I grundskolan (som är obligatorisk) var det obligatoriskt, på högstadiet, att läsa svenska, engelska samt tyska eller franska, när jag gick i skolan. Men det nog för många läroplaner sen …VidarH skrev:
Det brukar vara omvänt, finnarna brukar vara dålig på både svenska och engelska.N Niq skrev:
Kan tänka mig att runt helsingforsområdet är man bättre på engelska än övriga landet, tror det är en generationsfråga.
50 talisterna var nog inte intreserade av att läsa sig engelska.
Beroende på elevantalet kan man stoppa in ett språk till som elevens val.
Men jag utgår från minimum och normalt. Vilket är två till fyra språk. Att man sedan kan välja att läsa upp till fyra- sex språk till är inte riktigt normalt. Men det kan ju låta sig göras. Så spannet är för all del två till tio språk när man går ut gymnasiet. Plus ett extra om man har haft hemspråk...
Jag själv läste tyska på högstadiet och gymnasiet. Så jag är bara utbildad i tre språk. Det känns lite lite ibland. 😅
Men jag utgår från minimum och normalt. Vilket är två till fyra språk. Att man sedan kan välja att läsa upp till fyra- sex språk till är inte riktigt normalt. Men det kan ju låta sig göras. Så spannet är för all del två till tio språk när man går ut gymnasiet. Plus ett extra om man har haft hemspråk...
Jag själv läste tyska på högstadiet och gymnasiet. Så jag är bara utbildad i tre språk. Det känns lite lite ibland. 😅
Är definitivt en generationsfråga. Lite äldre finskspråkiga har ofta väldigt dålig engelska.A A-Man_08 skrev:
Yngre har överlag en bra engelska.
Jag har alltid upplevt det som att svenskar generellt sett är bättre på engelska men det verkar ha vänt
Generaliseringar om folk fungerar sällan bra. Jag har deltagit i flera väl fungerande samarbeten med Finska företag. De flesta som jag har arbetat med pratar ungefär lika bra eller dålig (vilket man föredrar) Engelska som de flesta Svenskar vilka ofta har en övertro på sina kunskaper i Engelska.
Jag har arbetat som konsult inom EMEA och har lite olika erfarenheter vad gäller språket.
Är det norrmän, danskar och svenskar på mötet så talar man sitt eget språk. Kommer det med en person från Finland så byter man till engelska och det inte är en person som har finlandssvenska som modersmål.
I Storbritannien och på Irland är det engelska som gäller, inte helt oväntat.
I Tyskland har jag lite blandade erfarenheter. På ett stort energibolag talade man tyska med varandra men bytte till engelska när jag var närvarande. På en tysk storbank pratade man tyska även om jag var närvarande (jag talar inte tyska). Man kunde ta med mig på möten med 10-20 personer och hela mötet, en timme, hölls på tyska, utom om de slängde iväg en fråga till mig på engelska, fullständigt meningslöst.
I Nederländerna var det engelska så för jag var närvarande, men ibland kunde man prata Nederländska om de kände att engelskan inte räckte till för att reda ut problemet. Då sa man alltid till innan, något i stil med "Vår engelska är inte tillräckligt bra för detaljerna. Vi tar 5 minuter på nederländska och så översätter vi vad vi kommit fram till, är det ok?"
Södra delarna av Europa har jag för lite erfarenhet av för att kunna uttala mig.
Arabvärlden, där talade man engelska när jag var närvarande. Det hände att på samma sätt som i Nederländerna att man höll en kort diskussion på arabiska för att resa ut en detalj, men på samma vi frågade man först om det var ok och bad om ursäkt. (I Palestina frågade de till och med om det var ok om de lämnade mig 5 minuter för att få in i ett angränsande rum och be, för enligt religionen borde de gjort det för länge sen, men hade avvaktar på grund av vårt möte).
I Sverige skulle jag säga att alla ställen jag varit på så är det svenska som gäller så länge det inte sitter med någon som inte förstår i ett möte. Att man skulle prata engelska, två svenskar emellan, för att det satt någon icke-svensktalande vid ett angränsande bort, har jag aldrig varit med om. Bank och Finans har många rätt stora svenska bolag som kör allt på svenska, möten och dokumentation. Det är klart att har man en icke-svenskspråkig i ett möte så byter man såklart till engelska. Stormöten, av typen information är nästan alltid på svenska, så länge man inte har en stor grupp icke-svensktalande anställda eller konsultande.
Jag håller med några tidigare talare att samtalen ofta är bättre när det är bara svensktalande i rummet än när det kommer in någon som gör att man måste byta till engelska. Det fungerar, men sämre.
Jag håller för övrigt med om att det är rätt uselt att bo i ett land i 5-10 år och inte ens försöka lära sig lite enkelt, godmorgon, tack etc. Jag har en kollega som bott många år i Sverige och där det länge bara har varit engelska i kommunikation för att han inte velat lära sig svenska, eftersom han inte sett Sverige som en plats han ska stanna på. Nu har han bestämt sig för att bo i Sverige och börjar lära sig svenska. Då talar vi svenska mer och mer med honom så han får en chans att lära sig, men visst byter vi ändå till engelska när det går för långsamt.
Är det norrmän, danskar och svenskar på mötet så talar man sitt eget språk. Kommer det med en person från Finland så byter man till engelska och det inte är en person som har finlandssvenska som modersmål.
I Storbritannien och på Irland är det engelska som gäller, inte helt oväntat.
