Hur många timmar per år och hur många olika moment gör du inom el som eventuellt skulle kunna skada eller döda någon samt kanske bränna ner något. Den dagen en elektriker som gör tusentals olika moment under ett år börjar slarva (alla känner sig nog säkra när dom byter ett enskilt uttag) pga att han/hon tycker som många hemmapulare att el inte är så svårt och bara kopplar så som teorin säger utan att sen kolla upp om det i anläggningen är i praktiken så som teorin säger att det borde vara så vett sjutton om det blir så kul. Klart som fan att en elektriker då påpekar för lekman vad dom bör akta sig för, man vet ju vad man brukar få åka och felsöka på efter hempuleri som blivit fel och vad som orsakar spisar som pajjat tex.lillePer skrev:
EL märks inte
El luktar inte
El syns inte
El incidenter förekommer dagligen
EL kan man dö av
El -olyckor är ovanliga
EL dödar ändå
EL arbeten/kopplingar kan man inte "tro"på att det är rätt man måste säkerställa till 100% att det är rätt
SÅ VARFÖR CHANSA ? lille per
mvh pr95
El luktar inte
El syns inte
El incidenter förekommer dagligen
EL kan man dö av
El -olyckor är ovanliga
EL dödar ändå
EL arbeten/kopplingar kan man inte "tro"på att det är rätt man måste säkerställa till 100% att det är rätt
SÅ VARFÖR CHANSA ? lille per
mvh pr95
Konstig inställning till säkerhet. Ungefär som att säga att risken att någon annan skall komma samtidigt med mig i korsningen är så låg, så jag står på och kör mot rött... brukar ju inte hända något.lillePer skrev:
Vi rör oss alla i miljöer där det finns massor med el kopplad, en del av det är fel eller bristfälligt, det mesta är OK. De flesta elfel man kan tänka sig blir bara farliga om antingen flera fel kombineras, eller en vid en olycklig kombination av händelser.
Då gäller det att minimera antalet fel som finns, det kommer aldrig att bli noll, det finns potentiellt farliga elfel i en mängd runt om oss, de flesta felen upptäcks först när vi river huset, eller aldrig.
Men om mängden fel skulle öka, och det gör det om man tummar på kontrollerna. Då ökar också sannolikheten för att fel skall kombineras och bli verkligt farliga.
Satte mig ner och räknade hur många elfel jag hittat i vårt hus (byggt 1930, el i blandad kompott från 1960, 76 och 91). Jag har hittat ca 15 fel. En del av dem ofarliga som felkopplad trappkoppling. Men även ett jordat uttag utan jordledare, 2 brandtillbud, fick kalla på brandkåren som högg sönder kökstaket en gång osv.
Om vi då tar det ena brandtillbudet, det berodde på en sneddragen skruv i en dosa, felet hade funnits där i 45 år innan det började brinna. Skälet att det hände just då, var att vi pga. ombyggnad drog väldigt mycket el från just den gruppen, all annan el i huset var avstängd pga. renovering. Den dosan hade troligen aldrig belastats med mer än max 1 A tidigare, nu drog vi drygt 10A (säkringen gick ibland) under flera månader. Dvs samverkande faktorer.
Men jag har för mig att det faktiskt finns instrument för att testa jordförbindelsen med 25A eller liknande. 25A kommer från någon standard. Det var en liten låda som man kopplade in i vägguttaget.
Blev inte riktigt klok på hur den skulle fungera tillsammans med JFB.
Blev inte riktigt klok på hur den skulle fungera tillsammans med JFB.
Får kanske förtydliga mig lite...
Vad jag menar är att el skall kopplas säkert! Inget snack om det.
Det jag hänger upp mig på är att som tex den här tråden har kommit att handlat om är att ett vanligt instrument inte är säkert nog utan ni helst skulle vilja vara ännu säkrare.
Potentialutjämning är ett annat sådant ämne som diskuterats mycket, det var någon som frågade för ett tag sedan var gränsen gick för vad som skulle tas med i potetialutjämningen och frågade ironiskt om gränsen gick vid 4" spik. Det är den typen av säkerhet till absurdum jag menar.
pr95 Jag menar inte att man skall chansa men att vara 99% säker tycker jag räcker medan det alltför ofta pratas 110% säkerhet inte är säkert nog.
Hempularen skrev: "Konstig inställning till säkerhet. Ungefär som att säga att risken att någon annan skall komma samtidigt med mig i korsningen är så låg, så jag står på och kör mot rött... brukar ju inte hända något."
Jag menar snarare att om man skall dra en parallell så litar man inte på att det är fritt att köra om det är grönt och istället stannar för att titta åt höger, åt vänster åt höger... Och ändå tycker man inte att man är helt hundra...!
El är farligt men vad jag menar är att det finns saker i livet som är så fruktansvärt mycket farligare som vi gör utan att blinka.
100% säkerhet kan man kanske uppnå men till vilket pris?
Hur långt skall man gå för att uppnå 100%?
I riskbedömningarna som görs ibland så är det så många "tänk om det skulle hända samtidigt som det och det" att risken att det skulle hända är så oerhört liten att den är försumbar.
Om jag är den enda som tycker att elsäkerheten går till överdrift många gånger så lovar jag att jag inte skall diskutera det mer och istället rätta in mig i ledet. :blushing:
Vad jag menar är att el skall kopplas säkert! Inget snack om det.
