Det är flera olika som kan tänkas utreda orsakerna bakom en brand eller annan olycka, och vid olika tidpunkter efter olyckan och med olika syfte.
Den första utredningen, som alltid görs, görs av räddningstjänstens styrka på plats och dokumenteras i händelserapporten. Det spelar ingen roll om det brunnit i en papperskorg eller ett helt kvarter. Man försöker finna startföremålet och om det går se hur branden uppstod. Ibland är det lätt, företrädelsevis när branden ej spridit sig utanför startföremålet och ibland är det svårare, som när hela huset brunnit ner. Startföremål och orsak i händelserapporten väljs ur listor med begränsat urval för att det ska bli sökbart, och sedan kan man precisera mer i text. Därför kan det ibland bli lite märkliga klassificeringar om man läser rapporter utan att veta hur den fylls i. Bland övriga upplysningar försöker man få med tillverkare och modellbeteckning om det rör sig om teknisk utrustning. Det har faktiskt hänt att man genom denna statestik funnit att vissa apparater orsakat oproportionerligt många bränder.
Tyvärr, när det brunnit mycket, så återstår ofta bara att välja "okänt" och "okänd", för att man helt enkelt inte kan ta reda på mer när man står vid en rykande hög. De som skriver händelserapporten är heller inte specialtutbildade i brandorsaksutredning. Syftet med brandorsaksutredningen i Händelserapporten är främst statistiskt och för att ha någon form av dokumentation om någon frågar i framtiden.
Tycker räddningstjänsten att branden eller själva insatsen var extra intressant av någon anledning så kan de göra en fördjupad undersökning, själva, eller med hjälp av någon annan räddningstjänst. Oftast är det den egna insatsen man fokuserar på, men det händer att räddningstjänsten också utreder brandförlopp eller brandorsak mer detaljerat om något väldigt speciellt eller oväntat hänt under branden. Dessa utredningar görs ofta långt efter branden och handlar mycket om att gå igenom redan tidigare insamlad fakta.
Misstänker polisen brott så gör de också en utredning, dels för att fastställa om brott har begåtts eller ej och för att säkra spår. De kommer in lite senare, när byggnaden svalnat och eventuell rasrisk hanterats. De kan därför leta noggrannare, och har tillgång till riktigt duktiga utredare och exempelvis NFC. Vid en villabrand är det normalt att polisen i alla fall gör någon slags utredning.
Olyckor med viss teknisk utrustning utreds ofta av tillverkare eller certifieringsorgan, men då måste de få reda på att olyckorna skett. Exempelvis genom att någon upptäckt att deras prylar oproportionerligt ofta dyker upp i händelserapporter.
Slutligen kan andra, exempelvis haverikommisionen, MSB, andra av myndigheter tillsatta utredningar m.m. utreda olika aspekter av en brand eller olycka. Men då är vi långt bortom en villabrand...
Så beroende på vad man läser så kan man alltså se olika svar på vissa frågor beroende på att rapporterna är skrivna vid olika tillfällen och med olika syften.
Den första utredningen, som alltid görs, görs av räddningstjänstens styrka på plats och dokumenteras i händelserapporten. Det spelar ingen roll om det brunnit i en papperskorg eller ett helt kvarter. Man försöker finna startföremålet och om det går se hur branden uppstod. Ibland är det lätt, företrädelsevis när branden ej spridit sig utanför startföremålet och ibland är det svårare, som när hela huset brunnit ner. Startföremål och orsak i händelserapporten väljs ur listor med begränsat urval för att det ska bli sökbart, och sedan kan man precisera mer i text. Därför kan det ibland bli lite märkliga klassificeringar om man läser rapporter utan att veta hur den fylls i. Bland övriga upplysningar försöker man få med tillverkare och modellbeteckning om det rör sig om teknisk utrustning. Det har faktiskt hänt att man genom denna statestik funnit att vissa apparater orsakat oproportionerligt många bränder.
Tyvärr, när det brunnit mycket, så återstår ofta bara att välja "okänt" och "okänd", för att man helt enkelt inte kan ta reda på mer när man står vid en rykande hög. De som skriver händelserapporten är heller inte specialtutbildade i brandorsaksutredning. Syftet med brandorsaksutredningen i Händelserapporten är främst statistiskt och för att ha någon form av dokumentation om någon frågar i framtiden.
Tycker räddningstjänsten att branden eller själva insatsen var extra intressant av någon anledning så kan de göra en fördjupad undersökning, själva, eller med hjälp av någon annan räddningstjänst. Oftast är det den egna insatsen man fokuserar på, men det händer att räddningstjänsten också utreder brandförlopp eller brandorsak mer detaljerat om något väldigt speciellt eller oväntat hänt under branden. Dessa utredningar görs ofta långt efter branden och handlar mycket om att gå igenom redan tidigare insamlad fakta.
Misstänker polisen brott så gör de också en utredning, dels för att fastställa om brott har begåtts eller ej och för att säkra spår. De kommer in lite senare, när byggnaden svalnat och eventuell rasrisk hanterats. De kan därför leta noggrannare, och har tillgång till riktigt duktiga utredare och exempelvis NFC. Vid en villabrand är det normalt att polisen i alla fall gör någon slags utredning.
Olyckor med viss teknisk utrustning utreds ofta av tillverkare eller certifieringsorgan, men då måste de få reda på att olyckorna skett. Exempelvis genom att någon upptäckt att deras prylar oproportionerligt ofta dyker upp i händelserapporter.
Slutligen kan andra, exempelvis haverikommisionen, MSB, andra av myndigheter tillsatta utredningar m.m. utreda olika aspekter av en brand eller olycka. Men då är vi långt bortom en villabrand...