I Tyskland har jag lite blandade erfarenheter. På ett stort energibolag talade man tyska med varandra men bytte till engelska när jag var närvarande. På en tysk storbank pratade man tyska även om jag var närvarande (jag talar inte tyska). Man kunde ta med mig på möten med 10-20 personer och hela mötet, en timme, hölls på tyska, utom om de slängde iväg en fråga till mig på engelska, fullständigt meningslöst.
I Nederländerna var det engelska så för jag var närvarande, men ibland kunde man prata Nederländska om de kände att engelskan inte räckte till för att reda ut problemet. Då sa man alltid till innan, något i stil med "Vår engelska är inte tillräckligt bra för detaljerna. Vi tar 5 minuter på nederländska och så översätter vi vad vi kommit fram till, är det ok?"
Södra delarna av Europa har jag för lite erfarenhet av för att kunna uttala mig.
Arabvärlden, där talade man engelska när jag var närvarande. Det hände att på samma sätt som i Nederländerna att man höll en kort diskussion på arabiska för att resa ut en detalj, men på samma vi frågade man först om det var ok och bad om ursäkt. (I Palestina frågade de till och med om det var ok om de lämnade mig 5 minuter för att få in i ett angränsande rum och be, för enligt religionen borde de gjort det för länge sen, men hade avvaktar på grund av vårt möte).
I Sverige skulle jag säga att alla ställen jag varit på så är det svenska som gäller så länge det inte sitter med någon som inte förstår i ett möte. Att man skulle prata engelska, två svenskar emellan, för att det satt någon icke-svensktalande vid ett angränsande bort, har jag aldrig varit med om. Bank och Finans har många rätt stora svenska bolag som kör allt på svenska, möten och dokumentation. Det är klart att har man en icke-svenskspråkig i ett möte så byter man såklart till engelska. Stormöten, av typen information är nästan alltid på svenska, så länge man inte har en stor grupp icke-svensktalande anställda eller konsultande.
Jag håller med några tidigare talare att samtalen ofta är bättre när det är bara svensktalande i rummet än när det kommer in någon som gör att man måste byta till engelska. Det fungerar, men sämre.
Jag håller för övrigt med om att det är rätt uselt att bo i ett land i 5-10 år och inte ens försöka lära sig lite enkelt, godmorgon, tack etc. Jag har en kollega som bott många år i Sverige och där det länge bara har varit engelska i kommunikation för att han inte velat lära sig svenska, eftersom han inte sett Sverige som en plats han ska stanna på. Nu har han bestämt sig för att bo i Sverige och börjar lära sig svenska. Då talar vi svenska mer och mer med honom så han får en chans att lära sig, men visst byter vi ändå till engelska när det går för långsamt.
Sen skulle jag säga att sverige är ett väldigt internationellt land beroende på att vi är ett litet import och exportberoende land i utkanten av europa och världen.
Då vi har en väldigt liten språkgrupp som förstår oss har vi helt enkelt fått anpassa oss för att kunna ha handel med andra länder.
Först lärde sig de svenskar som "blev nått" Tyska. Men sen hände det en liten grej på kontinenten och nuförtiden så är det som bekant Engelskan som är vårt lingua franca. Jag har i princip jobbat internationellt hela mitt yrkesliv och även om det är många företag som använder engelska så slås jag snarare av hur dåliga en del är på engelska trots att man har jobbat i en internationell miljö i princip hela sitt yrkesliv. Snarare det än att jag stör mig på att det är nysvenskar som inte lärt sig svenska.
Och pppropå det där med att lära sig språk. Det är påfallande tydligt hur de svenskar som hamnar i Spanien och Thailand knappt kan ett ord av det lokala språket efter 10 år de heller. Men de kanske inte direkt är av den yrkesverksamma eller karriäriga sorten utan de som fokuserat på spritkunskap (promille per pesetas) förre språkkunskapen
Då vi har en väldigt liten språkgrupp som förstår oss har vi helt enkelt fått anpassa oss för att kunna ha handel med andra länder.
Först lärde sig de svenskar som "blev nått" Tyska. Men sen hände det en liten grej på kontinenten och nuförtiden så är det som bekant Engelskan som är vårt lingua franca. Jag har i princip jobbat internationellt hela mitt yrkesliv och även om det är många företag som använder engelska så slås jag snarare av hur dåliga en del är på engelska trots att man har jobbat i en internationell miljö i princip hela sitt yrkesliv. Snarare det än att jag stör mig på att det är nysvenskar som inte lärt sig svenska.
Och pppropå det där med att lära sig språk. Det är påfallande tydligt hur de svenskar som hamnar i Spanien och Thailand knappt kan ett ord av det lokala språket efter 10 år de heller. Men de kanske inte direkt är av den yrkesverksamma eller karriäriga sorten utan de som fokuserat på spritkunskap (promille per pesetas) förre språkkunskapen
Hemspråk är väl inte språk undervisning, utan undervisning i andra ämnen på ett annat språk?
Men eftersom ett tredje språk är obligatoriskt på både naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga programmet på gymnasiet så är det i princip obligatoriskt för den stora del av befolkningen som nuförtiden har ambitionen att studera vidare efter gymnasiet.
Men eftersom ett tredje språk är obligatoriskt på både naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga programmet på gymnasiet så är det i princip obligatoriskt för den stora del av befolkningen som nuförtiden har ambitionen att studera vidare efter gymnasiet.