Det jag hänger upp mig på är att som tex den här tråden har kommit att handlat om är att ett vanligt instrument inte är säkert nog utan ni helst skulle vilja vara ännu säkrare.
Potentialutjämning är ett annat sådant ämne som diskuterats mycket, det var någon som frågade för ett tag sedan var gränsen gick för vad som skulle tas med i potetialutjämningen och frågade ironiskt om gränsen gick vid 4" spik. Det är den typen av säkerhet till absurdum jag menar.
pr95 Jag menar inte att man skall chansa men att vara 99% säker tycker jag räcker medan det alltför ofta pratas 110% säkerhet inte är säkert nog.
Hempularen skrev: "Konstig inställning till säkerhet. Ungefär som att säga att risken att någon annan skall komma samtidigt med mig i korsningen är så låg, så jag står på och kör mot rött... brukar ju inte hända något."
Jag menar snarare att om man skall dra en parallell så litar man inte på att det är fritt att köra om det är grönt och istället stannar för att titta åt höger, åt vänster åt höger... Och ändå tycker man inte att man är helt hundra...!
El är farligt men vad jag menar är att det finns saker i livet som är så fruktansvärt mycket farligare som vi gör utan att blinka.
100% säkerhet kan man kanske uppnå men till vilket pris?
Hur långt skall man gå för att uppnå 100%?
I riskbedömningarna som görs ibland så är det så många "tänk om det skulle hända samtidigt som det och det" att risken att det skulle hända är så oerhört liten att den är försumbar.
Om jag är den enda som tycker att elsäkerheten går till överdrift många gånger så lovar jag att jag inte skall diskutera det mer och istället rätta in mig i ledet. :blushing:
Jag tror iofs att jag förstår vad du menar. Men även inom flygindustrin finns det några intressanta paralleller.
På 80- talet kraschade en Jumbo i Japan. Den drabbades av att tryckkabinen fläktes upp i aktern pga. en felaktig reparation. Trycket blåste ut bakåt, dessutom blåste det upp i fenan genom ett servicehål. Fenan fläktes upp av trycket och planet tappade styrförmågan. Efter denna rätt osannolika olycka beordrade tillverkaren att en lucka skulle monteras på alla 747or så att trycket aldrig skulle kunna blåsa sönder fenan ifall man någon mer gån råkar ut för att tryckkabinen havererar i aktern.
Kan kännas som lite overkill, vad är sannolikheten att ett plan dels skadas i aktern (planet ifråga hade blivit påkört på marken och reparerats med fel fabrikat på nitar). Dels repareras felaktigt.
Nåväl något år senare så råkade en 747 på väg till Japan ut för en nästan identisk olycka, denna gång var det en "gangster" som hade smugglat med sig en handgranat ombord och i onyktert tillstånd försökt spola ned granaten på den bakre toaletten. Aktern fläktes upp, trycket blåste ut samma väg som vid den tidigare olyckan. MEN just detta plan var det första som hade fått luckan monterad, och planet kunde göra en lyckad nödlandning, så vitt jag förstod av rapporteringen så var gangstern det enda dödsoffret.
På 80- talet kraschade en Jumbo i Japan. Den drabbades av att tryckkabinen fläktes upp i aktern pga. en felaktig reparation. Trycket blåste ut bakåt, dessutom blåste det upp i fenan genom ett servicehål. Fenan fläktes upp av trycket och planet tappade styrförmågan. Efter denna rätt osannolika olycka beordrade tillverkaren att en lucka skulle monteras på alla 747or så att trycket aldrig skulle kunna blåsa sönder fenan ifall man någon mer gån råkar ut för att tryckkabinen havererar i aktern.
Kan kännas som lite overkill, vad är sannolikheten att ett plan dels skadas i aktern (planet ifråga hade blivit påkört på marken och reparerats med fel fabrikat på nitar). Dels repareras felaktigt.
Nåväl något år senare så råkade en 747 på väg till Japan ut för en nästan identisk olycka, denna gång var det en "gangster" som hade smugglat med sig en handgranat ombord och i onyktert tillstånd försökt spola ned granaten på den bakre toaletten. Aktern fläktes upp, trycket blåste ut samma väg som vid den tidigare olyckan. MEN just detta plan var det första som hade fått luckan monterad, och planet kunde göra en lyckad nödlandning, så vitt jag förstod av rapporteringen så var gangstern det enda dödsoffret.
Rrrrr skrev:
Ja, det optimala vore väl egentligen också ett instrument med nån slags klammer som man trycker på utanpå en (utlöst) jordfelsbrytare, där man ser hur stort jordfel en anläggning har (helst så att man enkelt kan testa en fas i taget).
Ett såntdär instrument som rampar upp jordfelströmmen borde egentligen inte behöva vara större än en vanlig multimeter, kanske dubbel storlek om man pratar om riktigt små serier.
Finns det ingen marknad för att massproducera smidiga "halvenkla" men ändå relativt avancerade instrument för elektrikerbruk?
Jämför alla dessa bilmekar-anpassade multimetrar med möjlighet att mäta motorvarv och allt möjligt och omöjligt annat. Är skillnaden att hempulare inte anser sig behöva mäta nåt mer avancerat än ungefär "ström av/på ", och proffsen utgår från att det måste stå "Fluke" och vara dyrt för att det ska vara bra?
