med tanke på hur många här inne som tror att de vet hur allt fungerar och hur sjukt mycket pengar man tjänar som hantverkare, så undrar man juh varför ni inte själva öppnar firma och gräver guld.
Sjukt tröttsamt och läsa all okunskap och gissningar och rent ut sakt, komiska spekulationer.
Sjukt tröttsamt och läsa all okunskap och gissningar och rent ut sakt, komiska spekulationer.
Det de flesta är kritiska mot är inte priserna, utan myglet med dem.
Varför kan inte alla hantverkare istället använda timpriset för att debitera kunden. Jag väljer alltid en hantverkare med högre timpris än en med lägre som inte vill redovisa priser och undviker alltid fast pris. En bonus blir att det går att använda ROT på timpriset.
Hoppas vi blir fler som bojkottar alla oseriösa hantverkare som försöker lura folk med lågt timpris för att sedan ta igen det på materialet.
Hoppas vi blir fler som bojkottar alla oseriösa hantverkare som försöker lura folk med lågt timpris för att sedan ta igen det på materialet.
Och låg timkostnad och höga matr. priser kommer från dom offentliga upphandlingarna. På dom löpande servicejobben har man fått lämna en timpenning och en %sats på matr från grossisternas prislista. Lägsta timpriserna har fått jobben.
Och eftersom man inte vill hålla på med olika prisättningsmodeller beroende på kund så har man gjort lika mot privatkunder.
I dag är det lite annorlunda men i stort gäller samma system.
Och eftersom man inte vill hålla på med olika prisättningsmodeller beroende på kund så har man gjort lika mot privatkunder.
I dag är det lite annorlunda men i stort gäller samma system.
Fast är det verkligen gissningar och spekulationer då många inlägg vittnar om hur diverse hantverkare försöker lura kunden med extremt saltade fakturor?I ItWasntMe skrev:
Förstå vad? Att man måste lägga på flera 100% på en artikel för att företaget ska gå runt?
Ingen är emot påslag, men alla är emot ocker.
Nej, man har snarare insett att det är ett effektivt sätt att luras på. Det finns ingen annan stans det anses okej att sälja utan att först redovisa priset.
nä. läser man dessa trådar handlar allt om att gnälla att någon försöker göra vinst överhuvudtaget.H Holmspel skrev:
allt är ocker.. allt är lurendrejeri,, allt som inte är gratis är förfärligt. Lite så är attityden...
Det 95% här inte fattar eftersom de själva inte driver företag, är att om du inte har påslag på materialet så blir skatteverket jääääkligt misstänksamma.
Min revisor fullkomligt tvingade mig att ha påslag på materialet.
Men den biten förstår inte folk här.
Det tror jag inte ett ögonblick på.
Ok kan förstå hur man tänker lite bättre då.E elmont skrev:
Det om är lite lustigt är ändå att de firmor som gett mig bäst priser har varit de största inom sin bransch i min närhet och den som gett överlägset störst påslag har varit enmansföretag.
Men jag kan förstå att det inte är lätt då att vända ett system. Om fler gör som jag hoppas jag att det går att tjäna pengar på sin timdebitering.
Personligen tycker jag att det också borde vara större spridning. Vissa hantverkare är värda det dubbla med tanke på det fina jobb de utför och hur snabbt det går.
Att vi inte rakt av tror på allt som du säger. Jag säkte lite för att se om det gick att hitta något om det. Det jag hittade medförde inte att jag blev mindre säker. Har du någon vettig källa?
Jag förstår inte argumentet att hantverkaren ska visa sina inköpspriser till kund.
För att ta ett exempel :
Om jag köper 100 WC-stolar hos en grossist så erhåller jag med all sannolikhet en kraftig rabatt.
Om slutkunden köper 1 WC-stol, bör då han/hon ha tillgång till samma rabatt?
Det viktiga är väl att man är tydlig med vad det kostar? Alla är inte tydliga med det, och då gäller det att kunden frågar innan påbörjat arbete för att undvika överraskningar när fakturan dimper ned.
Tycker kunden det är för dyrt så är det ju bara att anlita någon annan. Det är ju det som kallas konkurrens.
Skulle det funka att gå till skoaffären och säga:
-Jag vill se vad du har för inköpspris på dessa skorna, och så betalar jag 10% extra så du får en slant över.?
För att ta ett exempel :
Om jag köper 100 WC-stolar hos en grossist så erhåller jag med all sannolikhet en kraftig rabatt.
Om slutkunden köper 1 WC-stol, bör då han/hon ha tillgång till samma rabatt?
Det viktiga är väl att man är tydlig med vad det kostar? Alla är inte tydliga med det, och då gäller det att kunden frågar innan påbörjat arbete för att undvika överraskningar när fakturan dimper ned.
Tycker kunden det är för dyrt så är det ju bara att anlita någon annan. Det är ju det som kallas konkurrens.
Skulle det funka att gå till skoaffären och säga:
-Jag vill se vad du har för inköpspris på dessa skorna, och så betalar jag 10% extra så du får en slant över.?
Nej, problemet är ju alla de som säger grositpris, och sedan debiterar något helt annat. Är de bara öppna med vad de debiterar så är det ju upp till kunden att välja en vettig leverantör.
Oavsett bransch så håller jag med om att kunden inte har att göra med leverantörens inköpspris. Om Ica betalar 1 krona/liter mjölk eller 5 kronor/liter mjölk spelar ingen roll för mig som kund så länge de tydligt visar vad jag måste betala om jag vill ha mjölken. Detsamma gäller bensinbolagen, restaurangen, byggvaruhusen etc etc.L lordi skrev:
Problemet uppstår när man får ett förslag på prissättning som är "Du får mitt inköpspris +10%". Ger man ett sådant förslag så måste man självklart redovisa sitt inköpspris. Vill man som leverantör inte redovisa sina inköpspriser, vilket jag har full förståelse för, ska man vare sig förslå en sådan prismodell eller gå med på en sådan prismodell.
