Att sådana som jag har blivit statistiskt sett udda i Sverige är mest ett symptom på att man under lång tid har fört en politik som syftar till att göra sådana som jag till egendomslösa bidragstagare.J JohanLun skrev:
Här i Finland är det fortfarande alldeles normalt på landet att ha vedeldning som bisyssla och ett litet skogsbruk. Normalstorleken på vanligt folks skogsbruk är mellan 4 och 30 hektar.
I slutändan är det ett politiskt beslut om man vill ha socialbidragstagare eller om man vill ha skattebetalande arbetare som klarar sig tack vare sina bisysslor.
Gäller väl bara att isåfall ha en regel hur man går mellan systemen, dvs att man kan byta från skatta varje år till att skatta vid försäljning. Det vore väl utmärkt, om man tror man ska bo kvar till träfracken kan man "skjuta på skatten" och låta barnen skatta vid en försäljning.F fribygg skrev:
Det som kan vara en skillnad är att kommunen faktiskt har kostnader för en villa i form av gatuhållning osv. Annars kan jag köpa resonemanget - om beskattning av vinst osv är exakt lika.F fribygg skrev:
Så kan det säkert vara. Det är personligt varken udda att vara småbrukare eller högavlönad. Men är ganska få detta statistiskt sett så förstår jag att man inte optimerar eller kan ta hänsyn till det i skattesystemet - givetvis vore det bra men sannolikt blir det specialfall på regler som i sin tur innebär att andra "fuskar" och "rundar" regler genom specialfallen (dvs lyckas äga / handla med / tjäna på fastigheter genom att missbruka reglerna).H heimlaga skrev:
Jag tror även att priset på mark bidrar, har en bekant som förklarade att den dag hans föräldrar inte orkar driva jordbruket så kan inget barn lösa ut de andra, då markpris är så högt mot vilken intäkt man får. Om det stämmer så kan man inte driva mindre jordbruk med lånade pengar, om någon arvinge måste lösa ut de andra så faller modellen. Då köps det av större markägare med stordriftsfördelar.
Jag kan absolut förstå synpunkten att kapital och utdelningar skattas mycket lägre än arbete, jag skulle inte ha något mot att ändra på det - det tycker jag logiskt vore mycket bättre än att beskatta fastigheter som är huvudfastighet där man bor. Problemet är väl just det att kapital är så enkelt att flytta till ett annat land. Arbete och fastigheter är inte lika lättflyttat. Det är en balansgång att göra det logiskt korrekt och pragmatiskt lämpligt så det funkar i praktiken.
På tal om det - jag tycker det är märkligt att man kan jobba utomlands och inte skatta där, ha fastigheter här och sen flytta tillbaka på ålderns höst och nyttja alla förmåner man inte betalt för.
Ytterligare ett ”problem” att beakta är väl hur bostäder ska värderas?
Som nu ett rent lotteri baserat på försäljningar av andra bostäder…….
Eller ska taxeringsvärdet knytas till det faktiska inköpspriset och t.ex uppräknas årligen?
Som nu ett rent lotteri baserat på försäljningar av andra bostäder…….
Eller ska taxeringsvärdet knytas till det faktiska inköpspriset och t.ex uppräknas årligen?
Beskattningen (om det nu nödvändigt ska ske någon sådan av innehav av privatbostad) bör isåfall knytas till inköpspriset och eller vinsten vid framtida försäljning.T Taxture skrev:
Att beskatta efter fiktiva värden eller vad grannar betalat för sina kåkar är inte sunt.
Redigerat:
Det är bertydligt färre som är storskogsägare eller skogsbolag än som är självverksamma småskogsägare. Likväl tas det nästan obegränsat med hänsyn till dem.J JohanLun skrev:
Jag tycker ni har en skrämmande utveckling i Sverige där skogen håller på att samlas i händerna på ett litet fåtal medan medelsvensson på landet inte ens kan hugga ved och virke för husbehov ur egen skog.
Jag ser också ett samband mellan det där och den döende landsbygden i Sverige. Här i Österbotten är det liv i byarna på ett helt annat vis. Eftersom skogen får delas mellan syskon så har de råd att behålla skogen i familjen. När man en gång har litet skog och jakträtt och fiskerätt och kanske en stor tomt på någon hektar så är det mycket mer lockande att stanna i byn än när man tvingas sälja allt utom en liten tomt åt någon investerare för att syskonen inte har råd att lösa ut varandra.
Det blir en helt annan fart på företagandet när folk kan bygga om farfars svinhus till verkstad med virke ur egen skog och starta industriell produktion hemma på sin en hektar stora tomt än när man tvingas iväg till bostadsområden och industriområden där pengarna inte räcker någon vart.
Kanske, men det hänger väl på hur gator och tomter ser ut. Men iofs kan man bo på landet med lågt taxeringsvärde och miltals med väg som bara några få kör på som är mångdubbelt dyrare än 50m villagata att snörröja och asfaltera...F fribygg skrev:
Jo, det är ju ett problem. De som har smågårdar måste vara allföretagare eller ha ett vanligt jobb vid sidan om verkar det som. Eller ha pengar så man har djur och hästar på kul utan lönsamhet.H heimlaga skrev:
Så kan det säkert vara, jag är väldigt okunnig om landsbygden...H heimlaga skrev:
Själva poängen med det som jag och många andra sysslar med är att man har en anställning eller ett företag som ger huvudinkomsten.J JohanLun skrev:
Det lilla skogsbruket är en biinkomst som gör att man kan leva drägligt på en anställning eller ett småföretag som annars inte riktigt räcker till. På landet är det ofta så att anställningar inte är heltid hela året och småföretag inte har riktigt full sysselsättning.
I stället för att avstå från anställningen eller företaget och påstå att det "inte finns arbete" och flytta till stan där man som nykomling inte kan ta sig in på varken fastighetsmarknaden eller den bättre delen av arbetsmarknaden så bor man kvar på landet och arbetar som anställd eller företagare så långt arbetet räcker och lappar i det som fattas i inkomster med en eller flera bisysslor. Varav en lämpligen är ett litet skogsbruk för husbehov.
Stadsbor föreställer sig att småbrukat är antingen huvudsyssla eller olönsam hobby. Båda antaganden är lika fel. Sanningen är att småbruket är en lönsam bisyssla men sällan mer än en liten men viktig bisyssla.
Intressant tråd. Det många skribenter som försvarar dagen system, tex JohanLund, inte förstår är att den otroligt låga brytpunkten för statlig skatt ger reallönesänkningar för alla som tjänar en över 54k i mån under varje år i princip.
Med reallönsänkningar menar jag givetvis efter skatt. Reallöner definieras vanligen som nominell löneökning - inflation. Men ingen betalar något i livet med sin bruttolön utan sin nettolön.
Den genomsnittliga löneökningen 2026 kommer uppskattningsvis ligga runt 3%. Inflationen kanske runt 2%. HURRA reallöneökningar tänker då folk.
Men hur ser det ut med tanke på marginalskatten?
Lön på 30k i Sthlm ger marginalskatt på 23% på alls löneökning. Dvs 2,31% löneökning netto, en smärre reallöneökning.
Lön över 56k i Stockholm ger marginalskatt på 51% på all löneökning. Dvs 1,47% en rätt tydlig sänkning av reallön och köpkraft.
Bostadspriserna väntas stiga med 5-6% under 2026 och med enkom 22% reavinstskatt innebär det en ökning netto som är dubbelt så stor som inflationen.
Tex en kirurg som har kämpat som en galning för att komma dit hen är och är livsviktig för samhället, blir realt fattigare för varje år och får försämrad köpkraft medan den som ärvt en fastighet/kapital men är en latmask drar ifrån.
För att kunna ge de över brytpunkten reallöneökningar och inte sänkningar varje år måste man i princip klara av att hålla inflationen runt 1% vilket på sikt är ett omöjligt uppdrag.
Hur kan någon rättfärdiga detta system? .
Med reallönsänkningar menar jag givetvis efter skatt. Reallöner definieras vanligen som nominell löneökning - inflation. Men ingen betalar något i livet med sin bruttolön utan sin nettolön.
Den genomsnittliga löneökningen 2026 kommer uppskattningsvis ligga runt 3%. Inflationen kanske runt 2%. HURRA reallöneökningar tänker då folk.
Men hur ser det ut med tanke på marginalskatten?
Lön på 30k i Sthlm ger marginalskatt på 23% på alls löneökning. Dvs 2,31% löneökning netto, en smärre reallöneökning.
Lön över 56k i Stockholm ger marginalskatt på 51% på all löneökning. Dvs 1,47% en rätt tydlig sänkning av reallön och köpkraft.
Bostadspriserna väntas stiga med 5-6% under 2026 och med enkom 22% reavinstskatt innebär det en ökning netto som är dubbelt så stor som inflationen.
Tex en kirurg som har kämpat som en galning för att komma dit hen är och är livsviktig för samhället, blir realt fattigare för varje år och får försämrad köpkraft medan den som ärvt en fastighet/kapital men är en latmask drar ifrån.
För att kunna ge de över brytpunkten reallöneökningar och inte sänkningar varje år måste man i princip klara av att hålla inflationen runt 1% vilket på sikt är ett omöjligt uppdrag.
Hur kan någon rättfärdiga detta system? .