Så beroende på vad man läser så kan man alltså se olika svar på vissa frågor beroende på att rapporterna är skrivna vid olika tillfällen och med olika syften.
Problemet är att tillverkaren har ingen skyldighet att visa upp sånt för dig som kund. Det är bara myndigheterna som kan kräva att få ta del av den informationen.Bo.Siltberg skrev:
Det är visserligen lika enkelt att sätta dit t.ex. ett S-märke på apparaten som ett CE-märke, men det är mycket enklare att kolla om det är ett äkta S-märke eller inte. Det är bara att söka på den här sidan http://ge.semko.se/semko/certification/s.asp
De flesta certifieringsorgan har motsvarande sökfunktion idag.
Ska man kolla upp om ett CE-märke är äkta eller inte måste man anmäla produkten till myndigheterna och be dem kolla upp den.
Besserwisser
· Västra Götalands
· 11 261 inlägg
Å andra sidan så vet vi att det återkallas CE-märkta produkter i parti och minut från marknaden, produkter som näppeligen någonsin kan ha klarat en oberoende inspektion eller provning (så flagranta är felen).Bo.Siltberg skrev:Åtminstone vill man inte officiellt erkänna att det förekommer fusk här
Men det bör vara enkelt att kolla - finns det ett CE-märke så ska det också finnas ett intyg som anger vilka produktstandarder som den uppfyller, testresultat från provningen etc, dvs så långt fuskar nog ingen att man förfalskar allt detta.
Så något ugglelikt är det allt där borta på mossen...
Själv så bortser jag numer helt från CE-märkning när det gäller att bedöma om en produkt är bra eller inte. CE-märkningen av vad det vara må har upphört att bära information.
Jag tycker att China Export är en bättre betydelse idag... 
Är ingen expert på CE märkning. Men som jag fattar det så finns det inget krav på att en CE märkt apparat provas av någon oberoende instans, som det var med S märkningen. Utan tillverkaren/importören intygar att de provat själva, och eller bedömt själva att apparaten uppfyller kraven.
Seriösa företag låter prova sina apparater hos ett provningsföretag. Men det är lika mycket för att säkra företagets ledning. Ansvaret för att reglerna uppfylls ligger inte strikt på företaget, utan personligen på den som skriver på CE försäkran, en firmatecknare.
När CE systemet infördes så fanns det farhågor i industrin att systemet skulle slå ut alla mindre tillverkare/inportörer, eftersom man ställde krav på att den ansvarige skulle vara god för att betala fullt skadestånd, Skadeståndet man kan drabbas av är 60 milj Euro för varje tillverkat exemplar. Och det skulle vara förbjudet att ex. importera en mobilladdare från Kina om man inte kan visa att man har råd med skadeståndet ifall den ställer till med en skada.
Detta lyckades tydligen ngn. lobbyist få bort helt.
Seriösa företag låter prova sina apparater hos ett provningsföretag. Men det är lika mycket för att säkra företagets ledning. Ansvaret för att reglerna uppfylls ligger inte strikt på företaget, utan personligen på den som skriver på CE försäkran, en firmatecknare.
När CE systemet infördes så fanns det farhågor i industrin att systemet skulle slå ut alla mindre tillverkare/inportörer, eftersom man ställde krav på att den ansvarige skulle vara god för att betala fullt skadestånd, Skadeståndet man kan drabbas av är 60 milj Euro för varje tillverkat exemplar. Och det skulle vara förbjudet att ex. importera en mobilladdare från Kina om man inte kan visa att man har råd med skadeståndet ifall den ställer till med en skada.
Detta lyckades tydligen ngn. lobbyist få bort helt.
Det är lite olika för olika produkter, men för elprylar så är det i de flesta fall tillräckligt med så kallad "självdeklaration" (d.v.s. att tillverkaren själv intygar att man uppfyller kraven). Eller det tillverkaren egentligen intygar är att de uppfyller alla relevanta EG-direktiv. Exakt vilka direktiv måste man läsa tillverkardeklarationen för att se (den ska man dock normalt få med varje produkt).
För personlig skyddsutrustning (t.ex. hjälmar) så är det i många fall krav på en tredje part inblandad. Det gäller även för en hel del andra direktiv, men exakt vad den tredje parten ska göra varierar. För t.ex. medicintekniska produkter handlar det oftast om att den tredje parten (Notified Body) ska certifiera tillverkarens kvalitetssystem mot direktivet. De tittar alltså inte på produkten utan bara tillverkarens kvalitetssystem. (Dock som en del i detta så tar de stickprov på tillverkarens dokumentation, som ska påvisa att kraven är uppfyllda, så så småningom så upptäcker de eventuella brister.)
Tyvärr är sanktionerna för felaktig CE-märkning väldigt klena, oftast blir det bara att de "tvingas" återkalla produkten (vilket de löser genom att annonsera i tidningar).
För personlig skyddsutrustning (t.ex. hjälmar) så är det i många fall krav på en tredje part inblandad. Det gäller även för en hel del andra direktiv, men exakt vad den tredje parten ska göra varierar. För t.ex. medicintekniska produkter handlar det oftast om att den tredje parten (Notified Body) ska certifiera tillverkarens kvalitetssystem mot direktivet. De tittar alltså inte på produkten utan bara tillverkarens kvalitetssystem. (Dock som en del i detta så tar de stickprov på tillverkarens dokumentation, som ska påvisa att kraven är uppfyllda, så så småningom så upptäcker de eventuella brister.)
Tyvärr är sanktionerna för felaktig CE-märkning väldigt klena, oftast blir det bara att de "tvingas" återkalla produkten (vilket de löser genom att annonsera i tidningar).
https://sv.wikipedia.org/wiki/BrandhärdshundPNO skrev:
