalyseresonemanget att ingen har råd att bo kvar om räntan höjs 0,1% och man enbart ser till månadskostnaden, så har väl den blivit betydligt lägre dom sista 20 åren?
När jag köpte hus för över 20 år sedan så kostade husen i vårt område 2-2,3Msek. Idag ligger dom på 9-10. Men räntan då låg på 7%, vilket blir en räntekostnad på 140-160K per år på hela beloppet. Idag blir samma kostnad 110-120K med en ränta på 1,2%. Jag vet att man ska ha kontantinsats osv., men relativt sett så är räntekostnaden mindre idag. Sedan är fastighetsskatten borttagen. Skojar man till det och räknar med KPI under 20 år så inser man att många har nog råd med hus idag ändå!
Saker som vatten o avlopp och andra löpande utgifter räknar jag med att det kostar ungefär samma idag som då.

 

[Träkåk]

Sjukt nöjd med min bostad. Bor 30 minuter med bil från stan och väldigt lantligt.
Jag har samma månadskostnad som i lägenheten.
Betalade 200.000 mer än jag fick betalt för lägenheten

Köpte för tre år sen.

Det har alltid gått att fynda och göra smarta affärer om man kan anpassa sina krav

Nu är jag ju iofs extra nöjd när priserna här gått upp 100% på just min typ av hus
(Så de som köper NU är kanske lite bittrare)

Men för att prata om det som tråden handlade om

Första lägenheten. Första jobbet. Jobbade dag och natt i 6 månader och tog inte ens en öl med kollegorna. Sparade allt. Räckte till en insats tille n lägenhet i Stadshagen på Kungsholmen som då ansågs vara ghetto.

Andra lägenheten Hade sparat 30% av disponibla inkomsten till just lägenhet. Letade i två år och fick förmånen att köpa 2009 precis när priserna hade rasat klart efter Lehman. Fick lägga en del mellan för att uppgradera från första lägenheten.

Huset. Letade i 6 år. Kanske gått på 150 visningar. Sparat undan så att jag hade en miljon tillgängligt kapital. Behövde inte det till insatsen men har använt en del av de pengarna till renoveringarna.

Men jag har aldrig sparat mindre än 30% av disponibel inkomst. Och jag har aldrig tackat nej till arbete.
Har nog itne tackat nej till roligheter heller. Utan jag har alltid lagt ner tid på att ha koll på vardagsekonomin.

Men att tro att man får ett hus "som alla andra" utan att jobba som fan för att få pengar. Och lägga ner tid på att leta efter det objekt som man trivs med. Det är naivt. Iaf i storstäderna.

I "hembyn" i norrbotten får man idag ett renoveringsobjekt för 1,5 miljon nära stan. 3 miljoner om det är renoverat till modern standard. Stad med 40.000 innevånare.
Du får hus på landet där för under miljonen. Där främsta nackdelen är att om man renoverar får man inte tillbaka pengarna på kort sikt.
Du kan bo inom en timmes pendling från Luleå för under miljonen. Svårare om man får jobb på Northvolt i Skellefteå men om man vet var man ska leta så går det att göra fynd inom en timme (med fyrhjulsdrift och dubbat) från det med. Northvolt som många gånger erbjuder Stockholmslöner.

150 husvisningar på 6år måste tillhöra ovanligheterna i att vara målmedveten, envis samt inte minst ha gott om fritid för 3-4tim hemifrån/visning ger 450-600tim, alltså motsvarande 2,5-3,5 månaders normalarbetstid lagt på att hitta rätt kåk. "aldrig sparat mindre än 30% av disponibel inkomst" betyder nog att du har en lön klart över medel (27/mån i riket, 32/mån i Stockholm före skatt 2021) och fick tag i det snabbt för det fixar nog väldigt få, om någon medelinkomsttagare att spara varje månad under alla år. (om man har några fordon, barn, går på gym, äter annat än pasta och dennisgrillare och/eller inte lever i en parrelation där respektive också är välbetald) Bra inlägg i vilket fall där du betonar att det gör sig inte självt, man får va målmedveten och kämpa för sitt mål, så går det absolut att shoppa sin egen borg.

 

[Hybro]

Säg inte det, jag vill nog påstå att jag hade tur. Träffade min dåvarande 1985 som hade fått en lägenhet av kommunen, dock bara på 19 kvm, så man fick bara bo en person i den. Hon ringde till kommunen och berättade att vi var 2 nu. En månade senare kom erbjudande om att köpa ett nyproducerat BR radhus för 25.000:-
Vi lånade 25" var och köpte möbler för resten. Precis innan kraschen i början på 90 talet sålde vi radhuset för 380" och köpte en villa för 600" 13 år senare såldes den för 2,3 milj. Bytte sambo och köpte en villa för 3,3 milj, sålde den 3 år senare för 4,7 milj. Köpte ett radhus själv för 2,4 milj. det är nu 4 år senare värt 3 milj.
BR radhuset för 25" var ren tur vill jag påstå. Insatsen var på tok för låg, så efter vi flyttat när kraschen kom, gick föreningen i KK, flera som bodde där skänkte bort sina hus då de fick betala extra insats för att få bo kvar, och avgiften höjd till det dubbla.

