Det stämmer inte. När hundar "pratar" med varandra använder de väldigt lite ljud. De använder kroppsspråk och fysisk kontakt. Det är därför det inte är särskilt effektivt att tillrättavisa hundar med rösten...och helt meningslöst att göra det med ord.M Yoshikawa skrev:
Vakthundar skäller för att göra resten av flocken medvetna om upplevd fara. När flocken, och speciellt flockledaren, uppmärksammat denna "fara" och avfärdat den ska vakthunden sluta varna.
När människan skriker "NEJ!!!" eller "TYST!!!" till hunden uppfattar hunden det som att (den som ska vara) flockledaren också skäller och skäller därför vidare. Om människan istället knuffar till hunden så imiterar människan hur flockledare tillrättavisar flockmedlemmar av lägre rang. Lydnadshalsband är för att imitera knuffen och kan vara väldigt smidigt, speciellt som det kanske inte alltid att praktiskt möjligt att vara så nära hunden att man kan tillrättavisa fysiskt.
Sen kan man betinga ett kommando med träning, så att hunden kopplar ordet eller ljudet med knuffen på samma sätt som att man först tränar önskade beteenden med godis och beröm, och sedan fasar ut godiset.
Självbyggare
· Stockholm
· 8 592 inlägg
Bra beskrivet.P Paxman skrev:
Just "Gullande" eller "motskrikande" är ju en bekräftelse på att det är rätt, så det är definitivt fel väg att gå.
Vår hund kan skälla, lite mot andra hundar vid möte vid promenader, det är mycket bättre nu än när vi fick henne iaf. Numer är det ibland ngt "bjäff" mer, jämfört med hur mycket hon kunde gå igång förut...
Men vid mötena så drar jag in kopplet lite och säger bestämt, men inte högljutt, "gå på" och går vidare. Tricket är att försöka se hundmötet i förväg och signalera innan att "jag har detta", tex genom att dra in kopplet lite, på det sättet hindrar man att hunden går upp i energi...hamnar man efter timingmässigt så blir det ibland ett eller två "voff" innan hon nöjer sig med att vara spänd och alert.
Att stanna vore en annan metod, men då tar promenaden så lång tid, för att inte tala om när dom man möter ibland stannar, då kan man stå med två skällande hundar länge isf (även om man på sikt antagligen kan arbeta bort beteendet på det sättet).
Vår hund är rätt liten fysiskt också så om man möter en Schäfer som skäller högt och drar i kopplet, där en person som väger lika mycket som hunden, försöker hålla emot, så går jag hellre vidare för att inte riskera en fysisk konfrontation
Jag ställer mig frågandes till ditt inlägg, det du beskriver är precis tvärtemot hur hundar fungerar. Kanske är det sättet du beskriver det du gör i text som gör att jag uppfattar det fel, eller kanske är det för att du har en hundras som är mer benägen att reagera på det sättet du beskrivet, eller är det din hunds mentalitet som gör det möjligt. Att din hund över huvud taget reagerar på det aätt den gör under era promenader låter som osäkerhet mer än t.ex. aggressivitet mot andra hundar, annars hade den definitivt inte lyssnat på din uppmaning, såsom du beskriver att du gör.Bra beskrivet.
Just "Gullande" eller "motskrikande" är ju en bekräftelse på att det är rätt, så det är definitivt fel väg att gå.
Vår hund kan skälla, lite mot andra hundar vid möte vid promenader, det är mycket bättre nu än när vi fick henne iaf. Numer är det ibland ngt "bjäff" mer, jämfört med hur mycket hon kunde gå igång förut...
Men vid mötena så drar jag in kopplet lite och säger bestämt, men inte högljutt, "gå på" och går vidare. Tricket är att försöka se hundmötet i förväg och signalera innan att "jag har detta", tex genom att dra in kopplet lite, på det sättet hindrar man att hunden går upp i energi...hamnar man efter timingmässigt så blir det ibland ett eller två "voff" innan hon nöjer sig med att vara spänd och alert.
Att stanna vore en annan metod, men då tar promenaden så lång tid, för att inte tala om när dom man möter ibland stannar, då kan man stå med två skällande hundar länge isf (även om man på sikt antagligen kan arbeta bort beteendet på det sättet).
Vår hund är rätt liten fysiskt också så om man möter en Schäfer som skäller högt och drar i kopplet, där en person som väger lika mycket som hunden, försöker hålla emot, så går jag hellre vidare för att inte riskera en fysisk konfrontation
Att sträcka kopplet på det sätt du beskriver gör normalt att du visar hunden att du är där som ”backup” och stärker normalt hundens ego att fortsätta med det dåliga/osäkra/oönskade beteendet. Jag har själv väldigt svårt för att låta bli det du beskriver, samtidigt känner jag ibland att jag måste, för att undvika en kraftigare reaktion vid möten med andra hundar. Därför håller jag ständigt utkik efter andra hundar och försöker förebygga i tid, och på ett sätt som inte får min hund att uppfatta varför, vilket är lätt hänt, och dessutom gör reaktionen garanterad och värre.
Vad jag vill säga är, att i regel fungerar inte som beskriver det och de flesta hundägare bör inte ta ditt råd i beaktning. Bli inte arg på mig för att jag dissar dig såhär, men tror du mig inte så är välkommen att ta en runda med min hund, han är en molosser på 75kg, 80cm i mankhöjd och hatar andra hanhundar passionerat. Jag garanterar dig att du kommer tänka om redan vid första mötet med en annan hund, och jag hoppas att du är stark nog att hålla emot när du triggat hans reaktion.
Just det, gällande ditt kommando ”gå på”, imte heller något jag rekommenderar, orden i sig spelar egentligen ingen roll, då hundar lyssnar mer till ditt sätt att uttrycka dem, men jag hade rekommenderat andra att använda ett simpelt ”nej” istället, med pondus såklart…
Eller Cesar Milan's "PSCH!, eller varför inte "HÖRRU!", "APP!" eller liknande. Kort, koncist och går inte att missta för något annat i vår vokabulär. Milan börjar ju alltid med en fysisk stöt i kombination med ljudet. När hunden lärt sig att detta görs när flockledaren tillrättavisar kan man ta bort den fysiska stöten och enbart använda ljudet. Klickerträning fungerar på precis samma sätt.X xyphax skrev:
EDIT:
Riktigt skickliga hundägare klarar sig helt utan ljud och fysisk kontakt. Det räcker med en blick, en gest eller bara allmänt kroppsspråk. Det krävs dock att de fostrat sina hundar att ha 100 % fokus på flockledaren, vilket kräver mycket jobb, och vissa "skolor" anser att det kan gränsa till djurplågeri.
En riktigt vältränad hund vänder inte rumpan till om inte Husse/matte ger tillåtelse till det...och då söker hunden ändå regelbundet bekräftelse att det är OK. Det är rätt fantastiskt att se när interaktionen fungerar på det sättet.X xyphax skrev:
Haha, jo, men även kraftigt selektiv hörselP Paxman skrev:Har inte din hund en nacke den kan vrida på?
Självbyggare
· Stockholm
· 8 592 inlägg
Det är nog där tricket egentligen ligger.P Paxman skrev:
Jag körde "psst" i början när vi fått henne, numer är det mer ett bestämt "gå på" (hade ju kunnat vara "nej" men så blev det inte.
"sträckningen" av kopplet är som ett litet "förebyggande ryck = jag har koll och vet att du är på väg att skälla"
Självbyggare
· Stockholm
· 8 592 inlägg
Tror jag beskrev det lite dåligt.X xyphax skrev:
Jag sträcker inte kopplet som signal att jag "är beredd att hålla emot", utan mer som ett kort "ryck" eller signal att "Jag ser dig och vet vad du håller på med, jag har koll".
I början när vi fick henne så körde jag ett tag med ett "Psst" och ett kort ryck...numer blir det ett bestämt "gå på"...visst hade man kunna använda "nej" som ord istället - men nu blev det inte så
Det är nog definiitvt mer osäkerhet, även om hon inte är en osäker individ i andra sammanhang (människor älskar hon tex).
Hon är inte aggresiv när hon väl får hälsa på andra hundar i kontrollerade former. Så jag tolkar hennes beteende mer som att hon är lite osäker och hojtar till "där är en hund, jag varnar flocken".
Hade det varit aggressivitet så hade man kanske fått bemöta det annorlunda.
Ja det är viktigt med nyanserna här.....att sträcka kopplet vid ett möte brukar få motsatt effekt "nu händer det något och det gäller att vara beredd" medan ett litet ryck kan få hunden att backa av ett snäpp eller två.
För egen del har jag valt att alltid vara först och närmast mötande hund. Nu har jag gjort det konsekvent i flera år och min hund flyttar sig själv vid ett möte, även när vi cyklar. Detta avdramatiserar de flesta möten helt. Mitt andra vapen är avstånd. Ser jag att det blir ett krångligt möte ökar jag helt enkelt avståndet. Kan jag inte det korrigerar jag med röst eller koppel så snart jag ser en huvud eller svansrörelse jag inte vill se vid ett möte - timingen för detta är a och o - de flesta verkar göra det på tok för sent.
För egen del har jag valt att alltid vara först och närmast mötande hund. Nu har jag gjort det konsekvent i flera år och min hund flyttar sig själv vid ett möte, även när vi cyklar. Detta avdramatiserar de flesta möten helt. Mitt andra vapen är avstånd. Ser jag att det blir ett krångligt möte ökar jag helt enkelt avståndet. Kan jag inte det korrigerar jag med röst eller koppel så snart jag ser en huvud eller svansrörelse jag inte vill se vid ett möte - timingen för detta är a och o - de flesta verkar göra det på tok för sent.
Helt rätt enligt mig!MathiasS skrev:
Det här är något jag är övertygad om är vanligaste orsaken till hundar som missköter sig; hundägare som helt enkelt inte förstår att hundar är en helt egen art med ett helt annat sätt att kommunicera än vad vi människor har. Folk som ser hundar som små människor som man kan prata eller resonera med.
Man kan roa sig med att betrakta hundägare när man har möjlighet. Jag kan lova att det rätt snart blir uppenbart att hunden är en produkt av ägarens kommunikation med den. En stissig hund har en stissig ägare, en rädd hund har en rädd ägare, en skälig hund har en skrikig ägare osv. En trygg, stabil hund har en trygg, stabil ägare.
Exakt samma sak kan man se om man betraktar barn och deras föräldrar.
Storleken har mindre betydelse för hundar än för oss människor, min är många gånger definitivt en liten hund i en stor kropp, men det gör det ju inte lättare för mig som håller i linan. Positiv förstärkning i alla lägen och arbeta hårt på att stärka självförtroendet både hos dig själv och hunden är mitt recept för att lyckas.Tror jag beskrev det lite dåligt.
Jag sträcker inte kopplet som signal att jag "är beredd att hålla emot", utan mer som ett kort "ryck" eller signal att "Jag ser dig och vet vad du håller på med, jag har koll".
I början när vi fick henne så körde jag ett tag med ett "Psst" och ett kort ryck...numer blir det ett bestämt "gå på"...visst hade man kunna använda "nej" som ord istället - men nu blev det inte så
Det är nog definiitvt mer osäkerhet, även om hon inte är en osäker individ i andra sammanhang (människor älskar hon tex).
Hon är inte aggresiv när hon väl får hälsa på andra hundar i kontrollerade former. Så jag tolkar hennes beteende mer som att hon är lite osäker och hojtar till "där är en hund, jag varnar flocken".
Hade det varit aggressivitet så hade man kanske fått bemöta det annorlunda.
