Ja givetvis är det skillnad på språken. Men jag vill uttrycka det som att de flesta tyskar jag träffar i Sverige inte har några som helst problem med att använda svenska även om de bryter på tyska. Så jag antar att strukturen och en hel del ord i svenskan är lättare att lära sig för en tysk än för många andra.T Thomas_Blekinge skrev:
De flesta jag möter som flyttat till Sverige har inga större problem att lära sig svenska. Men många väljer att inte göra det då de klarar sig med engelskan - särskilt då de använder engelska på jobbet. Vad jag också upplever är att många väljer engelskan även när de är bra på svenska - de är nämligen ofta bättre på engelska. De som väljer att gå över till svenska snabbast är de som inte är så bra på engelska...A Anders_Nilsson skrev:
På mitt jobb har jag amerikaner, britter, holländare, tyskar, italienare, belgare, fransmän, spanjorer, kroater, islänningar, norrmän, finnar, danskar, australiensare, nyzeeländare, kineser, koreaner, iranier, afghaner, irakier, libaneser, marockaner, tunisier, latinamerikaner från både Brasilien och spansktalande länder osv osv. Och det enda som är genomgående är att de är sämre på svenska om de är bra på engelska.
I jobb
sammanhang är det väl ofta strategiskt, att som invandrad prata svenska ger ett underläge gentemot de infödda, att då prata engelska istället jämnar ut förutsättningarna, eller till och med vänder på dem så att den andra personen får ett överläge.
Är man i stora organisationer kan sådant vara synnerligen viktigt för karriären
sammanhang är det väl ofta strategiskt, att som invandrad prata svenska ger ett underläge gentemot de infödda, att då prata engelska istället jämnar ut förutsättningarna, eller till och med vänder på dem så att den andra personen får ett överläge.
Är man i stora organisationer kan sådant vara synnerligen viktigt för karriären
Kanske i vissa branscher, men jag upplever inget sådant på min arbetsplats. För lägre chefspositioner är det snarare en fördel att vara bra på svenska då det underlättar kommunikationen runt om i företaget. Likaså som tekniker. Det underlättar också kontakt byggande, exempelvis vid fika eller lunch.A ajn82 skrev:
Jag har satt i system att bara köra svenska med de som jag vet förstår mig tillräckligt bra. De brukar knorra till en början, men efter ett tag brukar de börja prata svenska tillbaka också. Och jag har ett par som kommit tillbaka flera år efteråt och då tackat mig för att jag fick dem att börja prata mer svenska.
Jag kan väl egentligen inget språk fullständigt utom min österbottniska dialekt....som jag lär uttala med en främmande accent som kommer från min far som är från en annan kommun i Österbotten.
Fast det brukar gå bra att göra mig förstådd och förstå vad folk säger på högsvenska, norska, danska och engelska och i nödfall på finska. Jag kan läsa en tidningsartickel och förstå större delen på färöiska och isländska och tyska. I yttersta nödfall brukar det gå att få ut åtminstone någonting av både nederländska/flamländska och frisiska.
I grunden är de germanska språken ganska lika. Det är finska som är främmande och svårt.
Fast det brukar gå bra att göra mig förstådd och förstå vad folk säger på högsvenska, norska, danska och engelska och i nödfall på finska. Jag kan läsa en tidningsartickel och förstå större delen på färöiska och isländska och tyska. I yttersta nödfall brukar det gå att få ut åtminstone någonting av både nederländska/flamländska och frisiska.
I grunden är de germanska språken ganska lika. Det är finska som är främmande och svårt.
Ha ha, långt ifrån ensamma faktiskt även om man kan tro det ibland.Intet skrev:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Finsk-ugriska_språk
Och här i Wikipedia-artikeln har man dessutom glömt Meänkieli som talas i svenska Tornedalen. Det bygger på finska från tidigt 1800-tal, men innehåller stora mängder av låneord, främst från svenskan. I artikeln verkar man se det som finska, men finnar förstår inte meänkieli och folk från Tornedalen förstår inte finska om de inte tränat på det också.C cpalm skrev:
Svägerskan pratar bra meänkieli, men klarar vara ytterst enkla konversationer på finska. Det är sjukt intressant att lyssna på svärmor som pratar meänkieli med sina väninnor. Så snart de inte har ett ord på finska så använder de ett svenskt låneord. Detta gör att jag kan förstå delar av konversationen. Hon har lärt sig meänkieli i vuxen ålder då hon inte alls är från Tornedalen. Min fru däremot kan bara ytterst lite meänkieli då hon inte använde det dagligen som ung och sedan flyttade ifrån Tornedalen.
Det är också lustigt med svenskan som talas i Finland. Den bröts loss från vår svenska redan på 1600-talet och det finns vissa dialekter (snart borta dock) i norra delen av Sverige (främst i Västerbotten) som är väldigt lika den svenska som KAJ talar (även om de har en viss finlandssvensk brytning också).
I praktiken är mängden språk och dialekter på väg att minska kraftigt på grund av stor omflyttning och stora nationer där kommunikationen måste vara gemensam. Jag noterar exempelvis att jag väljer att prata en enklare engelska på jobbet än när jag reser. Även till engelskspråkiga, detta då olika varianter av engelskan har väldigt olika ordförråd. Då går man till den gemensamma basen istället (ofta nära amerikansk engelska). Men när jag reser i engelskspråkiga länder så märker jag att jag använder ett mycket större ordförråd som jag dessutom anpassar efter vilket land jag är i.
Det som jag hört i Sverige som låter närmast hur dom talar svenska i Österbotten är värmländska.pacman42 skrev:
Finns en del beröringspunkter mellan Österbottens dialekter och gotländsk dialekt, även i viss mån Roslagsdialekter.N Niq skrev:
Inte finlandssvenskan i Österbotten! Betänk hur länge vi finlandssvenskar bevarat vårt språk med tanke på att vi är en sådan liten minoritet, det är en prestation utan dess like. Vi (jag och mina förfäder uppfostrades stenhårt att hålla fast vid vår svenska, allt annat var stort svek) hade och har ff ett eget politiskt parti - Svenska folkpartiet - som står stadigt med sitt röstunderlag om det nu inte sviktat de senaste årtiondena.