Jo då. Har bytt fruar o sambor några gånger.

 

[Plupp 239657]

Iaf, en intressant observartion. Många som inte har hus (eller bra jobb eller andra saker) verkar tycka att de flesta som har något har haft "tur" i livet.

Men ser jag på de vänner och bekanta som "haft tur". Så har nog alla jobbat och offrat en hel del för sin "tur".

Tur är inget man får. Tur är något man skapar.

Medvetna val är det väl mer.

Jobbade för extremlåg lön, baslönen var 13 tusen för heltid. Jobbade aldrig under 200 timmar. Kom i bråk med schemaläggaren när han schemalade 70 timmars veckor (utan rast) sökte nytt jobb, höjde lönen med 100 tusen per år. Jobbat hårt och köpte huset med far som medlånare. Sen ville farsan köpa jänkare så då kunde han ju inte stå med på lånet så jag löste ett lån på 200 tusen så jag kunde stå på det själv.

Om de kallar de för tur så kan de ju hålla snattran lite. Så jämfört med mig och den som har höginkomst så ser jag det som mycket märkligt att man inte kan låna till ett hus på 3 miljoner om man som mig har mycket mindre fixade ett hus på 1,1 med en farsa som är pensionär på lånet

 

[Kristian Ask]

Medvetna val är det väl mer.

Jobbade för extremlåg lön, baslönen var 13 tusen för heltid. Jobbade aldrig under 200 timmar. Kom i bråk med schemaläggaren när han schemalade 70 timmars veckor (utan rast) sökte nytt jobb, höjde lönen med 100 tusen per år. Jobbat hårt och köpte huset med far som medlånare. Sen ville farsan köpa jänkare så då kunde han ju inte stå med på lånet så jag löste ett lån på 200 tusen så jag kunde stå på det själv.

Om de kallar de för tur så kan de ju hålla snattran lite. Så jämfört med mig och den som har höginkomst så ser jag det som mycket märkligt att man inte kan låna till ett hus på 3 miljoner om man som mig har mycket mindre fixade ett hus på 1,1 med en farsa som är pensionär på lånet

Känner igen det där

 

[Pin]

Säg inte det, jag vill nog påstå att jag hade tur. Träffade min dåvarande 1985 som hade fått en lägenhet av kommunen, dock bara på 19 kvm, så man fick bara bo en person i den. Hon ringde till kommunen och berättade att vi var 2 nu. En månade senare kom erbjudande om att köpa ett nyproducerat BR radhus för 25.000:-
Vi lånade 25" var och köpte möbler för resten. Precis innan kraschen i början på 90 talet sålde vi radhuset för 380" och köpte en villa för 600" 13 år senare såldes den för 2,3 milj. Bytte sambo och köpte en villa för 3,3 milj, sålde den 3 år senare för 4,7 milj. Köpte ett radhus själv för 2,4 milj. det är nu 4 år senare värt 3 milj.
BR radhuset för 25" var ren tur vill jag påstå. Insatsen var på tok för låg, så efter vi flyttat när kraschen kom, gick föreningen i KK, flera som bodde där skänkte bort sina hus då de fick betala extra insats för att få bo kvar, och avgiften höjd till det dubbla.

Fru och sambo och dessutom KK i föreningen!

 

[Rooney]

Jag har ända sedan jag var liten velat bo i hus. Jag har dock aldrig gjort någon bostadskarriär utan när jag äntligen köpte hus så var det med min dåvarande sambo. Ingen av oss hade ägt något eget boende tidigare, men vi hade på varsitt håll sparat en slant. Vi vann budgivningen precis med nöd och näppe och våra sista ören. Huset kostade 2,4 miljoner och året var 2008.

2017 så separerade vi. Jag har alltid älskat huset och lyckades precis med nöd och näppe och mina sista ören köpa ut henne från huset. Huset var nu värderat till 3,7 miljoner.

Nu nästan 5 år senare så bor jag fortfarande själv i huset (två barn på halvtid) och har bytt tak, målat om fasaden och nu håller jag på och renoverar köket. Huset är idag värt över 5 miljoner. Lån på 1,8 miljoner. Samma månadskostnad som en sunkig hyrestrea 3:a i stan.

 

[Pappa1986]

Jag har ända sedan jag var liten velat bo i hus. Jag har dock aldrig gjort någon bostadskarriär utan när jag äntligen köpte hus så var det med min dåvarande sambo. Ingen av oss hade ägt något eget boende tidigare, men vi hade på varsitt håll sparat en slant. Vi vann budgivningen precis med nöd och näppe och våra sista ören. Huset kostade 2,4 miljoner och året var 2008.

2017 så separerade vi. Jag har alltid älskat huset och lyckades precis med nöd och näppe och mina sista ören köpa ut henne från huset. Huset var nu värderat till 3,7 miljoner.

Nu nästan 5 år senare så bor jag fortfarande själv i huset (två barn på halvtid) och har bytt tak, målat om fasaden och nu håller jag på och renoverar köket. Huset är idag värt över 5 miljoner. Lån på 1,8 miljoner. Samma månadskostnad som en sunkig hyrestrea 3:a i stan.

Bra jobbat. Men sälj, köp nytt och slipp betala ränta.

 

[katho75]

Det finns väl ingen som köpt bostad i Sthlm de senaste 10 åren som är nöjd ?

gör som alla andra fattiga, spara pengar, pumpa upp lönen, renovera själv, låna och viktigast - sänk dina krav

Förstår inte, köpte för 2,5 år sen.

 

[A-Man_08]

Min mormor brukade säga ”Det är inte inkomsterna man blir rik på utan utgifterna”.
Visst, en kliché men det finns ett korn av sanning i det. Ffa beror det på hur man prioriterar och vad man prioriterar.

Jag har en bekant som betalade av hela sitt studielån på några få år när han började jobba. Han levde väldigt snålt och fokuserade helt på att spara för att bli av med studielånet. Det var hans prioritering. Skönt så klart, men kanske också en smula trist att inte hänga med kompisar ut, alltid äta medtagen macka till lunch osv.

Väljer man att resa och jobba ihop pengar för just det ändamålet isf att spara etc, är det gissningsvis för att man prioriterar upplevelsen och friheten.

Allt handlar om prioriteringar, visst kan man i efterhand fundera på om man gjorde rätt, men….
Att ha hus i storstad är ingen mänsklig rättighet. Man får helt enkelt anpassa sig efter de förutsättningar man har. Konstigare än så är det inte.

Om man lägger prioriteringarna åt sidan en stund och tittar på vad det kostar i en storstad och vad man betalar för.
Är det rimligt, är det värt det?

För hade "vanliga människor" råd att köpa ett hus, idag har en ensamstående tungt att få lån till en 3-4 rums lägenhet.

 

[fribygg]

Många glömmer de måsta köpa bostad på samma marknad Därför vinstskatt är så jävla sjukt. Men idag kan man iaf skjuta upp den, det var inte möjligt ett tag. eller de tog en ränta på det

Köpa? Detta är väl byggahus.se och ska man lämna lägenhet i staden bör alternativet bygga tas med

 

[Kallebo]

150 husvisningar på 6år måste tillhöra ovanligheterna i att vara målmedveten, envis samt inte minst ha gott om fritid för 3-4tim hemifrån/visning ger 450-600tim, alltså motsvarande 2,5-3,5 månaders normalarbetstid lagt på att hitta rätt kåk. "aldrig sparat mindre än 30% av disponibel inkomst" betyder nog att du har en lön klart över medel (27/mån i riket, 32/mån i Stockholm före skatt 2021) och fick tag i det snabbt för det fixar nog väldigt få, om någon medelinkomsttagare att spara varje månad under alla år. (om man har några fordon, barn, går på gym, äter annat än pasta och dennisgrillare och/eller inte lever i en parrelation där respektive också är välbetald) Bra inlägg i vilket fall där du betonar att det gör sig inte självt, man får va målmedveten och kämpa för sitt mål, så går det absolut att shoppa sin egen borg.

Undrar om de är så ovanligt. Vi gick på runt 200 visningar under 8 års tid. Snacka om att vara känd hos alla mäklare, träffar en av dem privat än idag. Under tiden hade vi sparat ihop ett par miljoner och kunde slå till direkt när en av våra mäklare tipsade om en bra tomt som skulle komma ut till ett bra pris på ett fantastiskt läge. Där kunde vi ostört bygga ett nytt hus med erfarenheterna från alla visningar.

Idag är det värderat till många miljoner, typ en tredubbling av vår investering på mindre än 10 år.

 

[Staffan-N]

Många glömmer de måsta köpa bostad på samma marknad Därför vinstskatt är så jävla sjukt. Men idag kan man iaf skjuta upp den, det var inte möjligt ett tag. eller de tog en ränta på det

Om man faktiskt behövde betala sin skatt så kanske inte bostadspriserna hade sprungit iväg lika mycket och det hade varit mer rimligt att ta sig in utan en lång bostadskarriär bakom sig

 

[Viktor.J]

Om man faktiskt behövde betala sin skatt så kanske inte bostadspriserna hade sprungit iväg lika mycket och det hade varit mer rimligt att ta sig in utan en lång bostadskarriär bakom sig

du hade rimligen också fått en inlåsningseffekt => mindre objekt => dyrare priser

 

[AndersMalmgren]

Om man faktiskt behövde betala sin skatt så kanske inte bostadspriserna hade sprungit iväg lika mycket och det hade varit mer rimligt att ta sig in utan en lång bostadskarriär bakom sig

Ja det är ju superamart. Köper du ett likvärdigt objekt måste du stoppa in mer pengar för att du har skattat bort vinst. Det är virtuell vinst då du måste köpa nytt boende på samma marknad. Den dagen man gör Exit och börjar bo i hyreshus kan man få betala skatten