Redigerat av moderator:
Jag tror att det är många som väldigt väl förstår hur den progressiva beskattningen drabbar de rika men samtidigt inser att om man minskar progressiviteten med åtföljande minskade skatteintäkter så måste man skära ned på samhällelig service och samhälleliga funktioner så radikalt att vi som är på den fattigare halvan av arbetsmarknaden och vars realinkomster redan har har sjunkit betydligt mer tvingas börja extraknäcka med grov kriminalitet för att försörja oss.
De som tjänar 56k per månad är inte ”de rika”. Det är patetiskt att påstå något sådant.H heimlaga skrev:
Fråga en random ensamstående person utan kapital i en större stad med den lönen om de själva ser sig som ”rika”. Möjligen kommer 0,5% hålla med om det.
Värnskattens slopande gav HÖGRE skatteintäkter till staten, vilket någon annan skribent i tråden påpekade. Högre skatter innebär inte alltid högre skatteintäkter. Folk kan justera hur mycket de vill löneväxla, ta ut sin semestertid, jobba för att nå bonusar (en stor del av alla privata företag har möjlighet till bonusar för extra arbetsinsatser idag). Sen påverkad det hur mycket företagare tar ut i lön kontra utdelning.
Den statliga skatten kanske har en nettointäkt på 30-40 miljarder enligt ekonomer. Det skulle krävas oerhört lite skattehöjningar på kapital/bostäder för att kompensera ett frånfall av det beloppet.
De RIKA i Sverige är INTE rika från inkomst av tjänst. Det är oerhört okunnigt att inte förstå det. De rika har ärvt eller spekulerar i aktier eller driver företag och kan med statens goda minne skatteplanera (och slipper arvsskatt vilket nästan alla andra västländer har) tar ut löner vid brytpunkten för statlig skatt och resten i utdelning med låg skatt. De som kör om dig på motorvägen i en Range Rover eller en Tesla Model X är inte anställda jurister eller kirurger. Det är lågbeskattade kapitalägare.
Din lokala ica-handlare tex påverkas inte ett skvatt av vad marginalskatten ligger på. Han tar ut en lön utan statlig skatt på 50k i månaden och sen 10 msek i utdelning med 30% skatt på varje år.
Enligt ditt resonemang är kirurgen som tjänar 64k i månaden men saknar kapital en av ”de rika” medan ICA-handlaren som bor i en 15 msek villa och tar 10msek per år i utdelning är INTE en av de ”rika”.
Förstår du hur urbota korkat det är?
Redigerat av moderator:
Kung Olof - Är det du Kenneth som tappat bort din gamla inloggning?Kung olof skrev:
Statistiskt är inte 54k (eller vad det exakt är) en otroligt låg brytpunkt. Det är långt ifrån en majoritet som tjänar däromkring. Sen håller jag med om att det heller inte är en väldigt hög lön. Man kan ju knäcka kurvan igen på säg 90-100.000 / mån (i lön efter arbetsgivaravgifter, för att förtydliga begreppen för de som brukar röra ihop dem). Det är mycket få som tjänar på de nivåerna och jag har svårt att tro att kronor och ören är drivkraften för dem.
Ja, så är det nog oftast.H heimlaga skrev:
Jag förstår till fullo marginalskatt och hur den funkar. Men jag ser inte hur man på ett vettigt sätt ska ha en annan modell, givet att vi vill att alla i landet ska ha chans att inte vara hungriga och ha tak över huvudet.
Sen ogillar jag att bidrag ges till folk som kan men inte vill arbeta.
1 miljon svenskar av runt 5 miljoner sysselsatta betalar statlig skatt. Dvs 20%. Av de som jobbar heltid är det något fler. Du tror alltså att dessa +20% av alla sysselsatta inte bryr sig om sin marginalskatt eller att de nästan varje år får sänkta reallöner?J JohanLun skrev:
Alla dessa 20% får i princip sänkt reallön varje år. Du inkluderat. Om du på något sätt tror att detta är det enda system som fungerar för att folk ska slippa dö av hunger eller ute i kylan så är du minst sagt begränsad i din förståelse över hur världen fungerar.
Finlands högsta marginalskatt slår in på inkomster över 150k euro per år, dvs runt 135k sek per månad. I Danmark är arbetsgivaravgifterna obefintliga. Är det många som dör av svält eller hemlöshet i Finland och Danmark för det?
Hur mycket reallönesänkning per år är ok för dig Johan? 2%? 10%? Ska vi inte bara höja upp marginalskatten så att alla betalar 100% på allt över typ 50k? Varför dra ut på det? Det är ju ändå dit vi kommer komma realt så småningom eftersom du vill ge alla som tjänar över 54k realönesänkningar varje år?
Redigerat av moderator: